De amerikanska indianernas språkrör

Buffy Sainte-Marie (född 1941) fick ett stort internationellt genombrott med sin ”Universal Soldier” från 1964 men kanske främst i Donovans insjungning. Här i Sverige gjorde Thorstein Bergman en svensk version, ”Soldat i universum”. Den här låten kom alldeles rätt i tiden för att gripa alla unga som deltog i motståndet mot USAs krig i Vietnam, men texten är egentligen mycket mer allmän, en sorgesång över alla unga män som offras i krig för det ena eller det andra förment goda syftet.

Också en annan av Buffy Sainte-Maries låtar blev en jättehit i Sverige, ”I’m Gonna Be a Country Girl Again” från 1968. Den blev i Stikkan Anderssons förfarna händer själva sinnebilden för gröna vågen och hördes länge på Svensktoppen med Lena Andersson: ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång”.

Båda de här låtarna är Buffy Sainte-Maries egna, men det förtjänar att påminnas om att hon också har spelat in låtar av sina kanadensiska landsmän Joni Mitchell – ”The Circle Game” och ”(He Played Real Good) For Free” – och Neil Young (”Helpless”). Bland lyckade insjungningar av andras material bör också nämnas Mickey Newburys och Townes Van Zandts ”Mister Can’t You See”.

Men främst bör Buffy Sainte-Marie ändå nämnas för att ha gjort sig till språkrör för indianerna, den amerikanska ursprungsbefolkningen. Hon är själv kråkindian från Kanada men när hon tidigt blev föräldralös adopterades hon av släktingar i USA.

Bland de många låtar hon har skrivit med amerikanska indianer som tema kan nämnas ”Now That the Buffalo’s Gone”, ”Soldier Blue”, ”He’s an Indian Cowboy In the Rodeo”, ”Native North American Child” och den fina ”My Country; ’Tis of Thy People You’re Dying”, som jag och Jan Hammarlund tog med i vårt program i ABF-huset i Stockholm för några år sen om amerikansk politisk musik.

Alla de här sångerna (och några till) finns på en samlings-CD med Buffy Sainte-Marie, ”Soldier Blue – The Best of the Vangaurd Years” (Vanguard Masters VMD 74004, 2010 i europeisk distribution via brittiska ACE Records). Urvalet går från Sainte-Maries skivdebut 1964 till mitten av 1970-talet.

Själv började jag lyssna på henne när debut-LPn ”It’s My Way” kom – Vanguards skivor (på vilka man hittade även till exempel Joan Baez) distribuerades då i Europa av österrikiska Amadeo. Den aktuella CDn innehåller ett mycket gott urval, om man vill bekanta sig med Sainte-Marie innan man köper originalskivorna, som förstås numera finns på CD.

Hennes kraftfulla röst, med ett visst vibrato, kommer väl till sin rätt både i det folksong/balladpräglade materialet och hävdar sig förstås också väl, när musikuppbackningen i mer rock- eller countrypräglade låtar är mer massiv.