Fred Lane om det politiska läget
5 maj 2010 12:35 | Musik, Politik | 4 kommentarerUppmuntrande att artister åter tar politisk ställning, till och med i aktuella frågor. Nyligen kom Mikael Wiehe med CDn ”Ta det tillbaka”, vars titel är en uppmaning till vänstern inför valet.
Nu gör Fred Lane, som jag minns från sjuttiotalets musikaliska barrikader, något liknande med ”Läget 2010” (YTF(r) 145, 2010, distribution Sony). Politiskt är den lika hårtslående som Wiehes CD.
Redan innan jag fick Fred Lanes CD, hade jag fått länkar med material till den på min blogg från honom själv. De väckte min nyfikenhet, och när Fred nu sände ”Läget 2010″ per post, har jag kunnat stilla den där nyfikenheten.
Lite kul är det, rent musikaliskt, att jag, när jag satt och skrev om Torkel Rasmussons och Kjell Westlings skivor, fick löfte från Fred om att få hans nya CD, där Kjell Westling också medverkar, som vanligt på en rad av instrument. Westling har, förtjänstfullt, också arrangerat alla låtarna, som alltså är skrivna av Lane – den senare spelar själv stålsträngad gitarr på några spår. Och så sjunger Fred Lane förstås.
Fred Lane, vem är det, kanske några frågar. Under 1970-talet var han alltså verksam i den då livaktiga musikrörelsen, gav till exempel 1977 ut LPn ”Vi smida”. Senare har det, kanske inte självvalt, varit mer tyst om honom, åtminstone på skiva, men han är välkommen tillbaka med nya CDn. Det har nu, alltför länge, funnits en brist på socialt och politiskt engagerade sångare och musiker, men när Fred Lane återvänder till skivarenan, innehåller texthäftet länkar både till www.gemensamvalfard.se och www.verdandi.se.
Och Fred Lanes nya CD är en enda lång plädering för de solidaritetsvärderingar som utmärker de organisationer länkarna leder till. ”Vinden viner” handlar om uteliggarna, ”I Grängesberg” om sjukförsäkringen. ”Lite till” gisslar tanken att det behövs ständig tillväxt och konsumism”. ”Sysslolöshet” är en blues om arbetslöshet.
Och han döljer inte att alltsammans ytterst handlar om vilka som får lov att styra det här landet. Flera korta låtar har udden vänd mot enskilda allianspartier och deras ledare, och i ”Ett brev till statsministern” ställs valet i höst i centrum.
Men Fred gisslar också alla dem som, även i vårt eget block, hukar för att inte stöta bort marginalväljare. ”Jag står modigt i mitten” är en återkommande fras i ”Modigt i mitten”.
Den allra bästa låten på CDn är dock inte partipolitisk utan handlar om att våga vara sig själv:
Tänk
Tänk, alla mänskor som aldrig vågar vara sej själva
Skakar galler i en osynlig cell;
Räds sin spegelbild,
Viskar, småfalskt, en bräcklig sång av Brel.
Tänk, alla mänskor som hånas, kallas fula och skumma:
Hukar sej och stukar sej i småstadsidyller;
Fäktar inte – flyr,
Blommar ut och gör sej hemma i storstadsmyller.
Tänk, om jag nån gång vågar bli just den jag är,
Helt och hållet, en stund – om än helt kort;
Innan liemannen
Viskar vänligt ”Följ med!” och för mej bort.
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Hej Enn,
Söker dig den här vägen för att få kontakt. Inte för att direkt lämna kommenter till din blogg. Ska göra en liten programserie för Godmorgon, Världen! i P1 om musik och politik. Vill fråga dig till råds m m. Sänd mig gärna din e-postadress, så får jag presentera mina idéer för dig.
Mvh
Bengt
bengt.lindroth@comhem.se
Comment by bengt lindroth — 2010 05 06 11:49 #
Hej! Mitt namn är Christoffer Johansson. Jag och min familj bor numera på din gamla adress, Junivägen 17. Vi köpte huset av allmänna arvsfonden ca ett halv år efter att Kjäll hade gått bort. En hel del har hänt sedan dess, vi har satt in panoramafönster mot vattnet och rivit väggen mellan sovrummet och ”finrummet” gjort två sov rum på övervåningen och nu håller vi på att renovera köket, och det är därför som jag skriver till dig nu, när jag rev bort skåpet som satt över spisen så hittade jag ett kort som var in byggt bakom skåpet, kortet var från Edla och vad jag kan förstå så var hon din mor.. I kortet stod det följande ”Till dig okänke! Kjäll satt upp skåpet ovanför spisen den 4 Mars 1976. Kanske ligger jag i graven ,om du okände river det ner en gång i tiden. Eller är du känd för mig? Det är en grå Marsdag, men våren ligger i luften.
Edla Estländare”
På korter är ett motiv av två sammansatta hus som skulle kunna föreställa ett gammalt torp vid en sjö, kortet är målat av mun-och fotmålande konstnärers förlag AB solna. Efter ett orginal målat av Richard Hext. Kort nummret är 2731.
Jag tänkte att det kanske skulle vara kul att veta att din mors hälsning till efter världen har nått fram!
Du är varmt välkommen att kontakta mig eller komma på besök och se kortet med egna ögon och även se förändringarna som gjorts med huset!
Bästa hälsningar //Christoffer Johansson
Comment by Christoffer Johansson — 2010 05 14 2:00 #
Till Christoffer Johansson: Jo, kortet, som jag inte kände till, har utan tvivel skrivits av min mamma, Edla, som dog 1994.
Vi bodde i det här huset från strax efter krigsslutet, mamma ända fram till sin död (pappa dog tidigare), men vi tre bröder (av vilka mellanbrodern, Matti, nu också är död) fortsatte även därefter att hålla kontakt med Kjell Nordin, som vi betraktade som en familjemedlem snarare än en hyresvärd – det var till exempel vi som ordnade hans begravning. Vi hälsade regelbundet på, och för egen del ringde jag honom praktiskt taget varje vecka.
För mig och min kvarlevande yngste bror Mikko är det här huset vår barndoms och ungdoms hem, även senare ett slags fast punkt i livet. I och med Kjells död tappade vi den där fasta punkten. Dessutom gick en stor del av de inventarier på nedervåningen, som var våra föräldrars och som vi lämnade kvar åt Kjell när vi efter mammas död skiftade de föremål av minneskaraktär med mera, som var och ville ha, förlorade. Jag talar här absolut inte om penningvärde men om affektionsvärde. Det här huset blev genom åren inte bara Kjells utan också mina föräldrars hem. Det är till exempel min mamma som har anlagt rabatterna på tomten och planterat blommorna där.
Problemet med det här och med det du berättar att ni har gjort med huset är förstås – från vårt minnesperspektiv – att gradvis allt det som vi förknippar med det här huset försvinner. Vi – jag, min hustru och våra barn, för vilka huset i Juniskär var vinterlovsland och delvis sommarlovsland – har faktiskt pratat om att göra en nostalgiresa till Juniskär, men frågan är vad vi återvänder till.
Det råkar vara så att vår dotter Kerstin med man och två barn i går i bil var på väg upp till vänner i Umeå och då tog en sväng till Juniskär för att ta en titt på farmors och farfars hus. De gick ner på strandsidan och såg då, utifrån, de förändringar ni har gjort där.
För Kerstin gick då minnena av farmors hus lite i kras. Hon blev ledsen; jag har talat med henne i telefon.
Missförstå mig inte: Du och din familj är ju de nya ägarna, och ni måste förstås få hantera huset efter era önskemål.
Men för mig och min familj blir huset därmed också något helt annat än det som var mitt barndomshem och våra barns lovviste hos farmor och farfar.
Comment by Enn Kokk — 2010 05 14 8:32 #
Det är speciellt trevligt att Fred inte bara sjunger utan också deltar i den politiska vardagen genom sitt engagemang för Gemensam Välfärd.
Comment by Jan Wiklund — 2010 05 21 16:07 #