Hej då, Expressen!

9 april 2007 18:26 | Media, Serier | 6 kommentarer

Jag är socialdemokrat men har allt sedan tonåren läst så många tidningar som möjligt, detta oberoende av deras partifärg. Jag har till och med läst alla dessa tidningars ledarsidor: det är nyttigt att pröva sina egna åsikter mot andras; dessutom är det bra att veta hur politiska motståndare resonerar och argumenterar.

Men naturligtvis måste det finnas något mer att läsa än ledarsidan, för att man ska läsa och till och med köpa en tidning. Mig lockar bra kultursidor, seriös samhällsjournalistik och serier.

Kvällstidningarna innehåller numera, med förlov sagt, mest skit. Jag tänker då på sådant som en infantil bevakning av infantila TV-program, skvaller, så kallade chockrapporter om dittan och dattan och sensationsjournalistik. Eftersom jag inte heller är intresserad av idrott, är det lätt att begripa, att jag ”läser” kvällstidningarna ganska fort.

Med detta som utgångspunkt är det också lätt att begripa, att det jag vill läsa i kvällstidningarna måste vara tillräckligt intressant eller roligt (eller över huvud taget finnas där), för att jag ska anse det vara värt pengarna att fortsätta köpa de här lätt försenade morgonbladen.

För mig har Expressen nu passerat gränsen. Sedan några dagar tillbaka köper jag inte längre den här tidningen, som jag alltså i årtionden har följt.

Expressen var, när den skapades av legendariska tidningsmakare som Carl-Adam Nycop, en både roande och oroande tidning, i sina bästa stunder på nyhetsplats samhällskritisk från ett vänsterpopulistiskt perspektiv: stod på den lille mannens sida, grep in. Tidningen hade också folkbildande ambitioner.

Den som läser dagens Expressen har svårt att hitta sådant bland sensations-, skvaller- och skandalartiklarna; tidningen är snarare infantiliserande än folkbildande. Och för all del: den har i detta stycke gott sällskap av Aftonbladet.

Kultursidorna härbärgerar fortfarande några läsvärda skribenter från fordom som Per Olov Enquist och Anders Ehnmark plus något enstaka läsvärt nytillskott som Katrine Kielos. Men skulle en Bo Strömstedt verkligen ha släppt in skribenter som Natalia Kazimierska, Linda Skugge med flera på sina kultursidor?

Ledarsidan eller snarare P M Nilsson kan fortfarande ibland överraska; få av de övriga skribenterna där är användbara för något annat än som julgransprydnader.

Det som fortfarande är läsvärt på kultursidorna och på ledarsidan är emellertid inte tillräckligt för att i tillräcklig utsträckning väga upp allt det i tidningen jag finner intellektuellt förolämpande.

Men det som definitivt har fått det att för min del väga över, så att jag har bytt från att vara daglig lösnummerköpare och (delvis) läsare till att sluta köpa och läsa tidningen är att Expressen nu, efter att under en tid då och då låta serierna utgå, helt tycks ha slopat de dagliga serierna.

Också på serieområdet var Expressen, redan från starten, pionjär. Tidningen innehöll en intressant seriesida. Där fanns sådant som ”Knallhatten” och ”Snobben”. Också i senare tid har Expressen gjort veritabla fynd; ”Kalle och Hobbe” (som nu går i Aftonbladet) är ett exempel. Till tidningens pionjärinsatser hörde att ta serierna och serieskaparna på allvar: Expressen införde den goda vanan att dagligen återge också namnen på dem som skapade serierna.

Expressens seriesida har nu länge varit underlägsen Aftonbladets. Men så länge serierna fanns kvar, fanns det ändå ett hopp kvar för oss serieälskare: Någon gång skulle Expressen kanske komma på idén att anställa någon, som förstod sig på serier.

Men icke. I stället avskaffades serierna.

Hej då, Expressen!