Vilsevalser
27 april 2010 15:07 | Musik, Prosa & lyrik | 7 kommentarerBlå tåget var en märkligt sammansatt grupp i proggerans musikvärld. Där fanns skickliga musiker men också medlemmar som mer hade fått sina meriter på andra fält som konst och ordsmide.
Flera av medlemmarna har senare fortsatt att odla sina talanger individuellt, också på musikens fält. Två av dem, med rätt olika talanger, har fortsatt att göra skivor ihop. Jag tänker nu närmast på Torkel Rasmusson, som sjöng och spelade munspel i Blå tåget, och Kjell Westling, som trakterade blåsinstrument, gitarr och fiol i samma grupp.
På deras senaste gemensamma CD ”Inte än” (National NATCD 100, 2010) spelar Kjell Westling flöjt, piccolaflöjt, altflöjt, flera olika slags klarinetter, sopransax, altsax, kornett, mellofon, piano, gitarr, laúd, bandolina, elektronisk bas, harpa och orgelpositiv; dessutom sjunger han i några av låtarna.
På den närmast föregående CDn med de här två, ”Mycel” (National NATCD 086, 2009) finns ingen lista över alla hans instrument, men bredden verkar vara av samma slag.
Ändå är det sångaren (och i något enstaka fall även nu munspelaren) Torkel Rasmusson som har skrivit både texter och melodier – på vardera skivan står Kjell Westling för en enda melodi. Men sannolikt har han genom sättning, arrangemang och inte minst eget spel starkt bidragit till hur Rasmussons melodier har blivit på de här båda skivorna.
Sånger som ”Staten och kapitalet” gör att vi gärna minns Blå tåget som ett proggband också i politisk mening. Men den som kan Blå tågets repertoar vet, att den här gruppens anslag var mycket bredare än så. Det märktes tydligt att många av medlemmarna verkade inom fält som bildkonst, poesi och teater.
Och det är den här linjen paret Rasmusson och Westling arbetar vidare på. Rasmusson är en mycket skicklig textförfattare, för övrigt skickligare som sådan än som sångare – men jag lyssnar gärna på hans framföranden av de egna texterna. Westling är en urstyv musiker, som vet att hitta både rätt instrument och tonfall. Han leker också med lyssnarna genom att till exempel väva in musikaliska referenser – som när han på första låten på ”Mycel”, ”När duvan trippar” (tillägnad minnet av gamle kumpanen Mats G Bengtsson) lånar in snuttar av ”I rosenrött jag drömmer”.
Politisk progg är inte det här, ofta snarare vilsevalser. I ”På svaj”, för övrigt också musikaliskt bra, sjunger Rasmusson:
Evigheten är trött
Jorden är lite för stor
Havet är lite för blött
Starlet vill komma till mor
men hon är inte där
Rasmusson sjunger om ”en ramlande värld”, och i en annan låt vägleds den agerande, ungefär som i ”Alice i underlandet”, av en kanin.
Det vilar ofta en gåtfull stämning över det som beskrivs i texterna, och gåtorna reds heller inte ut:
Brevet
Han sitter i båten
och läser ett brev
Han läser och läser
vad någon skrev
Fartyget strävar
uppför en älv
emedan han läser
tyst för sig själv
Nere i fartygets
aktersalong
läser han brevet
ännu en gång
Så viker han noggrant
ihop det men sen
tar han fram det ånyo
och läser igen
Vad står det i brevet
vad är det som hänt
Är det kärleksbetygelser
som satts på pränt
Är det ett kravbrev
hotfullt och fräckt
En forskningsrapport
ett kontrakt ett prospekt
Eller finns där ett minne
som han har glömt
ett budskap som gömdes
i drömmar han drömt
Grönskande stränder
far båten förbi
men landskapets fägring
struntar han i
Där guppar en anka
där lägger man nät
Själv sitter han böjd över
brevet i knät
Det kommer en skymning
En natt faller ner
över älven och båten
Det syns inget mer
Då tänder han orden
som någon skrev
Som en fackla i natten
brinner ett brev
Ja då tänder han orden
som någon skrev
Som en fackla i natten
brinner ett brev
Och ”Mycel”?
”MYCEL kallas den underjordiska delen av markens alla svampar, den som vi inte ser. Ett finmaskigt nätverk som förbinder det påtagliga med det osynliga. Så tänker vi oss att ord och musik binds samman i de här elva sångerna.” (Not sist i texthäftet)
”Inte än” är inte ett mindre gåtfullt album.
En stämningsbild ur ”Hunden går in i skuggan”:
Den stora hunden går in i skuggan
Blåsten blåser som besatt
Trädens grenar famlar i blindo
Tänt i taket dag och natt
Den här CDn innehåller också ett antal stockholmsbilder som, inte till formen men när det gäller stämningen, påminner om Bellman när han var som svartast. En beskriver ”Slussens sorg”, en annan ”Renstiernas gata 15/2”. I ”Äventyr på Skansen” tacklar Rasmusson det åldrande också jag drabbas av, mer dag för dag.
Det kan vara dags att sammanfatta livet:
Först kommer föräldrarna
och sedan religionen
Flagga stolt men inte nöjd
Det ena som en regnskur
Det andra som en hagelby
Pitepalt i himlens höjd
Kanske slutar alltsammans, inte som hos Lars Forssell med en snyftning, men med en tår och ett garv:
Vem kan näktergalen locka
Vem ror djävulen i hamn
Bättre lycka gång på gång
Aspen torkar tårarna
Och tuppen tar sig ton
Allting slutar med en sång
Låt svalorna i luften bygga oss ett bo
Låt tusen blommor blomstertid låt grödan gro
Låt flickorna i Småland sussilull och sussilo
Låt svalorna i luften bygga oss ett bo
(”Ordspråksboken III”)
7 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Att Torkel Rasmusson är bättre på att skriva texter än att sjunga är väl en underdrift som är svår att slå. Själv tycker jag att det låter fasansfullt att lyssna på en hel CD med honom även om Kjell Westling står för musiken. När jag, som då och då händer, lyssnar på Rasmusson i exempelvis Glassfabriken är jag skrovlig i halsen flera timmar efteråt.
En sångare i Blå tåget som däremot var riktigt bra är Tore Berger, som också är kompositör, textförfattare och en habil musiker. Jag hörde honom en gång för ganska länge sedan i gamla Folkets Hus i Stockholm, även han kompad av Kjell Westling. Det var imponerande. Han har också för inte så länge sedan kommit med en egen CD som jag slött nog inte har skaffat än, men har hört en del ur på radion. Tills jag skaffar den får jag väl nöja mig med att då och då lyssna på hans sång om Kalla kriget (Nu ska flaggan med stjärnor och med ränder/ vaja fritt över alla jordens länder …) med Blå tåget. Men hette inte Staten och kapitalet i Gunder Häggs utgåva Den ena handen vet vad den andra gör?
Vårhälsningar i den mån ni har någon vår i Öregrund. Här har vi det ibland, oftast på förmiddagarna.
Hans O
Comment by Hans O — 2010 04 27 21:31 #
Kyrkrots eländet har gått i stå, de villsä int nå länger. Jussom en sku te å få nan föklaring så dog e ut liksom en dö fis i rymden…..
Comment by Urban Sjölander — 2010 04 28 10:55 #
Till Hans O Sjöström: Också jag skriver ju lite om att den rent musikaliska kvalitén skilde sig en hel del mellan de olika medlemmarna. Fast det var ju den där sällsamma blandningen som var just det speciella Blå tåget-soundet.
Tore Berger kom förra året med CDn ”Långt på landet”. Jag har skrivit om den – du hittar min text ovan under Kulturspegeln, Musik, Berger.
Och du har alldeles rätt i att ”Staten och kapitalet” ursprungligen hette ”Den ena handen vet vad den andra gör”. Men när Joakim Thåström, med Leif Nyléns tillstånd, spelade in den i en något förändrad version, döptes den mer definitivt om till ”Staten och kapitalet”, som den ju populärt hade kallats länge. Du hittar den, med den titeln, ovan under Kulturspegeln, Sångtexter. Där skriver jag också lite om låten och dess vidare öden.
Tidigt i morse var jag till brevlådan och hämtade tidningarna, och sen gick jag till 811ans ändhållplats nere vid färjeläget för att ta bussen in till Uppsala. Det var äckligt kallt! Få dagar har hittills varit vårlika.
Comment by Enn Kokk — 2010 04 28 13:27 #
Tittade litet på Kulturspalten, därtill uppmuntrad av dig. Det är ju en hel encyklopedi, visserligen helt subjektiv men just därför är det synd att den ligger dold i bloggosfären, som jag i stort sett bara besöker genom dig,Ulla Wennberg, Tom Carlson och ibland Ali Esbati. Den enda av dessa som kan mäta sig med dig är Esbati, men trots det är han snävare. Fast han har ju tiden på sin sida. Men man upptäcker saker i bloggosfären. En diktsamling med egna bilder på Ulla Wennbergs blogg till exempel och en enncyklopedi (fullt avsiktlig vits) på din. Det kanske finns fler där om man tittar efter noggrannare.
Under kvällspromenaden regnade det men det gjorde inte så mycket för då kunde jag desto snabbare komma in till deklarationsbesvären. Jag begriper inte riktigt hur jag klarade mig förra året, när jag går igenom räkenskaperna. Antagligen på grund av en fortfarande rätt ung och mycket stark hustru.
Men fortfarande är det bara vår på förmiddagarna.
Hälsningar
Hans O
Comment by Hans O — 2010 04 28 22:25 #
Till Hans O Sjöström: Jag tillför ju hela tiden material till Kulturspegeln, men det är ändå relativt lätt att hitta i den, eftersom den bygger på alfabetiska förteckningar på de områden den omfattar. Ett problem är dock att det datasystem jag använder inte kan sortera Å, Ä och Ö utan behandlar dem som de saknade ring respektive prickar.
Comment by Enn Kokk — 2010 04 29 6:19 #
Det var inte så att jag hade svårt att hitta i Kulturspegeln. Vad jag menade var bara att det var synd att all denna encyklopediska kunskap ska ligga i cyberrymden, vem vet hur länge. Åtminstone ett antal CD-skivor eller något litet USB-minne borde nog deponeras på ALB eller varför inte på Arbetarrörelsens arkiv. Tyvärr är det ju med bloggosfären precis som Horace Engdahl säger att stora delar av den påminner om tonårsflickors och kanske också tonårspojkars prat i telefon. Åtminstone om min enda tonårsdotters babbel för så där 25 år sedan. Detta överflödande kackel om ingenting skymmer den kvalitet som här och där finns. Det kanske blir bättre när en del av denna undervegetation flyttar till facebook och twitter och olika chatsajter. Men son sagt, tänk på att dokumentera dig.
Vännen
Hans O
Comment by Hans O — 2010 04 29 22:14 #
Var inte oroliga, det tas backup några gånger i veckan av bloggen som i sin tur sedan kopieras till ytterligare en hårddisk. Webbhotellet har även de sina rutiner, så allt här finns på minst fyra olika diskar, med undantag för det allra senaste som bara finns på 2-3 diskar.
Comment by Bo — 2010 04 29 23:38 #