Mike Seeger, en fantastisk representant för traditionell amerikansk musik

Mike Seeger (1933-2009) var en fantastisk representant för traditionell amerikansk musik. Både hans halvbror Pete Seeger och hans syster Peggy Seeger återfinns delvis inom samma musiksfär men har också andra, till exempel politiska sidor. Mike höll sig mer inom den traditionella fåran, både solo och inom ramen för den 1958 bildade gruppen The New Lost City Ramblers, men en stor del av hans skivor kom ut på det radikala skivbolaget Folkways, senare Smithsonian Folkways.

Mike Seeger var en utmärkt sångare men framför allt en mycket skicklig instrumentalist. Han spelade förstås alla de vanliga stränginstrumenten, gitarr, banjo, mandolin, fiol – och när jag till exempel skriver banjo, avses därmed en hel mängd varianter, som låter ganska olika. Dessutom trakterade han autoharp (ett slags cittra), dulcimer (ett instrument som även det är släkt med cittran), munspel och mungiga samt möjligen ytterligare några instrument.

Allt detta speglas på den fantastiskt fina CDn ”True Vine” (Smithsonian Folkways Recordings SFW 40136, 2003) – att utgivningen har några år på nacken betyder inte att skivan är utgången; den finns att beställa via Smithsonian Folkways hemsida men går också att beställa via välsorterade skivaffärer här i Sverige.

Mapphäftet i CD-konvolutet innehåller värdefulla uppgifter om varje enskild sång. Om den fina ”Coo Coo Bird” kan man följaktligen läsa, att den spelades in av Clarence ”Tom” Ashley 1929 och finns med i Harry Smiths oöverträffade amerikanska folkmusikantologi på skivor ”Anthology of American Folk Music”, som också finns hos Smithsonian Folkways – jag har den förstås och har haft mycket glädje av den.

Men också Mike Seegers CD ger en mångsidig exposé över amerikamsk folkmusik, och den speciella karaktären i de olika låtarna framhävs av att Seeger kan spela så många olika slags instrument och väljer det instrument som passar bäst i det aktuella fallet.

Jag skulle kunna rabbla låtar och i varje särskilt fall berätta, varför de har blivit bra, men jag nöjer mig att nämna några av de allra mest lyckade resultaten: ”Johnson Jinkson” (sång till gitarr), ”Little Rabbit, Where’s Your Mammy?” (instrumental på gitarr), ”Spoonful” (sång till banjo), ”Early In the Spring” (sång till gitarr och så joddling på slutet), ”Freight Train” (sång till gitarr – den har han lärt sig av familjen Seegers berömda hembiträde och barnflicka Elisabeth Cotton) och ”Sail Away Ladies” (autoharp, flöjt och sång).

Mycket annat kunde nämnas, men jag lämnar fältet fritt för era egna upptäckter – skaffa snarast den här CDn!