Doften av nykokt kaffe

6 april 2007 10:21 | Ur dagboken | 8 kommentarer

Väl ute i sommarhuset igen återgår jag till vanan att koka kaffe, till frukost och för resten av dagen. Det här har jag skrivit om tidigare:

Likt Proust söker jag barndomens dofter, dock inte av madeleinekaka.

Till det jag älskar hör doften av nykokt kaffe. I min estniska barndom, i Juminda, Estland, i Merikarvia, Finland, så väl som i Juniskär, Sverige, var det kokkaffe som gällde.

Seden att koka kaffe tog jag med mig, när jag som student flyttade till Uppsala. Särskilt minns jag morgon- eller kanske snarare förmiddagskaffet i vår ruffiga lägenhet i ett rivningshus i hörnet av Kungsgatan och Linnégatan. Jag bodde där tillsammans med min bror Matti och så Erik Liljegren, son till en journalist på Arbetarbladet i Gävle. Vi experimenterade för att få rätt smak på kokkaffet och kom fram till att det behövdes 24 kaffeskedar – varken mer eller mindre – i kaffepannan för att göra det extra gott.

Vid de tillfällen, då vi var stadda vid kassa, sändes, medan kaffet kokade upp, en kurir till hembageriet på Skolgatan nära gamla flickskolan för att köpa färska kanelbullar, när vi ville slå på stort en äppellängd.

Under mina många pendlarår, när jag steg upp tidigt och hade bråttom till tåget, fick det anstå med kokkaffe, som ju måste passas, så att det inte kokar över. I stället puttrade en kaffebryggare av märket Hugin, medan jag rakade mig och duschade.

Men när vi 1969 köpte huset i Öregrund och började tillbringa semestrar och veckohelger där, blev längtan efter kokkaffe oemotståndlig igen. Varje dag kokade jag morgonkaffe i min gamla kaffepanna från studenttiden. Kaffet hällde jag sen över i en TV-kanna från femtitalet. Det har den dubbla fördelen, att man blir av med sumpen, som har sjunkit till botten av kaffepannan, och att kaffet håller sig kokhett och gott hela dagen – man slipper den uppvärmning, som fördärvar kaffesmaken.

TV-kannan är en konisk termos, klädd i falsk bast (det vill säga plastnät) i någon glad färg. Den är ett barn av televisionens inträde i de svenska hemmen – med dess hjälp behövde man inte lämna den heliga nya TV-apparaten ens för en kort tur till köket.

När min TV-kanna med hjälp av lekande barn gick åt helvete på berget utanför sovrumsfönstret, var jag först helt ställd. Men jag räddades av min yngste bror, Mikko. Inför en jämn födelsedag kammade han igenom alla loppisar och auktioner i gävletrakten – han bor i Skutskär – och presenterade mig så många TV-kannor, att de, även om jag skulle vara drullig, med råge kommer att räcka livet ut.

Jag har också skaffat mig en fin och stryktålig kaffepanna. När jag i många år var socialdemokratiska partiets nordiske och baltiske sekreterare och ofta besökte Helsinki, passade jag vid ett tillfälle på att gå till Stockmans och hittade där en snyggt designad kokkaffepanna av stål – var, om inte i Suomi, kan man eljest göra såna fynd?

***

Och här sitter jag nu vid datorn med en rykande varm kopp kokkaffe bredvid tangentbordet. Det här kaffet doftar så gott, smakar så gott!

Koppen är liksom kaffepannan finsk: Arabias Flora.

8 kommentarer

  1. Roligt att jag läste detta just nu, jag hade nämligen också precis hällt upp en kopp med nykokt kaffe här.

    Bryggkaffe är direkt brutalt och trist i jämförelse med en god kopp kokkaffe, helst med färskmalda bönor.

    Comment by Fredrich Legnemark — 2007 04 06 10:55 #

  2. Hej Enn!
    ”Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar.”
    Jag föredrar neskaffe eftersom det är hett, bryggkaffe är för ljummet, kokkaffe är för starkt för magen. Under andra väldskriget användes Cikoria-blomman (ljusblå) som kaffesurrogat, växer i stor omfattning bl a på Gotland.
    Jag är förvånad över att svensken har tagit kaffe tåren till sitt hjärta (en nationaldryck), gäller även potatisen och jordgubbar. Det sägs att pluggen och gubbarna har rötter ifrån Sydamerika.
    Glad Påsk!
    Rustan Rydman

    Comment by Rustan Rydman — 2007 04 06 12:32 #

  3. Glad Påsk!
    Du har förmåga att skriva om både politik, kultur och vardagsliv på ett sätt som fångar intresset. Jag blir glad av dina vardagsbetraktelser kring kokkaffe och blommor. Dina politiska åsikter delar jag inte alltid, men du har all respekt för ditt, på alla sätt, strävsamma och fruktbara liv. Att du nte gillar sport är helt ok; Modo vinner nog ändå. :-)

    Comment by Exonymia — 2007 04 06 13:11 #

  4. Till Fredrich Legnemark: När jag efter lunch återgår till datorn – Norton har under tiden genomfört en jättelång virussökning utan att hitta något – och läser om din kopp kokkaffe, sitter jag själv med en ny kopp, tack vare TV-kannan lika het och aromatisk som i morse.

    Comment by Enn Kokk — 2007 04 06 13:53 #

  5. Till Exonymia: Hela människor bejakar mångsidigheten: politik, kultur, det vackra i vardagen, mat och dryck. Men vi är inte alla enkla kopior av varandra: Somliga gillar sport, andra inte. Och vi har också rätt att tycka olika. Glad påsk själv!

    Comment by Enn Kokk — 2007 04 06 14:00 #

  6. Till Rustan Rydman: Cikoria användes som kaffesurrogat också i mitt forna hemland Estland. I Estland, så även i min nordestniska hemby Juminda, användes gårdsnamn: Min mormors och min morfars gård benämndes sålunda Siguri, vilket betyder just Cikoria, mer fritt översatt Cikoria-gården. Glad påsk själv, Rustan!

    Comment by Enn Kokk — 2007 04 06 14:04 #

  7. 24 kaffeskedar: men till hur mycket vatten? Följer du fortfarande den doseringen?

    Comment by Johannes — 2008 11 03 16:10 #

  8. Till Johannes: Tyvärr befinner sig kaffepannan i Öregrund och jag själv mig i Uppsala, så jag kan inte kolla den exakta vattenvolymen. Men det är en stor gammaldags kaffepanna.

    Comment by Enn Kokk — 2008 11 03 19:02 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^