Ännu en dag med vårvärme

27 mars 2007 18:07 | Prosa & lyrik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Jag är nere på stan för att betala räkningar: medlemskapsavgifter till partiet (Svartbäckens socialdemokratiska förening och Laboremus) och vederlag för ett par vunna Folket i Bild-auktioner på Tradera. Jag betalar på Swedbank, som två av tre räkningar går genom. Det är sextio personer före mig i kön. För kassörskan påtalar jag, vilken försämring det har blivit, sedan Swedbank tvingade mig över hit från Svensk Kassaservice. Som jag tidigare har skrivit, är jag en svuren fiende till internetbetalningar och en lika hängiven anhängare av kontanthantering. Men det behöver inte ta så här lång tid!

I dag är det verkligen ljum vårvärme här i Uppsala, som vore det en dag i maj. Många har lämnat ytterkläderna hemma – själv har jag en tunn ljus rock på mig. Men värmen går väl över igen.

I Öregrund ute vid kusten, dit vi flyttar ut före påsk, är det hur som helst alltid kyligare så här års.

Jag förbereder påsken genom att samla upp lökskal i draglådan under lökboxen i Konsum. Det går åt mycket lökskal (av gul lök) för att på påskafton måla ägg på estniskt vis. Jag återkommer om detta. Men jag kan ju redan nu säga, att man har användning också av de färgade fjädrar, som sitter i fastlagsriset.

Med anledning av det tar vi en lettisk folkdikt igen:

Metenis (Fastlagen)

Dansa, dansa, husmor min,
uppå själva Metenis:
Så att tjurar, kor må dansa
uppå vårens betesfält
LD 32227

Glimra, glimra, Metenis,
grisben har jag i min säck;
när jag rutschar nerför kullen,
tar jag mig en bit av det.
LD 32233

Ur ”Blåa blommor, gyllne dagg”, 1994
Lettiska folkdikter från Kristjanis Barons’ samling
”Latvju Dainas” (1894-1915)
i urval och tolkning av Juris Kronbergs

Här om dan, på Klaras kalas, träffade jag Bos föräldrar, Olle och Kristina. De bor i Sollefteå, där det ännu är långt till vår och grönska. En av mina favoritpoeter, också han ångermanlänning, skrev en gång följande:

Rivet ur ett skissblock

Av Birger Norman

III

I mars ligger snön ännu kvar
och redderna är frusna. Lekatten
slinker runt brädstapelns hörn
i sin vinterdräkt Men skymningen
kommer med en blå slöja till husen
träden och den sista dagskiftstimmens
tända fönster i såghuset
Marskvällarnas blå timme i Ådalen
Vad rör mig Paris

Ur ”Våg under vinden”, 1957

Men april, kommer april att bli så här?

Aprildag

Poppelns blomning sväller
blodgrå, aprilblåsten
lyfter ljusa vingar
högt över sjöns solglans
och vårvirvelns tecken.
Vattnet hettar till och
brister grönt mot strandens
isslipade stenar.

Videt skymmer vinrött
krokus och snödroppar,
sandgul öppnar pilen
snöstänkta valvs dis som
förflyktar i solen.
Vingbrus och måsars
skratt förklingar likt en
rök minnet av gånget.

Som en källört vilar
morgonen trygg, gömd i
vattenvidd och molndjup,
blåsig aprils gråa
barmhärtiga ögon.
Skuggan blek förrinner,
brytes mot en mänsko-
dags flyktiga visshet.

Ur ”Vårövning”, 1953

Som ett alternativ en liten norsk läsövning:

Jeg velger meg april!

Av Bjørnstjerne Bjørnson

Jeg velger meg april!
I den det gamle faller,
i den det ny får feste;
det volder litt rabalder,-
dog fred er ei det beste,
men at man noe vil.

Jeg velger meg april,
fordi den stormer, feier,
fordi den smiler, smelter,
fordi den evner eier,
fordi den krefter velter,-
i den blir somren til!