Det här är ditt land, det här är mitt land

30 mars 2006 21:08 | Musik, Politik | 18 kommentarer

I sin kommentar till vad jag skrev om Nalin Pekguls plädering för att göra kungahuset till nationell beskyddare av invandrarna skrev Hans O Sjöström: ”Skogen, sjöarna, havet, allemansrätten (åtminstone än så länge), musiken, litteraturen, konsten. Vi har faktiskt en hel del att känna kärlek till.”

Det är så sant. Självklart finns det lika vacker natur också i andra länder. Och visst, jag läser och beundrar Yasar Kemal och Omar Pamuk (för att knyta an till Hans O:s turkiska exempel). Men det hindrar inte, att det, när vi nu bor just här i Sverige – och det gäller även mig som har levt mina första levnadsår i Estland – finns anledning att slå vakt om just de kvaliteter och värden, som utmärker det här landet.

Det handlar om hemkänsla, inte om att vända sig mot andra och deras länder.

Evert Kumm, pappa till min och Hans O:s gamle kompis Björn Kumm, vidgade det här ytterligare till att omfatta också sociala förhållanden, som rörde Sveriges egna invånare. En gång, när han långtidsvikarierade som ledarskribent på min gamla hemstads tidning Dagbladet (s) i Sundsvall, sa han, att han tyckte det var beklagligt, att Nya Samhället, som tidningen fortfarande hette när jag växte upp, döptes om till det intetsägande Dagbladet i stället för till Samhället, som folk ändå sa. Hans motivering var, att det gamla tidningsnamnet, Nya Samhället, hade varit ett uttryck för att den arbetarklass, som, inte bara när det gällde rösträtten, stod utanför den tidens samhällsgemenskap, ville bygga ett nytt och bättre samhälle, där också de kunde känna sig hemma. Nu, när många av pionjärgenerationens mål var förverkligade och arbetarnas valda representanter bar upp samhället, resonerade Kumm den äldre, borde man följaktligen stolt döpa om sin tidning till Samhället.

Det finns en sång om det här. En av de allra bästa.

Woody Guthrie (1912-1967) är den amerikanska folksångens och vänsterns mest legendariske företrädare, erkänd också långt utanför vänsterleden – hans ”This Land Is Your Land” nämns ibland som alternativ amerikansk nationalsång. (Och man önskar, att den vore det!). Hans inflytande har varit stort på ständigt nya generationer; den unge Bob Dylan såg honom till exempel som förebild. Tyvärr var Guthrie mycket sjuk under senare delen av sitt liv och dog 1967 i sin ärftliga muskelsjukdom, Huntingtons Chorea.

Under senare delen av 1930-talet tvingade vädret – Dust Bowls -, missväxten och bankerna tusentals fattiga småbönder i Mellanvästern att överge sina gårdar och söka en ännu mer osäker försörjning som daglönare på fruktodlingarna i Kalifornien. Om detta har John Steinbeck, själv fruktplockare i yngre år, skrivit den mästerliga romanen ”Grapes of Wrath” (”Vredens druvor”), 1939.

Woody Guthrie kom från ett av de drabbade jordbruksområdena i Oklahoma. När han i början av 1940 såg John Fords filmatisering av ”Vredens druvor”, skrev han en hel svit sånger med samlingstiteln ”Dust Bowl Ballads”. Några av dem har direkt anknytning till Steinbecks roman, genom att personer därifrån figurerar i dem. En låt heter sålunda ”Tom Joad”, och i sången om arbetsgivarnas antifackliga våldsverkare, ”Vigilante Man” – en vigilante är en medlem i ett medborgargarde, som tar rätten i sina egna händer – finns Preacher Casey med.

RCA Victor gav 1940 ut ”Dust Bowl Ballads” på två skivor. Dessa gavs ut som en LP av Folkways 1964, som numera också finns tillgänglig som CD från Smithsonian Folkways, Woody Guthrie: ”Dust Bowl Ballads” (Folkways FH 5212, 1964).

Under 1940-talet var den amerikanska vänsterradikalismen fortfarande stark och livskraftig.

1940 lärde den unge folksångaren Pete Seeger genom Peter ”Butch” Hawes känna en annan vänstersinnad folksångare, Lee Hays. Till den här gruppen sällade sig också den sjungande författaren Millard Lampell, som bodde i Hays´ lägenhet. De ägnade sig åt sångsamlande, sångförfattande och sångspridning och vidgade sin publik till att omfatta inte bara den intellektuella newyorkvänstern utan också fackföreningsrörelsen. Enligt en förklaring började de kalla sig The Almanac Singers, därför att almanackan lotsade vanligt folk genom det vanliga livet (medan bibeln gav vägledning om det kommande). Enligt en annan för att Seeger och flera av hans kompisar under en period bodde i något som kallades ”The Almanac House”. Utöver de fyra nämnda medverkade även andra i varierande grad: Woody Guthrie, Bess Lomax, Sis Cunningham och Arthur Stern. The Almanac Singers tog, utöver att skriva nya, ofta upp äldre sånger. Gruppen blev mycket populär och spelade in en mängd skivor.

Woody Guthrie uppträdde också i andra konstellationer, till exempel med kompisen Cisco Houston, med Leadbelly, Sonny Terry och andra.

Men framför allt var han en lysande soloartist och låtskrivare.

Hans mest kända och mest älskade låt är

This Land Is Your Land

Amerikansk text: Woody Guthrie, 1940
Musik: Woody Guthrie, 1940 (med lån från gospeln ”When the World´s on Fire”, som i sin tur bygger på “Little Darling, Pal of Mine”)

This land is your land, this land is my land,
From California to New York Island,
From the redwood forest to the Gulf Stream waters,
This Land was made for you and me.

As I went walking that ribbon of highway
I saw above me that endless skyway,
I saw below me that golden valley,
This land was made for you and me.

I roamed and rambled, and I followed my footsteps,
To the sparkling sands of her diamond deserts,
All around me a voice was sounding:
“This land was made for you and me.”

Chorus:
This Land is your land, this land is my land…

/Verser som Woody ockå ofta sjöng:/
In the squares of the city by the shadow of a steeple,
By the relief office I saw my people.
As they stood there hungry I stood there whistling
(what was he whistling?)
“This land was made for you and me.”
Chorus:
This land is your land, this land is my land…

Was a great high wall there that tried to stop me;
Was a great big sign there says “Private Prop´ty”.
But on the other side it didn´t say nothin´ –
That side was made for you and me.

Chorus:
This land is your land, this land is my land…

When the sun come shining, then I was strolling,
And the wheat fields waving, and the dust clouds rolling,
A voice was chanting as the fog was lifting,
This land was made for you and me.

Chorus:
This land is your land, this land is my land…

/Vers som Woody ofta avslutade med:/
Nobody living can ever stop me,
As I go walking that freedom highway.
Nobody living can make me turn back.
This land was made for you and me.

Chorus:
This land is your land, this land is my land…

Det här är en ”nationalsång”, som besjunger dem som byggde landet, de arbetande människorna, även de fattiga arbetslösa.

Text och noter finns i Woody Guthrie: ”California To the New York Island” (The Guthrie Children´s Trust Fund, 1958). Text och noter finns vidare i Irwin SilbersReprints from Sing Out!” (Oak Publications, 1962), Pete SeegersAmerican Favorite Ballads” (Oak Publications, 1961) och Pete Seegers & Bob ReisersCarry It On. The Story of America´s Working People in Song and Picture” (Sing Out Publications, 1985 & 1991). Text och gitarrackord finns i Peter Bloods & Annie PattersonsRise Up Singing. The Group Singing Song Book” (Sing Out Publications, 1992); till den kan man också köpa en samling kassetter eller CD med smakprov på alla 1.200 sångerna i boken. Endast text hittar man i den nära 200-sidiga bok i stort format av Ronald D Cohen & Dave Samuelson som finns i boxen med tio CD ”Songs For Political Action. Folkmusic, Topical Songs and the American Left 1926-1953” (Bear Family Records, 1996).

Man kan höra Guthrie själv sjunga sången på ”Bound For Glory” (Folkways FA 2481, 1956, numera tillgänglig också som CD från Smithsonian Folkways). Producerad direkt som CD är ”This Land Is Your Land – The Asch Recordings Vol 1” (Smithsonian Folkways 40100, 1997). Guthries insjungning av låten finns också på en CD med olika Folkways-artister, ”Folkways: The Original Vision” (Smithsonian Folkways SF 40001, 1989), på samlings-CDn ”The Greatest Songs of Woody Guthrie, Vol 1” (Vanguard VMD 73105-2, 1972), på barn-CDn ”This Land Is Your Land” (Rounder Kids 8050, 1997), på Best of-CDn ”Pastures of Plenty” (Prism Lesure Corporation PLATCD 427, 1998), på dubbel-CDn ”Ramblin´Round” (Recall/Snapper Music SMDCD 311, 2000) och på samlings-CDn ”Hard Luck Blues” (Catfish Records, KATCD199, 2001). Woody Guthries insjungning finns slutligen också på den tionde och sista CDn, ”An Era Closes: 1949-1953” i den av Ronald D Cohen & Dave Samuelson utgivna boxen ”Songs For Political Action. Folkmusic, Topical Songs and the American Left 1926-1953” (Bear Family Records BCD 15 720 JL, 1996), med vilken följer en nära 200-sidig bok i stort format, där man hittar texterna plus allt om den amerikanska vänsterns musik.

På CDn ”Pastures of Plenty: An Austin Celebration of Woody Guthrie” (various artists, DejaDisc 3207, 1993) finns den med Jimmy LaFave. På CDn ”A Tribute To Woody Guthrie” med Joan Baez, Judy Collins, Bob Dylan, Ramblin´ Jack Elliott, Arlo Guthrie, Richie Havens, Country Joe McDonald, Odetta, Tom Paxton, Earl Robinson och Pete Seeger (Warner Bros 9 26036-2) sjungs den med Odetta och Woody Guthries son Arlo som försångare. På CDn ”Woody Lives! A Tribute To Woody Guthrie” (various artists, Black Crow Records CROCD 217-88620, 1988) sjungs den av Bert Jansch. Skådespelaren Will Geer och sångaren Dick Wingfield gör ett program om Woody och med hans sånger på LPn ”Woody´s Story” (Folkways FA 2930, 1973, nu också tillgänglig som CD från Smithsonian Folkways). På CDn ”This Land Is Your Land: Songs of Freedom” (various artists, Vanguard VCD 797710-2, 2002) sjungs den av Woodys gamle parhäst Cisco Houston. Sonen, Arlo Guthrie, och Pete Seeger gör den tillsammans på CDn ”More Together Again In Concert: Arlo Guthrie & Pete Seeger, Vol 2” (Rising Son Records RSR 0008, 1993).

Naturligtvis har ”This Land Is Your Land” också ingått i Pete Seegers repertoar. Den finns på LPn ”Pete Seeger Sings Woody Guthrie” (Folkways FTS 31002, 1967, nu också tillgänglig som CD från Smithsonian Folkways), på dubbel-CDn ”We Shall Overcome” (Columbia C2K 45312, 1989), på barn-CDn ”Children´s Concert at Town Hall” (Columbia CK 145, 1990, ursprungligen 1962), på barn-CDn ”Family Concert” (Sony Kid´s Music LK 48907, 1992) och på dubbel-CDn ”A Link In the Chain” (Columbia Legacy 485110 2, 1996)

Pete Seegers med fleras framgångsrika sånggrupp The Weavers – mer om dem under Kulturspegeln, Musik – sjöng givetvis också ”This Land Is Your Land”. Den finns med på CDn ”The Weavers Greatest Hits” (Vanguard VCD 15/16, 1971 och 1986), på CDn ”Weavers Classics” (Vanguard VMD 73122, 1987), på ”Wasn´t That a Time, Vol 2” (Vanguard VCD4-147/50, 1993), på dubbel-CDn ”Kisses Sweeter than Wine” (Omega OCD 3021/22, 1994) och på CDn ”Best of the Vanguard Years” (Vanguard VCD 79580-2, 2001).

***

Jag har publicerat en del egna översättningar av amerikanska sånger i min sångbok ”Upp till kamp” (Prisma, 1970). Också därefter har jag fortsatt att då och då göra översättningar. Woody Guthries ”This Land Is Your Land” hade länge lockat mig; dock insåg jag tidigt, att en översättning rakt av av en sång som besjunger USA (även om det är det USA som vi med hjärtat till vänster älskar) inte skulle funka här i Sverige. Den (hittills opublicerade) text jag skrev 1985 planterade därför ”This Land Is Your Land” i svensk jord:

Det här är ditt land

Svensk text: Enn Kokk, 1985
Amerikansk text: Woody Guthrie, 1940 (”This Land Is Your Land”)
Musik: Woody Guthrie, 1940 (med lån från gospeln ”When the World´s on Fire”, som i sin tur bygger på “Little Darling, Pal of Mine”)

Det här är ditt land
det här är mitt land
från Norrlands älvar till Skånes slättland
från Värmlands skogar till det fagra Uppland
Sverige är byggt av dej och mej

Jag har vandrat vida
på ett band av landsväg
och ovanför mej gick en ändlös molnväg
och nedanför mej låg den gyllne dalen
Sverige är byggt av dej och mej

Vi plöjde jorden
vi fällde skogen
vi sprängde gruvor, vi byggde järnväg
vårt verk det lyser som en ändlös stjärnväg
Sverige är byggt av dej och mej

Arbetets söner
arbetets döttrar
i vårligt majtåg i stora skaror
vi ställde krav under röda fanor
Sverige är byggt av dej och mej

Det här är ditt hem
det här är mitt hem
i svält och armod vi samman löddes
Per Albins folkhem ur kampen föddes
Sverige är byggt av dej och mej

Det här är ditt land
det här är mitt land
från Norrlands älvar till Skånes slättland
från Värmlands skogar till det fagra Uppland
Sverige är byggt av dej och mej

***

År 2000 kom Mikael Wiehes CD ”En sång till modet” (EMI 7243 5256432 3). Den innehåller en bra version, som Wiehe själv har gjort av Woody Guthries ”This Land Is Your Land”; den heter ”Det här är ditt land”.

Wiehes svenska text plus noter hittar man i Mikael Wiehes bok ”Sångerna” (Carlssons bokförlag, 2002):

Det här är ditt land

Svensk text: Mikael Wiehe, 2000
Amerikansk text: Woody Guthrie, 1940 (”This Land Is Your Land”)
Musik: Woody Guthrie, 1940 (med lån från gospeln ”When the World´s on Fire”, som i sin tur bygger på “Little Darling, Pal of Mine”)

Refräng:
Det här är ditt land
Det här är mitt land
från Ales stenar
till Norra Lappland
från Bohus klippor
till Gotlands raukar
Landet, det tillhör
dej och mej

1.
Med mörka skogar
och höga furor
med vita björkar
och röda stugor
med fält och åkrar
och varv och gruvor
landet, det tillhör
dej och mej

2.
Med skär och kobbar
och djupa fjärdar
med ljusa hagar
och svarta tjärnar
med sina blånande
berg i fjärran
landet, det tillhör
dej och mej

Refräng:
Det här är ditt land…

3.
Jag åkte norrut
längs Höga kusten
när skogen rodnade
Det var om hösten
Och havet glittrade
i morgonluften
i landet som tillhör
dej och mej

4.
Jag stod på toppen
av Kebnekaise
och såg på solen
som aldrig sjunker
på myr och mossar
på fjäll och forsar
och på landet som tillhör
dej och mej

Refräng:
Det här är ditt land…

5.
Jag stod där hemma
när dimman lättar
Jag stod bland rapsfält
och klara bäckar
där boken grönskar
och storken häckar
i landet som tillhör
dej och mej

6.
Det var på kvällen
Jag stod vid stranden
under Vintergatan
och Karlavagnen
Jag tog min älskade
hårt i handen
och sa, landet, det tillhör
dej och mej

Refräng:
Det här är ditt land…

Mikael Wiehes text är till det yttre mindre politisk än min, men i det lägger jag inte någon värdering. För i rätt sammanhang kan den, har det visat sig, få en enorm politisk laddning.

Den 16 januari 2001 samlades en mycket stor del av Sveriges främsta artister på Globen för galan ”Hela Sverige – artister mot nazister”: ADL, Hans Alfredson, Tomas Andersson Wij, The Ark, Ayo, Alice Bah, Martin Bentancourt, Cajsalisa, Daddy Boastin, Di Leva, Eagle-Eye Cherry, Lisa Ekdahl, Emilia, Fattaru, Feven, Marie Fredriksson, Jonas Gardell, Staffan Hellstrand, Anders Högström, Nougie Jabama, Tomas Ledin, Mark Levengood, Markoolio, Miki, Pee-Wee, Peps Persson, Petter, Joppe Pihlgren & Sahara Hotnights, Profilen, Promoe, Idde Schultz, Stefan Sundström, Superia Swing, Thåström, Timbuktu, Urga, Mikael Wiehe, Lars Winnerbäck, Richard Wolff och Melinda Wrede.

Scenshowen och en dubbel-CD med samman namn, ”Hela Sverige – artister mot nazister” (Sveriges skivbolag 7243 5 31810 2 4, 2001) avslutas av Emilia, Petter, Feven, Daddy Boastin, ADL, Ola Salo, Cajsalisa & Blacknuss med Mikael Wiehes ”Det här är ditt land”. Skivan börjar också med samma låt, fast då i en studioversion med ADL, Daddy Boastin, Lisa Ekdahl, Emilia, Petter & Peps Persson, och den versionen är ännu bättre.

Det kunde inte bli mer politiskt än så här: Lisa Ekdahls rikssvenska och Peps Perssons skånska blandas med röster som varje lyssnare, med hjälp av uttalet, kan räkna ut hör till någon med utländsk bakgrund. Tillsammans besjunger de ett Sverige, som ”tillhör dej och mej”.

18 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Jag har nog mest stött på sången i tv-serier och filmer där den har framförts av skolbarn eller ungdomar som Drop Dead Gorgeous som dessutom utspelas i svenskbygder. Det får mig att tro att sången är en del av det kulturarv som förmedlas av de amerikanska skolorna, men det är bara en känsla som jag har fått.

    Comment by Bo Strömberg — 2006 03 30 22:37 #

  2. Läser din blogg med stort intresse och kan inte avhålla mig från att få bidra med en liten kuriosadetalj innan jag läst hela inlägget. Den Evert Kumm som du nämner var kurskamrat med min far på Wendelsbergs folkhögskola vinterkursen 1929-30. Om jag inte minns fel så bodde de i samma rum tillsammans med två andra ynglingar i rummen som benämndes ”oron” och ”rännsnaran” p g a deras belägenhet på vinden. Min far brukade också tala om att de fick dela på ett stipendium då de inte kunde få ett var eftersom de var för unga. Rektor lyckades utverka ett och tyckte det var rättvist att de fick dela på det.

    Comment by Kristina Strömberg — 2006 03 30 23:48 #

  3. Det är något med texterna till ”This land is my land” som jag har ett vagt minne av. Någon av verserna ströks under andra världskriget eller mccarthytiden på order av amerikanska kommunistpartiet som inte ville stöta sig med landets ledning. Tyvärr är min minnesbild inte tydligare än så. Vet du något?
    Givetvis har du rätt i att man också borde betona det solidariska samhället när man känner sig fosterländsk, men jag är inte lika övertygad om hur solidariskt det är längre. Nya Samhället, som Evert vickade på, var ju ett vackert namn. Men redan då var han en ganska illa sedd person i partiet, och det nya samhället håller ju på att återgå till det gamla. Därför finns det många skäl att friska upp just din översättning av This Land.
    Hälsningar

    Comment by Hans O — 2006 03 31 10:05 #

  4. Jag kan inte hela Evert Kumms bakgrundshistoria, men det låter ju rimligt att han gick på just det nykterhetsrörelseanknutna Wendelsberg; när jag blev bekant med hans söner, Björn och Gunnar, var de medlemmar i Studenternas Helnykterhetssällskap, SHS (och dessutom förstås i Laboremus) och bodde på Arken i Uppsala. Där bodde också Hans O Sjöström, även han aktiv både i SHS och Laboremus, och så Anna-Greta Leijon, som jag hade en kort romans med och som tidigare hade varit förlovad med Björn Kumm och senare var ihop med Hans O Sjöström. Det var förresten Evert Kumm som tipsade mig om att Anna-Greta Leijon skulle komma till Uppsala och tas till vara inte bara i SHS (där hon blev ordförande) utan också i Laboremus, vars ordförande jag var. Anna-Greta skriver själv om det här på sidan 69 i sin memoarbok ”Alla rosor ska inte tuktas” (Tiden, 1991). Och på Arken bodde framför allt Birgitta Dahl, då gift Kettner, ordförande i SHS året före Anna-Greta…

    Som Bo mycket riktigt påpekar, hör ”This Land Is Your Land” till det amerikanska kulturarv, som har förts vidare genom skolorna i USA. Lägg märke till att några av de skivinspelningar jag listar är just barnskivor.

    Att ”This Land Is Your Land” har blivit så allmänt accepterad i USA, till exempel i skolväsendet, har säkert att göra med att den version av sången man i allmänhet har med i sångböcker och på skivor är den med de strofer som handlar om storslagenheten i den nordamerikanska naturen. I den återgivning av den engelskspråkiga texten jag gör ovan har jag tagit med mer politiska strofer, som Woody Guthrie själv ofta använde i konsertsammanhang.

    Hans O Sjöströms minnesbild av att det amerikanska kommunistpartiet skulle ha censurerat någon av Woodys strofer gör mig förbryllad; det kan ju inte ha rört sig om någon av de mindre välkända, politiska strofer jag återger. Woody Guthrie var, åtminstone under någon period, medlem av det amerikanska kommunistpartiets avdelning i Greenwich Village, New York; så långt är jag med. Men det lock kommunistpartiet la på sina sjungande medlemmar – Woody Guthrie, Pete Seeger med flera – handlade om inställningen till amerikansk intervention i andra världskriget: under Molotov-Ribbentrop-pakten tvingades de här sångarna till en pacifistisk hållning – man fick inte sjunga mot Hitler eller kräva amerikanskt deltagande i kriget. Fast när Tyskland anföll Sovjetunionen ändrades förstås alltihop. Om det tänker jag skriva en särskild blogg-artikel; jag har bra dokumentation på skiva och i bok.

    Kan Woody Guthrie tänkas ha skrivit en antinaziatisk tilläggsstrof till ”This Land Is Your Land” så att säga vid fel tidpunkt?

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 01 11:31 #

  5. Woody Guthrie skrev ”This Land Was Made For You And Me” som ett svar på Irving Berlin´s ”God Blessed America”. Den sången spelades mycket på amerikanska radiostationer under de första krigsåren och Woody blev less på att höra den. Woody´s ursprungliga text från den 23 februari 1940 är politiskt färgad och heter ”God Blessed America, This Land Was Made For You And Me”. Efterhand ändrade Woody texten så den blev mindre kontroversiell till den folksång som vi känner från inspelningar från mitten av 1940-talet.
    För den som vill få den definitiva historien om Woody Guthrie rekommenderar jag DVD´n ”This Machine Kills Facists” från 2005. DVD´n finns att köpa bl.a. från ginza.se och cdon.se i Sverige.

    Comment by Sven-Åke Henriksson — 2006 04 01 15:56 #

  6. Sven-Åke Henrikssons kommentar är intressant.

    Som synes har jag i den textversion jag har presenterat återgett strofer, som inte ingår i den kanoniserade versionen av ”This Land Is Your Land”. Fanns de av mig återgivna extrastroferna med redan i den ursprungliga och mer politiska version av sången som Sven-Åke skriver om? Och skalade i så fall Woody själv av sin sång till den version vi känner från sångböcker och skivinspelningar? Och i så fall varför?

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 01 17:44 #

  7. Litet mer om personalia och Wendelsberg.

    Min mamma Anna Brita Axelsson Dahl var lärare på Wendelsbergs Folkhögskola 1935-1938. Hon uppmanades att söka tjänsten av rektor Justus Elgeskog, som hon kände genom nykterhetsrörelsen. Han var rektor på Wendelsberg 1928-1947 och känd och berömd i hela Sverige som framstående folkbildare, lärare och nykterhetsman.Jag har träffat både honom och Ruben Wagnsson under min barndom.

    Det måste vara han som förmedlade stipendium till Evert Kumm och Kristinas far.

    Min pappa kom också till Wendelsberg litet senare och vår familj bodde där när jag föddes och under mitt första levnadsår till dess vi hösten 1938 flyttade till Västerbergs folkhögskola utanför Storvik.

    Det var Kristinas familjs blomsteraffär, som levererade blommor till mitt dop nyårsdagen 1938, bl a vita syrener från min morbror Karl-Axel.Jag är osäker hur det var med min mammas brudbukett – liljekonvaljer. Bröllopet hölls i Kristinehamn nyårsdagen 1937. Vet Kristina det?

    Birgitta

    Comment by Birgitta Dahl — 2006 04 02 10:55 #

  8. Ursäkta att min kommentar inte har med ämnet: men jag jobbar på LO och vi är några personer som skulle behöva skicka en särskild information till Enn Kokk och vi söker därför en epostadress till honom.

    Comment by RS — 2006 04 04 10:51 #

  9. enn.kokk@telia.com är e-postadressen.

    Comment by Enn Kokk — 2006 04 04 11:33 #

  10. Jag har ett svagt minne av att mamma sade att Violas hade gjort brudbuketten till Birgittas föräldrar i samband med att hon träffade Kerstin första gången. Men helt säker är jag inte. Däremot vet jag att hon talade om att Anna-Britta hade teaterbiljetter via abbonemanget på Stadsteatern i Göteborg som mamma var engagerad i. NTO i Göteborg abbonerade en hel föreställning på Stadsteatern första onsdagen efter varje premiär på stora scenen. Genom detta fick jag själv också under hela min uppväxttid och fram till att jag flyttade norrut möjlighet att se alla föreställningar och få många oförglömliga teaterupplevelser (även om jag som 12-åring inte alltid begrepp vad det handlade om).

    Comment by Kristina Strömberg — 2006 04 17 22:06 #

  11. Gunnar Svensson, statssekrt hos kulturminister Bengt Göransson, och jag arbetar för närvarande ( 2007) med en intervjubok om/med Wilhelm (Wille) Forsberg, fd kulturborgarråd i Stockholm och landstingsråd. Boken beräknas utkomma 2008.

    Wille berättar hur kan kanditerade mot Kumm i SSUdistriktet på 3o-talet om posten som studieledare. Wille blev vald, bla med stöd av Hjalle Mehr som ”blivit osams med Evert Kumm så jag blev Hjalles kandidat”.
    Själv har jag från 50-talet ett minne av Kumm från Borås och Viskadalens folkhögskola/ Västagöat Demokraten.

    Comment by Göran Holmberg — 2007 12 08 12:22 #

  12. Göran Holmbergs lilla kommentar om Evert Kumm har föranlett Everts son Björn Kumm att svara – fast per mejl. Jag har dock fått kopia av mejlet och tar mig därför friheten att återge det för min läsekrets:

    ”Evert Kumm 1912-88

    Hej Göran,
    Örebro-Kuriren var faktiskt en av de A-presstidningar faderskapet INTE jobbade på. Vid krigsslutet – efter militärtjänst som skrivbordsmalaj på Karlberg i Stockholm och inhopp på Dala-Demokraten och Folket i Eskilstuna – jobbade han på gamla Sossen, sedermera Morgon-Tidningen, blev därefter chefredaktör på Oskarshamns-Nyheterna tills den slogs samman med Östra Småland, från 1951 chefredaktör på Motala Posten tills den några år sedan uppgick i Östgöten. Då ledsnade han, familjen flyttade till Örebro, men där blev han så vitt jag vet aldrig ens ombedd att axla ansvaret för Kuriren utan ägnade sig åt frilansjobb, föreläste, skrev, hoppade in då och då på t ex Nya Samhället (senare okänsligt omdöpt med det politiskt sterila namnet Dagbladet) och Västerbottens Folkblad för att slutligen ägna sig åt folkbildning, FN-förbundet och dess tidning Världshorisont, från vilket redaktörskap han slutligen avsattes några år före sin död 1988.
    Så Wilhelm Forsberg är i livet? Evert var definitivt PA-man. Åmanit? Vet inte. Hans stora insats var vid partikongressen 1944 då han gick i fält mot höglundarna. dessförinnan gett ut en mottidning till Ture Nermans Trots allt, allt mycket vällovligt i Per Albins ögon. Kanske var Oskarshamn en belöning? Dit kom han som up and coming young man men råkade som vanligt i konflikt med inte minst den lokale bossen, Arnold Petersson. Dessutom hade han planer som inte passade A-pressens ledning som ville strukturrationalisera och slå ihop Kalmar läns tidningar. Han lade handpenning på en tryckpress i Danmark alldeles innan budet kom att Nyheterna skulle försvinna – den utgiften, sa kära mor senare, fördärvade familjens ekonomi under lång tid framöver. Men allt detta är mest diffusa minnen för en liten slyngel, född 1938.
    Kan jag hjälpa till med annat, så säg till!
    Hälsningar,
    BK

    Comment by Enn Kokk — 2007 12 17 17:28 #

  13. Mitt första minne av Evert Kumm härrör sig från vårterminen 1965 på Medlefors folkhögskola utanför Skellefteå där han föreläste om de svenska zigenarna.
    Jag kommer ihåg att han introducerades av vår lärare, idéhistorikern Arne Helldén, bl a som ”pappa till Björn Kumm, en av Sveriges absolut bästa journalister” ett omdöme som jag tog fasta på och heller aldrig haft någon anledning att revidera.
    Nästa gång dök Evert K upp som vikarierande ledarskribent i Västerbottens Folkblad i Umeå dit jag då hunnit som studerande vid Socialhögskolan. Det var under valrörelsen 1968 och han skrev inte bara ledare, ganska långa, signerade Km, utan också politiska kåserier under signaturen Kim. Jag läste honom med glädje, i hans kommentarer hittade jag ideologiska perspektiv jag inte var så van vid från andra dåtida s-märkta ledarsidor men som värmde mitt halvsyndikalistiska vänsterhjärta.
    Vad jag vet var han också påtänkt för en ordinarie befattning som politisk redaktör för VF men av någon anledning blev det inte av.
    Som ansvarig för kulturmaterialet på samma tidning under 70-talet hade jag dock stor glädje av honom som frilansare, han bidrog ofta med recensioner av politiska biografier och memoarer.
    När han vid något tillfälle genomreste Umeå och tittade upp på redaktionen fann vi också att vi delade ett stort intresse för Norge och inte minst norsk arbetarrörelse. Jag minns att vi kom in på fallet Håkon Meyer (vänstersocialist som kom att spela en beklaglig roll under ockupationen) och att han blev glatt överraskad av att träffa på någon som överhuvud taget kände till honom. Han var tydligen inte van vid det…
    F ö råkade jag vara på semester vid bulgariska Svarta havskusten just under de dramatiska dygnen i augusti 1968, när ryssarna krossade Pragvåren. Och minns jag inte alldeles galet så nog hette en av de svenska reseledarna på plats Gunnar Kumm…

    Comment by Mats Rosin — 2007 12 18 7:37 #

  14. Till Mats Rosin: Den Håkon Meyer du nämner minns jag som en flitig åhörare vid olika möten och debatter i ABF-huset på Sveavägen på 60-talet. Mannen i fråga hade nämligen (som du väl vet?) ett andra efterkrigsliv i Sverige (sedan han avtjänat sin landsviksdom). Då som affärsman och ägare till maskinimportfirma (inte så långt från 68:an, om jag minns rätt.) Hans dotter var f öv under många år ansvarig för den utländska avdelningen på Hedengrens bokhandel.Mindre känt är kanske att samme Håkon Meyer suttit modell för en av de mera kända Edvard Munch-tavlorna ( finns att se på Munch-museet på Töyen och föreställande höysterettsadvokaten Meyers barn.) Den sistnämnde (höysterettsadvokaten alltså) var kring sekelskiftet det norska arbetarpartiets ordförande och finansiär och redaktör för partiorganet Arbeiderbladet, och brukade kampera med Hjalmar Branting på olika internationella socialistkonferens.
    ”Finansiär” kunde han vara tack vare lyckade fastighetsspekulationer som han gjort i 1890-talets Kristiania. De sista åren av sitt liv levde sonen Håkon Meyer ett lugnt pensionärsliv nere i Skåne åtskilligt kritisk Palmes politik, som han menade var en ”statskapitalistisk” avvikelse från socialismen.

    Comment by Anders Thunberg — 2007 12 18 11:12 #

  15. Till Mats Rosin bara ett par randanmärkningar:

    Gunnar Kumm, Björns bror, arbetade mycket riktigt i resebranschen. Om han var på just den bulgariska svartahavskusten vet jag däremot inte.

    Av Arne Helldén har jag flera böcker i bokhyllan, bland annat de om Wigforss respektive Diderot.

    Comment by Enn Kokk — 2007 12 18 11:47 #

  16. Jodå, visst var jag på den bulgariska Svartahavskusten i augusti 1968. GK

    Comment by Gunnar Kumm — 2008 04 04 7:46 #

  17. Till Gunnar Kumm: Där ser man. Och nu har du orienterat dig också till min blogg.

    Det var jävligt längesen vi sågs förresten. Vad gör du numera?

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 04 8:24 #

  18. Till Gunnar Kumm: Att dessa två veckor vid Svarta havskusten, inklusive ditt namn, satt sig så i mitt minne beror på att det, dels, var mitt första utlandsbesök överhuvud taget och, dels, råkade sammanfalla med den sovjetiska inmarschen i Tjeckoslovakien. Det kan inte ha varit alltför roligt att vara reseledare då. Själv minns jag dock inte att jag var särskilt orolig, kanske helt enkelt och paradoxalt nog för att informationen var så bristfällig. De enda tidningar på något läsbart språk som fanns att tillgå var ju Neues Deutschland och brittiska Morning Star…
    Mitt i alltihop begav vi oss förresten också på en tvådygnsutflykt till Istanbul, ombord på ett sovjetiskt lyxfartyg. Turistbojkott – nej, det tänkte åtminstone aldrig jag på.
    Och sen for jag hem till Sverige och Umeå där Evert Kumm just då fungerade som extrainkallad ledarskribent i Folkbladet inför det stundande riksdagsvalet…

    Comment by Mats Rosin — 2008 04 04 14:16 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^