Margot Wallström

24 mars 2007 16:18 | Politik | 5 kommentarer

Det är mycket Margot Wallström nu.

Inför måndagens avslutande TV-program i Erik Fichtelius’ serie om och med Göran Persson skriver Svenska Dagbladets (24 mars 2007) Göran Eriksson något som nog överraskar många, sannolikt också Margot Wallström: ”Persson ville att Wallström skulle ta över”. Du kan läsa artikeln här.

Brännpunkt i samma nummer av Svenska Dagbladet finns en artikel av Wallström själv, ”EU värn mot globaliseringen”. Länk finns här.

DN.Debatt publicerar hon samma dag (24 mars 2007) en artikel skriven tillsammans med moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt, ”Vi kämpar gemensamt för EU eftersom det gynnar Sverige” – läs artikeln här. Det är väl insatser som den här som i Ekots lördagsintervju (24 mars) fick henne att självironiskt kalla sig ”Mädchen für alle”.

Tomas Rambergs lördagsintervju med Margot Wallström har tydligen spelats in tidigare i veckan. Hon fick följaktligen – men avvisade dem som historia och därmed ointressanta – frågor om sina mellanhavanden med Göran Persson, bland annat om när hon fick erbjudande om att komma hem från Bryssel för att i stället ingå i regeringen. Jag antar att tidpunkten för inspelningen är förklaringen till att hon aldrig av Ramberg fick någon fråga om det som uppenbarligen hör till det mer sensationella i det kommande programmet med Persson: att försöket att få hem Wallström var ett led i att också göra henne möjlig som kandidat till posten som ordförande för socialdemokraterna.

När Wallström tackade nej till att komma hem, var Perssons reaktion mycket hård (citat efter artikeln i Svenska Dagbladet): ”Jag tycker det är trist. När partiet kallar brukar man svara, det är en moralfråga.”

Nåja. Om det senare kan man ha olika meningar. Ens övertygelser, till och med personliga moral, kan få en att säga nej, även när ”partiet” (det vill säga statsministern) kallar. Jag råkar veta, att Persson, innan han tillfrågade Margot Wallström om uppdraget som EU-kommissionär, ställde frågan till en annan person, som rimligen stod närmare hans dåtida antifederalistiska hållning, men som inte ville jobba inom EU och därför sa nej.

Margot Wallström sa hur som helst nej till partiledarskapet, när frågan ställdes till henne inför den nyligen genomförda extrakongressen.

I fråga om detta gjorde hon en mycket klok och insiktsfull kommentar i Tomas Rambergs lördagsintervju med henne, ungefär så här: Det är lätt att knyta sina egna förväntningar till någon som finns på avstånd och som inte kan hållas ansvarig för något aktuellt i den förda politiken.

Det var huvudet på spiken! Hon fanns på avstånd och kunde på så sätt göras till en sinnebild för människors önskeprojektioner. Dessutom framstod hon med sin mjuka och charmiga framtoning som kontrast till Persson (som många uppfattade honom).

När jag ursprungligen här på bloggen bedömde de utpekade partiledarkandidaterna (således inte alls bara Mona Sahlin), skrev jag så här om Ulrica Messing: ”Och från EMU-omröstningen minns jag, hur hon, bryskare än nästan några andra, manade oss på den motsatta sidan (som sedan vann stort) att rätta in oss i ledet.” Och så gick jag, med detta som bakgrund, över till att bedöma Margot Wallström:

”I det senare perspektivet har jag tidigare bedömt också Margot Wallström – mot henne hade jag dessutom andra invändningar:

Jag vill starta med att säga, att jag aldrig har haft något otalt med henne, tvärt om. Och jag är den förste att framhålla, att hon har både personlig charm och karisma.

På minussidan finns en oförutsägbar lynnighet, parad med en benägenhet att tåga i väg till nya och roligare uppgifter, när något går henne emot. Dessutom har någon, när hennes namn aktualiserades, frågat, vad man minns av hennes tid som statsråd – mer än att hon flyttade sitt statsrådskontor till Karlstad.

Kanske skulle jag ändå satsa på charmen och karisman, om det inte funnes ytterligare en fråga, som gör det svårt för henne att erövra alla socialdemokraters hjärtan. Hon är en EU-stridis, i många stycken också en federalist. Och hon är beredd att ta häftig strid, även mot partivänner, för sina övertygelser i den här frågan.”

Därför är jag heller inte överentusiastisk över Mona Sahlins på extrakongressen offentliggjorda uppdrag åt Margot Wallström att tillsammans med Jan Eliasson forma en socialdemokratisk politik inför nästa EU-val.

Helhjärtade EU-förspråkare som Margot Wallström ser gärna en ny EU-konstitution, som öppnar för att, på EU-nivån, lösa socialdemokratiska hjärtefrågor, och det är då – märk väl – dessa hjärtefrågor, inte konstitutionen, de lockar en motsträvig partiopinion med. Problemet är att många av dessa frågor – inte ens om de gick att lösa där! – över huvud taget inte har på EU-nivån att göra. De bör lösas inom ramen för den demokratiska nationalstat, vars närhet mellan väljare och styrande är det enda sättet att hålla det demokratiska samtalet (på torget, som det med antikens Grekland som förebild brukar heta) levande. Inse, att det senare aldrig, säger aldrig, kan genomföras i EU med dess jättelika avstånd, med dess olika språk, med dess media på de olika nationalspråken och – därför att det är tekniskt omöjligt att åstadkomma detta – dess avsaknad av gemensamma demokratiskt samtal. EU-nivån bör därför reserveras för att lösa verkligt gränsöverskridande problem som miljön samt hållas så pass smal, att ett mellanstatligt samarbete inte känns som ett intrång i demokratin.

5 kommentarer

  1. […] Fokus har helt flyttat ? till socialdemokratin, och det man finner d䲠䲠numera oreda och f?rring. Vissa f?r䤡re f?r Perssons exempel och b?r hoppa p堡ndra socialdemokratiska f?r䤡re. De partier som Socialdemokraterna vill bilda regering, eller 崭instone en valkoalition, med gr䬡r ?t och offentligt om vem som 䲠b䳴 kompis med socialdemokraterna. […]

    Pingback by Bloggen Bent - Blogginl䧧en » Det är som förgjort för Sahlin — 2007 03 24 23:15 #

  2. Jag instämmer helt i din ovan uttryckta kritik av bristen på demokrati inom EU. Men jag skulle gärna vilja veta vad du anser om hennes inlägg i SvD. Jag menar att det är fullt av plattityder och ogrundade eller direkt felaktiga påståenden.

    Ett av de grövsta är påståendet att EU har gett ”ett skydd för de mänskliga och medborgerliga rättigheterna som är utan motstycke.”
    Det var väl ett exempel på det vi fick se för ett år sedan, när varken EU eller dess medlemsregeringar rakryggat kunde stå upp för yttrandefriheten i samband ”Muhammed-karikatyrerna.
    Jag skulle villa kalla det agerandet förräderi mot mänskliga rättigheter utan motstycke.

    Comment by Bertil Malmberg — 2007 03 25 14:14 #

  3. Till Bertil Malmberg: Visst är det mycket jubileumstal över texten i Svenska Dagbladet.

    Jag är till exempel mycket skeptisk till tesen, att det är just EU som skapar fred. Det må ha varit ett beaktansvärt argument under Jean Monnets och Robert Schumans efterkrigstid, men inte tror jag att det är EUs förtjänst, att Sverige och Danmark, som under århundraden utkämpade bestialiska krig, inte ens reflekterar över något sådant numera. Snarare är det demokrati och ekonomisk utveckling som är garanter för fred.

    Till överdrifterna hör också, att EU skulle ha lett till bättre livskvalitet, bättre arbetsliv och bättre utbildning. På dessa och andra likartade områden hade ju Sverige alldeles oberoende av det sentida EU-inträdet kommit mycket långt i utveckling; när det gäller arbetslivet, specifikt dess demokratisering, har väl snarast konkurrensen på den fria europeiska marknaden åtminstone bidragit till att arbetslivsreformerna från Olof Palmes tid har rullats tillbaka.

    Som en granskare med balanserade uppfattningar vill jag naturligtvis inte i alla stycken tillbakavisa Margot Wallströms påståenden, att EU (också) har haft positiva effekter. Jag skulle till exempel tro, att baltstaternas behandling av sina ryska minoriteter kan ha påverkats i positiv riktning inför utsikten att få komma med i EU. Och det handlar ju om mänskliga rättigheter.

    Men mycket av det hon säger är lika fullt överdrifter: hon försöker hävda, att sådant som vi upplever som framsteg är effekter av just EU – när det i själva verket är så, att dessa framsteg med största sannolikhet ändå hade kommit, om inte EU ens hade funnits.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 25 19:21 #

  4. Det grundläggande och allvarligasre problemet med EU är dock som jag ser det demokratiunderskottet och oförmågan att at stå upp för mänskliga rättigheter. Utan fullödiga mänskliga rättigheter, inklusive full yttrandefrihet, ingen demokrati. Det finns i det avseendet anledning att granska den ovan nämnda gemensamma (MW+FR)artikeln i DN.
    På slutet finns ett häpnadsväckande uttalande: ”ett demokratiskt och europeiskt Turkiet…”! Man undrar, känner inte dessa ledande politiker till att Turkiet är en av 57 undertecknare till CDHRI vilken underställer mänskliga rättigheter under shariah. Just snygg demokrati.

    Comment by Bertil Malmberg — 2007 03 26 22:45 #

  5. […] Gamle sosseveteranen Enn Kokk är skeptisk till Margot Wallström eftersom: Hon är en EU-stridis, i många stycken också en federalist. Och hon är beredd att ta häftig strid, även mot partivänner, för sina övertygelser i den här frågan.” Därför är jag heller inte överentusiastisk över Mona Sahlins på extrakongressen offentliggjorda uppdrag åt Margot Wallström att tillsammans med Jan Eliasson forma en socialdemokratisk politik inför nästa EU-val. […]

    Pingback by Bloggplock » Ett bloggplock om EU — 2007 03 29 9:59 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^