På kryss med Aftonbladet

16 mars 2010 16:48 | Media, Ur dagboken | 3 kommentarer

Som mina läsare vet, är jag en inbiten melodikrysslösare. Jag löser över huvud taget mycket korsord, som ett slags ständigt pågående hjärngymnasitik. Inte bara kunskaperna utan också associationsförmågan tränas.

Oftast köper jag på måndagarna Aftonbladet Kryss och löser kryssen där, som vanligt utan att skicka in svaren. Det vill säga, ett kryss löser jag aldrig, Sportkrysset; sport är jag inte intresserad av, läser aldrig sportsidor eller ser sportsändningar i TV. Jag har visserligen en gång prövat att lösa det ändå, liksom på rent jävelskap, och lyckats med hjälp av bland annat Google, men jag har aldrig känt någon lockelse att fortsätta.

Aftonbladet har ju gjort om sin kryssbilaga. Många nya konstruktörer har tillkommit, men för egen del gillar jag fortfarande en av de gamla (nå ja, hon ser ganska ung ut på bild), Anna Hagberg, bäst. Framför allt ger hon mig en hygglig match med sitt Svåra krysset varje vecka.

I samband med omgörningen av kryssbilagan fick hon lämna över uppgiften att konstruera kryptot, Kryptiskt, till Gudrun Pettersson. Efter mycket inledande trassel med felnumrering har Kryptot sen fungerat hyggligt – men det har varit lite för lättlöst. I veckans krypto finns dock ett nygammalt grepp: inga ledbokstäver. Nå, jag har löst såna krypton förr och startade med att gissa på ett ord i ramsan som löper genom kryptot och kombinera vad jag fick fram med ett parti, där det ord jag trodde det var fanns omkastat. Länge fick jag då ingen mening i det omvända svaret och trodde jag var på fel spår – tills jag upptäckte att Gudrun Pettersson där använde sig av en förkortning som svar. Hon gör så ibland, och jag ogillar det.

En svår men rimlig uppgift krysskonstruktörer har är att få till en jämn svårighetsgrad i varje enskilt kryss. Sålunda gör Anna Hagberg också Stjärnkrysset, och det är, som sig bör, betydligt lättare att lösa än hennes Svåra krysset.

Man lär sig så småningom att vissa krysskonstruktörer har en återkommadne faiblesse för att i allmänt inte särskilt svåra kryss stoppa in enskilda ord från något specialfält som de själva älskar, djurriket till exempel.

Jag är för egen del rätt förtjust i att Aftonbladets kryssbilaga numera vid sidan om alla sina bildkryss också har ett gammaldags hederligt korsord med utskrivna frågor, Kluriga korsordet. (Det har dock drabbats av upprepade felnumreringar, vilket är ett stort aber i den här typen av kryss.) Konstruktören, P O Carlzén, är duktig, men jag retar mig på en sak med hans kryss: nästan varje gång finns det bland de sökta svaren något eller några ord av typen ovanliga fackuttryck, som inte kan anses ingå i normal allmänbildning utan måste sökas med hjälp av ordböcker och uppslagsverk.

Den här sortens krav på specialkunskaper kan man ju ha i kryss av typen Musikkrysset, men i andra, mer allmänna kryss bör man nog mer arbeta med allmänbildning och associationsförmåga.

Mats Olséns ordfläta Bikupan brukar jag också regelbundet lösa – den talang som fordras för detta är förmåga att i par identifiera ord, i vilka det ingår kombinationer av två eller tre bokstäver.

Det här är som sagt inte så vansinningt svårt, men nog tycker jag att Olsén har en nästan osannolik förmåga att hitta märkliga ord till sin ordfläta. Här några modesta exempel från veckans nummer: BAMAKO, BYABÖN, KAKAPO, KATJON, KETTLA, KOKAKO…

Men herregud – dom här orden kan ni väl allihop?

* * *

Tillägg: Just nu har jag löst Kluriga korsordet, så långt det nu gick. L41 existerar inte, men svaret på L41 går in på L42, som inte har någon fråga. Värre ändå är det med L31: Där finns ingen fråga, och det går därför inte att sluta sig till vilken bokstav som ska in på den tomma ruta som blir kvar, när man har löst övriga frågor.

Varför är det så svårt att permanent få ordning på det här korsordet?