Första fichteliusprogrammet om Persson

19 mars 2007 22:57 | Politik | 3 kommentarer

Först en personlig positionsbestämning.

Naturligtvis har jag inte, i samma utsträckning som till exempel en del av medarbetarna i statsrådsberedningen, ständigt nötts mot Göran Persson i det ena så väl som det andra avseendet. Men jag har under en relativt lång period kontinuerligt mött honom: På VU- och partistyrelsesamamnträdena, där jag fungerade som sekreterare. På SAMAK-möten runt om i Norden; SAMAK är den nordiska arbetarröreksens samarbetsorgan, och jag var partiets nordiske (och baltiske) sekreterare. Både om den nordiska och baltiska politiken och om en del av de östersjöfrågor, som blev ett av Göran Perssons skötebarn (omvittnat också i Erik Fichtelius’ TV-program) kunde jag i form av regelbundna skriftliga och ibland muntliga rapporter vid VU-sammanträdena lämna, tror jag, värdefulla och av Göran Persson uppskattade rapporter. Som ett bihang till min hustru talmannen fanns jag vidare ofta i centrum för sådant som också statsministern måste delta i: kungamiddagar, nobelprisutdelningar, Jeltsins sverigebesök och annat liknande, och det blev då och då så, att vi använde väntetid till att småprata med varann, ibland till och med om annat än banala saker.

Jag fick relativt tidigt personlig kontakt med Göran Persson: när han hade börjat umgås med sin föregående hustru, erbjöd han sig, så ofta att jag la märke till det, att i egenekap av VU-ledamot åka på SAMAK-arrangemang i Danmark och på danska Socialdemokratiets evenemang. På väg till Stockholm från Arlanda efter en sådan resa öppnade han sig också om sitt privatliv på ett sätt som speglade ett förtroende, ett förtroende som jag inte tänker bryta.

Under och kring VU-sammanträdena visade han mig ett förtroende, som verkligen inte kom alla till del; jag har sett honom desavouera andra i samma situation.

Det senare innebär, att jag förstås har sett de sidor hos honom, som han, inte utan skäl, har kritiserats för.

Min bild av honom är sammansatt, men jag är beredd att tillskriva honom en god portion analytisk förmåga. Det omdömet grundar jag på till exempel de analyser av det politiska läget han brukade inleda VU- och partistyrelsesammanträdena med.

I dagens TV-program av Erik Fichtelius fanns ett parti, som redan i förväg har väckt uppståndelse, det där han kontrasterar just sin egen analysförmåga och långsiktighet mot Mona Sahlins styrka, som enligt honom inte är tänkande utan att föra ut ett budskap. Själv blev jag inte förvånad över just det här. Jag har ett långt senare vittnesbörd, från tiden när Mona åter började nämnas som partiledare, från en person som jag betraktar som trovärdig, om att Göran med viss skepsis såg på möjligheten att efterträdas av Mona.

Bland det jag fäste mig vid i TV-programmet – och som jag tror att jag har en viss insikt i – är Perssons vittnesbörd om hur det är där uppe på toppen: aldrig ensam och alltid ensam. Man omges alltid av horder av folk, men när det kommer till ett skarpt läge, måste man ofta fatta beslutet ensam.

På det här med att själv tvingas ta beslut finns också en annan förklaring: beslutsförsamlingar läcker. Det hände – det vet jag – att det läckte från VU-sammanträdena.

Persson gjorde därför mästerstycken av att behålla informationen i en mycket liten krets, en krets som ibland tycks ha bestått bara av hans eget huvud. Han snuvade till exempel regelbundet journalisterna på förhandsnyheter om sina statsrådsutnämningar.

Men han drev naturligtvis ibland det här för långt. Inte heller för Erik Fichtelius lyckades han förklara, varför socialministern, Margot Wallström, hölls helt okunnig om den maxtaxa som lanserades i ett valmanifest – som sen togs av det VU och den partistyrelse, som också Wallström tillhörde.

Allmänt sett tycker jag, att Erik Fichtelius första program om och med Göran Persson kändes lite tunt i intervjudelarna. Det var mycket bakgrundsbilder och klipp ur TV-filmer om de händelseförlopp som skulle kommenteras – och relativt magra kommentarer. Jag har full förståelse till exempel för den säkert uppriktiga förtvivlan Persson kände över Erik Åsbrinks avhopp och dennes agerande i samband med detta. Men fick vi egentligen veta något mer om bakgrunden till att det slutade på det här viset?

Också mellan mig och Göran Persson skar det sig så småningom.

Till det hoppas jag kunna återkomma, när avsnittet om EMU kommer i något av de kommande programmen.

PS. Till Tysta Marie (och övriga intresserade): På ledarsidan i dagens Aftonbladet (21 mars 2007) skriver Olle Svenning om den planerade kuppen mot Göran Persson vid partikongressen i Sundsvall 1997. Du kan läsa Olle Svennings inlägg här.