Dan före kongressen

18 mars 2007 11:24 | Film, Helga Henschens Vänner, Konst & museum, Musik, Politik, Ur dagboken | 3 kommentarer

Fredagen, dan före kongressen, blev ganska fullpackad.

Förmiddagen tillbringade jag och BirgittaGustavianum, Auditorium Minus, här i Uppsala, där det var doktorsdisputation. Den som disputerade, formellt i konstvetenskap men med väl motiverade utblickar mot många andra akademiska discipliner, var Per Strömberg. Per är bror till Bo Strömberg, som är gift med vår dotter Kerstin. Vi fick, tillsammans med dem på ena sidan och Bos och Pers föräldrar Olle och Kristina Strömberg på den andra, bra platser längst fram i den fullsatta salen.

Avhandlingen heter ”Upplevelseindustrins turistmiljöer. Visuella berättarstrategier i svenska turistanläggningar 1985-2005” (Fronton förlag, 2007) och är, just genom sin tvärvetenskapliga ansats, något av ett pionjärarbete. Redan av den vänliga och bitvis rent av roliga diskussionen mellan respondenten och opponenten, professorn i etnologi vid Lunds universitet Orvar Löfgren förstod vi, att det skulle gå Per väl, och när vi också hade hört medlemmarnas i betygsnämnden vänliga och intresserade kommentarer, var vi helt övertygade; för vår egen del visste vi ju redan, att Per är en kunnig och påläst person. Roligt förresten att få vara med om en intellektuellt stimulerande diskussion utan några som helst inslag av pajkastning!

Därifrån åkte vi direkt till Stockholm och riksdagen för att vara med vid Göran Perssons avskedsmottagning. Vi hade fått egen inbjudan men hängde på uppsaladelegationen. Själva gav vi konstvännen Göran boken ”Fantasin och glädjen. Om Helga Henschens utsmyckning av tunnelbanestationen i Tensta” (Helga Henschens Vänner, 2006), där Birgitta medverkar med ett kapitel om den tid och den politiska miljö i vilka Helga verkade. Vi agerade dessutom budbärare åt Per: Göran fick med dedikation hans avhandling – Per betonade i dedikationen, såg jag, dagens stora betydelse för båda. Mötet med Göran blev kort och hjärtligt – för min del tackade jag honom för våra gemensamma år i VU, för våra samtal på den där speciella mattkanten på slottet där vi stod vid kungamiddagarna och annat liknande. (Det fanns här inget utrymme för mer privata samtal, men Birgitta – som i motsats till mig fick gå på kongressen dan därpå – berättade, att Göran där hade sagt till henne, att han hade tagit del av vad jag har skrivit här på bloggen och till och med hade varit på vippen att ringa mig och kommentera något, jag vet inte vad.)

Från mottagningen störtade vi i väg till uppsalatåget. Morfar och mormor hade nämligen lovat att passa Viggo och Klara på fredag kväll, så att inte bara Bo utan också Kerstin kunde gå på Pers disputationsmiddag i Orangeriet i Linnéträdgården.

Inga problem med det. Barnen är vana vid oss. Birgitta lägger sen Viggo och jag Klara. Klara vill att morfar läser fyra böcker för henne och somnar sen tryggt med morfar bredvid sig.

När barnen har somnat, ser jag och Birgitta slutet av ”Så ska det låta” och sen Maria Bloms sevärda långfilm ”Masdjävlar”. Sen går Birgitta hem – hon som ska upp tidigt och åka till kongressen måste ju hinna sova. Själv stannar jag kvar och ser också, för andra gången, Bruce SpringsteensThe Seeger Sessions” i TV. En nyfiken fråga: Vem har gjort de rimmade och helt sångbara svenska versionerna av sångtexterna, de som visades på textremsorna? Vet någon?

3 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Misslyckades tydligen med min förra kommentar. Den löd ungefär:
    Masdjävlar, nja. Det kanske beror på att jag själv är masjävel, men den här handlar ju om kullor, som också kan vara jävliga. Trots bra skådespelarinsatser, främst från de tre kullorna tyckte jag inte det blev så mycket, och så irriterade jag mig på den eländiga rättviksdialekten eller vad det skulle föreställa. Inte ens en så lysande skådespelare som Ann Petrén kunde undvika att ramla ner i töntfällan. En som däremot pratar övertygande dalmål är Lia Boysen i Det nya landet. Också hon är en bra skådis.
    På tal om Ann Petrén, varning för Uppdraget av Björn Runge på Stockholms stadsteater. Ett uppblåst pretentiöst stycke i någon sorts femtitalsefterklang men med nutida sexuella motiv inlagda. Inte ens Petrén, Jakob Eklund, Pernilla August med flera kan göra något åt eländet.

    Comment by Hans O — 2007 03 21 17:02 #

  2. Till Hans O Sjöström: Min kunskap om dalmål, för att inte nämna olika dalmål, är av naturliga skäl begränsad.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 21 17:07 #

  3. MIsslyckades tydligen med min förra kommentar. Den löd ungefär:
    Masdjävlar, nja. Det kanske beror på att jag själv är masjävel, men den här handlar ju om kullor, som också kan vara jävliga. Trots bra skådespelarinsatser, främst från de tre kullorna tyckte jag inte det blev så mycket, och så irriterade jag mig på den eländiga rättviksdialekten eller vad det skulle föreställa. Inte ens en så lysande skådespelare som Ann Petrén kunde undvika att ramla ner i töntfällan. En som däremot pratar övertydande dalmål är Lia Boysen i Det nya landet. Också hon är en bra skådis.
    På tal om Ann Petrén, varning för Uppdraget av Björn Runge på Stockholms stadsteater. Ett uppblåst pretentiöst stycke i någon sorts femtitalsefterklang men med nutida sexuella motiv inlagda. Inte ens Petrén, Jakob Eklund, Pernilla August med flera kan göra något åt eländet.

    Comment by Hans O — 2007 03 21 20:17 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^