40 år med MNW

19 februari 2010 17:51 | Musik, Politik | 4 kommentarer

1969 startades, med Sverre Sundman som ankare, Music Network i Vaxholm, senare en tid kallat Musiknätet Waxholm, så småningom känt som MNW. Den mer driftige än musikkunnige Sundman försvann så småningom, och några andra – Tore Berger, Leif Nylén, Roger Wallis, Jan-Olof Schill med flera – tog över; Berger räddade med 300.000 ur ett arv MNW från att gå över styr.

Som namnen Berger och Nylén indikerar, blev Gunder Häggs, senare Blå Tågets, plattor några av det nya bolagets tidiga utgivningar. Bolaget kom snabbt att bli, och sedan länge vara, det främsta av proggbolagen. Många trodde säkert under 1970-talet, att det här skivbolaget hörde hemma i tidens bokstavsvänster, och många av den tidens många kommunistpartier hade nog velat ta över, om de bara hade fått. MNW gav för all del ut skivor med budskap, som övertygade socialdemokrater kunde ha ideologiska invändningar mot, men faktum är att det bland de anställda på MNW också fanns socialdemokrater – Schill är ett exempel. Och Blå Tåget hörde, i den mån man alls kan sätta politiska etiketter på dess medlemmar, nog snarare hemma i en anarkiserande än en kommunistisk vänster. Så de som drev det allt mer framgångsrika proggbolaget MNW höll, dessutom framgångrikt, emot alla försök att knyta MNW till något av tidens många och sins emellan rivaliserande vänstergrupper. Antikapitalism och samhällskritik, inte politiska trosbekännelser, kom att bli MNWs signum.

När jag i mitten av 1970-talet blev chefredaktör för det socialdemokratiska partiorganet Aktuellt i politiken (s) och gjorde om tidningen till ett socialdemokratiskt familjemagasin med mycket kultur, började jag regelbundet skriva om MNWs skivor i min tidning; jag skrev ibland också artiklar med retroaktiva element, så att jag på det sättet täckte in MNWs tidigare utgivning. Bolagets skivkatalog är således väl bekant för mig, i rätt stor utsträckning också den del som gavs ut efter min avgång (efter nio år) som chefredaktör; eftersom jag samlar bland annat på politisk musik, fortsatte jag att sedan köpa MNW-plattor av det slaget.

2009 firade MNW sitt 40-årsjubileum med att bland annat ge ut boxen (bok i stort format + 4 CD) ”Ljud från Waxholm. MNW 1969-2009”.

Förordet är skrivet av den numera enda anställda på MNW, Ann-Marie Beckman-Forsberg – det här på sin tid så stolta bolaget har inte haft någon nyutgivning i egentlig mening sedan 2005. Men en klassikerutgivning pågår alltjämt, från och med nu ironiskt nog under skivhandelsdistribution av Universal.

Håkan Lagher, som kan MNW och progghistorien, har anlitats som redaktör för jubileumsboken, och en rad mycket sakkunniga personer – föutom Lagher också Bengt Eriksson, Leif Nylén, Tore Berger och Peter LeMarc – har anlitats som skribenter. Lasse Ermalm står för en mycket snygg layout med många bilder av både skivomslag och annat.

Bengt Eriksson har gjort flertalet av intervjuerna, de med Anders Melander i Nationalteatern, Kim Fowley, Mikael Wiehe i Hoola Bandoola Band, Plura Jonsson i Eldkvarn, Nisse Hellberg och Jalle Lorentsson i Wilmer X, med Stefan Sundström och så med Göran Persson (nej, nej, inte den Göran Persson!). Håkan Lagher pratar med Ted Ström och Lorne de Wolfe om Contact, med Marie Selander och med Rolf Wikström. Alla texterna är kunniga och väcker, liksom de många skivomslagen, mängder av minnen. I slutet av boken finns för övrigt en komplett förteckning över MNWs hela skivutgivning.

Med boken följer också hela fyra CD, och här blir det lite knepigare.

Jag är som sagt hyggligt förtrogen med MNWs samlade utgivning, men de invändningar jag har handlar faktiskt inte främst om det där vanliga, att man i stället borde ha valt den eller den låten.

Någon – man vet inte vem eller vilka – har valt ut 17 låtar per CD (på andra CDn, den svenska, har dock spår 8 mystiskt trillat bort) och grupperat dem enligt följande:
”Progg” (MNWBOK 1:1, 2009)
”Svenskt” (MNWBOK 1:2, 2009)
”Engelskt” (MNWBOK 1:3, 2009)
”Folk & Instr.” (MNWBOK 1:4, 2009).

Det är sammantaget ett generöst stort musikurval och här finns många låtar som bör locka nytillkomna lyssnare vidare till en rad av originalskivorna. Men vad som här har placerats på vilken CD är ibland lite svårt att begripa. Varför Contacts fina ”Hon kom över mon” har sorterats in under Progg och inte under Svenskt eller Folk & instrumentalt är svårbegripligt; på den sist nämnda CDn hittar man dock redan en Contact-låt, fast på engelsks.

Jag tror att en av nycklarna till det lite konstiga urvalet finns på CD 3, Engelskt, där man för övrigt hittar ytterligare en Contact-låt på engelska, ”Misjudgement”. Alltså: kul, som kuriosa, att vi får höra Hoola Bandoola sjunga på engelska (”Country Pleasures”) – men inte hör den till MNWs bästa genom tiderna. Och visst: Mare Kandre och Global Infantilists var värda en nyutgivning av ”A Sense of Belonging”. CDn innehåller också hyggliga låtar med Ebba Forsberg, Montys Loco, Kim Fowley, Scorpion, Eric Bibb och Tony Ellis. Men den engelskspråkiga utgivningen var ett undantag, inte regel under MNWs storhetstid. Så jag tror att den tredje, engelskspråkiga CDns existens är motiverad av MNWs nittiotalsutgivning, den då bolaget, utan att dock riktigt lyckas, försökte bli ett popbolag bland andra. Och – ska man täcka in hela MNWs 40-åriga utgivning, så måste det alltså till en engelskpråkig CD, även om då helheten inte blir lika bra.

En av MNWs stora bidrag till svensk musikkultur är utan tvekan proggskivorna. De flesta av dem har både politiska och musikaliska kvaliteter, men också i det här urvalet hittar man enstaka exempel på att den politiska viljan inte riktigt lyckas hitta det konstnärliga uttrycket. Ett exempel är plakattexten i ”Djävulens patrask” med Love Explosion, bandet som sedan kom att bilda stommen i KFML(r)s Knutna nävar. Mycket hörvärd är naturligtvis Sonja Åkessons (text) och Gunnar Edanders (musik) ”Den ensamma mamman i traversen”, men jag vet inte om jag, trots dess tydliga politiska budskap, skulle karaktärisera den som progg. Och inte är väl ”Jack the Ripper” det mest politiska Nationalteatern har gjort? Ungefär samma fråga ställer jag mig om Hoola Bandoolas ”Jakten på Dalai Lama”.

Men annars finns förstås mycket som man väntar sig med på den här CDn: ”Den ena handen vet vad den andra gör” (= ”Staten och kapitalet”) med Blå tåget, ”För full hals” från Nynningens Majakovskij-platta och ”Bläckfisken”, en låt om utsugning av Björn Afzelius. Värda att nämnas är också till exempel ”När han kommer hem” med NJA-gruppen, ”Titanic” med Mikael Wiehe och ”Morfar, varför är det bara du som är kvar” med Gläns över sjö och strand.

CD 2, ”Svenskt”, innehåller också en hel del hörvärt, men även i det här fallet undrar jag ibland över etiketteringen. Det är klart att KSMBs ”Atomreggae” är en svensk låt – men dess politiska budskap smakar progg.

Här hittar vi namn som Wilmer X, Dag Vag (med ”Du får aldrig nog”, en jättebra låt), Stefan Sundström, Rolf Wikström, Toni Holgersson, Peter LeMarc, Eldkvarn, Pink Champagne, Tant Strul, Stockholms negrer, Tekla, Mikael Wiehe (igen), Tore Berger och Freddie Wadling.

Den fjärde och sista CDn innehåller alltså Folk och instrumentalt; en stor del av musiken är instrumental, men här förekommer också sång, till exempel i den minnesvärda ”Ko över Sarek” med Norrlåtar.

Även i det här fallet undrar jag ibland över urvalet: Måste Nationalteatern och Nynningen var med på just den här CDn, och fanns det inget bättre med Arbete & Fritid – fast Ove Karlsson finns ju med på ett annat hörn, ”Immigrantlament” med Nya ljudbolaget.

Mycket gillar jag högt och rent: ”Elefantminne”, ett stycke jazzig cirkusmusik med Egba, andra satsen ur Greg Fitzpatricks ”Snorungarnas symfoni”, ”Polska efter Lejsme Per Larsson” med Wille Toors, ”Vest-Agder” med Styrbjörn Bergelt., ”Kila mtu” med Archimedes badkar och Afro 70, ”Skomorosina” med Södra Bergens balalajkor och, inte minst ”Liberation Song”, ett stycke afrojazz med och av Per Cussion (Per Tjernberg).

Trots mina invändningar är det här gott nog. Fast jag önskar att låtpresentationerna hade fått breda ut sig över ett uppslag till, så att man hade kunnat ange sättningar och annat kring låtarna.