Middag med det gamla energi- och miljögänget

4 mars 2007 17:57 | Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | Kommentering avstängd

Birgitta hade under sin tid som energi- och miljöminister flera olika statssekreterare och andra tjänstemän, som hon inte bara tillbringade en stor del av arbetsdagen med; några av de här personerna blev också personliga vänner, även till mig. Som ministermake var jag med på några utlandsresor – jag hade ett krävande eget jobb och stretade emot, men ibland ansågs det i enlighet med internationell umgängeskutym vara ett plus, om maken följde med.

Eftersom jag var socialdemokratiska partiets nordiske och baltiske sekreterare och hade ett omfattande kontaktnät i Norden och Baltikum, kunde jag under resor i närområdet ibland också tillföra användbar kunskap åt den delegation jag åkte med i.

I Kina, där jag var med Birgitta 1985, hade värdfolket bra kläm på var jag jobbade. Jag fick följaktligen, på värdarnas initiativ, också ett eget program: Kommunistpartiets internationella avdelning ville ha ett samtal med mig, både om ideologiska och om internationella frågor.

I går kväll var vi i Igelsboda, Saltsjöbaden, på middag hos Kjell Jansson och Ulla Svedjelid. Kjell är i dag generaldirektör på SCB men har varit statssekreterare hos Birgitta. Vi har varit på middag hos dem förut, och de har varit hos oss i Öregrund. Detsamma gäller två av de andra middagsgästerna, Rolf och Monica Annerberg. Rolf är ytterligare en av Birgittas tidigare statssekreterare, och vi har behållit kontakten med honom och Monica även under de år, då Rolf har jobbat i Bryssel (åt Margot Wallström). Det tredje inbjudna paret, Håkan och Kerstin Heden, kände inte jag så väl tidigare, men jag vet, att Håkan har slitit med texten till Birgittas energipropositioner. Håkan är i dag överdirektör vid Energimyndigheten.

En ur det gamla kompisgänget saknades, Ingemar Skogö, i dag generaldirektör för Vägverket; han och hans fru Ingrid hade åkt på vintersemester.

Under en sån här middag bubblar alla gamla minnen och historier upp. Det är som om man inte hade varit åtskild. Det är jättelätt att hitta samma gamla skämtsamma ton och ironiska distans till världen, som också jag på den tiden hade med de båda statssekreterarna.

Vi mindes till exempel den mycket gropiga båtresan med Smyril Line från Bergen till Färöarna – de flesta, bland dem jag, men inte Birgitta och Rolf, blev våldsamt sjösjuka.

Och Rolf och jag kappades om att komma ihåg märkliga episoder från kinaresan 1985, till exempel en som hade att göra med att kineserna upprätthöll en strängt hierarkisk ordning. Till den hörde, att jag skulle åka tillsammans med delegationsledaren, min hustru, i den främsta kortegebilen, ett schabrak av blänkande plåt och mahogny av märket Röda Stjärnan. Rolf och ytterligare en statssekreterare fick åka längre bak. Vid ett tillfälle ville ministern på väg till ett viktigt möte rådgöra med sina chefstjänstemän. Praktiskt lagd som jag är, föreslog jag, att vi helt enkelt skulle byta plats. Men när jag klev ur ledarbilen och försökte bereda plats åt statssekreterarna, kom vår kvinnliga kinesiska cheforganisatör fram, pekade strängt med två utspärrade fingrar på statssekreterarna och gjorde en befallande gest: – You two sit there!

Och så fick statssekreterarna snällt loma i väg till sin egen bil. Sen kallade vi inom delegationen konsekvent de båda statssekreterarena kollektivt för You Two, uttalat med lätt kinesisk brytning.

Jag mindes också en middagskonversation, då Birgitta – mest för att ha något att tala om med värden – frågade denne: – Säg, vad är det jag egentligen äter?

Värden, förvånad (översätts via tolk):

– Men ser ni inte det? Det är ju skinnet av en hundfot!

Något sådant bjöds inte hos paret Jansson. Kjell hade lagat en fruktansvärt god middag: bönsoppa med räkor, grillade revbensspjäll av lamm med brynta rotsaker, potatisgratäng och en ljuvlig vitlökssås och så päron i svartvinbärssaft med vaniljvispgrädde.

Kvällen slutade med att vi bjöd hela gänget (plus Ingemar och Ingrid Skogö) ut till oss i Öregrund i slutet av juli.

Detta meddelat som en alternativ bild mot de fördomar som kan tänkas frodas om svensk statsbyråkrati.