Karl Vennberg: Från ö till ö
2 mars 2007 17:41 | Prosa & lyrik | 2 kommentarerKarl Vennberg (1910-1995) var en mycket betydande 40-talspoet. För mig personligen kom han också att betyda mycket i egenskap av kulturredaktör i Aftonbladet (1957-1975): Han publicerade ofta och gärna de texter jag sände till Aftonbladets kulturredaktion under 1960-talet och första hälften av 1970-talet; jag har tidigare här på bloggen återgett bland annat den stora introduktion jag gjorde av Phil Ochs’ musik och de många anonyma bidrag jag skrev för Innerspalten på Aftonbladets kultursidor.
Men naturligtvis har jag också läst hans poesi. Till den finns det kanske anledning att återkomma, men jag nöjer mig för stunden med att återge en kortrecension jag skrev för Aktuellt i politiken (s) nummer 5 1980 (6 mars):
Kärlek, åldrande
Karl Vennbergs ”Från ö till ö” (Bonniers) är inte bara en ordlek i John Lockes och Ernest Hemingways mening. Dess dikter har beteckningar från Ö till A och till Ö igen.
Första hälften består av kärleksdikter, skrivna med ett slags återhållen besatthet. Den andra hälften har åldrandet som ett av sina huvudtemata. Även detta tema turnerar Vennberg med sin speciella form av ironisk distans:
Det svåra med att åldras är
att livet mister sitt allvar.
Livet skakar på axlarna för
att bli kvitt sig självt
och få fram sina novgorodmän
som röstar med skäggen
vid yttersta domen.
Livet, replikerar på bruten
tyska någon som tvivlar
på symbolismen,
denna gamla ölkomedi som
fåfängt söker en författare,
klär det i annat än köttiga
ansikten ens på poesins nivåer?
2 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Hej Enn!
Jag har ett ganska bestämt minne av att jag har intervjuat Karl Vennberg i arbetar-rörelelsens ”Radio fotfolket”
i valrörelsen 1988.
Jag är förvånad över att partiet gav mig så fria tyglar, unga och oerfaren när det gällde att göra radio. Den gamla goda tiden, när allt var möjligt. Tänk om man kunde vrida klockan tillbaka!
Jag har flera gamla nr av tidskiften ”All världens berättare” – ärvt av min pappa. I mars nr 1956 gör Axel Liffner ett vänporträtt av Karl Vennberg.
”Dagen efter hade fåglarna som brukar hålla till i buskaget under fönstret svårigheter med tyngdlagen och balansen. Men på lilla Essingen satt Karl Vennberg som vanligt efter den tidiga grötfrukosten i sitt lilla bokbeklädda arbetsrum…”
Jag har svagt minne att Karl Vennberg senare flyttade till Spånga. Bekant med Gunnar Sträng som bodde i samma område.
Hälsningar
Rustan Rydman
Stockholm
Comment by Rustan Rydman — 2007 03 02 21:53 #
Till Rustan Rydman: Jo, Karl Vennberg bodde i Spånga när han dog.
Comment by Enn Kokk — 2007 03 02 22:18 #