Nej till kärnkraft

28 februari 2007 23:24 | Musik, Politik | 26 kommentarer

Jag startade med att ha en optimistisk, alltför optimistisk, syn på kärnkraften. Det som präglade min dåvarande syn var inte bara teknikoptimism utan också klasserfarenheter av kall bostad med vedeldning samt erfarenhet av att växa upp i ett energislukande industrisamhälle. Jag har, i andra fora, skrivit om det här.

Olyckan i Harrisburg och annan, för mig då ny, information fick mig (och många andra) att tänka till. Inför folkomröstningen 1980 om kärnkraften befann jag mig åsiktsmässigt i Linje 2s Linje 1-flank men insåg, lite i taget, att kärnkraften nog måste göras till en parentes. En av mina genom tiderna mest citerade Korta meningar i Aktuellt i politiken (s) var den här: ”Riv mejerierna! Nej till kärnmjölk!” (AiP nummer 2 1975, 6 februari).

Mina dåtida invändningar mot Linje 3 framgår ganska tydligt av den skivrecension, som följer nedan. Ett och annat av det jag skrev då står jag fortfarande för.

Men haveriet i Tjernobyl 1986 fick mig att definitivt röra mig åt antikärnkraftshållet, det vill säga i riktning mot det som var Linje 3s målsättning: en slutgiltig och definitiv avveckling av kärnkraften så snart som möjligt.

Mitt eget partis velande och segande i den här frågan har jag funnit plågsamma (även om jag, och verkligen inte av lojalitet, vill påminna om att min hustru under sin tid som energiminister gjorde allvarligt menade ansträngningar att ändra kurs, något som hon sen fick fan för – i den här frågan fick det inte lov att finnas något som var ”oåterkalleligt”). Det har vilat ett slags de obotfärdigas förhinder över hanteringen av den här frågan. Vi fick till slut till stånd nedläggning i Barsebäck, detta fullständigt vanvettigt placerade kärnkraftverk, men vad ska man säga om de nyinvesteringar i övriga verk, bit för bit, som har gjorts och de effekthöjningar som är till för att kompensera bortfallet i Barsebäck?

All erfarenhet säger, att nöden är uppfinningsrikedomens moder. Men när ingenting eller i vart fall ytterst lite pressar på för att åstadkomma energialternativ och effektiviseringar på brukarsidan? Ska det fortsätta så här, blir vi aldrig av med kärnkraften.

Jag vill påminna om allt detta nu, när larmen avlöser varann inte bara i Forsmark utan också i Ringhals och Oskarshamn. Försök att förstå, att anläggningar av den här åldern lika lite som människor kan springa ifrån sin ålder genom att byta reservdelar! Försök att förstå, att det vi nyss har fått se i Forsmark är bevis på att driften av kärnkraftverk inte är förenlig med ganska normal mänsklig slapphet!

Nå, i fråga om socialdemokratin är allt hopp ännu inte ute i den här frågan. Värre är det med flera andra dåvarande Linje 2- och Linje 3-partier.

Både Socialdemokraternas Linje 2-kumpan Folkpartiet och Linje 3 partiet Kristdemokraterna är i dag eniga med Linje 1-partiet Moderaterna.

Och det ledande Linje 3-partiet Centern fullföljer sin traditionstyngda sveklinje. (Minns någon Thorbjörn Fälldin, han som laddade Barsebäck och sedan fick heta Shahen av Uran?)

Detta var en lång introduktion till följande recension, införd i Aktuellt i politiken (s) nummer 5 1980 (6 mars):

Nej-sägare

Jag känner mig främmande för ganska mycket av det som Folkkampanjen Nej till kärnkraft representerar. Jag är, efter att ha vägt sinsemellan mycket olikartade skäl för och emot, beredd att avveckla kärnkraften när våra tolv aggregat är slutkörda. Men Folkkampanjens undergångsstämning, neuroser inför vår teknikbaserade civilisation, puritanism och lust till självspäkning, antitillväxtfilosofi och ekologimysticism fyller mig med vämjelse; ordet är inte för starkt för det jag känner.

Mot den bakgrunden konstaterar jag med förvåning att Folkkampanjens LP ”Nej till kärnkraft” (MNW/Silence MNW 99P, SAMdistribution) inte lyckas göra mig upphetsad. Tvärt om lämnar den mig i stort sett likgiltig. Av det drar jag slutsatsen att den för andra än redan troende är en ganska ineffektiv skiva.

Det är faktiskt märkvärdigt med tanke på att Lill Lindfors, Anders Linder, Monica Dominique, Ola Magnell, Marie Bergman, Robert Broberg, Dag Vag, Monica Törnell, Bernt Staf, Lasse Tennander och Hjördis Petterson – samtliga artister som jag uppskattar – och en hoper skickliga musiker medverkar.

OK, refrängen i ”Välfärdsresan” (text Ann-Margret Dahlquist-Ljungberg, musik Carl-Axel Dominique, sång Lill Lindfors) är bra, och Bernt StafsOnslunda-Lasse” är en fin blandning av poesi och barnslig charm. Men desto mer – om vi ser till texterna – är taffligt, taffligt och klarar framför allt inte en intellektuell granskning.

Ola Magnells låt är bra, och Lasse Tennander är ju rolig att höra. Bäst är Monica Törnell med Tom Lehrers gamla ”Vi går tillsammans den dagen det är slut”, men den handlar ju inte om kärnkraften. (Folkkampanjens folk borde något ögonblick väga våra stackars tolv fredliga aggregat mot världens kärnvapenarsenaler.)

Dag Vag drar sig inte ens för att använda gråtande barn.

* Samma skamgrepp – att skjuta barnen framför sig – använder Per Dunsö och Ola Ström i ”Vaggsång fem i tolv” på singeln ”Antikärnkraftverk” (Källan BD-2, SAMdistribution). Dom anställda på kärnkraftverk som jag har träffat är inte dubbelnaturer av det här slaget, snarare övertygade men samvertsgranna.

A-sidan på singeln, ”Frihetens eko”, har utmärkt (traditionell) musik, spelad av Skottes Musikorkester. Tomas Forssells text är häpnadsväckande dålig.

* Till Folkkampanjens arsenal får man väl också räkna AB Svenska Ords lunchrevy på Berns (och i TV med repris!), ”Under Dubbelgöken” (Svenska Ljud 6368 208, distribution Sonet/GDC) med Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Jag har, tycker jag, befogade invändningar mot det slags humor som säger att Ingvar Carlsson ser ut som en fot (men det finns gudskelov inte med på LPn). Annat, som jag också rent intellektuellt har åtskilligt att invända mot, är dock mycket skickligt hopkommet och framfört, också roligt för en meningsmotståndare – detta sagt bland annat som jämförelse med skivorna ovan. Tage Danielssons monolog ”Om sannolikhet” är ett exempel. ”2:15 för en liter mjölk” är rolig men samtidigt djupt orättvis mot politiker (”Dom får aldrig vara ute bland folk”). Om Hasse Aldredson följde med min hustru på kampanj en månad skulle han förmodligen vara knäckt och mogen för förtidspension. Även ”En glad amatör” sprider politikerförakt.

Annars finns det en rad pärlor på LPn: den roliga ”Den gamle förtroendemannen”, den smala men träffsäkra ”Den gamla Veckojournalen”, de korta sagorna (”Sagan om trepartiregeringen: Det var en gång för mycket.”), den underbara musikleken ”Gunnars fingrar”, tidssatiren ”Robert Lind” och den helfräcka ”Vi håller om varandra”.

Allt detta finns på sidan ett.

Sidan två med andra akten är genomsnittligt mycket blekare.

26 kommentarer

  1. Problemen vi ser med de svenska kärnkraftsverken idag beror antagligen till stor del just på deras ålder. Vi har inte byggt några nya pga stilleståndet i politiken, så av de nuvarande är väl ingen under 25 år..

    Comment by Engelbrektsson — 2007 03 01 0:36 #

  2. Till Engelbrektsson: Och vi bör inte bygga några nya heller!

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 01 9:28 #

  3. Och varför skulle vi inte bygga nya ? Moderna kärnkraftverk har inte de problem sm de gamla hadde.
    De är billigare att bygga, biligare att driva , säkrare att driva och skapar mer energi och mindre avfall (dessutom mindre långlivat avfall i flera av typerna)

    Om man tittar på ExternE’s genomgång av kostnader för olika energiformer så är kärnkraft det näst bästa sättet att fixa elenergi (vatenkraft är etta)

    /C

    Comment by Christoffer — 2007 03 01 12:56 #

  4. Hej!

    Jag har ett kluvet förhållande till kärnkraften.
    Jag tror att samhället ska flera ben att stå på, bl a sol, vind och vattenkraft (ej så sårbart).
    Hoppas att IAEA kan göra en ordentlig undersökning av Forsmark.

    Jag är förvånade över att myndigheterna byggde ett kärnkraft eller var det en kärnanläggning (jag är osäker) under början av 1960-talet i Ågesta, cirka 4-5 kilometer från Farsta centrum.
    Cirka 15-18 kilometer från Kanslihuset.

    Hur tänkte mydigheterna när det gäller fallet Ågesta?

    Hälsningar
    Rustan Rydman
    Stockholm

    Comment by Rustan Rydman — 2007 03 01 15:41 #

  5. Till Christoffer: Jag tvivlar på att det någonsin går att bygga kärnkraftverk, som helt eliminerar de risker det jag i mitt inlägg kallade normal mänsklig lättja för med sig. Lättjekalkyler kan man göra med mycken annan teknik, men ett kärnkrafthaveri har så enorma och så förödande konsekvenser, att man inte bör ta några chanser.

    Det finns dessutom andra invändningar mot kärnkraft. Uranbrytningen är miljöskadlig och farlig. Det är inte någon slump, att Sverige har beslutat att inte exploatera sina egna, ganska betydande urantillgångar.

    Vidare: det finns ett odiskutabelt samband mellan olika slag av kärnteknik. USAs och många andras rädsla för att till exempel Iran och Nordkorea ska börja använda kärnteknik har knappast att göra med rädsla för just kärnkraft.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 01 16:57 #

  6. Till Rustan Rydman: Ågestaverket, som startades 1963, var först en försöksanläggning men levererade sen både el och fjärrvärme fram till nedläggningen 1974. Det blev egentligen aldrig lönsamt, möjligen med undantag för oljekrisåren strax före nedläggningen.

    I Sverige, också i svensk socialdemokrati, fanns under perioden före starten av Ågestaverket en stark men likafullt naiv teknikoptimism om kärnkraftens fredliga användning. (Dessutom fanns det de – även inom socialdemokratin – som lekte med tanken på svenska kärnvapen.)

    Ett av uttrycken för naiviteten var Ågestaverkets placering.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 01 17:19 #

  7. På 50- och 60-talet, då det rådde stor enighet över partigränserna för kärnkraft, fanns en planering för ett mycket stort antal – 25-50 – reaktorer, närförlagda inne i städerna, t ex i Hjorthagen. Barsebäck godkändes f ö på sin tid av danskarna. Det är svårt för oss att förstå hur man tänkte. Men det var ju under samma tid som bensintransporterna, kemikalie- och bekämpningsmedelsanvändningen och masskonsumtionen introducerades. För allt detta betalar vi ett högt pris idag och i framtiden.

    Om vi skulle välja att lösa klimatfrågan med kärnkraft, som somliga förespråkar, skulle det krävas många tusen kärnkraftsanläggningar, de flesta av dem förlagda i länder som inte kan klara säkerhets- eller avfallshanteringskraven. Det skulle leda till oerhörda säkerhetsproblem och med all säkerhet leda till förödande olyckor.
    Vi skulle då inte heller kunna klara avfallshanteringskraven men bereda vägen för kärnvapenspridning till diktaturer och terrorister.

    Forsmarksanläggningarnas tre reaktorer togs i bruk 1980, 1982 och 1985. De är alltså gamla – 27, 25 och 21 år. Jag är förvånad över att den frågan inte alls diskuteras. Så stora och komplicerade system, som detta handlar om, åldras även om reservdelar byts ut.

    Vi måste till varje pris ta oss ut ur det dubbla beroendet av fossila bränslen och kärnkraft så snart vi någonsin kan. Framtidens energiförsörjning måste bygga på effektivitet-hushållning och förnyelsebara energislag. Om regeringen och det internationella samfundet skulle satsa på det på samma sätt som man tidigare satsat på elektrifiering, vattenkraft, olja, kol och kärnkraft – med samordnade, etusiastiska och storskaliga satsningar där regeringar, kraftföretag, industri och fackföreningsrörelsen samverkade – skulle vi kunna åstadkomma underverk. Men nu är de flesta av dessa parter tjurskalliga motståndare som med sina monopol blockerar utvecklingen.

    Jag är mycket oroad över situationen.

    Comment by Birgitta Dahl — 2007 03 01 22:06 #

  8. Enn Kokk skriver:
    Jag tvivlar på att det någonsin går att bygga kärnkraftverk, som helt eliminerar de risker det jag i mitt inlägg kallade normal mänsklig lättja för med sig.

    Helt rätt. Förr skyllde man allting på ”den mänskliga faktorn”, och drog en suck av lättnad. Tekniken var det då aldrig något fel på.
    Nu är det emellertid så att det inte finns någon självständigt fungerande teknik, MÄNNISKA – TEKNIK ÄR ETT ODELBART SYSTEM. Utan människor ingen teknik.

    Comment by Kerstin — 2007 03 01 23:46 #

  9. Jag tycker det inte är intellektuellt hederligt att jämföra svenska kärnkraftverk med det ryska kärnkraftverket Tjernobyl. För det är de man gör om man blandar in Tjernobylolyckan när man tar ställning mot ett ställningstagande för svensk kärnkraft.

    Tjernobyls chef gjorde en rad experiment denna inte fick göra, reaktorn var inte av samma typ som de svenska, reaktorn saknade inneslutningen som svenska kärnkraftverk har, Tjernobyl var nergånget sovjetiskt kraftverk mm.

    Hade det svenska kärnkraftverket kommit i samma situation som Harrisburg – vilket inte är troligt – så hade allt stannat inom reaktorn och inga människor hade dött eller skadats. Det var det som hände i Harrisburg för 27 år sedan. Det uppstod endast ekonomiska förluster för kärnkraftsföretaget i form av upprensning osv.

    Nej, är det något som är en parantes i den svenska krafthistorien så är det vindkraften. Fortsätt använda kärnkraften fram tills dess vi har Fusionskraftverk.

    Om du hade varit några år yngre Enn så hade jag tipsat dig att gå med Unga Socialdemokrater för Kärnkraft, men jag får nöja mig med att be dig gå in på vår hemsida och kolla in citatavdelningen med citat från Socialdemokraternas partiprogram, de två teknokraterna Olof Palme och Tage Erlander:

    http://www.usfk.se
    ————————–
    ”Och jag är övertygad om att en borgerlig ekonomisk politik och en avveckling av kärnkraften enligt linje 3 skulle innebära att Sverige styr käpprätt mot en djupgående social och ekonomisk kris före slutet av detta decennium. Och vad gör dagen efter folkomröstningen alla dom framstående personligheter som spritt glans åt linje 3 kampanj? Tror ni att dom då kommer att skänka en tanke åt dom löntagare som fjärran från offentlighetens ljus kämpar för att få lönen att räcka till och att betala dom högre hyror, dyrare resor och andra prishöjningar som oljeberoendet ger oss?”
    – Olof Palme kritiserar Linje 3 i kärnkraftsdebatten.
    Källa: SR Minnen: Perspektiv på kärnkraften. Kärnkraftens svenska historia, del 2.

    Comment by Martin Tunström (s) — 2007 03 02 14:09 #

  10. Till Martin Tunström: Mina tre huvudargument mot kärnkraften finns i mitt svar till Christoffer. Birgitta Dahl fördjupar dessutom det internationella perspektivet i sin kommentar.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 02 14:26 #

  11. Håller med Enn och Birgitta:
    Kärnkraft är inte lösningen på energiproblemen. Det troliga är dessutom att det inte finns någon enkel enhetslösning på det utan att man får hämta ofarligare energi lite här och där, från vindkraft, från solceller, från att använda mer vattenkraft (även från de mindre vattendragen, som man gjorde förr) genom att kombinera flera olika källor, genom att arbeta fram mer energisnåla processer etc.

    Tiden för de enkla enhetslösningarna, enfalden, är förbi om vi vill bygga en hållbar utveckling och skapa en värld som ger plats även för framtida generationer.

    Sedan är dessvärre EU en energislösare av värsta slag, med målsättningen att allting ska befinna sig på långtradare hela tiden och fraktas runt hela Europa ständigt. Det är, för att ta ett exempel, bara rent vanvett att man skickar svenska slaktdjur söderut för slakt, till ett annat land för packning och tillbaka igen til Sverige för att ätas här. (Min stackars handlare såg helt oförstående ut när jag häromdagen frågade honom om köttstycken som var märkt med ”ursprungsland Sverige”, vilka länder det där köttet hade passerat på sin väg från Sverige till Sverige.)

    Det handlar om att lägga om ganska mycket alltså – och det skulle gå! Men sedan är det ju en annan sak att jag inte ett ögonblick tror att denna omställning kommer att förverkligas.

    Comment by Kerstin — 2007 03 03 0:32 #

  12. Att skaffa sig kärnvapen beror mer på politiska beslut än på att man har kärnkraft. Atombomben tillkom innan man hade kärnkraftverk. I Sverige valde vi att inte ta fram en atombomb, men Erlander och den socialdemokratiska regeringen beslutade sig för att använda den fredliga kärntekniken i byggandet av den svenska välfärden. Dessutom skall påpekas att man idag använder sig av avvecklade kärnstridspetsar för att utvinna energi, från vapen till plog således.

    Du säger att brytningen av uranet skulle vara miljöskadligt, för det första medför all form av brytning av olika ämnen skador på naturen och riskerar arbetarnas hälsa. För det andra har jag inte sett några rapporter eller undersökningar som visar att brytningen av uran skulle på något sätt skulle vara skadligare än annan form av brytning. Det jag har hört är att det är först när du sätter igång en klyvning i reaktorn som uranet blir så farligt att det är direkt dödande efter en längre eller kortare tids exponering. Men du får gärna presentera någon rapport från FN eller forskningsinstitut som pekar på det du påstår.

    Säkerheten på de svenska och västerländska kärnkraftverken är så god att risken för olyckor är små. Och även om en olycka skulle inträffa så skulle filtren ta upp i huvudsak 99 % av utsläppen. Det var de som hände i Harrisburg. Där blev det bara ekonomiska skador.

    SVT visade också för någon elelr några veckor sedan ett program som pekade på hur många som dödades i Tjernobyl, 56 st personer enligt programet. Det är mindre en veckas döda i traffiken i London. Ställ det i persktiv till en annan maskin som döddar människor, bilen. (Både när det gäller utsläpp av partiklar och i antalet döda trafiken) Eller varför det enorma Fusionskraftverk som idag dödat tusentals människor. Solen.

    Comment by Martin Tunström — 2007 03 05 16:14 #

  13. Till Martin Tunström: Få skulle våga hävda, att det inte finns ett samband mellan kärnkraft och kärnvapenspridning.
    Och varför tror du egentligen att Sverige inte använder sina stora men oexploaterade uranresurser till bränsle i de egna reaktorer, som fortfarande är i drift?
    Det är ju tappert av dig att, efter de senaste incidenterna, framhärda i att risken för svenska kärnkraftolyckor är negligerbar.
    Du blundar också för de skillnader som finns mellan den ena och den andra typen av teknikrelaterade olyckor. Nyss hade vi en stor dödsolycka med buss 811, som vi brukar åka med mellan Uppsala och Öregrund. Det hindrade inte min hustru, den före detta energiministern, från att i söndags ta 811an till Öregrund. Men lek med tanken på ett kärnkrafthaveri i Forsmark. Oavsett direkta dödsfall skulle nog både jag och Birgitta tveka inför att efter ett sådant åka ut till vårt älskade sommarställe.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 05 17:29 #

  14. ”Och varför tror du egentligen att Sverige inte använder sina stora men oexploaterade uranresurser till bränsle i de egna reaktorer, som fortfarande är i drift?”
    ————-
    Därför det inte varit ekonomiskt gångbart att bryta uran i Sverige. Nu prospekterar företag i alla fall efter uran i Sverige efetrsom priserna på uran ökat.
    —————
    ”Men lek med tanken på ett kärnkrafthaveri i Forsmark.”
    —————
    Då hade det bara blivit ekonomiska kostnader för företaget då de en meter tjocka inneslutningen och andra säkerhetsbarriärer hade stoppat upp en härdsmälta från att komma utanför själva reakorn. Tjernobyl saknade detta, det gjorde inte Harrisburg.

    Comment by Martin Tunström (s) — 2007 03 07 14:15 #

  15. Till Martin Tunström: I bästa fall är du en optimist. Men det finns också andra ord för det.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 07 14:30 #

  16. Jag är inte alls optimist. Jag är realist. Jag målar inte ”fan på väggen” när det gäller kärnkraften. Många tror att en härdsmälta på ett svenskt kärnkraftverk skulle innebära en regions undergång. Men om man studerar olyckor så ser vi att ingen dog i Harrisburg, utan det uppstod bara ekonomiska skador för kärnkraftsindustrin. Jag säger inte att det aldrig kan hända en olycka, men att chansen är väldigt liten och när det väl händer så får de inga konsekvenser för miljön runt omkring. I övrigt skulle jag vilja göra Birgitta Dahl uppmärksamma på en del påståenden som förekommer på min blogg, har försvarat Dahl, men det voro väl bäst om Dahl kunde vedergälla påståenden om henne som en person framför: (Jag är för ung för att vara insatt i frågan)

    http://www.s-info.se/page/blogg_reply.asp?id=1493&blogg=11817&multiple=0 (Studera inlägget från Larheim) ”Fotnot: Det var inte Lena Hjelm-Wallen som vurmade för Pol-Pot, detta ska rätteligen vara tidigare talmannen i Riksdagen Birgitta Dahl.”

    Comment by Martin Tunström (s) — 2007 03 08 1:18 #

  17. Till Martin Tunström: Påståendena om Birgitta Dahl, som fortfarande då och då framförs, bygger på ett – sannolikt avsiktligt och däremed illvilligt – missförstånd. Birgitta Dahl har aldrig varit kommunist, ännu mindre Pol Pot-anhängare. När det hon anklagas för ägde rum, var hon socialdemokratisk riksdagsledamot.

    Svenska kommittén för Vietnam, vars ordförande hon var, försvarade ländernas i Indokina självbestämmanderätt, bland annat mot amerikansk inblandning – vilket inte innebar något förord för de regimer som kunde upprättas där efter befrielsen.

    Vietnamkommittén och dess ordförande hade långvarig erfarenhet av den desinformation som spreds av amerikanarna om vad som egentligen skedde i regionen, och Birgitta Dahls misstag – som hon offentligt har sagt att hon ångrar – var att hon, alltför länge, misstrodde uppgifterna om vad som hände där (läs: Pol Pots massmord) – dock krävde hon och kommittén hela tiden, att få komma in i Kambodja och med egna ögon se vad som hände där.

    Jag vill hänvisa intresserade till Birgitta Dahls kapitel i Laboremus-boken ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (Ordfront, 2002). Kapitlet heter ”Solidaritetsarbetet för Vietnam” men behandlar också de beskyllningar du frågar om – läs mer under mellanrubrikerna ”Kambodja det stora traumat”, ”Jag har aldrig hyllat Pol Pot” samt ”Och jag tog ställning – men förstod inte i tid”.

    Comment by Enn Kokk — 2007 03 08 11:14 #

  18. Tack för det, skall citera det bland kommentarerna på min blogg. Skall studera boken du nämnde om jag får chansen.

    Comment by Martin Tunström (s) — 2007 03 09 11:50 #

  19. Vattenkraft – NEJ TACK!
    Att ersätta kärnkraft med den mycket destruktiva vattenkraften är absolut inget alternativ.
    99% av ålen är utrotad, en majoritet av våra vilda laxstammar är utrotade även flera havsöringsstammar har också försvunnit. Exempel på andra arter som hotas av vattenkraft: asp, vimma, id, ål, färna, nejonögon, sik, harr, öring, röding, elritsa m.m. Dessutom påverkar vattenkraften hela ekosystem väldigt negativt.

    Comment by Magnus Karlsson — 2007 11 08 17:13 #

  20. Till Magnus Karlsson: Du polemiserar åtminstone inte med mig. Visst kan man effektivisera också befintlig vattenkraft, men jag hör till dem som aktivt har argumenterat mot utbyggnad av de hittills orörda stora älvarna.

    Comment by Enn Kokk — 2007 11 08 19:04 #

  21. Har du några synpunkter på KDs förslag att bygga 10 nya kärnkraftverk med stor elexport. Folkpartiet säger 4 nya vilket motsvarar eleffekten innan Barsebäck lades ner. Eftersom KDs är identiskt med det lobbygruppen för kärnkraft förslag finns också en demokratioaspekt (är det lobbygrupperna som skall styra?)

    Comment by Ingemar Nygren — 2009 01 31 15:06 #

  22. Till Ingemar Nygren: KD står snart inte för någonting som det tidigare stod för – men det är ju KDs problem. Själv håller jag fast vid min kärnkraftsnegativa uppfattning.

    Comment by Enn Kokk — 2009 01 31 21:22 #

  23. Ja, hur KD tänker är svårt att förstå. Från en extrem ståndpunkt i ena änden till en ännu mer extrem ståndpunkt i rakt motsatta änden. Sverige skall tydligen i deras framtidsvision bli storexportör av kärnkraftsel för att rädda Europa.

    Comment by Ingemar Nygren — 2009 02 01 1:17 #

  24. Metalls ordförande Stefan Löfven vill bryta uran i Sverige

    Lördagsintervjun i P1 med Metalls ordförande Stefan Löfven passade väl in i den kampanj för mer kärnkraft som drivs i de flesta medier. Mäktiga makthavare som Löfven skrämmer mig. Så fyrkantig och så okänslig för de risker som atomklyvning innebär. Vad har denna industriepok som ödelagt så mycket av vår fina jord gjort med oss människor?
    Hur kan någon längre vara så totalt oförstående för att den hänsynslösa och kortsiktiga industriepoken har skapat närmast olösbara problem. Med sina tusentals kombinationer av gifter och kemikalier som tränger in i minsta cell hos både djur och människor. Som skadar immunförsvaret och ställer till den oreda i cellerna som forskarvärlden kallar för ”cancerns gåta”.
    Vi som växte upp före kemiexplosionen har orättvist klarat oss hyggligt. I min skola i Lane-Ryr med 6 klasser och ett 40-tal elever fanns ingen med vare sig astma, allergi eller eksem. Och ytterst få elever var hemma från skolan p g a sjukdom. Detta är inte ”Sörgården”. Det är fakta som går att kolla i bevarade skolhandlingar. Det var innan gifter och kemikalier erövrat även jordbruket. I dag är vart tredje barn i någon form allergiskt p g av industrisamhällets många farliga produkter som nu ska hejas på med ännu mer riskfylld atomenergi.
    Jag bär på ett ständigt dåligt samvete över att ha kunnat njuta av den tillfälliga, kortsiktiga välfärden som industrisamhället gett medan vi överlämnar ett hemskt arv till våra barn och barnbarn. Det är svårt att bara tänka på alla allergiska barn, cancern som sprider sig allt längre ner i åldrarna, förgiftade industritomter,GMO-smittad mat, läckande soptippar, kärnkraftverk som ska skrotas och det olösta problemet med kärnkraftsavfallet som våra barn och barnbarn ska tvingas ta hand om. Sådant som vår generation med högt välstånd inte har klarat av. Eller ens har lösningar på.
    Lever vissa fackliga ledare som Stefan Löfven och många journalister helt i sin egen värld? Eller är det individer som inte orkar att ta in vad vi genom vår tids kortsiktiga och omedvetna vulgärkonsumtion har orsakat Moder jord.
    Löfven ville inte bara ha mer kärnkraft utan också bryta uran i Sverige. Harrisburgh, Tjernobyl eller den olösta avfallsfrågan tycks inte existera i hans tankevärld. Eller att hela Uppland och stora delar av Mellansverige kunde ödelagts när Forsmark var två timmar från ett reaktorhaveri den 25 juli 2006.
    Enligt Löfven existerar inga problem med vare sig kärnkraft eller uranbrytning. ”Uranbrytning fungerar utan problem i Kanada och Australien. Varför ska det inte gå lika bra i Sverige,” undrade fackbasen. Och detta sägs av en person som ska skydda arbetarna för den ohyggliga miljö som uranbrytning innebär.
    I stället för mer kärnkraft och mer miljöfarlig industri måste vi besinna oss. I stället leda in utvecklingen på förnybar energi och en produktion av miljövänliga, nedbrytbara produkter, en medveten lägre konsumtion och ett uthålligt ekologiskt jordbruk.
    Rune Lanestrand
    Redaktör för tidskriften Småbrukaren

    Comment by Rune Lanestrand — 2009 02 16 22:00 #

  25. Till Rune Lanestrand: Jag kommenterade nyligen själv Löfvén på Calle Fridéns blogg.

    Comment by Enn Kokk — 2009 02 17 10:40 #

  26. Jag kan inte låta bli att notera att den nya utvecklingen av moderna kärnkraftverk inskränker sig till att man nu bygger en avloppsränna från härden till en angränsande byggnad, dit den smältande härden kan rinna vid ett haveri. För övrigt är det samma kärnkraftsverk som byggdes på 80-talet.

    Och i byggnaden vid sidan av skall fortfarande innehållet förvaras säkert i 100 000 år.

    Comment by Anders Nilsson — 2009 02 17 10:40 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^