Schlager som tidsspegel

27 februari 2007 12:11 | Musik, Politik | 5 kommentarer

Det finns säkert de som förundras över att jag kombinerar ett intresse för seriös musik med ett intresse för mer lättfärdig sådan; mina veckokåserier om mina mödor med melodikrysset är ett exempel på det senare.

Under min tid som chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) skrev jag – i nummer 5 1983 (10 mars) – faktiskt en två och en halv sidor lång artikel om det här ämnet:

Schlager som tidsspegel

Schlagerns drömmar och verklighetsflykt är en spegel av sin tid. Men schlagertexten kan också vara mer tidskommenterande. ”Mot härliga tider, ska vi gå vad det lider” sjöng man 1932. ENN KOKK har lyssnat på 140 gamla slagdängor. Dom finns på tio LP i Sonoras 50-årsjubileumsserie ”Det var bättre förr”. Plattorna går att köpa separat. 49 kronor styck kostar dom.

Sonoras 50-årsjubileumsserie ”Det var bättre förr!” (Polygram, distribution GDC) om tio LP med ”melodier från den gamla goda tiden” är en veritabel guldgruva. Mer om detta nedan, men låt oss ta invändningarna först.

Först några årtalsbesynnerligheter. Sonora-jubileet gäller perioden 1932-1982 enligt skivmapparna. Sonora startades 1932 och såldes efter grundarens död 1958 till Philips, nuvarande Polygram – i själva verket har efter 1959 Sonora-märket bara i ett fåtal fall använts för originalinspelningar, däremot för återutgivningar. Nu spelar det här senare ingen större roll, eftersom serien ”Det var bättre förr!” endast omfattar inspelningar gjorda senast 1955. Å andra sidan börjar de första tvilling-LPna med inspelningar från 1931 (trots att Sonora alltså startades först 1932). Vid närmare besiktigande visar det sig också att skivserien ”Det var bättre förr!”, som alltså ges ut med anledning av Sonoras 50-årsjubileum, i själva verket omfattar inspelningar för inte mindre än sex av Philips/Polygrams märken, utöver Sonora också Polyphon, Polydor, Philips, Karusell och Ecco.

Den andra besynnerligheten gäller de inspelningar man har valt. I inte så få fall har låtarna i den här LP-serien aldrig utgivits i de inspelningar som finns medtagna här! De bevisar alltså inte att det var bättre förr – om Polygram menar att de är bra borde de ju i så fall ha utgivits när det begav sig. Nu är många av de här nyutgåvorna som alltså har funnits lagrade i årtionden faktiskt i de flesta fall inte särskilt märkliga, vilket gör deras närvaro på jubileumsskivorna desto märkligare. (Bara några icke utgivna Taube-visor är roliga att ta del av, men de hör lika fullt inte hemma i just det här sammanhanget.)

Och det tredje – det tristaste – med de här tio LP-skivorna är att ganska mycket representativt (och bra) material saknas: Ulla Billquists ”Min soldat”, Alice Babs ”Swing it, magistern” och många, många andra. De och inte de aldrig tidigare utgivna inspelningarna borde förstås ha varit med på ”Det var bättre förr!”. Förklaringen till det här är sannolikt kommersiell. Många av de representativa låtarna finns på andra Sonora-återutgåvor: Sonoras årtalsserie och på speciella LP-skivor med populära artister som Ulla Billquist, Alice Babs, Åke Grönberg, Bertil Boo, Sven-Olof Sandberg och så vidare.

Men när detta är sagt vill jag åter igen betona att ”Det var bättre förr!” är en veritabel guldgruva för den som av den ena eller den andra anledningen är intresserad av svensk schlagermusik. Varje årtionde ägnas två hela LP-skivor, en a- och en b-volym; uppdelningen ska inte fattas i kvalitativ mening. Varje skivsida innehåller sju schlager, vilket gör fjorton per LP och inte mindre än 28 per årtionde. Sammanlagt innehåller de tio LP-skivorna alltså 140 olika inspelningar. Jag har systematiskt lyssnat mig igenom samtliga, och jag är trots invändningarna ovan och trots att allt inte är guld mycket förtjust i helheten.

Nå, vad är det för bra med gamla schalger då? Först och främst är naturligtvis alla gamla schlager inte bra. Texten kan vara förljugen och tafflig, musiken kan vara banal, framförandet kan påminna om de värsta amatörtävlingar. Men också schlager som inte är bra är en intressant tidsspegel: Även drömmar, verklighetsflykt, schabloner och dåliga artister som slår säger något om sin tid. Dessutom tycker jag man ska erkänna att populärmusiken (vare sig den kallas schlager, svensktopp eller pop) faktiskt slår! Och då tänker jag inte bara på dess effekter på den så kallade breda publiken: Den berör även oss som har en varierad och komplicerad musiksmak. Jag tillstår öppet att rader av femtiotalsschlager (låtar som spelades i radio under mina tonår) fortfarande slår an känslosträngar och väcker minnen hos mig. Jag gillar Nancy Eriksson, också, för att hon i tidningsintervjuer har förklarat att hon lyssnar på Svensktoppen – ja, den är ju nedlagd nu trots att jag skrev på Aftonbladets protestupprop – och dansar till låtarna.

Så till det enligt mitt tycke bästa på de olika LPna.

Vol 1 a 1931-35 (Sonora 6362 090) innehåller ett lysande exempel på schlagern som tidsspegel: Harry Persson sjunger Fred Winters och Fritz Gustafs ”Det ordnar sig alltid”. 1932 sjöng man ”Lyckan kommer, lyckan går” och ”mot härliga tider, ska vi gå vad det lider, och livet ska börja för dej och mej”. Calle Hagman gisslar kungahuset i Karl Gerhards ”Bernadottevisan” – redan rimmet ”grisvant” / ”Issvandt” gör visan värd att lyssna på. Och samme Karl Gerhard åstadkom tillsammans 1932 tillsammans med Jules Sylvain en visa som öppnade famnen för både adel och borgare: ”Vi ä’ soldater i samma armé” (inspelad i Berlin av alla ställen med Hilmer Borgeling). Annat hörvärt: ”Det sker blott en gång”, Fred Winters ”En kärleksnatt vid Öresund” med samme Borgeling och så Bing Crosbys hit från musikalen Hello Broadway ”Please”, här med Inga-Lisa Bock.

Vol 1 b 1931-35 (Sonora 6362 091) börjar med Gösta Jonssons version av ”Ingen rädder för vargen här”. Att denna visa från Walt Disneys film ”Tre små grisar” slog just 1933-34 kan ju faktiskt också ha med tiden att göra. Däremot är det helt säkert att Kai Gullmars ”Med flygande fanor och klingande spel” (insjungen 1934 av Sven-Olof Sandberg) är en antidepressionssång. Dess budskap om ungdomen och den nya tiden kunde vara hämtad ur en samtida kampsång; ”tusen unga hjärtan klappa segervisst i dag” sjunger SOS bland annat. På den här LPn dyker det förresten upp ett par namn som vi känner från rörelsemusiksammanhang: Eskil Eckert-Lundin och Sune Waldimir. Annat som låter trevligt: Kai Gullmars och Gus Morris´ ”Alla tiders sjöman”, Hilmer Borgeling i ”Lille man säg nu godnatt och sov” och Sven-Olof Sandberg i ”Välkommen i vårt glada gäng”, de båda senare försvenskade av Nils-Georg.

Vol 2 a 1936-40 (Sonora 6362 092) börjar med en kul melodi, ”Musiken går runt, bara runt”, och med tidernas snyftare, ”När ljusen tändas därhemma”. På sidan 1 finns vidare ”Indiansk locksång” och Gösta Rybrants ”Är det så här när man är kär?” med SOS och så en kärlekssång vars optimism kanske också har att göra med att samhället nu var på väg upp ur depressionen, Jules Sylvains och Gösta Stevens ”Nu ska vi opp, opp, opp”, där Hilmer Borgeling sjunger om ”himlen blå ovan molnen”, Sidan två inleds med en hit från 1937, ”Den gamla moraklockan”, med Sven-Olof Sandbergs bästsäljare ”Två solröda segel” och så ”Han hade seglat för om masten”.

Vol 2 b 1936-40 (Sonora 6362 093) börjar även den praktfullt. Med SOS och den folkhemska ”En röd liten stuga”, en av Kar de Mummas mycket få vistexter, den svenska versionen av ”Här ska dansas Lambeth Walk”, här med Sven Arefeldt och Nisse Linds orkester, och Sylvains och Stevens ”Det är den stora, stora, stora kärleken”; även Sylvains och Åke Söderbloms ”Klart till drabbning” är fortfarande hörvärd. Intressantast från tidssynpunkt på sidan ett är nog ”Till hemmet tanken går” med Johnny Bode och Carl Jularbos orkester; den är skriven efter krigsutbrottet 1939 och är klart patriotisk. På sidan två håller samme Bode, assisterad av Willard Ringstrands orkester, modet uppe hos beredskapssoldaterna genom att sjunga ”Det kommer en vår” (1940). Paradnumret på sidan två är annars ”Vårat gäng” med Alice Babs och Seymor Österwalls orkester. Hörvärt i övrigt: Kai Gullmars ”Jag har en liten melodi”, likaså ”Uti Rio de Janeiro” med Adolf Jahr och den ursprungligen danska ”Inga stora bevingade ord”.

Vol 3 a 1941-45 (Sonora 6362 094) börjar med ett populärt stycke ur en filmoperett, Jules Sylvains och Lasse Dahlquists ”Löjtnantshjärtan”. Sidan ett är annars mager, men där finns i alla fall krigsårens stora internationella schlager ”Lili Marleen”. Själv lärde jag mig den som barn i Estland, på estniska och på tyska – än i dag kan jag inte höra den utan att känna en rysning av nostalgi. ”Britta”, första låten på sidan två, är – hör och häpna – en beredskapsvisa skriven av Evert Taube. Sven-Olof Sandberg, som lanserade den, sjunger: ”Det kan kvitta, säger Britta, om jag vänta får ett år”. Sidan två rymmer också ”Silvermåne över bergen” med Lisbeth Bodin, ”En stilla lagun” med SOS och Ulla Billquist i Jules Sylvains och Åke Söderbloms ”Inte han”.

Vol 3 b 1941-1945 (Sonora 6362 095) har en förstasida som avslutas med Lillebror Söderlundhs och Ture Nermans (inte Nils Ferlins som det felaktigt står på skivmappen) fredsvisa ”Den vackraste visan”, insjungen av Anders Börje 1944. Och Ulla Billquist sjunger ”Det blåser åter friska vindar”. Fast ännu roligare är det att höra henne göra Tore Ehrlings ”En månskenspromenad”. Ytterligare en kär gammal bekant är ”As Times Go By” ur filmen ”Casablanca”, ”Vad som än sker” när Anders Börje sjunger den. Sidan två är mycket mager men innehåller i gengäld den Sonora-skiva som har sålt mest genom tiderna: Anders Börjes insjungning 1944 av Martin Nilssons ”Nordsjön”. Att den slog just då har säkert att göra med de svenska sjömännens farliga och nödvändiga värv under krigsåren.

Vol 4 a 1946-50 (Sonora 6362 096) innehåller en del , Evert Taube-material, till exempel ”Västanvind” och ”Ellinor dansar” (”Får jag lov, lilla pappa”) med Anders Börje och ”Vals i Furusund” (”Vi kom på kryss från Öregrund”; vi sommaröregrundare älskar Evert för dom raderna!) med Calle Reinholdz och Ebbe Jularbos orkester. Anders Börje sjunger också Gunnar Turessons och Nils Ferlins fina ”Syner i lövsprickningen”. På sidan två sjunger Bertil Boo ”Hjärtats saga”, SOS ”Romans i moll”, Harry Kullenborg och Aina Grönberg ”Pappa, varför de’? ” och Naemi Briese ”I rosenrött jag drömmer”.

Vol 4 b 1946-50 (Sonora 6362 097) tilltalar mig mycket; sidan ett innehåller mängder av schlager som jag minns från min folkskoletid: ”En dörr på glänt” med Bertil Boo, ”I en roddbåt till Kina” med Sven Arefeldt (de inte helt purunga läsarna minns säkert hur han lekte på pianot), ”Jag ska ta morfar med mig ut i kväll” med Brita Borg, ”Alla fyrar blinka” med Gösta Jonsson och ”Den gröna dalen” (det vill säga ”Red River Valley”) med Bertil Boo. Samma förhållande har jag till materialet på sidan två: När jag hör låtar som ”Music, music, music” med Brita Borg, ”C’est si bon” med Carl Holmberg och ”Röda rosor, blå violer” med Brita Borg och Flickery Flies gnolar jag med. De flesta av tidens artister har jag förresten upplevt live (som det heter numera) på midsommarfesterna i min barndoms och ungdoms Juniskär.

Vol 5 a 1951-55 (Sonora 6362 099) omfattar en period då jag var i tonåren, åldern fjorton till arton år närmare bestämt. Det är märkligt att åter höra dom där gamla låtarna; jag upptäcker att jag kan långa bitar av texterna utantill, fortfarande efter alla dessa år. Här finns ”Aba daba” med Sven Arefeldt, ”För ung” (”Too Young”) med Berit Bohm, ”Kan någon ge ett svar” (”Can Anyone Explain”) med Carl Holmberg och Thore Swaneruds orkester, ”Rudolf med röda mulen” (underbar!) med Margareta Nisborg och Flickery Flies, ”Dom finns på landet” av en ung folkskollärare vid namn Stig Andersson (Stikkan sjunger själv. Jo det ör sant! ”Flickorna som kan det. Dom finns på landet.”), Åke Wassings ”Jag har talat om för varje liten stjärna” med Inger Lindbladh och ”Gärdebylåten” av och med Hjort Anders, på sidan två ”En stjärna föll” med Sonja Stjernquist, ”Utan dej” med Sonia Sjöbeck (en svensk schlager som faktiskt slog i USA), ”Din kyss av eld” (”Kiss of Fire”) med Carl Holmberg, ”Vildandens sång” med Thory Bernhards (herregud, jag kan varje tonfall!) och ”Elda för kråkorna” med Brita Borg och Flickery Flies.

Vol 5 b 1951-55 (Sonora 6362 099) innehåller förstås material som är lika välbekant för mig och min generation: ”Tror du att jag förlorad är” med Sonia Sjöbeck, ”Sången från Moulin Rouge” med Carl Holmberg, ”Valpen i fönstret” med Lily Berglund, ”Det blir inget bröllop på lördag” av Stikkan Andersson (fast han skulle nog inte drömma om att rymma undan utmätningsmannen till just Afghanistan i dag!), ”Famnen full utav solsken” med Thory Bernhards, ”Rosen och fjärilen” med en av de många sjungande idrottsmännen, Tjotta Olsson, ”Legenden om Tina” med Sven Erik Vikström, ”Vildrosen” med Lily Berglund, ”Viktoria, Viktoria” med Stig Olin och ”Ann-Caroline” med Thory Bernhards.

Tycker ni att min uppräkning av femtitalsschlager är tjatig? Gör experimentet att lyssna på er egen ungdoms schlager i så fall! Själv är jag närmast skakad – så hårt satt dom alltså i öra och hjärta och tunga och hjärna…

Slutligen ytterligare en pärla bland LP-skivor, Jubileumsskivan Sonora 50 år (Sonora 6363 962, distribution Polygram/GDC). Den börjar med Elof Ahrles Sonora-reklam från 1936 och innehåller sen uteslutande tidigare outgivna inspelningar med eliten av Sonoras sångare och orkestrar: ”Kyssar” med Wiggerskvartetten och All Stars Orchestra, Evert Taubes ”Här, Rose-Marie, syns blåa Nämndöfjärden” med SOS, ”Vad gör det om 100 år” med Kai Gullmar, Hoagy Carmichaels ”College Swing” med Sven Arefeldt och Swing Singers, ”I zigenarlägret” med Carl Jularbo, ”Hjärtats saga” med Folke Andersson, ”Katarina, Maria och Sofia” med Alice Babs och Nisse Linds trio, ”Hemåt” med Åke Grönberg och Olle Johnys orkester (26 januari 1945: ”Freden ska komma tillbaka” och ”Det ska komma en vår, då allt blir som förr”, sjunger Grönberg), ”A-again” med Kjerstin Dellert och Symor Österwalls orkester, ”Här var’e varm korv” med Calle Reinholdz och George Gershwins ”Nice Work If You Can Get It” med Symor Österwalls – rysligt trevlig musik; lyssna på Gösta Theselius’ tenorsax och Rolf Larssons bebopinspirerade pianospel och njut!

Just där Sonoras jubileumsutgivning slutar, i mitten av femtitalet, bröt en ny musik igenom. Rock’n roll. Men det är en annan historia.