Är du lönsam, lille vän?

21 januari 2010 12:22 | Politik | 4 kommentarer

Bland julklapparna från Anna fanns julnumret (nummer 148, 2009) av Situation Stockholm. Jag antar att jag fick tidningen främst för att numret innehåller en lång intervju med Bob Dylan om hans märkliga julskiva ”Christmas In the Heart”, som jag själv har skrivit om – se ovan under Kulturspegeln, Musik.

Och visst, intervjun är intressant.

Men egentligen greps jag mer av en annan text, Stefan SundströmsFrån Farsta och tillbaka”, som skildrar förortsliv i Farsta och i Rågsved men ännu mer det där utanförskapet som kan leda både till missbruk och till hemlöshet. Det finns inget romantiserande eller känslosamt i Stefans text; hans stil är nyktert iakttagande och just därför så effektiv.

Naturligtvis finns det ingen enkel formel som kan förklara varför det går snett för somliga av oss – varje tid, varje miljö tycks producera sina egna slag av utanförskap. Inte heller vill jag hävda att de som drabbas uteslutande är oskyldiga offer – människor kan påverka sitt liv också med hjälp av egna val.

Men vad ska vi göra med alla dem som väljer fel, ofta gång på gång, som inte har uthållighet eller motivation nog, som inte orkar, som i något avseende kanske är svagare än vi andra?

Jag vill påstå att livet i vår tids accelererande grottekvarn av konkurrens och prestation har blivit hårdare, så hårt för många, att de sorteras ut eller medvetet låter sig sorteras ut.

Jag hör ingalunda till dem som blint förnekar, att det kan finnas moment av överutnyttjande och bedrägeri i socialförsäkringssystemen, och även jag tycker att sådant ska beivras. Men den senaste tidens debatt om sjukförsäkringen har visat, att den så kallade arbetslinjen med sina stupstockseffekter också den har fått groteska följder för svaga och försvarslösa människor.

Slutsatsen av detta borde bli att ett samhälle, som gör anspråk på att bygga på humanistiska värden, inte ensidigt kan byggas på modeorden för dagen, konkurrens och produktivitet. Vid sidan av ett konkurrensutsatt produktionsliv måste det finnas verksamheter, där också de icke fullpresterande, de svaga, de sköra, de besvärliga och de socialt missanpassade kan få en meningsfull sysselsättning och utkomst av sitt arbete.

Och nu talar vi inte om en försvinnande liten minoritet av människor, som man kan stoppa in i Samhall-liknande verksamheter. Jag är övertygad om att ganska många människor utan att vara handikappade, missbrukare eller mer eller mindre svårt sjuka skulle komma mycket bättre till sin rätt – om man så vill prestera mycket mera – om de kunde ges sysselsättning i verksamheter, vars själva förutsättning inte är konkurrens.

Människor kan rent av bringas blomma om de inte ständigt bombarderas med frågan ”Är du lönsam, lille vän?”.

4 kommentarer

  1. Japp, håller med i alla delar. Det är så bra att få läsa när någon skriver så tydligt som du gör här. Det ger människor som mig, som inte är så snabb på tungan eller full av kunskap, möjlighet att ”låna” eller ännu hellre utveckla sitt eget förråd av argumentering.

    Tack för det.

    Comment by malin — 2010 01 21 13:15 #

  2. Tack för att du vågar tänka annorlunda!

    ”Arbetslinjen” känns lika svammelflosklig som Sverigedemokraternas ”allt blir bra om vi begränsar antalet ar…hrrm…’invandrare'”.

    Visst är det bra om människor som unyttjar välfärdssystemen avslöjas men att för den sakens skull svinga piskan över bidragstagare genom att underblåsa medelst en starve the beast-strategi rimmar synnerligen illa med det faktum att det verkliga problemet ligger i att det finns för få jobb för antalet arbetsföra.

    Framtiden lär nog inte förändra på det faktumet är jag rädd – även om jag självklart hoppas ha fel – så att redan nu börja tänka i nya banor som bättre matchar framtiden borde ha hög prioritet för den s.k. arbetarrörelsen (något som för övrigt borde förändras i riktning mot en ”rättviserörelse”).

    Om det inte vore för att visioner betraktas som en styggelse inom vissa kretsar vill säga…

    Comment by Thomas Tvivlaren — 2010 01 21 18:03 #

  3. Det slog mig att arbetslägren som anlades under andra världskriget, här i Sverige, kanske kunde vara en lösning på sjuk och arbetslöshetsproblemet.
    Det måste ju vara nödvändigt att människor gör nåt och varför inte bygga vägar som startar i intet och slutar i intet, precis som på arbetslägren i Västerbotten under kriget.
    Det verkar meningsfullt?
    Liknelsen torde iallafall fungera!
    (OBS!IRONI)

    Comment by Urban Sjölander — 2010 01 22 11:51 #

  4. Till Thomas

    Knappast rättviserörelse. Vad är rättvist egentligen. Är det rättvist att alla betalar samma summa pengar skatt till staten oavsett inkomst eller är det skatt efter bärkraft som är rättvist.

    Bengt Göransson lärde i alla fall mig att använda ordet rättfärdig i stället.

    Jo jag ser fram emot en valrörelse som slutar med valseger för de rödgröna. Men sen gäller det att föra en vettig politik så att valet vinns även 2014. Många säger att nu tar jag en socialdemokratisk valsedel men aldrig mer om högervridningen fortsätter.

    En vettig politik enligt mitt sätt att se har många av de förtecken som du för fram här på bloggen Enn.

    För övrigt var det inte så roligt i Storsien heller!

    Comment by Britta Sethson — 2010 01 22 21:39 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^