Några dagar i januari
14 januari 2010 19:22 | Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 9 kommentarerEfter hjärtinfarkten i höstas ansträngde jag mig verkligen för att öva upp konditionen genom att ta en promenad varje dag. Värre har det blivit när snön och kylan kom på allvar: det är tungt att gå i snö, och när det är riktigt kallt ute, känns det motigt att gå utomhus. De många helgerna har väl också gjort sitt till för att förslappa mitt annars ganska viljestarka jag.
När jag skrevs ut från Akademiska, fick jag en rad för mig nya mediciner, däribland en kolesterolsänkande. När jag före jul var på återbesök – talade med en sköterska – fick jag veta att den här medicinen, i motsats till alla mina andra, skulle tas inför natten. Därefter uppträdde ett fenomen som jag aldrig har varit med om förut. Flera gånger har det hänt att jag har vaknat vid fyratiden på morgonsidan och känt ett obehag över att inte få tillräckligt med syre – jag har då vankat runt i den mörka bostaden, snutit mig upprepade gånger, druckit lite vatten, ett par gånger använt nässprej, satt mig i en fåtölj och vilat; det har känts bättre att sitta än att gå. Så småningom har jag kunnat gå och lägga mig igen, också somna om.
Möjligen är det så att det här fenomenet mest inträffar de gånger jag före läggdags har druckit alkohol, alltså på helgkvällar; jag dricker aldrig alkohol till vardags. Jag har tid hos en hjärtdoktor på Akademiska nästa vecka, och då ska jag fråga honom om den här kvällsmedicinen eller möjligen någon annan av mina nya kan få den här effekten.
Allt det här har sammantaget gjort att min kondition inte är något vidare. Jag märkte det i går, när jag var på Tjugondag Knut-mottagning på Uppsala slott. För att ta sig till det här slottet, beläget högst uppe på en höjd, måste en billös person som jag gå uppför en ganska brant backe. Det tog emot, så in i helvete. Jag fick lov att stanna och vila flera gånger innan jag tog mig ända upp.
Men naturligtvis fick jag på det viset den där motionen som jag behöver. Under rådande väderleks- och temperaturförhålladnen försöker jag för övrigt, så snart det går, förena motionspromenaden med något jag måste göra: gå på Konsum och handla, köpa medicin och hygienvaror på Apoteket på Svartbäcksgatan, släpa hem det Ulf Lundkvist i serien ”Assar” har döpt till ”ond saft” från Systemet, göra regelbundna besök på Musikörat och Lundequistska för att köpa skivor respektive böcker och annat sådant som har något annat syfte än att bara motionspromenera.
Nå, när jag väl hade tagit mig uppför den där branta och långa backen till Slottet, möttes jag av inte mindre än tre landshövdingar. Först välkomnades jag och de övriga gästerna av Leif Byman, som är tillförordnad landshövding. Lite längre in fick jag tillfälle att hälsa på den tillträdande landshövdingen, Peter Egardt – vi har träffats, men känner inte varann närmare, fast nu kommer vi förstås att ses då och då. Och sist i raden stod den nyss avgångne, Anders Björck. Han avtackades för övrigt lite senare med en medalj. Byman och även Egardt talade, och Egardt fäste Uppsala läns förtjänstmedalj på Anders Björcks kavajslag. Det framgick att Björck och Egardt en gång (med visst bistånd av Thage G Peterson) har försökt återinföra ordensväsendet i Sverige men att detta efter ett regeringsskifte stoppades av Ingvar Carlsson.
Under mottagningen träffade jag åtminstone tre före detta landshövdingar till, Hans Alsén, Jan-Erik Wikström och Ann-Cathrine Haglund.
Men jag talade mest med två journalister och en framstående (S)-politiker från Uppsala. Journalisterna var Janne Norling på TV 4 och Kersti Kollberg, pensionerad från men fortfarande lite aktiv på UNTs ledarsida, (S)-politikern Lena Hartwig, hon som tog striden för att Uppsala äntligen skulle få sitt Musikens hus.
Det blev förstås lite vänliga frågor om min infarkt, men så småningom kom samtalet in på ämnet bloggar – jag berättade nämligen hur många av mina läsare som hörde av sig med uppmuntrande tillrop, när jag låg inlagd på Akademiska. Jag noterade för egen del också, att mitt bloggande om olika kulturyttringar helt uppenbart läses till exempel av en del av teaterpubliken här i Uppsala.
Eftersom tre av oss var yrkesskribenter och Janne liksom jag skriver blogg, kom samtalet förstås in på det faktum att även bloggskrivande, åtminstone kvalificerat sådant, tar tid och fordrar stil- och språkkänsla men att skrivandet för oss som har skrivit i årtionden ändå inte behöver ta ruinerande lång tid – hos oss gamla skrivare sitter skrivandet så att säga i fingertopparna.
Stackars Lena konfronterades då av Janne med att hon ju också har en blogg, dock att hon sedan starten 1 november 2007 bara har lyckats skriva sammanlagt åtta inlägg. Lena försökte försvara sig med att hon twittrar flitigare men medgav i nästa stund att hennes twittrande ofta skedde mycket sent på kvällskvisten och nästan liks ofta bestod av ”Nej, jag måste sova nu!”.
Men annars är hon en både vaken och klok politiker, Lena. Hade inte hon varit Socialdemokraternas leading lady under förra mandatperioden, hade det väl aldrig blivit något Musikens hus.
Både de här och flera andra undrade vad jag hade gjort av Birgitta; hon var nämligen för ovanlighetens skull inte med på Slottet.
Jag berättade då, att Birgitta den här veckan är i New York, på UNICEF-möte i FN – hon är ordförande i svenska UNICEF, en organisation som utmärker sig för mycket höga insamlingsresultat och försumbart små omkostnader.
Vi har talats vid i telefon ett par gånger, om att hon har varit framgångsrik med sina synpunkter på det dokument som skulle antas, om jordbävningskatastrofen på Haiti, men också om promenader på Manhattan och ett privat konsertbesök i Lincoln Center.
Det är nästan så att jag längtar dit jag också, men i samband med nästa UNICEF-möte är det Annas tur att få följa med; hon har sen gammalt en innestående presentresa, fast då tänkt att gå till ett helt annat mål – OBS att det inte är UNICEF som betalar detta.
Själv är jag ändå glad, jag också. I morgon kommer Birgitta hem till mig.
9 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Låt oss, Enn och andra motionsivrare, inte gå om kring med dåligt samvete för att kylan omöjliggör dagliga promenader i naturen. Vänner med kunskaper i fystränings fysiologi har försäkrat mig att det är en myt att promenader skulle ge nån nämnvärd kondition. För det krävs att man får upp flåset och svettas ordentligt, och det gör man ju sällan vid promenader. Däremot är det bra att ta i bruk olika muskler och leder (som man också gör vid trädgårdsarbete, tennisspelande eller varför inte sådana här vackra vinterdagar genom skidåkande). Dagliga promenader kan dock stimulera en själsligt, men kanske inte om man fryser om tårna.
Comment by anders thunberg — 2010 01 14 22:21 #
Till Anders Thunberg: Nå, men då dög väl promenaden upp för den branta och långa backen upp till slottet i alla fall som fysisk träning. Fast i mitt fall måste jag ju tänka på hjärtat också…
Comment by Enn Kokk — 2010 01 14 22:36 #
Enn Kokk:
Är inte läkare och borde kanske inte komma med några välmenande råd men har du prövat Samarin när de där syrebristattackerna uppträder. Det låter lite som något jag drabbades av när jag var väldigt stressad för några år sedan, och kan drabbas av även nu, då och då, och som jag så småningom kom på att ett glas Samarin gav omedelbar lindring mot. Gissar att Samarin är ofarligt också för dig och trots dina mediciner.
Comment by Kerstin — 2010 01 15 0:50 #
Till Kerstin Berminge: Stressad är jag inte, men visst kan jag prova Samarin. Fast jag ska naturligtvis tala med läkaren jag ska besöka nästa vecka – kanske har det här ändå med någon av de nya medicinerna att göra.
Comment by Enn Kokk — 2010 01 15 10:37 #
Varför inte ta en titt i FASS på nätet, eller slå upp dina mediciner via Google, slå in ”preparatnamnet+biverkningar” och kolla vilka kända biverkningar de har? Så får du svar direkt.
Comment by Kerstin — 2010 01 16 1:21 #
Det finns värmeväxlare att ha i munnen, luften blir ungefär 20 grader varmare.
lycka till Kurt
Comment by Kurt Sätterström — 2010 01 16 12:02 #
Kolestreoldämpande medel har tyvärr den egenheten att man får en mer infektionskänslighet. Personligen har jag avslutat all dylik behandling!
Resultatet har blivit att mitt kolestreol har sjunkit drastiskt och är numera helt normalt men det har mer med min kost att göra då jag också radikalt har dragit ned på kolhydrater och ökat fettintaget….inget bröd, ingen potatis, inget ris eller pasta.
Gå gärna in på kostdoktorn.se får du läsa mycket intressanta saker bla. att högt kolestreol för äldre människor är enbart nyttigt. Det är ju inte av kolestreol man dör det är ju infektionen i samband med en blodpropp, så varför äta en medicin som förhöjer infektionskänsligheten??
Se/läs Uffe Ranskovs studier.
Kolesterolmaffian/läkemedelsindustrin försöker bara tjäna pengar på dålig kunskap om just kolestreol!!
Comment by Urban Sjölander — 2010 01 18 11:50 #
Urban Sjölander:
Men man får vara försiktig att råda människor som redan har hjärtproblem, om man inte är hjärtspecialist, vilket tom Kostdoktorn påpekar här, tillsammans med mycket annat intressant:
http://www.kostdoktorn.se/kolesterol
PS: jag ansåg det dock ofarligt att ta ett glas Samarin, och Kurt Sätterström tycks inte ha klart för sig att irritrad mage, vilket man tom kan få av vissa mediciner, kan ge sådana reaktioner som dem Enn Kokk beskriver (även om det kanske inte är så i hans fall) och att Samarin kan ge omedelbar lindring om detta är fallet.
Jag skriver en del om mina erfarenheter av det som somliga har beskrivit som ”panikattacker” och fått SSRI för, här:
http://www.kebi.se/k.berminge/lugnande.html
Comment by Kerstin — 2010 01 20 2:20 #
Kerstin; tog mig denna frihet angående kolestreol:
Tog mig friheten att kopiera från Kostdoktorn.se. Och man får väl tro vad man vill men jag tror att fakta i detta inte ligger hos läkemedelstillverkarna!!
Ingen forskning existerar att kolestreol är farligt om det inte är skyhöga provresultat och då menar jag skyhöga!!
Avskaffa kolesterolskräcken
Rädslan för kolesterol och hjärtsjukdom var det som startade fettskräcken på 80-talet. Samtidigt tog vår fetma- och diabetesepidemi fart. Ironiskt nog visar modern forskning att fettsnål mat varken förebygger hjärtsjukdom eller ger bra kolesterol!
Genomskåda misstaget, och ge en knäpp på näsan åt den industri som idag försvarar ett föråldrat status quo.
Genomskåda misstaget
Jag har idag uppdaterat och förbättrat en av de populäraste sidorna här på Kostdoktorn:
Snabbkurs i kolesterol
Problem: kvardröjande skrämselpropaganda
Om man idag söker på ”kolesterol” på Google, vilket många gör, är min sida träff nummer två.
Först kommer Kolesterol.nu – en sida som skräms för kolesterol och fett, och för fram att alla skall ha under 5 i kolesterolvärde. Något som innebär att den stora majoriteten vuxna har ”farligt” kolesterol: nästan alla svenska 60-åringar har exempelvis över fem i kolesterol (95% av dem!).
Såsom av en slump drivs sidan Kolesterol.nu av Pfizer, som säljer världens mest lönsamma medicin. Lipitor, som sänker kolesterolvärdet. Det verkar vara en utmärkt medicin för utvalda hjärtsjuka, men Pfizer vill tydligen inte bara sälja till dem som har bevisad effekt. De verkar hellre vilja sälja till många fler: nästan alla vuxna svenskar. Utan bevisad effekt, men definitivt med risk för biverkningar. Biverkningarna kan i onödan försämra livskvaliteten för drabbade.
Om man följer Pfizers föråldrade fettsnåla kostråd på sidan är det dessutom möjligt att fler i längden verkligen behöver hjärtmedicin.
Förändra världen
Låt oss plocka ner deras sida från förstaplatsen på Google.
Om du har en sida på nätet kan du länka till ”Snabbkurs i kolesterol”, gärna såhär: Kolesterol.
Om tillräckligt många gör det kommer den först istället, när nyfikna söker på ”Kolesterol”. Då slipper de föråldrad skrämselpropaganda från företaget som säljer kolesterolmedicin.
Vad säger du om det?
Comment by Urban Sjölander — 2010 01 20 12:00 #