Karl Gerhard x 2 + Magnus Uggla

18 mars 2006 18:52 | Helga Henschens Vänner, Musik, Politik | 20 kommentarer

Den som är uppvuxen under 1940- och 1950-talen kan inte undgå att ha ett förhållande till Karl Gerhard. Han gisslade tidens avarter. Ansågs lite farlig, inte bara för att han var radikal; det tisslades om hans homosexualitet (i själva verket bisexualitet) också. Hur som helst var hans val av musik skickligt – melodierna, med vidhängande textrader, blev örhängen.

Jag mötte honom som skribent i Afton-Tidningen, AT, som LO startade 1942 som motvikt mot det då tyskvänliga Aftonbladet; Karl Gerhard var en av Sveriges mest lyskraftiga antinazister. (Ironiskt nog la LO ner AT 1956, när man hade köpt Aftonbladet.)

Jag mötte honom också som skribent i gamla Folket i Bild, som jag sålde och läste under den här perioden. Karl Gerhard medverkade också på de turnéer FiB anordnade med författare och artister. Enligt ett dunkelt minne jag inte har kunnat bekräfta, bevistade jag under min tid som FiB-ombud ett sånt program i Sundsvall eller hemma i Njurunda. Som jag minns det, fanns både Karl Gerhard och Moa Martinson med på scen vid det tillfället.

I själva verket låg, vid den tiden, större delen av Karl Gerhards gärning längre tillbaka, under en tid då jag inte hade kommit till Sverige, ja inte ens var född. Karl Gerhard (1891-1964, född som och fram till 1938 Johnson) började spela revy redan under perioden 1916-1919. Under 1920-talet var han oerhört produktiv som revymakare både i Stockholm och Göteborg.

Det radikala draget i Karl Gerhards revymakeri märks tidigt, till exempel i experimentrevyn ”Ned med tjyvsamhället” (1929), som hämtade inspiration från Bertolt Brechts ”Tolvskillingsoperan”. Karl Gerhard kom också att senare, när Brecht från april 1939 befann sig i landsflykt i Sverige, att träffa och samarbeta med honom; en länk mellan de båda var skådespelerskan Naima Wifstrand. Uno Myggan Ericson har i sin bok ”Från scen och cabaret” (Stegelands, 1978) ett mycket intressant kapitel om detta, ”Karl Gerhard och Bertolt Brecht”.

När gamla Folkteatern, där Karl Gerhard hade spelat, revs 1935 och ersattes av nya Folkan, blev han dess förste direktör. Den nya lokalen fordrade mer, stor balett, påkostad dekor, större orkester. Uno Myggan Ericson anser, att det var under den här perioden, 1936-1942, Karl Gerhard skrev och framförde sina allra bästa kupletter. ”Det är goda melodier, sångbara och i vackra orkesterarrangemang.”

I det medföljande häftet till CD-urvalet ”Karl Gerhard 1891-1991 Etthundra år” (Ancha ANC 9091-2, 1990) skriver Myggan vidare;

”Karl Gerhard blir också motståndsman under de här åren. Han utvecklas till en övertygad antinazist, som använder revyscenen för att anlägga moteld mot det bruna barbariet. Han tar politisk ställning på ett sätt som inte faller alla i smaken. Det mest kända exemplet är naturligtvis kupletten `Den ökända hästen från Troja´, ett lysande exempel på hur en revykuplett kan fungera som opinionsbildare och sätta känslorna i brand. Att kupletten förbjöds efter påtryckningar från tyska legationen har självklart bidragit till dess historiska betydelse.”

I ett annat kapitel i ”Från scen och cabaret”, ”Mästaren Karl Gerhard”, beskriver Uno Myggan Ericson fortsättningen i ett, vilket ofta glöms bort, ganska nazistvänligt Stockholm så här:

”Karl Gerhard fick sitt straff för `Gullregn´ 1940. Publiken svek. Han fick lämna Folkan eftersom hans revyer 1941 och 1942 gavs inför klent besatta salonger. Han skälldes kommunist och salongsbolsjevik. Man erinrade sej att han varit i Moskva 1940. Kupletten `Hurra hurra vad det var roligt i Moskva´, som sannerligen besatt ironi och dubbla bottnar, hade på många håll fattats enbart som en hyllning till Sovjet. Han hade Gustav Johansson på Ny Dag” – signaturen Hjorvard i revysammanhang. E.K – ”som nära vän – och kanske som kuplettinspiratör ibland. Han skrev själv krönikor i socialdemokratiska Aftontidningen, då ofta utskälld av högerpressen.”

Men han mötte en stigande uppskattning också. Ockupationen av grannländerna Danmark och Norge bidrog säkert till detta.

För att göra en lång historia kort: Under 1950-talet ägnade sig Karl Gerhard åt att gissla avarter i det svenska folkhemmet.

***

När jag hörde talas om Magnus Ugglas CD med Karl Gerhard-kupletter, funderade jag en del över hur Karl Gerhards ofta mycket tidsbundna och personrika texter skulle fungera i 2000-talet. Jag har lyssnat igenom två CD med ett urval av några av hans mest kända revynummer.

”Karl Gerhard Estradör” (Sonet, 1990, men ursprungligen utgiven 1955) inleds med ”Gungorna och karusellen” från 1948; den blev en stor succé. I den figurerar George Marshall och Truman, som förhoppningsvis är kända även för yngre generationer än min. Men vet de senare vem Sigge Stark var? (Signatur för Signe Björnberg, den tidens mest sålda kioskförfattarinna.) Och Moa (Martinson) i ”Eva och Ada” är nog fortfarande en läst författare. Men, för att gå över till ”En katt bland hermelinerna”, vet de yngre i dag, vilka von Platen, Ahlgren och Höök (alla på hädangångna Vecko-Journalen) var?

Fortfarande känd är väl också Per Albin (Hansson) i ”Tack ska du ha” på CDn ”Karl Gerhard 1891-1991 Etthundra år” (Ancha ANC 9091-2, 1990). ”Om det slumpar sej så och han får tid” från 1937 refererar till Franco, men för att förstå det roliga i att Franco under inspektion av sina trupper ställer frågan ”Talar någon spanska?” måste man också veta något litet om spanska inbördeskriget. Goebbels i ”När kärleken har sin gång” är väl heller inte bortglömd.

Och det kan vara mycket värre än så här. Karl Gerhard ägnade sig verkligen åt detaljerade referenser till händelser i tiden och åt namedropping.

Å andra sidan går allt att uppfatta in i minsta detalj. detta trots att Karl Gerhards rim är halsbrytande, ofta tungvrickande flerordsrim. Hans diktion och frasering var alltid perfekt.

Till det som bär Karl Gerhards verk genom tid och rum hör musiken, ofta skriven av tidens bästa populärkompositörer (Jules Sylvains ”Nu ska vi opp, opp, opp” och ”I de ruskiga kvarteren i det ökända Marseille”, Kai Gullmars ”Vart tar alla vackra flickor vägen?” och så vidare, och den musikaliska uppbackningen (Sune Waldimirs orkester, Folkans orkester och naturligtvis den ständige följeslagaren, pianisten Herbert Steen).

Musiken till ”Den ökända hästen från Troja” lär ha varit föremål för en upphovrättstvist, vilket möjligen är bakgrunden till den felaktiga angivelsen i ”Den svenska sångboken” (red Anders Palm och Johan Stenström, Bonniers, 1997), där den betacknas som ”Trad” med Lille Bror Söderlundh som rättsinnehavare. Söderlundh, som var Karl Gerhards kapellmästare, när ”Hästen från Troja” (som den också kallas) framfördes från revyscenen, har skrivit musiken till versen. Men musiken till refrängen snodde Karl Gerhard från den judisk-ukrainske kompositören Isaak Ossipovitj Dunajevskijs ”Glada grabbars marsch”, berättar Uno Myggan i den bok jag refererar till ovan.

DEN ÖKÄNDA HÄSTEN FRÅN TROJA / TROJANSKA HÄSTEN

Text: Karl Gerhard, 1940
Musik: Lille Bror Söderlundh, 1940, och Isaak Ossipovitj Dunajevskij (”Glada grabbars marsch”)

Allting går igen, ur tidens grums och mögel
dyker upp ett skrämmande fantom.
Även Grekland hade sina Wanderfögel,
fostrade i Sparta och i Rom.
Ur seklers skuggor, ur årtusens damm
ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram.

Refräng:
Det är den ökända hästen från Troja,
moderniserad till femte kolonn.
Majoren Quisling är en papegoja,
som imiterar så gott han har förstånn.
Vi äro synbart blott fredliga pågar
med grekisk rakborste uti vår hatt,
men i ett huj dra vi fram våra bågar
och storma Troja från insidan ”by natt”,
Ty det Europa som högljutt hörs hoja,
att makt är rätt, har nu fått sin symbol.
Det är den ökända hästen från Troja,
som alltjämt spelar sin gamla hjälte-rôle.

Bland de vilda hästar som har galopperat
på fru Clios rännarbana är
den trojanska hästen som sig minst generat
för att lyfta svansen här och där.
I världsmanegen politikerna
som dumma Augustar står i parad – hurra!

Refräng:
Det är den ökända hästen från Troja,
som sluppit ut ur historiens stall.
I ryttargången sig statsmännen oja –
en del ha socker i fickorna, ifall
att hästen skulle va´ möjlig att tämja –
det är en högst neutral politik.
Vi svenskar umgås med kraken i sämja,
han går numera i reguljär trafik.
I vissa tidningar säger man: ”Nå ja,
på rätt vi håller – men helst på rätt häst.”
Och för den ökända hästen från Troja
står odds i dessa dagar onekligen bäst.

Under Gustaf Adolfs och Kung Karols dagar
stredo svenskarna i eld och köld.
Svea Rike styrdes efter egna lagar
och ett lejon bar det i sin sköld.
En igelkott bli´t symbol för vårt lann´-
men jag vet en som är mer aktuell och sann.

Refräng:
Det är den ökända hästen från Troja,
en av demokraterna sadlad och skodd.
En samlingskrake för slott och koja,
med stora skygglappar, rätt att bli beglodd.
Vårt gamla lejon blev fort pensionerat
när ”Hesa Fredrik” för första gången tjöt.
Av Bagge blev det till får ondulerat,
det utav Rütger fick essen, stackars nöt.
Men har det snart ej gått upp för de loja
i hela världen – båd´ fattig och pamp –
att det är den ökända hästen från Troja,
som hela tiden har kallats för MIN KAMP.

Noter finns i ”Den svenska sångboken” (red Anders Palm och Johan Stenström, Bonniers, 1997).

***

Magnus Ugglas ”Magnus Uggla sjunger Karl Gerhard” (Cupol, Sony/BMG, 2006) då? Ja, det hade nog inte varit ur vägen med ett förklarande häfte, sång för sång. ”Hästen från Troja” finns naturligtvis med på hans Karl Gerhard-CD, och CDn hade ökat i värde för yngre lyssnare, om de kort hade presenterats för högerledaren Gösta Bagge och hemmanazisten Rütger Essén. Och de frågor jag ovan ställe om ”En katt bland Hermelinerna” gäller förstås i ännu högre grad för Ugglas version av kupletten.

Men jag vill inte vara småkitslig. Det är bra att Magnus Uggla har gjort den här skivan. Han anstränger sig verkligen att efterlikna Karl Gerhard i tydligt uttal och klarar det hyggligt. Ugglas röst ligger högre än Karl Gerhards, men musiken är verkligen idiomatisk – vilka som spelar den, får man tyvärr inte veta.

Det är kul att få tillgång till gamla örhängen som ”Vart tar alla vackra flickor vägen?” Fortsättningen, ”och var kommer alla fula lea kärringar ifrån?”, är alls inte så reaktionär som det låter. Sången slutar nämligen: ”Vart tar alla vackra gossar vägen, och var kommer alla bakarna på makarna ifrån?”. Karl Gerhard var i många styckern häpnadsväckande modern.

Jag gissar att Magnus Uggla i Karl Gerhard har sett en föregångare, när det gäller skarp tidskritik och kritik av modefenomen. Uggla är inte så politisk som Karl Gerhard (och har också till stor del undvikit den politiske Karl Gerhard). Men låtar som ”Jag är ett bedårande barn av min tid” sjunger Uggla som om den handlade om honom själv. Och Uggla lyckas utan tvivel slå en tidsbrygga mellan sig själv 2006 och Karl Gerhard 1922, när han sjunger ”Jazzgossen”.

Text och noter till den senare finns i ”Gula visboken” (Forum, första upplagan utgiven 1953, red Tage Nilsson och Klas Ralf). Den är illustrerad av Helga Henschen, som i det här fallet kongenialt fångar upp tjugotalsstämningen.

20 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Var finns den FEMTE versen (hur lyder den)??

    MVH
    Göran

    Comment by Göran Tuneld — 2006 07 27 17:50 #

  2. Jag har, efter den sångbok jag har utgått från, återgett tre strofer (inte fyra, som är förutsättningen för Göran Tunelds fråga). För att kunna konstatera, att det finns fler strofer än de tre jag har återgett, måste jag utföra mer efterforskning, och det kan jag inte göra just nu, i sommarhuset i Öregrund.

    Comment by Enn Kokk — 2006 07 27 18:05 #

  3. Kjenner jeg Karl Gerhard (og det gjorde jeg faktisk) rett, finnes det nok også et sjette og et syvende og et tolvte vers, hvorav noen aldri ble sunget.
    En raritet, man kan kanskje kalle det en arbeidsulykke, var verset om Gerhards elskede Danmark og København. Han har neppe sunget det så mange ganger, for det ble oppfattet med stikk motsatt mening av hva Karl Gerhard (naturligvis) hadde.
    Jeg husker bare noen få linjer. Aner ikke hvor jeg har hørt eller sett det, bare at det er en uendelighet av år siden.
    Her er iallfall et fragment (tilgi den mangelfulle, svenske ortografien):
    ”Man kan ej tala om tvång eller boja.
    Ty kungen rider var morgon på vad?
    Jo, på den økända hesten från Troja
    tar konung Christian sin morgonpromenad”.
    At KG lar kongen ”promenere” på hesteryggen, får vi unnskylde ham.
    Fire andre linjer: Dvs. den første har gjemt seg i hjernebarken.
    ”…………………………….”
    I Kongens by er ej tiden ur led.
    På Langelinie äts ”pillede rejer”.
    Och kronprinsessan får lov att følja med.”
    Som sagt: Verset ble kortlivet.
    Dag Frøland

    Comment by Dag Frøland — 2006 08 01 12:11 #

  4. Den 4e versen:
    Där Akilles fann terrängen ändå ”lavre”
    skena hästen in med stor succé,
    ty han börja längta efter att få le Havre
    innan han blev inställd på musée.
    Men femte ben rusa hästen åstad,
    om jag ej feltolkar grekernas Iliad.

    Så av den ökända hästen från Troja
    drogs Marskalk Fochs gamla vagn till Berlin.
    Till fots gick ledaren på ”Avenoja”
    de l´Opera – och kom fram till Invali´n.
    Han sa god dag till Napoleon Boná –
    som lär ha vänt sig i sin sarkofag
    och frågat: ”Tänker monsieur ´Rubiconna´
    och gå på vattnet? Det kunde inte jag.”
    Då svara Adolf: ”Tja, utan att skoja,
    det är ej jag som ta´t in denna by.
    Det är den ökända hästen från Troja,
    som just nu släcker sin törst uti Vichy.”
    MVH / Göran

    Comment by Göran Tuneld — 2006 08 01 12:27 #

  5. Tack Göran och tack Dag! Dags kommentar, att det i Karl Gerhards fall kan finnas så väl en sjätte och sjunde som en tolfte strof är klok: Karl Gerhard provade sig fram, och i revysammanhang, både hans och andras, är det ju vanligt att man droppar text och lägger till; det är kul, att Dag också kan bidra med en danskinspirerad variant. Den fjärde strof Göran bidrar med är också så där tungvrickande associationsrik, som Karl Gerhards verskonst ofta var.

    Jag antar, att man vid publicering i sångböcker och vid grammofoninspelningar valde att korta ner hans sånger till ett hanterligt antal strofer och då gärna tog med de vanligaste och mest begripliga.

    Jag ska publicera de här kunniga och givande kommentarerna/tilläggen också under Kulturspegeln, där man normalt inte kan göra kommentarer.

    Comment by Enn Kokk — 2006 08 01 13:59 #

  6. Jag har framför mig ett litet häfte med titeln ”Karl Gerhards bästa – Ett urval visor med inledning av författaren”, utgivet av Åhlén & Åkerlund år 1950. (Ett loppmarknadsfynd härifrån Helsingfors, om nån undrar.) Trojanska hästen finns givetvis med, med en lång förklaring.

    Karl Gerhard skriver att den ökända hästen redan från början var ”ett halsstarrigt ök”, bland annat för att den melodi han först hade valt gick illa ihop med texten. ”Redan före premiären fanns det tre olika texter där refrängen pendlade mellan direkta alluderingar på femte kolonnen och mer ironiska vändningar. Den träiga hästen från Troja var en version.” – – – ”En vers som handlade om kung Christian av Danmark censurerade jag själv, ty den missförstods av en mindre lyhörd publik. Den var riktad mot de korrespondenter till svenska tidningar som framställde den tyska ockupationen som ett för danska folket nästan idealiskt tillstånd. Så här lät ett avsnitt:

    ‘Korrespondentpropagandan den säjer:
    I Kongens By är ej tiden ur led,
    på Langelinie äts pillede rejer
    och kronprinsessan har lov att komma ned.*)
    Man kan ej tala om tvång eller boja
    ty kungen rider var morgon – på vad?
    Jo, på den ökända hesten från Troja
    tar konung Christian sin morgonpromenad.'”

    *) Det står faktiskt ”ned” och inte ”med”, även om ”med” ju låter klart begripligare!

    Comment by Mikael Schulman — 2006 08 05 9:44 #

  7. Vad roligt det är att ha kunniga och intresserade läsare!

    Mikael Schulman bidrar här med den kompletta versionen av den danskanknutna strof Dag Frøland citerade.

    Finns det fler strofer, som jag inte har med, i det där häftet?

    Comment by Enn Kokk — 2006 08 05 11:38 #

  8. Nej, tyvärr. I häftet återges ”Trojanska hästen” i den version som framfördes i Gullregn – fem strofer totalt. Plus en del av den censurerade Danmarksstrofen i kommentaravsnittet. Alltså just de rader som Dag kom ihåg. Men det här är som synes bara den senare hälften av strofen, den bör ursprungligen ha haft tio rader till. Och de torde nog ha gått förlorade för alltid … snyft.

    Comment by Mikael Schulman — 2006 08 05 13:26 #

  9. Nå. Rätt vad det är kanske någon dyker upp med mer. Det är ju det underbara med bloggar och internet.

    Comment by Enn Kokk — 2006 08 05 14:59 #

  10. Hej Enn!

    Werner Aspenström bodde som bekant på Södermalm, dom sista åren, Hornsgatan 34, nära Mariatorget, samma hus som min pappa. Citerar några rader från diktsamlingen: Enskilt och Allmänt som min far fick i gåva med en didikation av poeten som var uppvuxen i södra Dalarna (Bonniers 1991).

    Stenmurens klagan

    Inga ödlor att skicka?
    Bara den här.
    Och visserligen.

    Hälsningar
    Rustan Rydman
    Stockholm

    Comment by Rustan Rydman — 2006 08 06 22:31 #

  11. Jeg tror vi skal finne den, og at den ikke er gått tapt. Vi har fremdeles chansen i 2006. Når vi skal forske på Karl Gerhard, gjelder det å ha så mange ”linker” (mennesker, manus, avisartikler osv.) som mulig. Jeg skal sette i gang. ”Jag vill inte lova mer enn jag kan hålla” (KG-refreng, tyvetallet).
    Hvis noen kan hjelpe meg, så ”Spott ut” (fiaskorevyen NER MED TJYVSAMHÄLLET 1929).
    Malapropos: Et kuriosum og en tragedie. Jeg har ennå ikke truffet en nordmann som vet hva økänd betyr. Hos oss er det ukjent, ukjent, ukjent)
    Da jeg skulle holde et KG-foredrag i Oslo nylig, averterte arrangøren med ”ukjent”.
    For å følge med da jeg broderte med gjennom visen, sa folk: – Man må være historiker når du analyserer KGs gripende og farlige høydepunkt i skandinavisk revy.
    Malapropos, hvilken alminnelig dødelig vet hva det er når Karl Gerhard mener når han kaller Napoleons sarkofag for ”symaskingrej” i HJØRNE, OCH LJUNGEN OCH JAG” i 1957-revyen sin i Gøteborg.
    Mesterlig er neologismen ”rubiconna”. KG sier med ett verb det andre revyforfattere ville brukt åtte linjer på å si. Rent bortsett fra at de aldri ville skrevet radene for (begrunnet) tvil om publikum hadde hørt om Cæsars krysning. Skal jeg være slem: Også rent bort fra at en og annen revyforfatter heller ikke kjente hendelsen med ”ælva”.
    ”Nej, nu skall vi vara snälla”.
    Men det er vel lov å være elak når man skriver om SVERIGES SOL OCH SALT:
    Dag Frøland

    Comment by Dag Frøland — 2006 08 09 13:03 #

  12. Till Dag: En av mina ambitioner med den här relativt ovanliga bloggen är att under Kulturspegeln, på områden som intresserar mig, åstadkomma något av en enmanswikipedia. I begreppet Wikipedia ligger då också, att läsare är välkomna att bidra med sina kunskaper. Så återkom gärna, när du hittar mera.

    Det är också kul att, som i det här fallet, ha läsare/kommentatorer i Norge och Finland. Båda länderna har under lång tid varit mina arbetsfält; jag var på den tiden de svenska socialdemokraternas nordiske och baltiske sekreterare. Jag följer därför än i dag dagstidningarna i grannländerna, till exempel i Norge, fast numera via nätupplagorna.

    Comment by Enn Kokk — 2006 08 09 14:17 #

  13. Hej Enn!

    Jag har sökt på alla upptänkliga sätt att finna den fullständiga texten till ”Gungorna och karusellen”. Det verkar finnas fler versioner av den, men jag saknar vissa strofer, som jag har i bakhuvudet. Det verkar, som om Karl Gerhard hela tiden stuvade om i sina texter, allt efter lokaliteter och aktualiteter.

    Magnus Ugglas inspelning av den är den full-ständigaste jag hört, men där saknas ändå en del. Och dessutom sjunger han så fort och med lite slarvig artikulation, så jag kan inte uppfatta texten.

    Jag minns en vers, som lyder:

    ”Oemotståndlig är min blåda blick
    för tivolits damer,
    men flickan, som går på lina, hon sa nej,
    sä hon är nog ingen snäll en.
    Men två damer utan underkropp
    har sprungit efter mig hela kvällen.
    Och damernas dans den får jag alltid
    dansa med jättedamen Ellen.
    Så jag tjänar in på gungorna,
    vad jag förlorar på karusellen”.

    Kan Du ge mig något tips om var jag skall söka?

    Med vänlig hälsning
    Sven Ståhle
    svenartur@yahoo.se

    Comment by Sven Ståhle — 2007 01 27 18:23 #

  14. Till Sven Ståhle: Du har rätt; också jag minns den här versen. Men du har också rätt i att Karl Gerhards ständigt ändrade, reducerade och la till. Därför finns det ingen auktoriserad upplaga av hans sånger, ingen som jag känner till i alla fall.

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 27 22:16 #

  15. Hej Enn
    Intressant hemsida. Vet du var man kan hitta en icke-auktoriserad upplaga av Karl G:s sånger där Gungorna och karusellen ingår. Vore intressant att veta hur man som Göran Tunelid skriver kan tolka in George Marshall och Truman i den sången. Eller har jag missuppfattat. Hälsa till Birgitta.
    Hälsningar
    Rune Lanestrand

    Comment by Rune Lanestrand — 2007 02 03 12:01 #

  16. Till Rune Lanestrand: Hej Rune! Det är nog jag och inte Göran Tuneld som har förvillat dig. När jag åter lyssnar på inspelningen av ”Gungorna och karusellen” på den CD jag skriver om, finns där inget alls om vare sig Marshall eller Truman. Förmodligen förekommer de i någon annan av sångerna – vilken minns jag inte nu – och så har jag, när jag skrev, blandat ihop det.

    Ett av problemen med Karl Gerhards texter är att de sällan finns med i de häften som följer med CD-utgåvorna, dessutom inte finns i någon aktuell sångbok. Och så finns det ytterligare ett problem: Karl Gerhard ändrade, strök och skrev till, vilket gör det svårt att fastställa en ”korrekt” text.

    ”Magnus Uggla sjunger Karl Gerhard” innehåller dock texthäfte, bland annat med ”Gungorna och karusellen” (tre strofer).

    Comment by Enn Kokk — 2007 02 04 12:11 #

  17. Hej. Jag undrar om någon har skrivit ner texten till Katt bland Hermelinerna. Där finns ett antal ord och fraser som jag inte kan tyda. Mvh emil

    Comment by emil — 2007 05 26 16:32 #

  18. Till Emil: Du hittar en version av texten här intill.

    Comment by Enn Kokk — 2007 05 26 18:32 #

  19. Hej! Undrar om texten till ”Vart tar alla vackra gossar vägen?” finns nånstans på nätet?

    Comment by Greger Sandbäck — 2007 11 09 20:43 #

  20. Till Greger Sandbäck: Jag har nu lagt ut texten till ”Vart tar alla vackra flickor vägen?” – den innehåller också den av dig efterlysta strofen ”Vart tar alla vackra gossar vägen?”.

    Comment by Enn Kokk — 2007 11 10 14:37 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^