Den gåtfulle B Traven
12 januari 2010 19:40 | Film, Politik, Prosa & lyrik | 10 kommentarerI går kväll såg jag i Minnenas television Lennart Engströms program från 1978 om författaren B Traven. Vad B står för vet man inte – B Traven var en pseudonym, en bland flera, som användes av en man vars identitet vi kanske kan gissa men ändå inte tvärsäkert belägga.
Själv läste jag min första bok av B Traven 1954, den av Folket i Bilds förlag, vars ombud jag var, 1953 utgivna ”Sierra Madres skatt” (”Der Schatz der Sierra Madre”, 1927, på engelska 1935). Boken är mycket spännande men har också andra värden. Jag citerar på den punkten Artur Lundkvists förord till FiB-utgåvan:
”Den är starkt dramatisk och rör sig med ett traditionellt äventyrsromantiskt förlopp. Men samtidigt har den en självklar och självupplevd prägel, en verklighetshalt som är ovanlig. Vad som på detta område oftast är schablonfabrikat ersättes hos Traven av realism, med träffsäkra iakttagelser och äkta karaktärsstudier. Guldfebern och den kortsynta glupskheten förs fram till sin djupt ironiska konsekvens: guldstoftet skingras som sand för vinden och kvar blir bara förödelse, tomhet, död. I bakgrunden skymtar de förbisedda, sanna värdena: arbetet och kamratskapet.”
Boken filmades också 1948, med John Huston som regissör och med Humphrey Bogart i en av de bärande rollerna. Jag såg senare även den och fångades av dess spänning, skönhet och moraliska svärta.
I FiB-upplagan av boken, som för övrigt illustreras med bilder ur filmen, saknas uppgift om översättare, men med all sannolikhet översattes ”Sierra Madres skatt” liksom andra böcker av Traven till svenska av Arne Holmström.
Arne Holmströms far hette Axel Holmström (1881-1947) och drev från 1910 fram till sin död Axel Holmströms förlag. Axel Holmström var ungsocialist, hade alltså en anarkosyndikalistisk övertygelse – han arbetade tidigt för tidningen Brand och var med om att starta dess bokförlag, som bland annat gav ut Krapotkin. Hans eget bokförlag publicerade en rad radikala författare, utöver Traven till exempel Upton Sinclair och ungdomsboksförfattaren Lisa Tetzner, bland svenska författare till exempel Harry Blomberg, Gustav Hedenvind-Eriksson och Ivan Oljelund. Många av författarna och titlarna – bland dem till exempel också Jaroslav Hašeks ”Soldaten Svejk” – togs senare över av socialdemokratiska Tidens förlag och dess dotterförlag Folket i Bilds förlag, och det var alltså i dessa utgåvor jag under min FiB-tid och framåt kom i kontakt med dem.
Men det var alltså om B Traven det här skulle handla.
Att kartlägga denne Travens liv är inte lätt. Han har använt sig av flera pseudonymer, och hans egentliga namn och födelseår har aldrig kunnat helt säkert slås fast. Det finns också betydande diskrepenser mellan de tyska och de amerikanska upplagorna av hans böcker, men på den punkten kan man invända att han kan ha varit tillräckligt språkkunnig för att själv göra översättningarna och därvid, i egenskap av författare till originalmanuskriptet, ha kunnat tillåta sig vissa friheter.
De flesta tycks vara överens om att han dog 1969 – det var det år då Hal Croves, sannolikt en av hans pseudonymer, dog i Mexico. Men in i det sista la han ut villospår om sin verkliga identitet. Med hjälp av änkan hävdade han att han var född i Chicago 1890 som Berick Traven Torsvan och var son till norsk-amerikanska föräldrar.
Ett problem är dock att det inte har gått att spåra någon sådan person. Nu är inte de här namnbytena de enda som förekom i de radikala kretsar han tillhörde eller stod mycket nära, den anarko-syndikalistiska fackföreningsrörelsen IWW (Industrial Workers of the World). Ett näraliggande exempel är svensken Joel Hägglund, som i USA först kallade sig Joseph Hillstrom, vilket sedan förkortades till Joe Hill. Det finns för övrigt en annan intressant parallell mellan Traven och Joe Hill: Traven levde (som Traven Torsvan) från 1924 i Mexico. Joe Hill hade 1911 värvat folk till en IWW-brigad till den pågående mexikanska revolutionen och kan till och med, enligt obekräftade uppgifter, själv ha deltagit i striderna där. Anarkosyndikalisterna var svurna internationalister, erkände varken nationsgränser eller någon klass’ eller grupps rätt att förtrycka andra. I Travens fall tog detta sig bland annat uttryck i att han skrev en rad böcker om förtrycket av mexikanska indianer: ”Kärran” (översättning Arne Holmström, min upplaga från Folket i Bild, 1970, i original ”Der Karren”, 1931), Diktatur” (översättning Arne Holmström, min upplaga från Folket i Bild, 1970, i original ”Regierung”, 1931), ”Marschen till caobans rike” (översättning Arne Holmström, min upplaga från Folket i Bild, 1970, i original ”Der Marsch ins Reich der Caoba”, 1933), ”Djungelnatt” (översättning Arne Holmström, min upplaga från Folket i Bild, 1970, i original ”Trozas”, 1936), ”De hängdas revolution” (översättning Arne Holmström, min upplaga från Tidens bokklubb, 1954, i original ”Die Rebellion der Gehenkten”, 1936) och ”Djungelgeneralen” (översättning Arne Holmström, min upplaga från Tidens bokklubb, 1955, i original ”Ein General kommt aus dem Dshungel”, 1940).
Intressant för det IWW-spår jag lägger ut ovan är också att Travens debutbok ”Bomullsplockarna” (översättning Roland Adlerberth, Tidens arbetarberättare, 1975 – men boken kom redan 1930 på Axel Holmströms förlag) när originalet utkom 1926 först kallades ”The Wobbly”, på tyska ”Der Wobbly” – wobblies kallades IWWarna! 1929 kom en mer slutgiltig tysk upplaga, som nu kallades ”Die Baumwollspflücker”. Men ”Bomullsplockarna” hade dess förinnan redan 1925 förekommit som följetong i det tyska socialdemokratiska partiets tidning Vorwärts.
Det är nog heller ingen tvekan om att Traven åtminstone från början skriver sina böcker på tyska. Hans debutroman ”Dödsskeppet” (översättning A Forsström, Tidens förlag, 1951, reviderad upplaga Atlantis, 1978) hette i original ”Das Totschiff” och utkom på ett tyskt förlag 1926. Den första engelska upplagan publicerades först 1934.
Till sin amerikanske förläggare skrev B Traven visserligen att ”en författare ska inte ha någon annan biografi än sina böcker”, men många har ändå försökt kartlägga hans liv, och det mesta tyder på att det inte började i Chicago 1890 utan i den tyska byn Schwiebus (numera Swiebodzin, belägen i Polen) år 1882 och att hans riktiga namn var Otto Feige. En äldre bror och syster har också bekräftat att Ret Marut/Hal Croves (vi ska strax återkomma till dessa namn) var deras försvunne bror.
Ret Marut kallade sig en tysk anarkist och rådssocialist. Han var först skådespelare (nämndes under det namnet i Essen 1907) och gav 1917-1921 ut den anarkistiska tidskriften Der Ziegelbrenner (Tegelbrännaren). Han var med om att organisera försöket att upprätta en socialistisk rådsrepublik i Bayern 1919, men när den här revolutionen krossades, lyckades han, efter att ha dömts till döden 1922, fly och tog först sin tillflykt till England. Han vistades i London 1923-1924.
1924 tog han sig över Atlanten som anställd på en båt och hamnade i Mexico Det är de här erfarenheterna som har gett honom underlag för att skriva debutromanen ”Dödsskeppet” från 1926.
Från åtminstone 1925 levde han under namnet Traven Torsvan i Mexico, främst i Acapulco, men han tycks ha rört sig också i andra delar av Mexico, möjligen även i USA. Hans erfarenheter av förtrycket av indianer med mera, som man hittar i hans böcker från 1930-talet (se ovan), måste rimligen vara förvärvade på plats – de är knappast läsfrukter.
När ”Sierra Madres skatt” filmas 1947, finns han på plats som författarens represntant, nu under namnet Hal Croves. Strax därefter, 1948, försvinner Traven Torsvan, eftersom nyfikna forskare har börjat göra personkopplingar, så också Hal Croves.
Sedan dyker Hal Croves ändå upp 1952, i Mexico City. Han gifter sig 1957, med Rosa Elena Luján, och det är hon som, när han dör 1969, sprider ut uppgifterna om att han skulle ha varit född i Chicago 1890 och att hans verkliga namn var Traven Torsvan Croves – märk att detta namn består av inte mindre än tre av hans pseudonymer.
Det finns dock uppgifter om att Travens änka lite senare också ska ha bekräftat, att hennes avlidne make en gång även hade kallat sig för Ret Marut.
* * *
Axel Holmströms utgivning av B Traven följdes alltså sen upp av Tidens förlag och Folket i Bilds förlag. Arvet efter dessa arbetarrörelseförlag förvaltas i dag av KF-ägda Norstedts. Nog vore det en kulturgärning, om Norstedts ville göra Travens böcker tillgängliga för nya generationer?
10 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag har faktiskt inte tänkt på Traven på hemskt länge, fastän jag har hans böcker i hyllan. De var böcker man läste under de politiska åren på sjuttiotalet. Traven finns ju även på engelska, men frågan är vem som läser honom.
Som tonåring visste jag bara att det var andra på vänsterkanten som läste Traven, men nu som glömsk gammal kärring undrar jag varför. Böckerna var bra, men vad gör dem till arbetarrörelsens litteratur?
Comment by Ann Giles — 2010 01 13 1:05 #
Till Ann Giles: Många av dem handlar ju om förtryck, till exempel av mexikanska indianer. I ”Bomullsplockarna” finns också en vagabondfigur som påminner om de IWWare bland vilka till exempel den av mig nämnde Joe Hill fanns. Travem inte bara kom från arbetarrörelsen – hans värderingar är också arbetarrörelsens. Så att hans ”Bomullsplockarna” av proletärlitteraturspecialisten Lars Furuland placerades i serien ”Tidens arbetarberättare” är nog knappast någon felbedömning.
Comment by Enn Kokk — 2010 01 13 9:26 #
Kolla dessa om du inte redan läst:
http://sv.wikipedia.org/wiki/B._Traven
http://www.btraven.com/english/kurzbiografie.html
http://www.skarv.se/BT/IJomBT.html
http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=510
http://en.wikipedia.org/wiki/B._Traven
http://recollectionbooks.com/bleed/Encyclopedia/TravenB.htm
Comment by Matti — 2010 01 13 11:11 #
Till Matti Dahl: En del av detta har jag kollat, bland annat för att få rätt årtal. Men tack.
Comment by Enn Kokk — 2010 01 13 12:27 #
Hei!
Kui huvitav – just täna tegin postituse, kus mainisin ka B.Travenit ja lugesin just nyydsama eelpoolmainitud Wikipedia linki. ”Surmalaev” oli minu jaoks nii tähtis raamat, et vötsin ta kaasa, kui Rootsi elama tulin(2001). Kahju, et ma ei näinud seda programmi, samuti pole ka teisi Traveni raamatuid lugenud.
PS. Ma ei kirjutanud Rootsi keeles, sest ei taha kirjutada vigadega. Räägin samuti vähe, meie kodune keel pole ei eesti ega rootsi, mees on Norrast…ja mul pole Rootsis yhtegi söpra. Ning ega siis vanemas eas ei öpi enam nii kergesti (olen syndinud 20.09.53)
Comment by Reet Eikenes — 2010 01 14 19:33 #
Reet Eikenes: Näen et sa oled raamatuarmastaja. Otsi üleval Kulturspegeln’i all: Prosa och lyrik. Seal on näiteks Lareteist ja Krossist ja Kaplinskist.
Comment by Enn Kokk — 2010 01 14 22:05 #
Apropå B Traven
I det senaste numret av Harry Martinson-sällskapets tidskrift Doris finns på sid 4 -5 ett brev från HM till Axel Holmström där HM uttrycker sin förtjusning över B Traven. Doris finns att ladda ned här:
https://docs.google.com/fileview?id=0B6KWmWhLiq0zZTkxOTM2NWEtOTMwOC00YTgzLTlkMTItNjAyZTY1ODdjYWU1&hl=en&pli=1
I detta brev talar också HM om ett manuskript. Har du någon idé om vem författaren till detta mnaus var?
Hälsningar
Åke Widfeldt
Harry Martinson-sällskapet
Comment by Åke Widfeldt — 2010 10 11 22:42 #
Till Åke Widfeldt: Jag har nu läst Martinsons brev till Holmström, men hans omdömen är för oprecisa för att leda åtminstone mig vidare. Dessutom vet vi ju inte om boken över huvud taget har getts ut, hos Axel Holmström eller på annat förlag.
Comment by Enn Kokk — 2010 10 12 14:31 #
Min farfar var Arne Holmström och farfars far Axel.
Har växt upp med berättelser ifrån min pappa Leif Holmström och farfar.Har en hel del dokument och brev ifrån Axels förlag.
Mvh,
Anna-Karin Holmström
Comment by Anna-Karin Holmström — 2011 06 03 13:43 #
Till Anna-Karin Holmström: Vad intressant! Jag har läst och skrivit om många av Lisa Tetzners böcker, som till att börja med utkom på Axel Holmströms förlag och översattes av Arne – sedan övertogs ju den svenska översättningen av Tetzner av Tidens förlag. Det senare gällde också den mystiske B Travens böcker.
Du kan hitta mina recensioner av Tetzners böcker ovan under Kulturspegeln, Barnkultur. Läs där särskilt det jag skriver om ”Är Paul skyldig”.
Jag har flera gånger med läsare av min blogg diskuterat hur det egentligen gick till när Tidens förlag tog över en stor del av framför allt barnboksutgivningen (till exempel Tetzners böcker) men även andra författare som B Traven, från Axels förlag eller eventuellt via någon kortvarig mellanhand samt när mer exakt det här skedde. Vet du något om detta?
Och har du kvar någon korrespondens med den gåtfulle B Traven?
Vad jag vet finns en del av förlagsarkivalierna hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm, och jag kan tänka mig att de skulle vara intresserade av att titta på om du i din ägo har mer som kunde tänkas komplettera detta material.
Comment by Enn Kokk — 2011 06 03 16:28 #