Ett lappverk

4 februari 2007 15:23 | Korta meningar | 2 kommentarer

Jag har tidigare presenterat ett urval av de sammanträdesförstörarlappar, som mina arbetskamrater lät trycka i ett häfte till min 60-årsdag 1997, Enn Kokk: ”Långt mer än 60 korta meningar”.

Den hade en lite tunnare föregångare, ”Ett lappverk”, som kamraterna publicerade till 50-årsdagen 1987.

Den var försedd med följande miniförord:

Enn!

Här är en liten exempelsamling. En samling av några av de lappar Du presterat sedan första maj. Några av dom har varit riktiga sammanträdesförstörare. Vi ser fram mot nya sabotage.

Lappsamlarna

Att göra det här häftet full rättvisa är svårt att göra på en blogg, som saknar bilder. Redan omslaget skulle ha kunnat visa, att jag också är bildmakare: ett tjugotal mötesåhörare i mörk kostym och utan individuellt ansiktsuttryck, och så mitt ibland dem en ensam man, klädd i tvärrandig tröja – han har glada ögon och borstigt hår; grimaserar med utsträckt tunga och med händerna vid de utstående öronen.

Jag har vidare, sannolikt i en diskussion om en kommande kongress, ritat en tjock, rund hund med svans à la stubintråd med texten BOMBHUND.

Under diskussionen om så kallad engångsskatt har jag ritat en sprattelgubbe-katt, vars ansikte för tankarna till partiets dåtida ekonomiska guru. Text: ENGÅNGSKATT (med drag av Kjell-Olof Feldt).

Och så har jag lyckats rita ett moderat-M med benen i kors och pratbubblan Kissnödig!.

Annat är ren text:

Minns någon debatten om ramstyrning? Här är ett bidrag: Ramstyrning av cyklar vore föga framgångsrikt.

Eller debatten om dödsbegreppet? Han var hjärndöd men för den skull – än så länge – inte hjärtlös.

Vem som var lappsamlare i det här fallet är inte svårt att lista ut: Krogvig säger att den gröna alkoholpolitiken innebär, att man gör Gröna hissen handdriven.

Och då faller mina tankar omedelbart på följande suck: Viktigare än makt och inflytande är mat och även det flytande.

Energidebatten deltog jag ofta och gärna i, på mitt sätt. En gång hade vi ett så kallat storrådslag om energipolitiken i det tillfälliga riksdagshuset vid Sergels torg, det som nu rymmer Stadsteatern. Som så ofta inom socialdemokratin rymde debatten extremer av olika slag. Några talade om klimatförändringarna, som skulle få polarisarna att smälta, varvid vi alla skulle komma att dränkas i en syndaflod. På en annan kant stod Byggnads´ dåvarande ordförande Bertil Whinberg, som ville bygga ut varenda älvsträcka, som fanns till hands. Jag författade då en lapp, som under fniss gick runt i salen och så småningom också hamnade uppe på podiet hos ordföranden, Ingvar Carlsson, som läste upp den:

Om syndafloden kommer, kommer Bertil Whinberg att vilja bygga ut den.

Sen blev det ingen riktig ordning mer på den konferensen.

Också det här kan vara ett inlägg i energidebatten:

Somliga här skulle jag vilja behandla med direktverkande el.

Väljarkontakt är nog bra. Men det finns gränser:

Man bör noggrant kontrollera, vilka kommunalpolitiker väljarna ska få lära känna.

Annars kan siffrorna mycket snabbt gå ner.

Kommer någon i håg diskussionen om brukarmedverkan? En sådan diskussion, i socialdemokratiska riksdagsgruppen, resulterade i följande:

Annons

Dam med vacker kropp önskar brukarmedverkan.

Och så avslutar vi med följande suck under ett långt och segt sammanträde:

Tror ni att det blir livat efter detta?