En brytningstid

Jonas Ryberg har i ett nummer från 1967 av Gnistan, det maoistiska KFMLs/SKPs tidning, hittat en uppgift om en brytning mellan Laboremus och SSU.

Den aktuella händelsen ligger efter min aktiva tid i Laboremus, så jag har försökt kolla lite i de skrifter och dokument jag har tillgång till.

Vad man måste veta är att det ursprungliga Socialdemokratiska studentförbundet, bildat 1931, fram till dess att det 1970 blev en del av SSU, inte hade någon obligatorisk anslutning av klubbarna till SSU, däremot till ortens socialdemokratiska arbetarekommun. Dock förekom det att studentklubbar dessutom frivilligt ingick i SSU-kretsen på orten. SSU-anknytningen ansågs dock inte vara någon särskilt central fråga. I det tidiga 1960-talets stora och radikala Laboremus uppfattade vi oss som partimedlemmar (vi gick till exempel på arbetarekommunens öppna möten och drev där frågor), inte som SSUare.

Jag äger en kopia av den stencilerade skriften ”Laboremus. Krönika över 75 år”, skriven av Paolo Fernández Ayala och Staffan Sternlo och utgiven 1977; den här krönikan är alltså författad under den period (1971-1982), då Laboremus stod utanför det socialdemokratiska partiet.

Hela den period av ultraradikalisering, som startade i mitten av 1960-talet och ändade i brytningen med partiet 1971, skildras detaljerat, men där finns inte ens en notering om att utträdet ur partiet 1971 skulle ha föregåtts av ett utträde ur SSU 1967. (Står det uttryckligen i artikeln i Gnistan, att Laboremus lämnade SSU?) Kanske har detta att göra med att den frivilliga anknytningen till SSU aldrig spelade någon särskilt stor roll för laboremiterna. (På min tid i Laboremus, tidigt 60-tal, var SSU i Uppsala mycket svagt, och jag och några andra laboremiter tog på oss uppdrag i SSU mest på grund av att SSU saknade egna drivande förmågor. Men vi betraktade oss aldrig, primärt, som SSUare.)

Hur som helst: det sena 1960-talet var en period, då olika kommunistiska riktningar åter igen gjorde sig gällande; framför allt stärkte det maoistiska KFML/SKP genom de strider vietnamfrågan förorsakade sin ställning bland dåtidens unga. Också Laboremus – med stort medlemsantal och snabb medlemsgenomströmning – drogs med i den här strömvirveln.

Vad som då hände har jag skildrat i mitt inledningskapitel, ”Vart tog den där elden vägen?”, till Laboremus-boken ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (redaktörer Enn Kokk, Klas Gustavsson och Stig-Björn Ljunggren, Ordfront, 2002), också i Laboremus´ 85-årsbok ”Framtidens utmaningar” (redaktörer Tuula Eriksson, Ulf Himmelstrand och Anders S Olsson, Laboremus, 1987).

Vietnamfrågans och FNL-gruppernas roll i det som hände skildras både i mitt kapitel och i Birgitta Dahls bidrag, ”Solidaritetsarbetet för Vietnam”, i ”Var blev ni av, ljuva drömmar?”.

***

Det visade sig senare, att det handlade om en artikel i Gnistan 1971 (inte 1967). Följaktligen handlade artikeln om Laboremus´ brytning med partiet, inte med SSU.