Läs Peter Gustavsson om partiledarvalet!
11 januari 2007 17:26 | Politik | 3 kommentarerSom jag nyligen skrev i en kommentar till ett par kommentarer till vad jag har skrivit om Mona Sahlin: Jag är vid det här laget urless på debatten om henne. Men kommentarerna haglar in, och då hör det till god ton att svara.
Jag har ibland tyckt, att det är förvånande, att inte fler skriftligt ger uttryck för vad de säger till mig och andra. Ibland tänker jag lite elakt, att de med varm hand överlåter det till mig (som ju inte längre har någon karriär att försvara).
Men så kliver det då ut en ung lovande man, Peter Gustavsson, en kille i ungefär samma ålder som min son, och lyckas, kort och koncist, sammanfatta allt det som motståndet mot Mona Sahlin som partiledare handlar om. Hans text heter ”Jag borde egentligen inte heller skriva om Mona” och återfinns på hans blogg.
Två steg längre ner på Peter Gustavssons blogg finns en annan text med anknytning till ämnet, ”Partiledarvalet är en fars”. Jag har länge tänkt skriva ungefär den här texten, men nu är det gjort, så läs Peters text i stället.
Så som valberedningen har lagt upp sitt arbete, riskerar vi till slut att stå där med en partiledare, som få från början aktivt ville ha.
En fars är det. Med inslag av grekisk ödestragedi. Ett kortspel med bilder av så kallade kandidater på korten, fast så egendomligt konstruerat, att flertalet av oss till slut kommer att sitta med Svarte Petter i handen.
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Med tvekan skriver jag en kommentar till ett inlägg som inledds med orden ”Jag är vid det här laget urless på debatten om henne” (Mona Sahlin). Inlägget hänvisar dessutom till ett annat inlägg med titeln ”Jag borde egentligen inte heller skriva om Mona”, som ändå lockade fram flera kommentarer.
Jag delar uppfattningen att idéerna och innehållet i den socialdemokratiska politiken just nu är viktiga att fokusera på. Borde då inte den första frågan att ställa sig vid val av partiledare vara: vem är den mest lämpade personen att framföra och kommunicera våra idéer?
Jag har som de flesta människor fått min bild av kandidaterna huvudsakligen via våra slöa borgerliga media. Jag har levt större delen av mitt liv i en stadsdel, där det är glest med socialdemokratiska förtroendevalda och gott om arbetslösa. På min arbetsplats i samma stadsdel träffar jag dagligen mest fastighetsarbetare och förvaltare, hantverkare och hyresgäster. Några är sossar, andra har varit sossar, en del kan tänkas bli sossar och övriga är ointresserade eller kommer aldig att bli sossar. De flesta verkar ändå ha liknande krav på en socialdemokratisk partiledare. De vill ha en ärlig person, en rakryggad person, en medkännande person, en jordnära person och en person som vet vad hon eller han talar om.
Uppfylls inte dessa krav på budbäraren då kommer de inte att lyssna på budskapet. Just nu verkar de flesta kandidaterna som flimrar förbi i våra media bli bedömda efter ovanstående kriterier.
Det är många omkring mig som känner sig manade att tala om för mig, som ”gammal” förtroendevald vad de tycker i frågan. Resultatet av denna ofrivilliga opinionsundersökning är solklar. Mona Sahlin uppfattas inte uppfylla kraven.
För ett parti som precis har tappat väljarnas sympatier och röster för att förtroendet för budskapet var större än förtroendet för budbäraren borde det finnas en avgörande fråga vid valet av ny partiledare. Vem är den mest lämpade personen att framföra och kommunicera våra idéer?
Comment by Kees Geurtsen — 2007 01 12 22:18 #
”Historien upprepar sig, första gången som fars, andra gången som tragedi”
– Karl Marx
Comment by Olof — 2007 01 12 22:23 #
Till Kees Geurtsen: Jag håller med dig om allt du säger men vill dessutom tillägga en sak: Det är också viktigt hur den vi väljer till partiledare själv förhåller sig till vårt idéarv.
Det är ju nämligen inte så enkelt som att partiledaren, mer eller mindre skickligt, för ut partiprogrammets budskap och partikongressens beslut. Här finns alltid ett manöverutrymme, och partiledaren spelar, med den mycket speciella roll hon har, dessutom en roll för att lägga fast kursen.
Jag skulle därför önska, att kandidaterna visade upp de nyanser, ibland till och med åsiktsskillnader, som finns mellan dem.
Som jag tidigare har sagt: också i valet av partiledare handlar det om val av kurs, inte bara val av person.
Comment by Enn Kokk — 2007 01 13 0:04 #