Svenska Dagbladet: Sahlin tillbaka under luppen

7 januari 2007 14:46 | Politik | 14 kommentarer

I går (6 januari 2007) utkom inga morgontidningar, men i Svenska Dagbladets nätupplaga fanns en ledare, ”Sahlin tillbaka under luppen”, som utförligt kommenterar både det Britta Svensson i Expressen och jag på min blogg har skrivit om Mona Sahlin.

Du kan läsa artikeln här.

14 kommentarer

  1. Om man läser Svd-artikeln så visar den bara på en sak att även denna borgerliga tidningen uppfattat att Enn Kock är en av huvudfigurerna i mosamonakampanjen. Ditt och Britta Svenssons skitprat har nu enligt dig blivit mer sant därför att det upprepas. Det rörande/skrämmande hur assistansen från de borgerliga att försöka vräka en bra partiledarkandidat saluteras. I sak har jag ju bemött detta tidigare. Än en gång ber jag läsaren jämföra med Christer Isakssons initierade artikel med litet större vyer.

    Comment by Bo Widegren — 2007 01 08 3:06 #

  2. Låt mig först säga att jag inte alls är någon vän av Sahlin. Jag känner en rädsla att hon tillsammans med andra kommer att vrida partiet åt höger. Det oroar mig.

    Men något som oroar mig mer är hur debatten förs.

    Det är uppenbart hur gamla strider har skadat Sahlin men efter hand stärkt henne. Men strider kommer från två parter som bekant.

    Först har personer som Enn Kokk orkestrerat och med lust deltagit i kampanjer där de kastat skit på henne. Sen begär de att vi ska lyssna på dem igen när de gör nya försök att svärta en medmänniskas person.

    Argument som p-böter, förskott och obetalda räkningar är rent trams som möjligen makthungriga människor använder mot varandra.

    Det egentliga skälet till Kokks motstånd är nog precis som för mig rent politiskt. Men i den kampen drar han sig inte för att använda rostiga vapen.

    Beteendet blir en spegel mot honom själv som avslöjar en hel del om hans egen karaktär.

    Men det brukar tyvärr vara så att den som säger sig vara rak och hederlig ibland tycks göra det av eget önsketänkande.

    Det ska inte Kokk klandras för. Det är svårt att vara människa.

    Den diskussion jag efterlyser om ideologi, politik och lidelse ersätts således av rena fula personagrepp.

    För mig som ställer mig på den lilla människans sida blir Kokks agerande ironiskt nog mitt starkaste skäl att stödja Sahlin.

    Så får det bli. Jag har mina brister. Jag har hellre bevisat ofullständiga människor vid makten än kandidater som lyfts genom oärliga metoder av människor som påstår sig vara hederliga. Den politiska dragkampen får vi ta sedan.

    Comment by Fredrik — 2007 01 08 11:48 #

  3. Till Fredrik: Debatten om partiledarfrågan har på många sätt blivit märklig. När jag först skrev om den i oktober, var inriktningen just politisk, alltså just det som du efterlyser. Rubriken var ”Partiledarfrågan – en fråga om inriktning, inte bara person”. Jag granskade där flera kandidater, framför allt de kvinnliga – eftersom jag hela tiden har förordat en kvinna som ny partiledare.

    Jag tycker i och för sig, att det kan vara intressant, framför allt för yngre bloggläsare, att ta del av det som låg Mona Sahlin i fatet förra gången, alltså det som nu har tagits upp i expressenartiklarna av Christer Isaksson och Britta Svensson.

    Men jag har själv inte tagit upp något av det de skrev! Mitt avvisande av Mona Sahlin var både politiskt och karaktärsrelaterat, men det jag skrev byggde helt och hållet på mina egna erfarenheter av henne under hennes tid som partisekreterare, då jag arbetade nära henne:

    Mona Sahlin, som tycks återkomma som en av de mer seriösa kandidaterna, har en hel del av den personliga utstrålning, som Pär Nuder saknar.

    Men politiskt är hon ett osäkert kort. Som SSUare var hon snarast traditionalist, men sen har hon mer och mer lierat sig med förnyarna (som ju numera återfinns i partiet). Mitt intryck av henne – jag har jobbat nära henne under hennes tid som partisekreterare – är att hon agerar mer efter vart hon känner att vinden blåser än efter djupt grundad övertygelse och framför allt kunskap. De gånger hon bad mig om underlag för något, ville hon aldrig läsa några vidlyftiga papper, som hon själv måste tolka; nej, korta sammanfattningar skulle det vara. Hon var ganska lat. Hon la sig praktiskt taget aldrig i vad jag som ansvarig funktionär tog upp på VU- och partistyrelsedagordningarna (vilket ju var kul för mig) utan skrev bara raskt sin namteckning på kallelsepapperet.

    Och hon var fruktansvärt oberäknelig. Det hände, att ombudsmän slog vad om hurudivda hon skulle komma till ett utlovat möte eller inte. Jag har rikliga egna erfarenheter av det här. En gång bad hon mig, någon timme innan planet skulle gå, meddela återbud till ett stort kvinnomöte i parlamentet i Riga. Från de nordiska partisekreterarmötena skolkade hon ofta; jag fick åka ensam. En gång tog den danske partisekreteraren mig åt sidan och sa ungefär: `Enn, det här är ingen kritik mot dig. Vi uppskattar allihop dina analyser av vad som sker i svensk politik. Men vi kan ju inte ha mängder av nordiska partisekreterarmöten, där den svenska partisekreteraren inte deltar.´

    Med det här vill jag säga, att det personliga slarv, som fällde henne förra gången, är bara förnamnet.

    Egentligen gör det ont att behöva skriva det här – Mona är på många sätt en trevlig person, och hon har nu senast, till exempel i kärnkraftfrågan, stått för en politik jag sympatiserar med. Men i den situation partiet nu befinner sig, måste alla kort upp på bordet.”

    Under debattens gång har sedan olika kommentatorer blandat ihop det jag har skrivit med det andra har skrivit, pådyvlat mig åsikter som jag inte har, hävdat att jag deltar i något slags organiserad kampanj mot Mona (vilket inte är sant; jag har skrivit utifrån egna övertygelser och erfarenheter) och så vidare.

    En del kommentatorer, bland dem Fredrik, tycks ta illa vid sig av att jag har tagit upp personliga brister, som jag anser att hon har och som jag anser att en partiledare inte borde ha. Men det här handlar om partiets framtid, och då får man inte vara finkänslig!

    Finns det i dag någon som på allvar vill bortse från att vissa av Göran Perssons personlighetsdrag och inslag i hans livsstil hörde till de faktorer, som bidrog till partiets valförlust?

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 08 19:48 #

  4. Sahlin är inte den enda till höger i partiet. Som jag skrev tidigare vill jag för min del att lidelsen för de mest utsatta ska vara i centrum för partiet. Här övertygar inte Sahlin mig i alla fall.

    Men diskussionen handlar om annat.

    Ingen människa är perfekt. Alla kan nog uppvisa var och en av de brister Kokk räknar upp och lite till. I var och en av oss finns lathet, oberäknerlighet, slarvighet tillsammans med alla andra synder. Vi strävar efter att utvecklas men tycks ständigt fastna i en av de värre synderna, att klandra våra-medmänniskor.

    Det tycks så lätt att titta i lupp efter skvanker i andras karaktär och missa att sopa rent framför egen port.

    Till detta ska läggas att saker som skett i media gärna får sitt eget liv där nyanser och rimliga förklaringar glöms bort eller inte ryms till förmån för svart eller vitt. Det förklarliga ter sig plötsligt obegripligt. Men när man tittar och funderar så blir kritiserade p-böter och obetalda räkningar allmängods som finns i de finaste familjer.

    Debatten om Sahlins karaktär ska nog ses i ljuset av detta. Det skapas i media och brasan får ved av vissa av hennes egna ofullständiga partikamrater. Många skulle inte tåla egen granskning.

    Ofta har de som är snabbast att hugga den rostiga kniven i en medmänniskas rygg aldrig valt att resonera med den person det gäller mellan två ögon utan går istället till gärning inför öppen ridå för att sarga och skada maximalt. Gärna flera år efter händelsen varit.

    Detta är inte ett uttryck för feghet utan en mänsklig brist som bara är att förlåta.

    Jag för min del begär dock mer av mig själv och andra. Även om jag ständigt brister.

    Om jag hypotetiskt hört att Kokk under sin tid på aktuellt i politiken gynnat sin fru med utrymme i tidningen och att detta diskuterats bland ombudmännen. Vad säger detta? För det första vet vi inte om det är sant. För det andra om det är sant kan ju Kokk ha förändrats. Denna tidigare hypotetiska karaktärsbrist kan ju förändrats över tid.

    Jag lyssnar alltså på sättet diskussionen om partiledarfrågan diskuteras. Än så länge har Kokks sätt att argumentera fått mig som är kritisk mot Sahlins politiska profil att bli så illamående av sättet diskussionen förs på att jag stödjer henne i ren protest. I Kokks fall har hans argumentation alltså en rent kontraproduktiv effekt. Det är inte dåligt jobbat.

    Mot den bakgrunden kan jag till och med hoppas att Sahlin blir vald om inte annat för att sättet debatten förs på kan fungera som ett uppfostrande exempel mot hennes klandrande partikamrater.

    Comment by Fredrik — 2007 01 08 22:46 #

  5. Till Fredrik: Helt perfekta människor finns säkert inte.

    Men om Mona Sahlin har visat upp det här registret på den näst högsta posten i partiet, partisekreterarposten, varför skulle vi då inte försöka hitta någon som klarar granskningen bättre?

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 08 23:36 #

  6. Därför att vi kommer att få stå utan partiordförande om det är en allt igenom perfekt människa vi letar efter.

    Comment by Fredrik — 2007 01 08 23:57 #

  7. Till Fredrik: Jag är inte ute efter någon allt igenom perfekt människa. Bara efter någon som kan klara granskningen bättre.

    Dessutom bör det vara en person som kan förväntas leda partiet på rätt kurs – åtminstone om det tycks vi ju i grunden vara överens. För min del har jag också lämnat förslag, redan i det första inlägg jag skrev.

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 09 0:05 #

  8. Klara granskningen bättre? Om det vet du inget. Låt oss ta stjärnkandidaten Wallström som exempel. Media lyfter henne som den räddande ängeln. Hon skulle kunna göra allt som vi behöver. Det passar nu.

    Men i samma ögonblick hon är vald skulle perspektiven ändras. Media lyfter dig för att sedan sänka dig. Då skulle granskningen komma. Hur levde hon i Bryssel? Hur smakade gåslevern? Hur väl stämmer livet i sus och dus med partimoralen. Hur förklaras privatchauffören? Allt skulle vändas över en natt. Partiordförandens hemliga lyxliv chockar partikamrater blir medias rubrik. Visste vi detta hade vi aldrig valt henne berättar en partiordförande anonymt.

    På samma sätt är det med andra kandidater. Alla inklusive Wanja Lundby har lik i garderoben. Så är det ty det är mänskligt.

    Att låtsas som något annat är att göra både partiet och människors uppfattning om politiker en rejäl otjänst.

    Med den insikten faller gamla svagheter i mina ögon och vänds till styrkor.

    Däremot är värderingar, ideologi, vägval och politiska prioriteringar mer intressant för mig. Väl medveten om att en partiordförande trots allt inte är ensam så inser jag att de personen har en tongivande roll för politikens vägval.

    Mer av marknadsanpassning är en skadlig väg att gå för ett parti som förlorat i trovärdighet bland de mest utsatta. Det skrämmer mig att det tycks finnas partirepresentanter som tror att medelklassen vinns med skattesänkningar och pigavdrag.

    Möjligen kan Sahlin bromsa dessa. Men det får vi aldrig veta eftersom diskussionen handlar om hon läste kallelsen för tio år sen eller ej.

    Är det den måttstocken som råder är det många kommunalråd och styrelseledamöter som skulle falla hejdlöst. I dag.

    Comment by Fredrik — 2007 01 09 0:32 #

  9. Enn Kock, du vill inte inse att du bidrar till mosamonakampanjen genom dina påståenden om lättja osv alltså gammeldags skvaller. Men både Fredrik och jag har uppfattat det så. Klart och tydligt också SvDs ledarskribent i den artikel du själv apostrofierat. I dag kom också från DN samma verklighetsbeskrivning. Tydligen har också ett flertal bloggare uppfattat det så. Men vi har väl alla fel och tycker att man skall vara mer ”finkänslig”!? Knappast men alla dina påståenden saknar ju substans. Och när du åberopar Britta Svensson så är det ju uppenbart att hon ljuger eftersom det inte ledde till åtal vilket missbruk av tjänstekort gör. Det är just detta som får det att framstå som så genuint sjaskigt. Naturligtvis skall man öppet kunna diskutera olika kandidaters förtjänster och förorda olika. Men när det gäller lösa påståenden som inte kan anses fylla måttet av vad du kallar karaktärsanalyser så skadar man också partiet genom att ge dem luft under vingarna. Nu dansar du tango med den borgerliga pressen som naturligtvis griper tillfället att splittra oppositionen och dessutom tillfoga en partiledarkandidat största möjliga skada. Grattis!

    Comment by Bo Widegren — 2007 01 09 0:47 #

  10. Fredrik är faktiskt inne på något intressant och relevant: Varje seriös kandidat kommer att granskas av media.

    Varför skulle vi då inte göra granskningen själva?

    Dessutom: när det kommer till kritan, har vi dessutom som partimedlemmar berättigade krav på hur en partiledare ska vara respektive inte vara för att få vårt fulla förtroende. Det handlar förvisso om ideologi och åsikter – men inte bara om det. Jag hör till dem som – i motsats till Fredrik, har jag förstått – tycker att vi har rätt att ställa höga krav på våra ledares privatmoral och vandel.

    Får jag också, i all stillsamhet, påminna om att det här resonemanget inte bara gäller oss socialdemokrater. Nyss föll två moderata ministrar, just efter det ni uppfattar som ”drev” från både medias och i de här båda fallen, inte minst, bloggosfärens sida. Själv tycker jag det var helt i sin ordning, verkligen inte bara för att det rörde sig om två moderater.

    Medias granskning omfattar och kommer att omfatta alla politiker, oavsett deras partitillhörighet. Har ni, om vi nu ska göra jämförelser, redan glömt att Britta Svenssons granskning i Expressen av Mona Sahlin bland mycket annat också visade, att hon hade haft svart dagmamma och inte betalt TV-avgiften?

    Ni blundar för verkligheten, mina herrar!

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 09 12:09 #

  11. Jaha, när nu man nu stuckit hål på ”kontokortsskandalen” så kommer åter svart dagmamma och obetald TV-avgift. Min fråga är – utan att förringa något av dessa förseelser – när var då detta? Var det inte i början av 90-talet och bör alltså med varje rimlig inställning vara preskriberat i dag? Kanske det är dags också för dig att läsa Lena Melins karaktärsgenomgång av Mona Sahlin som en modig, hållfast och hederlig ledare med goda egenskaper att framställa komplicerade politiska frågor på ett sätt som alla begriper. Jämför Isakssons artikel. Alltså en slags anknytning till vad som gäller i dag. Jag vidhåller också att ditt ältande av 1990tals-”försyndelser” är till skada för partiet i dag och utnyttjas i illvilliga syften av den borgerliga pressen. Jag tycker faktiskt att det är du som både blundar för verkligheten och satt på dig skygglappar märkta gammal skåpmat.

    Comment by bO wIDEGREN — 2007 01 09 13:47 #

  12. Vem ältar samma åsikter om och om igen?

    Jag kommer uppenbarligen inte att kunna rubba dig i din tro. Därför avstår jag från att förlänga det här meningsutbytet (som ju i alla fall inte innehåller något element av tankeutbyte).

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 09 14:28 #

  13. Finns det några nya ”problem” med Sahlin? Eller är det enbart gamla saker du retar dig på?

    Comment by Fredrik — 2007 01 09 21:51 #

  14. De gamla är väl illa nog. Jag sysslar inte med att gräva fram ofördelaktiga saker om henne; finns det sådana, kommer väl media att plocka fram dem.

    Sen har vi ju också den politiska osäkerheten om vad hon egentligen vill, ett problem som du tydligen också ser med henne.

    Comment by Enn Kokk — 2007 01 09 22:42 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^