6 kommentarer

1. Min gamle arbetskamrat på 68an (när vi båda arbetade för Bo Toresson) Tomas Wennström har hörts av:

   Hej Enn

   Jag vill bara meddela att jag numera tillhör den växande och allt mer trogna skara bloggläsare av din bloggsida. Jag är ju, som du vet, uppvuxen med dina funderingar och krönikörer under din tid på AiP. Dessutom kan jag sakna våra samtal och dina reflektioner på 68:an.

   När det gäller den senaste diskussionen omkring partiledare, så är vi helt överens. Jag har sedan länge varit en stark förespråkare för Carin Jämtin, som jag lärde känna på SSU-tiden. Synd att hon inte vill. Hon hade kunnat återskapa och förnya vår stolta idétradition och förena de lokala och globala rättviseperspektiven med alla människors rätt till frihet och jämlikhet. Det gjorde hon på ett suveränt sätt när hon var här i Umeå valtalade på torget några dagar innan valet. Hon övertygade till de med de gamla fackgubbarna, som tidigare hade varit lite skeptiska till mitt
   myckna tal om henne som ny partiledare.

   Det glädjer mig också att du har återupptagit dina skriverier om stort och smått, framför allt när det gäller kultur i alla dess former. Vi gjorde ju ett bättre val i Umeå (vi ökade med 1,6 procentenheter) jämfört med förra valet. Inte mycket, men med tanke på rikstrenden och att vi lever, bor och styr en av Sveriges snabbast växande universitet- och tillväxtorter, så är
   vi stolta över väljarnas ökad stöd.

   Det resulterade att jag numera är nybliven ordförande för kulturnämnden i Umeå. Därför är det en lisa för själen att läsa en kulturengagerad och kunnig socialdemokrat. Det glädjer mig. Jag har också tidigare fått erbjudande om att vara med i kommunpolitiken, men alltid tackat nej eftersom det handlade om byggnads- eller tekniska nämnder. Inte oviktigt, men det finns andra som har varit betydligt mer lämpade och mer intresserade. När jag nu fick erbjudandet om att bli ordförande för kulturnämnden, så var det inte mycket att fundera över.

   Dessutom fick jag ett mycket tydligt uppdrag från hela partiet om att vi ska stärka och utveckla kulturens roll och uppgift i Umeå. Det är ju inte illa, eftersom vi redan är en starkt profilerad kulturstad. Det råder också en bred partipolitsk enighet om att vi ska göra allt vi kan för att
   försöka bli Europeisk kulturhuvudstad år 2014. Vice ordförande är en centerpartistisk humanist, Lars-Erik Edlund, professor i Nordiska språk och en välkänd kulturfigur här i Umeå och Norrland. Vi har redan inlett ett mycket gott samarbete. Dessutom har Inge-Bert Täljedal, före detta rektor vid Umeå universitet och tidigare ordförande i kulturnämnden, återkommit som ledamot. Så jag har gott om intellektuell uppbackning.

   Avslutningvis, så tycks det väl mer eller mindre klart, att Mona blir vår nye partiordförande. Det behöver inte betyda någon katastrof. Jag hoppas bara att hon lyckas omge sig med bättre och betydligt mer initierade medarbetare än hon har gjort hittills. Det tycker jag är en av hennes
   största svagheter hittintills. Så får jag väl tycka, även om jag kastar sten i glashus.

   Bosse och jag brukar ha sporadisk kontakt med varandra. Senast talades vi strax före jul. Han och Vivi-anne verkade må gott nu när de har flyttat tillbaks till Tyresö. Själv är jag numera pappa till två fantastiska barn, Emrik snart 11 och Enea, nyss fyllda 9 år och en kär mor och sambo, Eva.

   Jag hoppas du och Birgitta har det lika bra, det verkar så när jag läser bloggen. Du får hälsa henne så gott och berätta, att jag funderar på att skriva en bok om folkbildningens betydelse och den skapande människan.

   Må gott!
   Tomas

   Comment by Enn Kokk — 2007 01 06 0:35 #

2. Hej Tomas. Välkommen till min ständigt växande skara av bloggläsare.

   Politikeradressen använder jag inte, så förlåt att jag inte har noterat din kommentar.

   Men Mona tror jag inte på, trots det du skriver.

   Birgitta hälsar också-

   Comment by Enn Kokk — 2007 01 06 0:47 #

3. Kanske kunde du fördjupa debatten om ny partiledare genom att ta del av Christer Isakssons artikel i Kvällsposten den 5 januari 2007 (tyvärr tycks den inte finnas på webben). Han anför en rad exempel och summerar därefter: Att döma av hennes gärning erbjuder hon sitt parti en ledare som visar stor lojalitet med sitt parti och de regeringar hon suttit i, men också självständighet mot traditionen, de egna ståndpunkterna och den interna opinionen – och som strävar efter att söka nya vägar för politiken och partiet… Hennes avgörande vapen kan bli hennes erfarenhet av kriser och den långa tiden i politiken. Hennes främsta egenskap är att hon visat sig hålla och hålla ut, inte bara i enskilda frågor utan också i den centrala politiken och socialdemokraternas topp.

   Ja, du känner väl till Christer Isaksson. I sin artikel berättar han också om ”Mosa-Mona-kampanjen” som kulminerade i Tobleroneaktiviteten. Han menar att den kom innifrån socialdemokratin (inte utifrån som man försökt göra gällande). Birgitta, som jag i och för sig högaktar, och du står väl till vänster i socialdemokratin. Med hänsyn till dina diffusa negativa argument om Mona Sahlin tidigare på bloggen och dina kontakter inom partiets vänsterfalang undrar man ju om din bakgrund i nämnda kampanj och om du försöker dra i gång något motsvarande nu. Det här med hästar och ston var ju ett inlägg som gör att man i alla fall måste ställa frågan.

   Comment by Bo Widegren — 2007 01 06 15:32 #

4. Hej din gamla hingst. När du siktar så lågt, vad har då dina observationer då för värde? Håll dem i för dig själv eller inom familjen. Du har tillhört de inre kretsarna och tycker att allt var bättre förr. Till och med slagermusik var bättre förr… Att dra fram vad Dieter Strand sagt i ett helt annat sammanhang är ett retoriskt knep men knappast hederligt. Var finns självkritiken? Din egen roll? Dina egna misstag. Det här luktar surgubbe och som sådan ska vi väl inte behöva minnas dig?
   med vänlig hälsning

   Comment by Kjell Karlsson — 2007 01 06 15:36 #

5. Nu är nog inte Enn ensam om att anse att Mona Sahlin är ett dåligt val. Utöver att hon bevisat att hon inte ens har ordning på sin egen ekonomi (och detta är milt uttryckt) så är hon världens tacksammaste smutskastningsoffer i nästa valrörelse.

   Alliansens amerikainspirerade PR-makare skulle gräva upp varenda grej hon har gjort, även åratals tillbaka, och ”Tobleroneaffären” (med allt den innehöll) kommer att valsa runt i borgerliga massmedia under månader före valet.

   Nej, jag tror inte för ett ögonblick att partitoppen vill ha Sahlin. Snarare gissar jag på spel bakom gallerierna som går ut på att hon ska tillbakavisas i sista minuten – och se, då finns det ingen annan att kasta fram än Per Nuder.

   Om inte detta är vad som pågår, då ser jag ingen annan förklaring än att socialdemokraterna inte vill komma tillbaka förrän alliansen har rivit hela välfärdsbygget och genomfört systemskiftet totalt.

   Comment by Kerstin — 2007 01 06 16:02 #

6. Du kan lägga till ”…och inte alltför högtravande!” lite sådär för snitsigheten.

   Ser man på kommentarerna som inkommit pga detta inlägg så känns det som att (S) står på ungefär samma plattform som för fyra år sedan, med undantag att Per Nuder numera med stor tydlighet har undanbett sig partiledarposten… :/

   Comment by Fredrik Säterby — 2011 01 14 13:29 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.