Juldag och annandag

26 december 2006 18:24 | Ur dagboken | 1 kommentar

Juldag, grön som alla andra dagar i år.

I vardagsrummet lyser ljusen i granen, en äkta förstås. Med halmstjärna i toppen; numera lite mer sparsamt dekorerad. Stående på en julgransmatta, som Birgitta har broderat, ett av hennes finaste handarbeten.

I vardagsrumsfönstret är uppsalalyktan tänd, med sina fyra motiv i svart silhuett mot röd bakgrund av tyg: Domkyrkan, Uppsala slott, Gunillaklockan och Upplandsmuseet. Prototypen till den här lyktan, som är inköpt på Hemslöjden i Uppsala, gjordes av Carl Liljefors i slutet av 1800-talet.

På vardagsrumsbordet den vackra blå duk jag fick av Birgitta 1964. På den ett fat med hembakta pepparkakor och finska pinnar, den höga turkosa keramikvasen med mina vita julsyrener till Birgitta och så en grupp tomtar; den kanske originellaste av dem, med en stor stickad luva nerdragen långt ner över näsan, kommer från mitt studentrum i hörnet av Kungsgatan och Linnégatan.

På köksbordet ett långt lucia- och tomtetåg – det tillverkades ursprungligen av Birgittas mamma Anna Brita (nu sedan länge död), men vår dotter Kerstin har förnyat och renoverat det. Över dörröppningen mellan köket och vardagsrummet (nu spärrad av julgranen) en pepparkaksbrun julbonad, också den brodrad av Birgitta.

I köksfönstret och matsalsfönstret adventsstjärnor, olika designade men båda av halm.

I pentryt till den tillköpta och med vår större lägenhet sammanslagna tvåan den fina julbonad vi har fått av min bror Matti. I fönstret där hänger en glasrundel med tomte, en present en gång i världen från min mamma, också hon sedan länge död.

Här och var i fönster och på bord blommande amaryllis – en välte av sin egen tyngd och bröts – och julhyacinter i blått och vitt. Lägenheten doftar av hyacinter och pepparkakor.

I matsalen vårt förlängningsbara (till julkalaset med tre insatsskivor) bord med två vita linnedukar på; i dag är bordet så långt, att man måste skarva. På det blått arabiaporslin (Valencia; jag älskar det här porslinet).

Birgitta slavar fortfarande i köken med det som ska serveras varmt: rostbiff, bakad potatis, hasselbackspotatis, köttbullar, prinskorv. Annat har, som jag har berättat tidigare, gjorts i ordning i förväg: skinka (som serveras med senap från apoteket), estnisk julsylta, flera sorters heminlagd sill, hemgjord sillsallad, kycklingleverpaté, gravad sik, hemgjord saltgurka på gurkor från Öregrund. Till efterrätt mandelmusslor med vispgrädde och hallon från vår egen öregrundsträdgård, alternativt hjortronsylt. Säkert har jag glömt något.

Nu kan gästerna komma.

Och de kommer i klungor; med oss själva blir vi fjorton personer: Anna med döttrarna Sara, Amanda och Ella. Annas pappa Bengt Kettner med hustru Inger Grandell. Min och Birgittas dotter Kerstin med make Bo och barnen Viggo och Klara. (Kolla gärna Kerstins blogg – länk finns här bredvid – så får ni se ungarna i deras egen julmiljö hemma hos paret Kokk-Strömberg.) Vår son Matti (han fick heta Dahl i efternamn, eftersom Kerstin fick efternamnet Kokk och vi tyckte att det skulle vara rättvist) tillsammans med sin sambo Karin Gustafsson. Och sist – lite efter de andra; han var hos oss också på julafton – min bror Matti Kokk.

Det märkligaste med den här stora samlingen av människor var att där inte fanns ett uns av kiv eller ledsamheter ens bland de yngre. Lilla Klara tycker uppenbarligen, att det är jätteroligt att komma hem till ”mofa” och ”momo” som hon säger, och hon kommer ofta till mig och vill bli buren och road – eller få Vichy Nouveau eller Seven Up, ”Sjupp” som jag har lärt barnen att säga. Annas flickor (och även Matti och Karin) lekte mer än gärna med Viggo, och spelade bland annat hans nya julklappsspel – Nalle Puh-fia och Pingu – med honom; även hans mamma Kerstin deltog flitigt i spelandet.

Före maten hade vi nämligen haft julklappsutdelning. Jag tänker inte redovisa, vad alla fick, men jag vill nämna två fantastiska presenter, som Birgitta själv med lång möda och stor skicklighet hade förfärdigat: Vår son Matti fick av henne en egenbroderad, vacker julgransmatta. (Hon har tidigare broderat sådana åt oss, åt Anna och åt Kerstin.) Och Kerstins man Bo fick av henne en fantastisk hemstickad (efter ryskt mönster) ylletröja i rött och vitt.

Själv fick jag – alla vet vad jag vill ha – böcker och skivor; till några av dem får jag säkert anledning att återkomma. Och så överraskade Kerstin med att ha inhandlat istappar av glas till julgranen. De här julgransprydnaderna minns jag från min barndom i Juniskär och har alltid önskat att få tag på. I dag hängde jag upp dem i granen.

Jag vill gärna också nämna den djupröda marimekkoskjorta Birgitta gav mig på julafton. Jag premiärbar den på familjekalaset på juldagen.

Våra tre vuxna barn med familjer hade köpt en ny och starkare trådlös router till oss – det behövdes; särskilt Birgitta har haft problem med anslutningen. Bo installerade och trimmade in den under pågående julfest. (Och under tiden installerade Matti, sonen alltså, den nya kombinerade DVD- och VHS-spelare Birgitta och jag hade köpt i stället för en massa julklappar till varandra.)

När alla andra hade gått, fanns Matti och Karin kvar; de stannade över natten. Vi hade en stillsam och trevlig juldagskväll tillsammans.

På annandagens morgon fick de, liksom vi, den frukost vi alltid äter under helgdagarna: kaffe med skinkmackor – skivor av julskinkan med apotekssenap på hårt bröd (Roslagsbröd från Gimo) och/eller på Birgittas hembakta julbröd med smak av kummin. Jag gjorde en av var sort.

Efter lunch på annandagen, när också Karin och Matti hade lämnat oss, tog vi en långpromenad: gick vägen förbi Tunabergskolonin och Viggos och Klaras dagis över till villaområdet Bärby hage, där familjen Strömberg-Kokk bor. Det visade sig, att Bo, Kerstin och ungarna just var i färd med att börja gå bort mot oss: Bo hade nämligen glömt luva och halsduk hemma hos oss på juldagen. Så vi tog en hastig titt på deras julgran – den var fin – och gjorde sen sällskap tillbaka genom de isiga och hala gatorna.

Än är annandagen inte slut, men jag vet redan, vad som är dess roligaste upplevelse: Viggos kram och Klaras jublande skratt när morfar och mormor plötsligt uppenbarade sig framför deras hus.

***

Kerstin har på sin blogg – Kerstin Kokk här bredvid – lagt ut mängder av bilder från familjens julkalas hemma hos oss på juldagen. Kolla där!