41 kommentarer

1. Kvällstidningar har en helt egen världsbild, man får helt enkelt i princip vara glad att de var så återhållsamma som de var, att de inte tillverkade 18 miljarder konspirationer som inte finns, utan bara en.

   God jul i vart fall.

   Comment by Fredrich Legnemark — 2006 12 21 13:53 #

2. Hej!
   Intressant blogg! Som ett rörelsens barnbarn för att använda frireligiösa termer är ju du lite bekant för mig. Jag hade nog inte hittat hit utan ABs krigsrubrik.
   Jag delar väl inte riktigt synen på Mona, snarare tvärtom, och hennes uttalande att hon inte gick med i S utan i Olof Palme tycker jag är en rätt bra ideologisk förankring. Särskilt med tanke på att det är en hel del som upplever att S som en rymdfärja lämnar jorden de senaste åren lämnat ideologin. Och ang din kompis Gudrun (hette hon väl som fyllde 70) uttalande om Morgan J så vore det nog en katastrof, åtminstone enligt mig som f.d. missbrukare…

   Nåväl, allt gott!

   Comment by MK — 2006 12 21 18:15 #

3. Alla som någon gång blivit intervjuade i media vet att de aldrig skriver eller refererar det man verkligen sade.
   Och rubrikerna är till för att få folk att läsa artikeln, inte för att berätta vad texten säger.
   Det du påpekat är ur något perspektiv gammal skåpmat, sådant som folk säger ute på fältet, även bland de som tillhör Monas fans. Tycker det är bra att du redovisar det. Och dessutom är ingen plötslig ”attack” utan sådant som du skrivit här sedan långt tillbaka, eller vad?
   Men det ska väl också påpekas att om Mona ska bedömas utifrån vad hon gjort kommer hon alltid att förlora mot dem som kom alldeles nyss, som Carin Jämtin, eller hur Enn?

   Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2006 12 21 18:15 #

4. Till MK: Jo, det där uttalandet, att Mona inte gick med i partiet utan i Olof Palme, var kul och sympatiskt. Säkert var det också äkta känt; Mona var ju traditionalist under sin SSU-tid.

   Stode hon kvar vid Olof Palme-linjen (som den kommer till uttryck i 1975 års partiprogram, som jag var med om att skriva under hans ledning), skulle jag knappast ha några problem med hennes ideologiska inriktning. Men hon har rört på sig sen dess, är med på den rymdfärja som har lämnat jorden, för att använda din terminologi.

   Gunilla (inte Gudrun) Banks förordade knappast Morgan Johansson på grund av hans inställning i just drogfrågorna. Min gissning är, att hennes uppslutning bakom honom snarare har att göra med att Morgan är en av dem i den yngre generationen, som har åtskilligt gemensamt med 1970-talets palmevänster.

   Comment by Enn Kokk — 2006 12 21 19:11 #

5. Till Stig-Björn Ljunggren: Det jag har skrivit om Mona är, som du mycket riktigt påpekar, varken nytt eller uttryck för någon plötsligt anstiftad hatkampanj. Mona har naturligtvis goda sidor, men alla vi som känner henne eller har jobbat nära ihop med henne vet, att de tillkortakommanden jag påpekade inte är påhittade. Senast ställde ju Anders Johnson, en mycket erfaren journalist, i radions P1 morgon upp på min beskrivning av henne.

   De reaktioner jag har fått på vad jag har skrivit om partiledarfrågan (inte bara om Mona) har fått mig att fundera på en sak, som jag tidigare inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet: Folk lever med en hemmagjord (men mycket mediastyrd) bild av de politiker som diskuteras. Ett exempel är den i och för sig på många sätt förträffliga Margot Wallström – men vad vet alla de som förordar henne som partiledare egentligen om hennes politiska linje? Lik förbannat ses hon av mängder av människor tvärsäkert som partiets Messias, den som ska nedstiga i Sverige och frälsa landet och framför allt partiet.

   Försöker man sen, som jag i fallet Mona, göra bilden mer detaljskarp och realistisk, riskerar man – åtminstone om man anför negativa saker – att anklagas för förtal, för att vara ”partipatriark” och annat kul. Men bör inte vi som av det ena eller det andra skälet vet mer om kandidaterna tala ur skägget? Det här partiledarvalet är mycket avgörande för socialdemokratin, och då bör både sånt som är positivt och sånt som är negativt upp på bordet!

   Din jämförelse mellan kända (som Mona Sahlin) och mer okända (som Carin Jämtin) kandidater är intressant.

   Själv har jag i första rummet förordat en annan mycket känd person, som jag själv vet en hel del om och som under senare tiders demonstrationer mot regeringen rimligen har stärkt sin ställning, nämligen Wanja Lundby-Wedin.

   Under förutsättning att man vill ha en markant föryngring på partiledarposten – så har jag skrivit – borde valberedningen ta sig en titt på Carin Jämtin. Jämtin har jag valt främst på den meriten, att hon har ett lidelsefullt internationellt engagemang, närmast av Olof Palme-slag. Jag har för min del låtit detta väga tyngre än att hon (liksom för övrigt Wanja Lundby-Wedin) sett från min horisont är på fel linje i EMU-frågan. (Men jag litar på att svenska folkets, inte minst s-väljarnas, fortsatt starka EMU-motstånd ska motverka alla eventuella äventyrligheter.) Ändå har du en poäng i fråga om Carin Jämtin: Vad vet vi, mera i detalj, om var hon står i olika inrikespolitiska frågor? Morgan Johanssons förord för henne har på den punkten lugnat min oro. Och snart nog kommer vi nu, genom hennes insatser som oppositionsledare i Stockholm, att få veta mer om hennes kurs.

   Comment by Enn Kokk — 2006 12 21 19:29 #

6. Enn: Jag böjer mig så klart för den som har en annan insyn än vad jag har… Däremot det där uttalandet och flera andra uttalanden som talar för en solidaritet (ett begrepp som jag tror är okänt för nuvarande S) har fått mig att förnimma en del av känslorna från uppväxtens kongresser och div möten. Men det var väl 70-tal och tidigt 80-tal, sedan dess har mina vägar gått åt ett annat håll… och därmed noll koll egentligen på vad S egentligen är…
   Igen, allt gott!

   Comment by MK — 2006 12 21 20:21 #

7. Den som blir lugnad av ett besked från Morgan Johansson har nog en del hemläxa kvar att göra i fråga om den personen. Vad den mannen säger och gör är inte sällan två olika saker. Därmed inte sagt att jag inte gillar varken Jämtin eller Kokk. Jag tror dock att Mona version 2006 har lärt en del av Mona version 1995. Sedan är jag allmänt skeptisk till fd statsråd som går i god för andra fd statsråd som möjlig partiledare. Är det bara jag som tror att den typ av personer är mer intresserade av att få en möjlig regeringschef som åter gör dessa personer till statsåd?

   Comment by Lars-Arne Eriksson — 2006 12 21 20:52 #

8. Till Lars-Arne Eriksson: Man ska ju vara rak i fråga om varför man tycker det ena respektive det andra. Min positiva uppfattning om Morgan Johansson grundar sig främst på två saker. Dels har han, utifrån ett vänsterpräglat perspektiv, gjort den hittills bästa valanalysen. Dels fanns vi på samma sida i EMU-debatten. Men du kanske har andra erfarenheter att anföra?

   Jag ska gärna medge, att Mona Sahlin av år 2006 kan ha lärt sig ett och annat av Mona Sahlin av år 1995 – desto bättre i så fall! Å andra sidan har jag sällan i mitt långa liv träffat på fall av verkligt genuin personlighetsförändring.

   Comment by Enn Kokk — 2006 12 21 21:03 #

9. Till Enn: Hej, denna blogg ter sig något ålderdomlig. Dock intressant. Personlighetsförändingar borde för 68:a rörelsen vara synnerligen bekant med så många vänster 40-talister som idag såval ideologiskt som materiellt bekänner sig till en sann kapitalism. Mona S har jag dock alltid uppfattat som en, av er sossar, som kan stå upp för sina åsikter och medialt på ett utmärkt sätt presentera sin politik.
   JM

   Comment by Johan Marcus — 2006 12 21 22:17 #

10. Till Johan Marcus: Jag är inte 68a, inte heller född på 1940-talet utan på 1930-talet; nästa år fyller jag 70. Min vänsterradikalism har inte förändrats – jag är, som i unga år, fortfarande socialist. Det är bland annat från den positionen jag bedömer kandidaterna.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 21 22:52 #

11. Hej, jag uppmärksammade denna blogg först genom ABs artikel, vars rubrik du tydligen inte vill stå för menväl texten. Fakta är att både Jämtin o Wallström är borta. Jag hörde inte intervjun i radion och både det som står i AB och på din blogg verkar så diffust att man blir misstänksam över dina motiv. Är det några nya Toblerone du försöker prångla ut? Jag är också socialist och tycker därför om du har något på hjärtat betr Mona att du kunde vara mera rak. Jo, du säger att hon är lat och saknar politiskt djup. Men det är fortfarande bara svepande formulerinmgar. Jo, du säger att du tvivlar på att hon har en djup idémässig förankring och det gör henne oförutsägbar .. Meningen är intressant du har ett inre tvivel utan att för den intresserade redovisa grunden vilket sedan bildar basen för en värderande slutsats utan att fortfarande komma med ett enda litet sakligt skäl (om du nu inte anser att dina inre tvivel är av den karaktären). Vore det inte för att jag högaktar din hustru Birgitta Dahl – med förmodan att hon inte saknar god smak – så skulle jag tro att du var en av dessa dyngspridare som förekommer i alla valsammanhang.
    Låt mig slutligen formulera en mycket positiv egenskap beträffande Mona Sahlin. Hon har politiskt mod. Grunden för denna värdering är bl.a. hennes ställningstagande för de huvudsakligen unga invandrartjejer som utsätts för diverse våld och förtryck inom ramen för vad kallats hederskultur. När Mona tog bladet från munnen så hade det offentliga Sverige länge mesat med denna fråga i någon slags förvänd hänsyn till invandrares svåra belägenhet. Mona Sahlin har också lätt att på ett personligt och inkännande sätt förklara politiska sammanhang även för dem som inte är så väl insatta.

    Comment by Bo Widegren — 2006 12 21 23:28 #

12. Till Bo Widegren: Konkreta exempel på vad jag menar i intervjun i Aftonbladet finns i ett tidigare inlägg, Partiledarfrågan – en fråga om riktning, inte bara person, publicerat den 23 oktober. Exemplen, delvis egna erfarenheter, är från min tid som ombudsman på partistyrelsen, placerad direkt under partisekreteraren (i det här fallet Mona Sahlin; jag har avverkat flera).

    Jag sitter inte och tjuvhåller på några nya tobleroneaffärer; funnes de, hade nog media redan hittat dem.

    Som du kan se både där och i annat jag har skrivit om Mona, är det ingalunda så, att jag inte kan se också förtjänster hos henne. (Därav min reaktion mot ordet HATATTACK i Aftonbladets rubrik, som saknar täckning i texten.) För att ta ditt eget exempel: Jag är helhjärtat mot det så kallade hedersvåld invandrartjejer utsätts för – fattas bara annat! – och således på den punkten av samma mening som Mona Sahlin.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 22 0:13 #

13. Det finns ett problem med att ha en partiledare som inte sitter i riksdagen. Såväl Wallström som Lundby-Wedin hade kunnat göra det om de önskat, och därmed hade en av dem nu varit partiledare. Men de tackade nej till att sitta i riksdagen och därmed även till att bli partiledare.
    Sen kan man ta vem som helst av dem som sitter i riksdagen och som har lite rörelseerfarenhet (exit Bodström). Det finns en sju åtta stycken att välja på. Ta en av dem, och bestäm sedan en politik. Det senare är ju nästan helt bortglömt.

    Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2006 12 22 0:41 #

14. Tack för svaret Enn Kock. Men jag tyckte inte det var mycket mer gediget. Fortfarande låter det mest som litet illvilligt skvaller: Partisekreteraren, som leder partikansliet, blir ”lat” när hon delegerar till en underordnad att självständigt utföra de uppgifter som hon bett om. Hon blir ”ytlig” när hon ber om bakgrundsmaterial som är komprimerat och kanske förenklat för att hon skall kunna använda vid en framställning som skall begripas av flertalet. När jag talade om Toblerone så var det ironi och det är ju ledsamt att behöva förklara – min tanke var att det förefaller vara skitsaker som anförs mot henne i stil med att göra sak mot någon för en Toblerone. Du missade också min poäng med Mona Sahlins initiativ mot hedersvåldet, nämligen att hon var den första som i stor intervju bl.a. i DN som diskuterade denna känsliga sak. Du var väl liksom jag en av efterföljarna i hennes fotspår.
    Jag skulle också vilja att du m.h.t. vad du anger i bloggen 23 okt talar om när du tjänstgjorde under Mona Sahlin. Dina noteringar verkar nämligen vara något dammiga. Lars Stjernkvist som har betydligt senare erfarenhet verkar mycket nöjd med henne och tycka att ditt omdöme är orättvist.

    Comment by Bo Widegren — 2006 12 22 3:22 #

15. Till Bo Widegren: Arbetade under Mona Sahlin gjorde jag under hela hennes partisekreterarperiod 1992-1994. Jag har haft samma roll både dess förinnan (Bo Toresson) och därefter (Leif Linde, Ingela Thalén) och jobbade sen kvar (med Lars Stjernkvist som partisekreterare) med andra arbetsuppgifter fram till min pensionering 2002. Så jag har ett rikt jämförelsematerial, om man säger så. Dessutom satt jag som sekreterare på VU- och partistyrelsesammanträdena under hela perioden, då jag arbetade i partisekreterarens kansli, så jag har haft rikliga tillfällen att lära känna inte bara partisekreterarna utan också många av de övriga, som nu nämns som partiledarkandidater.

    Vill du veta mer om vad jag har gjort, kan du ju gå till Om Enn Kokk ovan.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 22 9:40 #

16. Till Stig-Björn Ljunggren: Det här problemet har jag både observerat och diskuterat. Min lösning, om man väljer Wanja Lundby-Wedin till partiordförande, är att samtidigt utse en parlamentarisk ledare för den innevarande perioden.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 22 9:42 #

17. Kvällstidningar är helt opolitiska när det gäller rubriker. De är lättfärdiga och försöker i alla
    lägen sälja ett lösnummer.

    Det vore väl upplyftande med en s-ledare som kunde formera partiet till ett självständigt
    parti som styrde helt på egen hand och inte via LO.

    Mona Sahlin tror jag kan vara en mellanlösning.

    Att läsa Din blogg varje dag stimulerar mig trots min avvikande politiska uppfattning.

    Comment by Leif Ekstedt — 2006 12 22 11:21 #

18. Till Leif Ekstedt: Med min i grunden marxistiska hållning ser jag socialdemokratiska partiet som ett arbetareparti. Därför är det helt logiskt att – om vederbörande är bra, och det är Wanja Lundby Wedin – hämta ordföranden från LO.

    Min blogg når numera så många, att det bland läsarna finns allt från vänsterpartister till moderater. Det jag inbillar mig att många uppskattar med den är att jag gör självständiga analyser. Det senare betyder, att många av läsarna – bland dem också en del partivänner – har åsikter, som avviker från mina.

    Men vad vore det för debatt, där man bara fick sina egna åsikter bekräftade?

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 22 12:31 #

19. Var det så farligt ?

    Det som Enn Kokk skrev om Mona Sahlin tycks åstadkomma stora känslor. Men finns det någon egentligeg anleding till det?

    När Kokk skriver att ” Hon var ganska lat” för att hon praktiskt taget aldrig lade sig i vad Kokk som ansvarig funktionär tog upp på VU- och partistyrelsedagordningarna utan bara undertecknade betyder det att hon var effektiv och litade på hans omdöme.

    Den oberäknelighet som Kokk beskriver är ju ganska meninglös om han inte kan ange oberäknelig – i förhållande till vad? Honom själv? Göran Persson? Saddam Hussein?

    Troligen medför Kokks utspel ett indirekt stöd frö Mona Sahlins kandidatur som partiledare.

    Hans

    Comment by Hans Lennros — 2006 12 22 12:52 #

20. Till Hans Lennros: Hon var oberäknelig främst gent emot sig själv: vilken var (och är) hennes linje egentligen?

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 22 12:55 #

21. Tack Enn, för ditt svar! Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att besvara synpunkter från gräsrötter i rörelsens vingård.
    Jag tror däremot inte att Mona behöver ha genomgått någon större personlighetsförändring från 1995 till idag. Min uppfattning är att både Mona och hela partiet har lärt sig mycket från den senaste gången vi utsåg partiledare samt att vi är medvetna om vad som krävs för ledarskap för att återta makten 2010.
    Jag tror att det som gjort att flera uppfattat dina synpunkter på Mona negativt är att du brutit mönstret att enbart tala gott om sin/sina kandidater. Öppnar man dörren med kritik får man vara beredd på den skur av reaktioner som du mött både på din egen blogg och i andra sammanhang. Men som jag uppfattat det så verkar du ta allt detta med ro.
    Mona väcker känslor. Det är väl bättre med en partiledare som väcker känslor än att ha en som man förhåller sig oberörd till? Jag är rädd att vi får en ledare likt Maria Leissner (fp) som ingen kunde förhålla sig till. Hon lämnade sedan politiken utan att ha gett ett enda avtryck. Mona kan däremot skaka om både inom partiet och få väljare som en gång lämnat oss att hitta tillbaka. Jag tror folk skulle tycka det vore spännande att få en kvinnlig statsminister som kunde ta med landet på resan in i framtiden. Jag tror Mona kommer ha med sig både Margot, Carin, Ulrica mfl Det blir ett team av många bra företrädare istället för den enda lysande stjärnan.

    Comment by Lars-Arne Eriksson — 2006 12 22 13:29 #

22. Till Lars-Arne Eriksson: Jo, det är ovanligt – alltför ovanligt – att också nämna minussidor hos kandidaterna. Men alla vi som har årtiondens erfarenhet av rörelsen vet ju, att alla valberedningar – även om det där sker i enrum – väger för och emot på det här sättet.

    Jag har tyckt att det vore bra, om fler i rörelsen fick del av inte bara positiva utan också negativa argument i fråga om den ena eller den andra kandidaten.

    Och du har alldeles rätt i att jag – det har jag alltid gjort – tar den kritik, som då riktas mot mig själv, kallt.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 22 13:54 #

23. Du har alltså arbetat under Mona i två år i början av 90-talet. Det är alltså mer än 10 år sedan. Det är väl därför dina påståenden är så vaga. Jag vänder mig alltså ingalunda mot att negativa argument framförs. Men då skall de vara konkreta och inte jämförbara med elakt sladder. Redan i min första kommentar efterlyste jag påtagliga argument och fick svaret den 23 okt. Men även där är gedigenheten svag. Jag hoppas verkligen att när vi nu går till ledarval vi höjer ribban åtskilligt från den nivå som dina argument befinner sig på. Eller är det för stora krav? Det är alltså inte att negativa argument framförs som väcker känslor utan just den låga nivån.

    Comment by Bo Widegren — 2006 12 23 2:32 #

24. Det är helt rätt att även de negativa, eller inte fullt så positiva sidorna ska fram och att hänsyn till kandidater inte får leda till att man förtiger sådant. En som kandiderar bör också vara beredd på att bli synad dessutom.

    Jag var med i en förening en gång där vi valde en kassör som förskingrade hela föreningskassan, och visade det sig, han var straffad för liknande förseelser tidigare. Detta visste ingen om vid valet (så ingen hade kunnat varna den gången), men ett par år senare satt jag på ett årsmöte i en annan förenig, där ett sällskap försökte kuppa in en annan ordförande än den av valberedningen föreslagna. Då ställde sig valberedningens ordförande upp och talade om varför man inte hade velat föreslå den här personen, som hade föreslagits till valberedningen. Efter kontroll hade man funnit att personen hade misskött sig ordentligt i en annan förening och som förtroendevald. Det tyckte hon att vi skulle känna till innan vi gick till val.

    Många blev upprörda över att valberedningens ordförande ”kastade smuts” på den föreslagna. Men det var helt riktigt, som princip, att tala om detta eftersom medlemmarna annars inte hade vetat vad de röstade på, precis som fallet var i den andra föreningen, där vi råkade illa ut (fast den gången var det som sagt ingen som visste i förväg).

    Du har gjort helt rätt anser jag alltså, som talat om vilka svagheter du anser att Mona Sahlin är behäftad med, och jag kan inte se att du har uttryckt hat eller verkligt allvarligt nedvärderande åsikter om henne. Det man avslöjade om henne i pressen inför det förra valet av ordförande till s var avsevärt mycket värre.

    Comment by Kerstin — 2006 12 23 5:47 #

25. Bäste Enn!

    Du skrev: ”Hon var oberäknelig främst gentemot sig själv”

    Man kan inte vara oberäknelig mot sig själv eftersom själva definitionen på ’att vara oberäknelig’ är att man inte uppfyller omgivningens förväntningar. Kanske var hon fullständigt förutsägbar – inför sig själv (?)

    Det kan tolkas om ’opålitlig’ att vara oförutsägbar och det var knappast hennes affärsidé att lansera sig som sådan. Det som ibland uppfattades som att hon var som ”ett rö för vinden” var snarare resultatet av att hon saknar systematiskt tänkande, dvs. oförmåga att sätta in frågor i sina rätta sammanhang och insikt i hur de påverkar saken i stort.

    Men hon fick omgivningen att glömma henne plattityder och istället helt omställa sig efter hennes svängingar. det klarade hon genom sin otroliga förmåga att få självklarheter att låta viktiga och genomtänkta. Ingen (oavsett parti- eller falangtillhörighet ) kunde säga emot henne när hon gick igång. Exempelvis är ”Vi kommer att skapa förutsättningarna för att göra det rätta” en typisk Sahlinsk truism. Hon kan prata länge och få folk att lyssna – utan att säga ett dugg.

    Comment by Hans Lennros — 2006 12 23 7:41 #

26. Enn, du måste hålla med om att Mona ÄR en sann överlevare om man betänker att hon kan åka i lyx över Atlanten till ett värde som motsvarar över 2 000 Toblerone utan att det orsakar större rabalder:
    http://www.expressen.se/index.jsp?a=664754

    Det stämmer väl med reklamen: ”Ett annorlunda sätt att njuta”
    http://www.toblerone.com/our_secret/shape_name-en.html

    Att resan delvis var av privat kraraktär hade knappast Skatteverket godkänt om det gällt en företagare:
    http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,873463,00.html

    Som misslyckad företagare kom hennes förmåga att förvirra och prata bort fakta då hon kunde bli näringsminister för att hon hade erfarenhet av företagande, trots att precis ”Mona Sahlin AB” satts i likvidation.

    (chokladaffären bidrog till att Göran Persson blev statsminister – återkommer om det).

    Comment by Hans Lennros — 2006 12 23 8:46 #

27. Till Hans Lennros: Det handlade förstås om de förväntningar omgivningen hade utifrån vad hon hade sagt och gjort tidigare, och då var hon ibland oförutsägbar. I övrigt tack för dina iakttagelser, som kompletterar det jag har sagt.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 23 12:04 #

28. Till Bo Widegren: Du vägrar att tro mig, vad jag än säger, så det känns meninglöst att fortsätta den här polemiken. Glöm inte, att jag i 34 år arbetade på socialdemokratiska partistyrelsen och under drygt 15 av dessa arbetade närmast under olika partisekreterare. Det finns fullt upp med människor, som skulle kunna intyga, att Mona Sahlin utmärkte sig på det sätt jag beskrev. Det hindrar ju inte, att hon också har goda sidor, sådana som du har tagit fasta på.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 23 12:13 #

29. Till Kerstin Berminge: Tack för ett sansat och resonerande inlägg.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 23 12:14 #

30. Hej Enn!

    Det var trevligt att läsa detta:

    ”…Min blogg når numera så många, att det bland läsarna finns allt från vänsterpartister till moderater. Det jag inbillar mig att många uppskattar med den är att jag gör självständiga analyser. Det senare betyder, att många av läsarna – bland dem också en del partivänner – har åsikter, som avviker från mina…”

    Det gör att man kan känna sig välkommen, även om jag inte har någon partitillhörighet alls, att kommentera, argumentera, debattera. Tyvärr får jag känslan av att du ibland stänger diskussion, att dina åsikter är som de är; de verkar vara ristade i sten. Om du en gång har skrivit om en sak så framför du den åsikten och vill inte bry dig mer; det är i alla fall känslan jag får. Å andra sidan är det din blogg, det finns bara så många timmar på ett dygn och du har andra intressen än just mina. Varav hjärtat är fullt…

    Detta,

    ”…Min vänsterradikalism har inte förändrats – jag är, som i unga år, fortfarande socialist. Det är bland annat från den positionen jag bedömer kandidaterna…”

    låter inte så lite konservativsocialistiskt. Ja, jag vet att du tagit upp kommunismens gamla bagage. Men samtidigt har du inte, enligt vad jag har kunnat läsa, gjort någon självständig analys om ditt eget partis involvering med och legitimerande av all världens diverse osmakliga tyranner, diktatorer och terrorister under den tid du var aktiv. Hur långt ska man gå i sin solidaritet???

    Visst kan det vara bra att vara konsekvent men om det leder till att man inte kan omvärdera sina gamla åsikter kan det bli extremt. Nu när jag ser från din egen blogg att du sannerligen har varit med och skapat ditt partis inriktning, mycket av vilket jag ser som ytterst skamligt, kan jag bara hoppas att du så småningom kan göra en självständig analys av ditt partis agerande under Palme och Andersson. Kanske kommer du att kunna se mycket av det dessa hade för sig i ett annat ljus; troligtvis kommer du inte att kunna göra det. Du var ju en del av den gruppen.

    Jag har nu läst igenom det mesta av Om Enn Kokk. Mycket intressant om dina tidiga minnen och erfarenheter. Min farbror Helmer sålde FiB och även böckerna tror jag; i alla fall fanns de i hans hem. Jag bläddrade ofta igenom tidningarna. Jag hade en klasskamrat på gymnasiet vars föräldrar, Wiklands var namnet, hade flytt från Estland. Pappan Dr. Wiklands blev så bra på lokaldialekten att han kunde fråga patienter om det ile, skene, hire, eller molvärkte. Duktigt folk estländarna som tvingades fly från sitt land. Som tur var är inte alla så radikala som du.

    Så mycket av det du skriver väcker gensvar hos mig men det gör mig illa till mods när du i bloggen (i en annan tråd) kan skriva positivt(!) om Sten Anderssons utrikespolitik eller att du kan vara stolt(!) över Carin Jämtins ensidiga och skamliga utbrott över säkerhetsstängslet.

    Comment by A-K Roth — 2006 12 23 18:24 #

31. Hej Enn. Trevlig attt du håller med om att den Sahlinska oberäkneligheten handlade om omgivningens förväntningar. Därmed är det omgivningen som avgör vad som är ”oberäknelighet”. Sahlin skapade oro bland dem hade inflytande genom ”korridorsnackets sedvanerätt” eftersom hon ändrade uppfattning utanför korridoren. Därmed var hon enligt partiets rådande traditionella norm oberäknelig.

    Hela chokladaffären handlade ”bara” om oegentligt användande av det kontokort hon hade tillgång till i tjänsten. Privata utgifter skulle dras från hennes lön men statsrådsberedningens saknade upparbetade rutiner för återrapportering från kontolkortsinnehavarna. Sahlin var inte ensam om att missa inlämna privata kvitton i tid. Men hon var ensam om att bli uppmärksammad. Det ledde till hennes time out samt att hon den den 10 november meddelade sin avgång och att hon inte skulle kandidera i partiledarvalet mars 1996. Efter att, bland andra, Jan Nygren avböjt valberedningens sondering föll valet på Göran Persson. Hans främsta stödtrupper fanns bland traditionalisterna som upplevde Sahlin hotade deras informella maktposition.

    Därför är det inte ett särskilt konspiratoriskt antagande att de ännu okända s.k. ”Toblerone-tipsarna” fanns bland traditionalisterna inom partiet (kanske du?).

    Comment by Hans Lennros — 2006 12 23 18:45 #

32. Till Hans Lennros: Hela diskussionen om oberäknelighet blir ju meningslös, om man inte har någon föreställning om vilken kursen borde vara. Jag har, i egenskap av huvusekreterare i socialdemokraternas programkommission, sysslat mycket med kursen och har naturligtvis bestämda åsikter om vilken den borde vara. Inom ett parti kan ledande personer (och givetvis medlemmar, men vi talar nu om ledande personer) placeras i förhållande till den generalkurs ett partiprogram anger: de kan till exempel sägas stå till höger eller vänster om den. Det är svårare att placera Mona i ett sånt här mönster – hon sicksackar på ett oberäkneligt sätt. En sådan partiledare vill jag inte gärna ha.

    Slutligen: att jag skulle ha något med tobleronetipsandet att göra är en bom långt utanför tavlan.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 23 20:15 #

33. Till A-K Roth: Du får gärna tycka, att jag är konservativ i att jag håller fast vid mina vänsterradikala åsikter. (Jag står för övrigt ideologiskt Olof Palme och även Sten Andersson ideologiskt nära, gillar också många av deras utrikespolitiska ställningstaganden.) Jag önskar att fler vore konsekventa i sin politiska grundhållning, vilken den nu är.

    Comment by Enn Kokk — 2006 12 23 20:21 #

34. Även om tavlan är stor och mycket svår att missa så var det en fråga.Dessutom retorisk eftersom ingen skulle medge sin del. Media ”köpte” en relativt insignifikant historia som om det vore en verkligt ”het potatis”. Det leder till frågan om vem som sålde en halv-ljummen potatis på ett så aptitligt sätt. Det skulle förvåna lite om du inte hade en aaaaaning om vem som var säljare. Åtminstone en klar uppfatting om vem/vilka det var och huruvida det var samma krafter som senare lyckades baxa upp Göran Persson.

    Comment by Hans Lennros — 2006 12 23 22:01 #

35. Den Sahlinska ombytligheten beror, enligt mitt förmenande, inte på en bristande förankring i partiets djupare värderingar utan på en bristande förankring i verkligheten överhuvudtaget. Hon kan verbalt förvirra en gråsten, vad kan hon då inte göra med en gråsosse?
    Ingen förstod eller lyckades hänga med i hennes svängningar. Exempelvis när hon Dagens Nyheter talade om den arbetsrättsliga lagstiftningen: ”Den är föråldrad och bygger på ett annat samhälle.” (DN 981029). Detta var krut för oppositionen och Mikael Odenberg (m) skrev i en motion till riksdagen (2002/03:A229):
    ”Insikten om företagandets villkor är begränsad inom den offentliga sektorn och bland socialdemokratiska riksdagspolitiker. Detta framgår inte minst när man betraktar Sveriges regering. Under den förra mandatperioden var statsrådet Mona Sahlin den enda minister som ansågs besitta någon nämnvärd erfarenhet av företagande. Hennes korta karriär handlade emellertid om att vara egenföretagare, utan ansvar för några andra anställda än sig själv. Redan på andra året hade Mona Sahlin AB förbrukat mer än hälften av aktiekapitalet. I början av år 1999 försattes Mona Sahlin AB i likvidation och ägaren återinträdde i politikernas värld.”

    Detta var helt riktigt och jag ska återkomma med siffror som tydligt visar på hennes ombytlighet då hon i strid med sina socialdemokratiska värderingar gjorde precis det som hon tidigare anklagat småföretagarna för.

    Comment by Hans Lennros — 2006 12 23 22:42 #

36. Till Enn: Inget fel i att vara konsekvent om man står för något rättfärdigt. Då blir det en positiv egenskap. Ska man hålla fast vid något som visat sig ha varit kontraproduktivt bara för sakens skull? Kontraproduktivt både för palestinier, israeler och fred.

    Terje Rød Larsen var en som såg igenom Arafat. Han var en lögnare. http://www.vg.no/pub/vgart.hbs?artid=286115

    Jag själv kommer aldrig ifrån att Sten Andersson var instrumental i att få Arafat och PLO accepterad som en organisation man kunde förhandla med. Som vi vet förblev Arafat den han var. Sten Andersson lyckades formulera orden som gav Arafat och PLO inträde i möblerade rum, sas. Men Arafat förblev terrorist och korrupt.

    Jag minns hur beklämd jag blev att folk trodde på Arafats ord, ord som tydligen Sveriges SA hade hjälpt till att formulera. Hur kan man tro på en som stått bakom så mycket våld mot oskyldiga, från Jordanien, Libanon, Tunisien och senare från och på Västbanken och Gaza, våld mot egna och andra. Jag minns mordet på Leon Klinghoffer, den rullstolsbundne på Achille Lauro som som singlades ut för att han var jude. Jag minns vad som hände i München. Var Arafat den ende som kunde representera palestiniers nationella ambitioner? Fanns det ingen obesudlad av terror man kunde stödja?

    Antar att Sten Andersson kan ha varit naiv snarare än medskyldig i sina affärer med Arafat. Kanske han trodde att Arafat skulle hålla sina väl övade ord.

    Kan bara beklaga om du faller i den kategori sossar som aktivt ivrade för att föra fram Arafat som palestiniernas talesman. Folket var värt en mänskligare förespråkare.

    Comment by A-K Roth — 2006 12 23 22:57 #

37. MONA SAHLIN AB:
    Hennes verksamhetsidé var en slags självterapi och gick ut på att hålla kurser om hur man som kvinna reser sig och börjar om på nytt efter ett totalt misslyckande. Under 970101-980630 omsatte Mona Sahlin AB cirka 1,5 miljoner kronor vilket är osedvanligt bra för första verksamhetsåret. Normalt innebär det en god prognos för framtiden eftersom överskottet brukar användas för att utveckla företaget. Men Sahlin tog själv ut alla pengar (bolagets lönekostnad var nära 1,2 miljoner) varefter bolaget fick en förlust på 43 708 kronor. Just denna girighet hade hon anklagat småföretagarna för tidigare.
    Påföljande år hade hon annat att göra, bl a blev hon rektor på Bommersvik (möjligen pga erfarenheten från sina egna kurser om misslyckande) varför omsättningen i Mona Sahlin AB sjönk till knappt hundra tusen. Trots att hon under detta andra år gjorde en förlust på nära 150 000 kronor tog hon ut lika mycket som omsättningen i lön!

    Företaget blev således konkursmässigt och likvidation skedde i februari 1999.

    Hon hade då blivit utsedd till näringsminister (biträdande statsråd i näringsdepartementet) just för sin kompetens och insyn i företagandets villkor. Även om denna skandal inte uppmärksammades lika mycket som den relativt sett bagatellartade chokladaffären återfick Sahlin aldrig näringslivets förtroende.

    Givetvis skadar det partiet allvarligt att hon med dylika ”meriter” kan bli påtänkt som partiledare med möjlighet att bli Sveriges statsminister.

    Comment by Hans Lennros — 2006 12 24 0:16 #

38. Expressens ledare idag tippas Mona Sahlin som nästa s-ordförande, bl a för att:

    ”Hon har varit småföretagare och kan de frågorna …”

    Grundtips: Expressen har fel.

    Comment by Hans — 2007 01 11 18:06 #

39. Hela den socialdemokratiska partistyrelsen borde gå, innan man tillsätter en ”ny-gammal” medlem, som skall försöka restauera det socialdemokratiska vraket, igen. Inavel ger inte den demokrati någon kan önska sig. Men positions striden och girigheten går alltid före sunt förnuft…

    Comment by Inbillningsministern — 2007 01 12 6:03 #

40. Se sammanfattningen på:
    http://www.youtube.com/watch?v=HE6VXnScmC4

    Comment by Hans L — 2008 03 17 17:40 #

41. Till Hans L: För egen del är jag inte så där långsint.

    Comment by Enn Kokk — 2008 03 17 21:46 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.