Ett tyskt requiem
13 november 2009 15:32 | Mat & dryck, Musik | 4 kommentarerBirgitta och jag har säsongsabonnemang på konserterna i Musikens hus med Uppsala kammarorkester. I går kväll var det dags igen, men jag fick gå ensam, eftersom hustrun var bjuden på avskedsmiddag på Sätergläntan i Dalarna; hon har varit ordförande för denna den svenska hemslöjdsrörelsens främsta utbildningsanstalt.
Eftersom vi brukar äta ute före de här konserterna, valde jag att göra det också i går: intog en ensam middag i restaurangen på nedervåningen i vårt konserthus. Det blev hjortstek.
Birgitta hade ringt Musikens hus och meddelat, att hennes plats stod till förfogande, om någon ville köpa biljett där, och eftersom vi har fasta platser för två till höger om högra gången, var det lite intressant att se, vem som skulle hamna bredvid mig. Det visade sig vara en kvinna som jag kände igen men inte genast kunde placera – hon däremot visste omedelbart vem jag var. Så hon presenterade sig, Lena Redin, och berättade också att när hon googlade på sin dotters namn – Maria Nytell – fick hon upp dotterns namn tillsammans med mitt. Maria har en gång, när hon jobbade på Elevorganisationen, bloggvägen kontaktat mig om elevriksdagen 1959. Mamman, Lena, är välkänd för alla oss som brukar lyssna på ”Odla med P1” i radion. Hon gör också musikprogram.
Ibland är världen liten.
Ni som brukar läsa mina kommentarer till olika konserter med klassisk och annan seriös konstmusik vet, att jag inte alltid är så förtjust i musik av Johannes Brahms (1833-1897).
Det jag hörde i går vann dock mitt gillande.
Det vi fick höra var nämligen ett körverk, ”Ein deutsches Requiem”, påbörjat 1865 och avslutat 1868.
Brahms requiem skiljer sig inte bara från många andra sådana genom att det har text på tyska i stället för på latin; innehållsligt/textmässigt har det också en ljusare ton än mycket annat i genren, även om de texter som sjungs är hämtade ur Bibeln.
Ett par sångsolister, Anders Larsson, baryton, och Karin Roman, sopran, medverkade i några korta solopartier, men trots att inte minst Roman var väl värd att lyssna på, var solopartierna inte kvällens stora behållning – de spelar helt enkelt en ganska liten roll i helheten.
I stället spelade körerna, den här kvällen två stycken, huvudrollen: S:t Jacobs kammarkör och Gustaf Sjökvists kammarkör med vardera över 30 sångare. De fungerade oerhört fint ihop med kammarorkestern, och man kan nog ana att orkesterns dirigent, Paul Mägi, vars hemland, Estland, är ett av de riktigt stora körmusikländerna, har fått det att låta så här bra.
Synd att min hustru, den före detta ordföranden i Sveriges körförbund, inte fick höra det här!
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Enn, jag måste tipsa dig om Axess TV, en station du får utöver STV, TV4 och 6. Där sändes i em Beethovens nia, med Berlinarna, Claudio Abbado och Eric Ericssons kör. Axess betalas av Antonia Axelsson Johnson (tror jag) och är väl inte lika mkt vänster som du och jag, men har MKT bra äldre dokumentärer och musikprogram.
Välkommen på benen igen.
Comment by Göran Baecklund — 2009 11 13 20:47 #
Till Göran Baecklund: Det har hänt att jag har halkat in på Axess TV, framför allt i Öregrund där vi bara har de fritt tillgängliga kanalerna. I eftermiddags var jag dock sysselsatt med annat.
Comment by Enn Kokk — 2009 11 13 22:06 #
Det jäkliga med Axess är att det finns inte i naturliga urvalet hos ComHem. Jag har skrivit och mailat, hotat och bönat men tji. Enligt Axess är den en fri kanal och borde finnas tillgängligt utan extra kort och kortbox men det vill inte det kundnegativa ComHem vara med om Fy F-n.
Tidigare innan vi bodde i UppsalaHem hade vi vanlig centralantenn och då missade man inte Axess, som jag anser vara en av de bästa kanalerna i världen!!!
Comment by Urban Sjölander — 2009 11 14 11:02 #
Jomenvisst är Brahms Requiem ett underbart vackert verk! Det är en ren och skär lycka att få vara med och sjunga det också; har fått chansen att göra det en gång på 90-talet med kören jag är med i. Annars lyssnar jag på det på CD flera gånger om året. Oerhört njutbart! Synd att Birgitta missade det, men det går säkert fler tåg.
Comment by maggan — 2009 11 16 20:30 #