Bo Söderstens kvinnor

Ibland har jag funderat över om Bo Södersten blev så där konstig, när han föll för Birgit Friggebo. Men så extrem är hon ju inte. Han är mycket värre.

Annars gick det mycket kvinnohistorier om Bo Södersten redan på den tiden då jag, i början av 1960-talet, lärde känna honom. En då frekvent visste att berätta, att han en del av sommaren tillsammans med sin skoter tog in på ett gotländskt pensionat, känt för att hysa många ensamma kvinnor på så kallad husmoderssemester.

Enligt denna historia sågs han, var och varannan dag, förvinna med skotern bland sanddynerna, alltid med en ny husmor bak på skotern.

Södersten putsade väl själv på den här auran, när han 1962 gav ut novellsamlingen ”Övertygelser” (Bonniers). Jo, han har faktiskt publicerat sig skönlitterärt också. (För övrigt kan jag inte längre hitta mitt exemplar, när jag letar i bokhyllan. Vem i helvete har lånat boken och inte lämnat igen den?)

Jag recenserade boken under min tid som redaktör för Socialdemokratiska studentförbundets Libertas, på avdelningen Orientering. Kort om böcker, i nummer 3 1962:

Söderstens kvinnor

Laboremiten, tidenredaktören och nationalekonomen Bo Södersten har debuterat skönlitterärt med novellsamlingen ”Övertygelser” (Bonniers). Boken är en av vårens mest utskällda, i många avseenden med berättigande. Stilen är i allmänhet långt under nivån på Söderstens ofta lysande artikelprosa. De erotiska skildringarna är stereotypa och andas en viss kyla. De enda, som kan ha någon glädje av dem, är förmodligen studentpolitiker av generation Södersten; uppsalamiljön finns där och Laboremus och studentdebatterna.

Eftersom andra redan har stått för utskällningarna, ska jag försöka koncentrera de få rader jag har till mitt förfogande på några positiva sidor. Om man vågar datera novellerna efter de tidsuppgifter, som finns i dem, har Söderstens skönlitterära prosa utvecklats till det bättre med åren. I novellen ”Övertygelse”, i mitt tycke samlingens bästa, finns till exempel rätt aktuella yttranden om Castro, medan en del av de dåliga novellerna i uppsalamiljö uppenbarligen i tid ligger nära Söderstens egen studietid i staden.

Bäst är Södersten, när han tangerar det politiska, eller vad som i titeln kallas övertygelser. Novellen ”Det höga ämbetet”, en studie i makt med kyrklig bakgrund, hör hit, likaså den tidigare nämnda ”Övertygelse”. I ”Övertygelse” lyckas Södersten också göra det erotiska temat intressant. Här blandas erotiken med något, som man skulle kunna kalla klasskamp; novellens erotiska erövring har samtidigt ett politiskt innehåll. Man skulle kunna tala om politisk förförelse.

Enn Kokk