Bara svenska och norska serier i DN
6 december 2006 12:36 | Serier | 12 kommentarerJag är, som ni vet, en hängiven serieläsare. Varje dag läser jag samtliga serier i de tre tidningar vi prenumererar på (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning), dessutom i Aftonbladet och Expressen som vi dagligen köper. Jag läser därutöver serietidningarna Earnie, Kalle och Hobbe, Larson, Nemi, Pondus och Rocky; jag köper lösnummer för att jag gillar att göra så – naturligtvis vore det billigare att prenumerera, men jag bejakar mina irrationella drag.
Morgontidningarna och därmed serierna i dem läser jag vid ett utdraget morgonkaffe efter frukost – jag är ju pensionär, bevars. I morse, när jag läste serierna i DN, slog det mig, att DN faktiskt inte har en enda amerikansk serie.
De enda utländska serierna är två norska, Lise Myhres ”Nemi” och Frode Øverlis ”Pondus”. Eftersom jag köper serietidningarna Nemi och Pondus, har ni väl redan listat ut, att jag gillar de här serierna. ”Nemi”, inte för att jag står hennes livssyn nära, men det är roligt att få inblick i hennes Goth-värld. ”Pondus” för att den är en modern motsvarighet till gamla tiders familjeskämtserier. Även den här seriens stereotyper – Pondus´ fanatiska uppslutning bakom Liverpool, kompisen Jockes ständiga uppraggningar (under påverkan av öl och andra starka drycker) av den enda kvinnan hemskare än den andra (han är dock numera sambo med son) – är mig personligen främmande, men de är roliga, på ett groteskt sätt till och med realistiska. (Ännu mer groteska är Jockes mamma och hans tyske styvfar.)
En svensk motsvarighet till de här serierna är Martin Kellermans ”Rocky”. Den har jag ett lite mer ambivalent förhållande till: Den är i sina bästa stunder en rolig och pricksäker kartläggning av en generation och dess beteenden (barrundor, attityder, sexuella relationer), vilka inte är mina. Men jag retar mig också på till exempel den drogliberalism och den brist på moral den ibland ger uttryck för. Ibland känns den också monoton.
Jan Romare, som förekom som serietecknare redan i gamla Folket i Bild, har egen plats på DNs seriesida. Just nu går hans ”Himlens änglar”, en utmärkt serie som på ett fyndigt sätt varierar ett begränsat tema. Ännu mer förtjust är jag i hans fortsättningsdeckare ”Slim Smart”.
Den allra bäsa dagliga serien i DN är Ulf Lundkvists suveräna ”Assar”, som bland annat utmärks av att den förrymde korven Assar rätt sällan förekommer i handlingen. Men där finns andra återkommande figurer, goda så väl som onda: Tyrone, som – även om han har svurit kålrotseden – kanske inte kan kallas superhjälte men väl under namnet Bimbo är brottets fiende nummer ett, hans ständige fiende Razor (han som stjäl Trocadero hos handlar Andersson och ständigt säger ”bryna, fjässa, nuppa, sponken”), den bottenlöst onde Baron Bosse, TV-producenten och reklammakaren Elof Öman och andra. Alltsammans utspelar sig i Nollberga, en spegel av hela det lantliga Sverige. Till det jag alltid fascineras av i den här serien är Ulf Lundkvists förmåga att ständigt blanda bort korten: historien börjar på ett sätt, men sen glider den plötsligt in på ett sidospår, och så har man efter ett tag totalt glömt bort hur det hela började.
Slutligen har DN avdelningen Gästserien med plats för nya svenska serietecknare. Lovvärt – men kvalitén växlar naturligtvis.
Om jag finge önska mig någon gammal DN-serie tillbaka, vore det, utan någon som helst konkurrens, Marten Toonders nästan oöverträffade ”Tom Puss”. Dess olika avsnitt skulle jag oavbrutet dagligen vilja läsa, om och om igen, fram till dess att jag dör.
12 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
eftersom jag också är seriefreak måste jag bara fråga: vad är grejen med tom puss? har aldrig fattat den. tycker den är seg och lite fånig.
i övrigt håller jag med dig, fast jag tycker Nemi har fastnat och spårat ur, det finns typ ett skämt och man varierar det till oändlighet. Rocky däremot älskar jag, för hans underfundighet. tyvärr säger nog slackerattitiyden och den eventuella omoralen en del om hans (och min) generation, men samtidigt har han sina ljusa stunder när värderingarna lyser igenom, tycker i alla fall jag.
Comment by hanna — 2006 12 07 10:09 #
Till Hanna Finmo: Jag kan hålla med om att det finns tecken på stagnation hos Nemi. Men det är fortfarande en läsvärd serie.
Rocky är också i många stycken en läsvärd, ibland till och med briljant serie. Jag läser den som en löpande rapport över en generations liv, som inte är min. Jag har inga svårigheter med den så länge den håller en (själv)ironisk distans till det den skildrar. Men ibland blir identifikationen så total (alltså utan den där distansen), att jag reagerar negativt utifrån min mer gammaldags moral.
Tom Puss kan i just de här avseendena sägas vara raka motsatsen till Rocky. Den är en moralkonservativ serie: Eftersom den har sagans, mer precist fabelns form, har den som återkommande tema kampen mellan ont och gott, två absoluter.
Ytligt sett skulle man till och med kunna karaktärisera Tom Puss som en kulturkonservativ serie: Den som för in handlingen på det som är seriens olika äventyr är gentlemannen Oliver B Bumble, bosatt på slottet Bumblestone, där assisterad av betjänten Joseph och under en oändlig tid uppvaktande fröken Doddle, som bor i en stuga i närheten av slottet. Denna gammaldags idyll störs med jämna mellanrum av skurkar som trollkarlen Hokus Puck och bovarna Bill Super och Hep Hepper. De senare trasslar oftast till det för sig själva. Men den som alltid lyckas rädda Bumble ur de bryderier han har försatts (eller ofta försatt sig själv) i är den intelligente och handlingskraftige katten Tom Puss.
Oliver Bumble hör dock, markerar tecknaren Marten Toonder, inte till samhällets allra översta skikt. Detta, representerat av bland andra markisen av Chanteclere, skildras med till komik förklädd avsmak av Toonder.
Serien vimlar för övrigt av skarpt utmejslade karaktärer, lätta att komma i håg: borgmästare Dickerdack och E le Fant (ur kretsen kring Chanteclere), psykiatern doktor Soulpincher, handlare Greatgrit, tjänsteman Dörrknackare, konstnären Terpen Tin (eller Tirpin Tin), Bill Barks medhjälpare konstapel Snuff, vid äventyren till sjöss kapten Val Ross, journalisten Argus med flera. Några av figurerna har funktionen av att sätta i gång de förlopp som Bumble dras in i: den inte vidare begåvade Wally Waggle, vetenskapsmannen professor Prlwytzkofski och inte minst sagoväsendet Will Try.
Tom Puss utmärks också av att vara fantasifullt berättad och mycket väl tecknad. Dess serieform är avvikande: Texten, även replikerna, ligger som löpande text under serierutorna. Det finns dock några sena avsnitt som innehåller pratbubblor.
Comment by Enn Kokk — 2006 12 07 12:39 #
Jo du.
Assar står sig också som skildring av det urbana Sveriges essens, tycker jag.
Bland katter håller jag dock Krazy högst.
Hej!
Julia
Comment by Julia — 2006 12 07 15:05 #
Till Julia Janiec: Hej, kamrat från kampen mot EMU!
För all del: om man ser till Nollbergas hamnkvarter, där man kan ta sig en ond, till Elof Ömans ränker och en del annat, så är väl också det urbana Sverige intäckt.
Det där om katter syftar väl på min kärlek till Tom Puss, ett ämne som jag har vidareutvecklat i mitt svar till Hanna Finmo.
Men jag har heller ingenting emot George Herrimans ”Krazy Cat”. Tvärt om har jag Krazy i albumform ute i sommarhuset i Öregrund. Och jag tycker att Herriman på ett beundransvärt sätt varierar ett och samma tema i det oändliga: Krazys obesvarade kärlek till musen Ignaz, en kärlek som Ignaz besvarar med att ständigt kasta en tegelsten i huvet på Krazy, vilket alltid lyckas trots den beskäftige polisens försök att hindra dåden.
Comment by Enn Kokk — 2006 12 07 15:48 #
Delar verkligen din uppfattning om Tom Puss. Jag protesterade vilt när DN lade ner serien, under kuppartade former, och har inte förlåtit dem för detta tilltag. Mallgrodorna på deras kulturbilaga är hopplösa.
Tom Puss finns ju i seriealbum, men är mycket rara att få tag på.
Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2006 12 10 8:29 #
Till Stig-Björn Ljunggren: Om jag inte minns fel, försökte DN en gång tidigare, men läsarstormen blev då så hård, att tidningen ändrade sig. Sen togs Tom Puss bort ändå, slutgiltigt verkar det som. Självklart har jag Tom Puss-album i min seriesamling. Men det är den där dagliga dosen på morgnarna jag har svårt att vara utan.
Comment by Enn Kokk — 2006 12 10 11:32 #
Delar odelat (om jag säger så) herrarnas åsikter om serien Tom Puss. Men själva katten: ”intelligent och handlingskraftig ? Jag har alltid uppfattat honom som förnumstig och självbelåten: en riktig besserwisser. Om någon förstår vad jag menar.
Comment by Bengt O. — 2006 12 10 15:52 #
Till Bengt O: I den här serien framställs Oliver B Bumble som en välvillig gentleman, dock inte med tillräckligt mycket förstånd och då och då lite för aningslös. För förståndet och den sunda misstänksamheten måste då någon annan stå, i det här fallet Tom Puss. De här båda är kontraster – och naturligtvis kan man kanske uppfatta katten som du gör. Men frågan är vem som annars skulle lösa mysterierna och klara Bumble ur de brydsamma situationer han ständigt råkar in i.
Comment by Enn Kokk — 2006 12 10 16:06 #
Dom klippte till på sommaren om jag minns rätt. När opinionstungt folk är på sina datjor. Jag ringde och skällde men den stackare som fanns på redaktionen skyllde ifrån sig.
Eländigt är det i varje fall. Jag har löst det genom att säsongsvis ha ett album på dass, då kan man kombinera nytta med nöje varje morgon vid pass 0610…..
Comment by Stig-Björn Ljunggren — 2006 12 11 8:02 #
Om Krazy: Jag har en handslagen och mycket vacker tegelsten i bokhyllan som en ständig påminnelse om hur kärleken bör vara.
Om Tom P: Heja Stig-Björn! Ringa och skälla borde man göra som rutin när jädrigheter inträffar. Man finner sig i alldeles för mycket, hur har det blivit så?
Förresten Enn, din blogg är så fin. Jag läser den så ofta jag hinner (inte alls så ofta som jag vill), med stor glädje.
Comment by Julia — 2006 12 27 13:17 #
Till Julia Janiec: Tack för de värmande orden om bloggen. Inte alla uppskattar den – jag har noterat att den har gett till exempel Anders Bergérus och Åsa Westlund blodstörtning. Men läsekretsen växer ständigt; dygnssnittet ligger just nu – mitt under helgerna – på 357 besökare. Den 21 december, när Mona Sahlin-debatten kulminerade, hade jag 705 besökare.
Jag försöker skriva med både hjärta och hjärna, om stort som smått som engagerar mig, om allt från politik till poesi och serier.
Comment by Enn Kokk — 2006 12 27 14:46 #
Jag började intressera mig för Tom Puss-serien när jag var 8 år (1987) och på den vägen är det… Jag har klippt ut en hel del strippar från tidningen och klistrat in i egna album. Är det någon mer som gjort så…?
Comment by DG — 2007 07 02 20:50 #