Systemkritiska sånger under kommunismen

I Aktuellt i politiken (s) nummer 2 1982 (28 januari) gjorde jag en lång genomgång av skivor, som på ett eller annat sätt speglade nya trender inom den musik, som skapades i det kommunistiska Östeuropa. Där gjordes nu sånger som var systemkritiska, ibland öppet ibland i förklädd form:

Från Öst

Det mest kända namnet inom den sysemoppositionella musiken i Östeuropa är väl Wolf Biermann, östtysk visdiktare född 1936 och utvisad ur DDR 1977. Samtidigt är han en särling i sin politiska klyvnad. Lyssna till exempel på hans ”Deutsches Miserere (Das Bloch-Lied)” på LPn ”Trotz alledem!” (CBS 82 975) – om hur han uppfattar att förflyttas från Tyskland till Tyskland i exil. (Texter på tyska finns i skivmappen.)

Men det finns också en systemkritisk sång- och musiktradition inne i östländerna. En hel del av denna musik finns tillgänglig på skiva här i Sverige, och skivorna innehåller i allmänhet svenska översättningar i skivmappen. Av dem jag har stött på är det bara en tjeckisk tal-LP, Jaroslav Seiferts ”Všechny krásy svéta” (Šafran 78 SAF 785, distribution Amigo), som saknar detta.

Andra tjeckiska skivor är alltså försedda med översättningar, så att några språkliga hinder att ta del av innehållet inte föreligger.

Ett tvärsnitt förbjudna sånger från Tjeckoslovakien finns på LPn ”Lämna vårt land i fred” (Oktober OSLP 526, distribution Amigo). I skivmappen ges en bred bakgrund till skivan (bland annat underjordiska musikfestivaler) och de medverkande – Marta Kubisova, Jaroslav Hutka, Svatopluk Karasek, Vlasta Trešnák, Karel Soukup och Vladimir Veit – presenteras. Den populäre trubaduren Hutka blev till exempel arresterad första gången 1977 för en allegorisk sång om den oppositionelle sångaen Vaclav Havel; ”Lille Havel”, som finns med på LPn, är mycket hörvärd. Allegorin, den förklädda formen, används helt naturligt ofta av dessa oppositionella sångare. Svatopluk Karasek, en teolog som har fråntagits rätten att utöva prästämbetet, finns här till exempel representerad med en spiritual om att säga nej till den onde och hans avgudabilder, ”Säg nej till djävulen”. Även hans ”Hjälpkvinnorna” är hörvärd. Den populära sångerskan Maria Kubisova har ett par bra nummer: ”Bön för Marta”, som efter ockupationen blev en symbol för civilmotståndet, och Havels ”Vajda dricker”. Och Vlasta Trešnák sjunger om bokbålen: ”slå i sär tryckpressarna, smält bokstäverna / gjut om blyet till kulor / spring och arrestera Gutenberg”.

Vlasta Trešnák finns också på en egen LP, ”Lantmätare” (Šafran 78 SAF 781, distribution Amigo). Den innehåller melodiös musik. Trešnák sjunger på ett talande, berättande sätt. Bäst tycker jag om den lite bluesaktiga ”Öl & sill”.

Och Jaroslav Hutka finns det också en hel egen LP med: ”Ett sannolikt avstånd” (Šafran 78 SAF 781, distribution Amigo). I ”Kyrkans fäder” sjunger han: ”Kyrkans fäder har sålt sig till djävulen / De har fått det bekvämt mot löftet att tiga / I en kniptång har de fångat Kristi lära / och gett varandra avlat för att de sålt ut ordet, / Halleluja,” I ”Nationen till sig själv”, som formellt handlar om bygget av Nationalteatern i Prag 1868-1881 och dåtidens nationella väckelse, lyder refrängen: ”Vi vill bli en nation, en egen nation för oss själva”. Och i ”Galileo Galilei” lyder refrängen: ”Och ändock rör sig jorden runt!”.

”Sånger mot rädslan” (Oktober OSLP 528, distribution Amigo) heter en LP med förbjudna sånger från Östtyskland med Gerulf Pannach och Christian Kunert. Musikaliskt är den inte lika hörvärd som de tjeckiska skivorna. Men visst har en del av texterna udd, till exempel ”Sång om FDJ-funktionären Eckehard Långnäsa”, en karriärist förklädd till marxist; ”drar man ner hans röda byxor, ser man hans sanna ansikte!”.

Av stort intresse är ”Postulat 22” (Šafran 78 SAF 7819. distribution Amigo) med nya arbetarsånger från Polen; LPn är producerad i samarbete med Solidarnosc i Gdansk och innehåller orginalbandningar. Titellåten syftar på de 21 krav de strejkande lämnade till myndigheterna – det 22a är själva förutsättningen för de andra, nämligen att man ska sluta lura folket. Skivan har stor bredd: Den innehåller ”Sången om Jan från Gdynia” om de tragiska händelserna i december 1970 och den roliga ”Gdansk-gubbe”, katolsk mässa och en krakowiak från Gdansk. Den senare slutar så här: ”Vårt krav står fast / att var och en blir fri. / Men visst finns det rädsla / för jobbarmakt och vår Walesa. / Ni kan vara lugna – inget händer er / – men skämmas ska ni tills ni dör.”

En ganska vag anknytning – mest det östeuropeiska ursprunget – till de övriga skivorna i den här sammanställningen har Jelena Jangfeldts ”Ryska visor och zigenarromanser” (Caprice CAP 1241, distribution Rikskonserter). Ser man till musik och artisteri är det den bästa av de här nämnda skivorna. De ryska och de ryskzigenska visorna och romanserna har dessutom utomordentliga poetiska kvalitéer. Dessutom innehåller den ”Vinternatt”, en dikt ur Boris Pasternaks i Sovjetunionen så omstridda ”Doktor Zjivago” och två visor av ”töväderspoeten” Bulat Okudzjava, ”Visa om Mozart” och ”François Villons bön”, vars andra strof lyder: ”Så länge jorden snurrar runt / – Herre, du som kan! – / skänk den som makten törstar / att dränka sig i makt, / skänk vila åt den gode / åtminstone till dagens slut, / Kain skän lite ånger… / och glöm inte bort att jag finns.” Översättningarna har gjorts av Jelenas man, Bengt Jangfeldt.

***

Också sånger från de här skivorna har jag använt i mina program med politisk musik. Jag spelade också några låtar vid det opinionsmöte för Polen Maria Borowska hade i Svartbäckens socialdemokratiska förening.