Musikalisk resa över stjärnhimlen

Säsongens första abonnemangskonsert med Uppsala kammarorkester under ledning av Paul Mägi förde oss åter igen till Uppsala. Vi har biljetter med fast plats till serien på Musikens hus, Uppsalas eget konserthus, även den här säsongen.

”Stjärnesång” var temat för denna inledande konsert, och antalet stycken som framfördes var, om inte lika många som stjärnorna på himlen, så i alla fall ovanligt många. Tittade man ytligt på programmet, var det heller inte så lätt att urskilja något som skulle föra tankarna till den gemensamma nämnaren, astronomiåret 2009. Själv fastnade jag i det stycket bara för ”Jupiter”, fjärde satsen, molto allegro, ur Wolfgang Amadeus Mozarts symfoni nummer 41.

Annars föreföll programmet ju vara – och var också – en smakfullt sammansatt meny, verk av Giovanni Gabrieli, Johann Sebastian Bach (två stycken ur ”Die Kunst der Fuge)”, Ludwig van Beethoven, Camille Saint-Saëns och Igor Stravinsky. Johannes Brahms förekom också, men han hör inte till hustruns och mina favoriter. Däremot var det mycket intressant att få höra titelverket ”Stjärnesång” av uppsalatonsättaren Håkan Larsson, född 1959.

Jag ser att verket är tillägnat den finske rock- och jazzmusikern Jukka Tolonen, en riktig gränsöverskridare. I programmet ser jag att Håkan har spelat med Jukka, men jag minns inte utan forskningsmöda som jag inte har tid till just nu, i vilken konstellation – Jukkas skivlista är ju vid det här laget jättelång. Själv har jag hört honom i flera olika konstellationer: Tasavallan Presidentti, Wigwam, Jukka Tolonen Trio och Piirpauke, kanske flera.

Men tillbaka till programmet i Musikens hus. För en intressant ordväv runt musiken stod professorn och astrofysikern Bengt Gustafsson, som band samman musiken med astronomin. Så vitt jag förstod – jag är humanist – var en av hans poänger, att så väl musik som astronomi utvecklas med hjälp av matematiken. Nu är Gustafsson också musiksakkunnig, så hans vindlande föredrag, med jämna mellanrum avbrutet av musik, gav också en djupare förståelse av vad som spelades.

På väg till Musikens hus stannade vi till i ett annat musikens hus, Katalin, dock för att äta middag. Vi fastnade för Östras hamburgare, burgare på nötfärs med klyftpotatis, äppelcoleslaw, tomat, rödlök, saltgurka och grönsallad. Mycket gott – särskilt åppel- och vikålsröran var god – tillsammans med argentinskt rödvin.

Ägarinnan, Katalin Varga, kommer, när vi anländer, och ser till att vi får ett bord alldeles intill brasan – det känns skönt; kvällen är kylig. Hon behöver inte fjäska – det här är ett populärt ställe, snart fyllt av gäster – men säger ändå med adress till Birgitta, att hon numera saknar profilerade uppsalapolitiker av Birgittas klass.

Jag tror knappast att det här har att göra med att Katalin är socialdemokrat – jag har aldrig hört att hon skulle vara det – utan med att hon liksom så många andra allmänt uppskattar politiker som det är något med, som har åsikter och personlighet.

Själv minns jag fortfarande när Birgitta under talmanstiden stod på Socialdemokraternas lista och då, trots att hon på grund av talmanskapet inte fick delta i valagitationen, jämfört med alla andra fick skyhöga personkrysstal. Troligen fick hon då också rätt många röster från människor som annars aldrig skulle ha röstat på Socialdemokraterna.