Ett försök att rycka upp en allt skraltigare kropp
7 september 2009 17:41 | Ur dagboken | 16 kommentarerBirgitta har åkt in till Uppsala på ett par dar.
När hon hade gett sig i väg, strax efter lunch, somnade jag en stund på sängen, där jag tillbringar allt för mycket av min tid. Med den här allt mer åldersskraltiga kroppen är ryggläge plus en bra bok det mest lockande.
Den förkylning jag fick av lille Viggo gick så småningom över men följdes av nya krämpor: jag fick ont i ryggen och i partiet runt axlar och skulderblad. Så länge jag hade hosta kvar, skar den som knivar i de där onda partierna.
I eftermidags var det varmt och soligt, närmast brittsommarväder, och jag beslöt mig för att jag äntligen måste börja rycka upp min allt skraltigare kropp. Alltså gick jag på långpromenad: gick Håkanssonsgatan och sen Fyrskeppsvägen ner till varvsområdet. Där nere har det nu byggts en hel rad havsnära hus med utsikt ut över vattnet. Hade jag fortfarande små barn, skulle jag aldrig våga bo så där, alldeles på randen till djupt vatten. Eftersom jag bor i ett genuint öregrundshus, tidigare bebott av fastboende, vet jag också att människor här, med egen vana av havet, förr knappast skulle ha byggt hus på ställen så utsatta för väder och vind.
Därifrån tog jag en annan väg hem, gick Kärrdalsvägen och sen Nypongatan. Längs Kärrdalsvägen har det vuxit upp fullt av nya, fina hus – det är bra att lilla Öregrund, drygt 1.500 fastboende, växer. Men också här slås jag av hur nära varann de här nya husen är byggda. Jag och min hustru, som är trädgårdsgalningar, skulle knappast vilja bo utan möjlighet att ha egen fruktträdgård, egen köksträdgård och kryddgård, plats för många rosor och perenner. När vi köpte vårt ställe köpte vi främst yta och har först senare vidgat och moderniserat huset. Men jag förstår ju att barnfamiljer som skaffar sig nybyggda hus knappast också skulle ha råd med att betala för en tomt som vår, drygt 2.000 kvadratmeter, när vi köpten den över 4.000 kvadratmeter.
När jag viker från Nypongatan upp på Håkanssonsgatan igen, ser jag vår granne sysselsatt med att justera höjden på sitt nyuppsatta staket. Han och hans fru har, i motsats till oss, inte så mycket som lockar rådjuren, så höjden på staketet är mer till för att hindra människor från att gena över deras tomt – allt för många går över deras gräsmatta i stället för att gå runt tomten. Han berättar också att de, i november i fjol, hade inbrott. I deras fall var det inte, som i vårt fall, ungdomar som ställde till djävulskap – vi fick ju vår trädgårdsbod nerbränd förra hösten. Nej, det här var inbrottstjuvar, som med hjälp av en lastbil hade fraktat bort bland annat ett kassaskåp och en storbilds-TV. Kassaskåpet hittades med en del dokument kvar, men i övrigt länsat, i trakten av Sala, så det handlade förmodligen om en planerad inbrottsräd.
Vi har – peppar, peppar – inte haft just inbrott, men vi har heller inte något kassaskåp eller något annat värdefullt att stjäla, hur nu inbrottstjuvarna kan veta det. Hur som helst skulle de bli mycket besvikna om de tog sig in här och bara hittade trädgårdsböcker, deckare och kokböcker.
Efter långpromenaden slår jag mig ner vid trädgårdsbordet med en kopp kokkaffe.
Jag hinner nätt och jämnt dricka ur kaffet, förrän vädret har slagit om. Himlen mörknar, och de första regndropparna faller.
16 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
kokkaffe så ljuvligt och sså lägesedan….
Comment by LISA — 2009 09 07 18:31 #
Vad bra att du tog en promenad Enn. Det var min fars patentmedicin mot både fysisk och psykisk skraltighet, jag hör fortfarande hans röst i mitt huvud när han energiskt uppmanar mig att ta en promenad. Frisk luft, inget är bättre! Hoppas du kryar på dig.
Comment by Eva — 2009 09 07 21:57 #
Till Eva Swedenmark: Ryggvärken har inte gått över efter den här promenaden. Så jag tänker fortsätta med både promenader och trädgårdsarbete.
Men just nu låg jag åter igen på sängen och läste, den här gången ett digert texthäfte till en CD-box med musik från swingepoken. Jag har tidigare hört de båda ingående CDna och gjort anteckningar, så det blir nog snart en bloggartikel om jazzmusik från 1937, 1938 och 1939.
Comment by Enn Kokk — 2009 09 07 22:29 #
Jag förstår dig så väl, eftersom jag brottas med efterdyningarna av ett ryggskott av det värre slaget. Liksom du har jag trädgårdsarbete som motmedel, det gäller att något är lockande nog för att övervinna smärta och stelhet. Jag har även satsat på konserter och festivaler i sommar, för levande musik, trevligt sällskap och dans gör underverk med skraltiga kroppar. En och annan romdrink underlättar också =). Jag önskar dig fortsatt trevliga höstpromenader!
Comment by Ann Christin Sandlund — 2009 09 08 10:30 #
Till Ann Christin Sandlund: Rom är nog inte så nyttigt för en diabetiker. Men tack för sympatin.
Comment by Enn Kokk — 2009 09 08 10:44 #
Det där med kokkaffet kan jag inte släppa. Var det bara en plötslig ingivelse? Eller förekommer det kanske dagligen i familjen Dahl/Kokk?
Comment by Mats Rosin — 2009 09 08 11:49 #
Till Mats Rosin: Under sommarhalvåret, när vi bor i Öregrund, kokar jag varje morgon en panna kaffe, som jag sen häller upp i en gammaldags TV-kanna och använder också under resten av dagen. Birgitta föredrar bryggkaffe och brygger följaktligen åt sig.
Jag har en mycket fin kaffepanna här i Öregrund, en gång i världen inköpt i Finland, där kokkaffekulturen fortfarande står högre i kurs.
Vad blev det förresten av den planerade Kurt Salomonson-boken?
Comment by Enn Kokk — 2009 09 08 12:08 #
Rom är nyttigare än vin för en diabeteker eftersom den innehåller 0 kolhydrater.
Sprit och fett fläsk var den bästa av mediciner för diabeteker innan insulinet kom. Den diet som dietister ger idag till diabetiker är så fel det kan bli eftersom det oftast innehåller mer än 30% kolhydrater….jämförelsevis är det som att medicinera en alkolist med brännvin!!
Comment by Urban Sjölander — 2009 09 08 15:24 #
Jag måste förtydliga att om Romen har tillsatser så kan det bli fel men vanlig vit, ren sprit såsom vodka eller whiskey (som vid tillverkningen är nästan ofärgad) har iallafall 0 kolhydrater.
Comment by Urban Sjölander — 2009 09 08 15:25 #
Enn, med ditt efternamn borde den välsignade dryck du tillreder varje morgon väl rätteligen stavas med tre k:n…
Salomonson-boken börjar jag också undra vart den tagit vägen. Liksom det seminarium om hans författarskap som var tänkt till slutet av september. Nyutgiven föreligger dock ”Sveket”, med efterord av Gunnar Balgård. Har recenserats i Västerbottens Folkblad (inte av mig!) men i övrigt har jag inget sett.
Comment by Mats Rosin — 2009 09 08 16:23 #
Till Mats Rosin: Meta, ordföranden, har skickat mig följande information:
”Kurt fyllde 80 år i somras (18 juli) och vi ville bland annat hedra honom med ett mer omfattande Medlemsblad. Kanske kommer du ihåg? Du gav oss möjligheten att få publicera dina recensioner av Kurts arbeten genom åren, det som du har lagt ut på din blogg.
Eftersom vi ville publicera hela din artikel har vi varit tvungna att söka pengar för att trycka vårt Medlemsblad. Efter många ”om och men” kommer nu ABF och Umeå Kulturnämnd att anslå kostnaderna 50/50. Innan jag slutligen låter det gå i tryck önskar jag meddela dig detta och är tacksam för synpunkter om så. Vi kommer också att ge ett seminarium – bifogar en fil för programmet – den 17 september om Arbetarförfattaren Kurt Salomonson samt sätta upp en liten utställning över densammes arbete vid Umeå Stadsbibliotek. Helst skulle vi vilja kunna ge ut Medlemsbladet till detta datum.”
Det blev alltså ingen bok utan ett medlemsblad.
Comment by Enn Kokk — 2009 09 08 17:06 #
Apropå kokkaffekultur så gör kokkaffe mig nästan lika nostalgisk som Trocadero.
Med den internationalisering av kaffedrickandet som skett på senare år kan man ju numera få nästan vilken variant av kaffe som serverad, utom möjligen just kokkaffe. Och skulle det till äventyrs finnas på menyn lär det definitivt inte vara kokat på björkved.
I min avlägsna barndom var det uteslutande just kokkaffe som gällde. I bästa fall nykokt, i sämre fall uppvärmt. Eller ”kokt på grommen”, vilket man förmodligen måste vara ångermanlänning för att rätt förstå betydelsen av.
Comment by Mats Rosin — 2009 09 08 17:43 #
Till Mats Rosin: Jag kokar kaffe men på elspis. Det finns ingen härligare morgondoft än den från nykokt kaffe.
Min metod att sen hälla över kaffet i en gammaldags TV-kanna har fördelen att man bevarar kaffet utan sump. Den femtiotalistiska TV-kannan bevarar sen kaffet varmt hela dagen.
Comment by Enn Kokk — 2009 09 08 17:49 #
Hej Enn!
En kram från mig… till er båda. Dags för en ”date” snart!?
Mona
Comment by Mona Hillman — 2009 09 08 18:29 #
Till Mona Hillman: Jo, absolut! När vi sist var hos Eva Marcusdotter – Birgitta höll föredrag om Kina – pratade vi om att försöka samla min gamla tjejliga igen. Om jag inte minns galet, åtog sig Eva att prata med dig plus Lotta Gröning och Gisela Lindstrand om detta. Sen har jag inte hört något. Kanske har ni själva heller inte träffats?
Comment by Enn Kokk — 2009 09 08 19:19 #
Enn Kokk:
Jag antar att du går med stavar. Om inte, testa det, det är väldigt bra för både onda axlar och ond rygg, liksom vissa yoga-övningar.
Comment by Kerstin — 2009 09 09 0:26 #