Var är du, kära sommar?

15 maj 2019 20:11 | Resor, Trädgård, Ur dagboken | 9 kommentarer

Jag har alltså, efter ett par veckors vård på sjukhus i Uppsala, kommit tillbaka till Öregrund igen. Fast jag är fortfarande inte kapabel att vistas utomhus, ens i vår egen trädgård. Birgitta har, bättre än jag själv, förstått hur illa däran jag är, även efter sjukhusvistelsen, och att jag lätt kan råka ut för fallolyckor redan på kända stråt som inre gårdsplan och den plattbelagda gången ner till grinden.

Fast i dag åkte hon i väg till uppdrag i Uppsala och huvudstadsregionen; hon kommer tillbaka till vårt lantliga viste i Öregrund först vid midnatt. Det fick mig att göra en liten promenad ner till postlådan innanför grinden, men solen gjorde mig halvblind och – om det skulle hända en snubbelolycka – kunna leda till att jag åter igen föll i rosenbuskarna längs gången, så jag gick några steg i taget och bredbent, eftersom jag hade osnörda finskor på fötterna.

Jag lyckades få upp en stor mängd post, däribland röstkort till oss båda, och sen bar jag, icke utan möda , alltsammans upp till huset. Och plötsligt förstod jag hur berättigad Birgittas oro är. Människor i mitt tillstånd bör inte släppas ut på trafikerade gator hur kort vägen till Vårdcentralen och Apoteket än är. Och eftersom ingen av oss har bil eller ens körkort, måste vi då kunna ta taxi till de här båda ställena och sedan tillbaka hem.

Men jag är novis på det här området, vet inte vem som bestämmer och betalar vad. Vi bor ungefär halva året i Uppsala, sommarhalvåret i vårt sommarviste i Öregrund, och så har jag en son med hustru och två barn (de minsta barnbarnen) boende i Stockholm. Vi har årskort till abonnemangskonserterna i Musikens hus i Uppsala, och Birgitta är så kallad moster i OD och någon gång vill man ju gärna kunna delta i till exempel mycket gamla vänners jämna födelsedagskalas. Min hustru är så kallad hedersupplänning, så jag blir tillsammans med henne, inbjuden till deras evenemang. Ganska snart är vi bjudna till installationsmiddag på Uppsala slott av årets nya hedersupplänning, men jag har ingen aning om ifall det offentliga men på olika händer fördelade subventionssystemet omfattar den här typen av resor.

Märk att jag inte är ute efter att få semesterresor till Fiji eller Los Angeles offentligt finansierade. Dessutom har jag under mina yrkesverksamma år inte sysslat med skattefiffel. Men om nu kroppen fordrar transporthjälp från dörr till dörr, blir jag då mer frisk av att stängas inne i den fysiskt och mentalt begränsade värld, där jag nu har hamnat?

Ja, jag vet inte. En sak har jag dock redan blivit övertygad om: Livet som fysiskt handikappad borde finansiellt och regelmässigt ligga på samma instans, förslagsvis staten. Och det bör lämna en viss frihet också åt oss som individer att fortsätta livet på det sätt som gör det meningsfullt.

* * *

När jag går upp från brevlådan innanför grinden, ser jag, kanske för att jag inte längre har solen rakt i ögonen, åtminstone lite mer av försommarens färger. Alla blommor är inte längre blå. Jag ser tulpaner och gullvivor i andra färger.

Men sikten är fortfarande dimmig.

Det är nog fortsatt bäst att hålla sig inomhus.

9 kommentarer

  1. Det finns bra hjälp att få, men jag tror det kan variera i olika kommuner. Om Skövde, där jag bor, har jag bara gott att säga. Min sambo fick god hjälp under hela sin långa sjukdomstid, från käpp över rollator till rullstol och många, många andra hjälpmedel. Bostadsanpassning också, mer och mer ju sämre han blev. Personal som stöttade och hjälpte med vården alltefter behov. Till sist var vårt vardagsrum fullt av grejor, sjuksäng, lift, turner och väldigt avancerad rullstol. Jag nämner detta för att man så ofta hör motsatsen, hur människor får kämpa för minsta lilla sak. Så är det säkert, men vi fick fantastisk hjälp och det vill jag gärna berätta. Hoppas ni också får det, så din livskvalitet förbättras. En ramp t ex vore väl inte dumt? Du ska inte behöva sitta inne hela sommaren!

    Comment by Dorothea — 2019 05 15 22:59 #

  2. Jag lär mig ständigt mer – har aldrig själv politiskt arbetat med just de här frågorna.

    Comment by Enn Kokk — 2019 05 16 0:22 #

  3. Hoppas som Du att sommaren snart är här. Dina inlägg möter mig om morgnarna när jag öppnar mobilen. Läser kanske inte så noga Dina melodikryssinlägg. De förlorade lite aktualitet för sedan Mamma dog 2011, men övrigt är alltid intressant och framförallt frekvent och regelbundet. Långa uppehåll väcker min oro. Ta hand om Dig så att Du får uppleva när sommaren äntligen kommer och fler därtill. Tekniska hjälpmedel för fortsatt bloggande finns att få! God Bättring önskar jag Dig.

    Comment by Mats Werner — 2019 05 16 7:46 #

  4. Hej Mats – roligt att du fortfarande följer mig!

    Min livsinställning är att aldrig ge mig, alltid hitta nya vägar. Men gent emot läsarna försöker jag alltid vara ärlig, hur svårt det ändå känns att kämpa vidare.

    Comment by Enn Kokk — 2019 05 16 12:22 #

  5. Nutidens Sverige har inget att erbjuda. Min far fick ingen vård att tala om förrän han var så dålig att han inte kunde bo hemma längre. Döden var närmast en befrielse för oss anhöriga.

    Comment by Leif Andersson — 2019 05 18 20:18 #

  6. Till Leif Andersson: Men nog har jag fått vård, legat på sjukhus i två veckor rent av.

    Comment by Enn Kokk — 2019 05 19 4:18 #

  7. Hej Enn!

    Jag har följt din blogg i flera år och det smärtar mig att din ork tryter men det är tidens tand vilket du mer än en gång själv kommenterat.
    Jag åtnjuter pga eget funktionshinder Färdtjänst som Landstinget utfärdar. På mig låter det som ditt handikapp kommer att bestå över tid. Har jag fel är det bara bra. Jag tänker här inte redogöra för hela gången. Du kan googla. Processen börjar i vilket fall med att din husläkare gör en bedömning och ansöker om färdtjänst för din räkning. Med färdtjänst kan du delta i kulturubudet, besöka släkt och tom ta med din hustru i bilen som ledsagare för en överkomlig kostnad.
    OBS att färdtjänst oftast kan beviljas för viss tid.
    Lycka till och krya på dig. Michael Hultsten

    Comment by Michael Hultsten — 2019 05 21 0:30 #

  8. Till Michael Hultsten: Säkert kunde jag, liksom många andra, ha det ännu värre. Märk att i mitt fall andra, till exempel min husläkare (som jag inte har någon kontakt med utanför hennes tjänst)har hjälpt mig att få den ena eller den andra formen av assistans och tekniska hjälpmedel, och jag förstår ju. att det jag har drabbats av kanske aldrig går över – däremot kan jag drabbas av mer elände.

    Comment by Enn Kokk — 2019 05 21 17:57 #

  9. Hej Enn!
    Någonstans i bakhuvudet anade jag risken för att jag slog in öppna dörrar. Och det glädjer mig. Att du inte nämnde din kontakt med husläkaren fick mig att skriva.
    Allt gott

    Comment by Michael Hultsten — 2019 05 24 21:27 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^