Kväll med Klara och Viggo

Bo skulle på fotboll och behövde hjälp med barnen. (Kerstin är i Örebro.)

Så jag promenerade över till Kadettgatan och mötte två ungar, som uppenbart var glada över att få träffa morfar igen. Klara identifierar mig numera inte bara till utseendet. När jag i dag frågade ”Var är morfar?”, pekade hon genast på mig. (Däremot har jag ännu inte hört henne uttala ordet.)

Viggo ville genast, att jag skulle följa ner i källaren. I ett rum där har Bo ställt upp den stabila rutschkana av plast som Viggo fick i födelsedagspresent av mig och Birgitta. (Den har tidigare stått ute i trädgården.) Sen turades ungarna om med att svischa ner för rutschkanan.

Bo fixade middag, blodpudding, en mat som både ungarna och jag gillar. Under tiden fick jag lov att gunga Klara på min fot, upp och ner, upp och ner, och med lite sång till. Gunga på foten hör till det bästa hon vet.

Efter maten badade jag Klara och satte på henne nattblöja och pyjamas. När vi var klara att sätta oss att se på Bolibompa tillsammans med Viggo, visade det sig, att Viggo redan hade somnat i soffan framför TVn och burits över i sin säng av pappa Bo. Lite snopet – jag hade ju hoppats få läsa saga för honom, när Klara hade somnat.

Nu gick Bo till sin fotboll. Från Klara inte en enda orolig suck: hon satt fullständigt nöjd i mitt knä och drack vällingen Bo hade gjort i ordning, innan han gick.

Jag känner mig mycket till freds med att jag har erövrat den här lilla tjejens – lite drygt ett och ett halvt år är hon – oreserverade förtroende. Tidigare på kvällen ville hon, för någon kort sekund, över från min famn till pappas – men ångrade sig genast och sträckte ut händerna mot mig.

Efter vällingen satt hon en stund i mitt knä eller bredvid mig i soffan och lekte med en legobil; jag fick också ”läsa” ett par pekböcker plus Barbro Lindgrens och Eva Erikssons ”Max bil” med minimalistisk text för henne. Sen la hon sig till rätta i min famn med huvudet i min armhåla och somnade fridfullt. Det var bara att bära in henne till hennes egen säng och stoppa om henne.

Det är stort att vara morfar!