Melodikrysset nummer 46 2018

17 november 2018 18:35 | Barnkultur, Film, Musik, Politik, Prosa & lyrik, Serier, Teater | 15 kommentarer

iag förstår Anders Eldemans förklaring att vissa tidskrifter med lång pressläggningstid inte klarar att på kort tid ändra felnumreringen i melodikryssen, men varför man inte kan åtgärda problemen förrän det måste ha gått ytterligare en vecka innan felet kan åtgärdas är fortfarande lika obegripligt. Om SR skickade korrekta kryss till de tidningar som trycks natten före lördag, skulle de ju lätt kunna byta till rätt utformning.

Jag tyckte också att hans anvisningar om de i dagens kryss många omnumreringarna plus tillägg av ett borttappat frågenummer lämnade ganska mycket övrigt att önska. Så jag skrev ner större delen av svaren tillsammans med frågorna och lokaliserade sen först efter kryssets slut, var de här svaren skulle in i krysset.

Och att då dessutom få en dubbelfråga, där de ingående delarna inte hade något rimligt samband med varann, kände som en ren provokation. Den första delfrågan hade som ljudillustration Gullan Bornemarks barnklassiker ”Sudda, sudda bort din sura min”, som skulle ge oss svarsordet sur. På det följde, i samma fråga, en musikversion av Lasse Berghagens fina ”En kväll i juni”.

Nå, det är ju inte precis väder för att ta av sig sin kavaj, så Eldeman spelade också en låt som det ligger närmare till hands att lyssna på så här års. Själv har jag hört den flera gånger i Domkyrkan här i Uppsala, sjungen vid musikklassernas julkonsert: ”O helga natt”, även kallad ”Adams julsång” efter sin skapare Adolphe Adam (1802-1856) – han skrev på franska, så i original heter sången ”Cantique Noël”.

Dagens ABBA-låt, ”Bang a Boomerang” (1975) handlar inte om Australien, men ut i världen kom den, också med hjälp av den svenskspråkiga version Svenne oh Lotta gjorde av den i Melodifestivalen samma år. I krysset spelades dock en instrumental version.

Miriam Bryants text med sångtiteln ”Satellite”, för oss lika lite till någon rymdfärd. I dag hörde vi den här låten med Ison och Fille.

Samma förhållande till rymden har ”Strangers” med Sarah Klang.

Och inte heller den amerikanska gruppen Starship förde oss till fjärran rymder. I dag hörde vi dem i ”Nothing Gonna Stop Us Now” (1987). Att den här gruppen, också känd under namnet Jefferson Airplane, kanske inte är så känd bland alla har säkert också att göra med inre stridigheter, avhopp och namnbyte.

Från USA kommer också den betydligt mer kände Irving Berlin, som 1950 skrev scensuccén ”Annie Get Your Gun” (1930). Hade Berlin levt i dag, under Trump-eran, vet man ju inte om han hade velat skria något med det budskapet.

I dag fick också barnen sitt – jag har redan nämnt Gullan Bornemark.

Smurfarna är jag hyggligt bekant med om vi håller oss till serier. Men smurfskivorna är jag inte lika förtrogen med, och de saknar ju musikalisk originalitet. Och inte blir jag mer vänligt stämd av att på ”Smurfarna 2″ höra Britney Spears göra ”Ooh la la”.

När Peps Persson – jag har en mängd plattor med honom – gjorde ”Oh Boy”, var det knappast som barnskiva. Men nu har den pellesvanslösifierats av Pelle och Maja och således blivit barnskiva.

En del av den vuxna publiken tror möjligen att J R R Tolkiens (1842-1973) ”Sagan om ringen” (1954-1955) är något slags äventyrsböcker för ungdom. Men den som har läst mycket Tolkien vet att han skapade en alternativ värld med en alternativ mytologi och skrev för en betydligt vidare publik, också i mogen ålder. Hans viktigaste böcker har filmats, helt uppenbart också med tanken på vuxen publik.

Jag har träffat kronprinsessan Victoria ett antal gånger, tillsammans med min hustru på den tiden då hon var Riksdagens talman. När Victoria 2011 gifte sig med Daniel Westling var jag inte med, men jag har förstås hört den speciella bröllopslåt Björn Skifs framförde tillsammans med Agnes, ”When You Tell the World You’re Mine”. Jag är verkligen inte monarkist, men just Victoria är som person lätt att komma på talefot med.

Men i kungahuset finns det också andra – inga namn! – som det gör ont – för att citera Lena Ph – att lära känna.

15 kommentarer

  1. Hej!
    Tänkte börja med att berätta att jag och min man löser melodikrysset varje vecka men vi gör det via datorn vid lämpligt tillfälle. Om vi får något problem och inte kan få fram svaret själv då brukar vi titta på din blogg och se om du har rätta svaret. Tack för hjälp många gånger. Ibland kollar vi att vi har kommit fram till samma svar och ibland är det kul att bara läsa din extra information :) Jag/vi är väldigt förtjusta i Björn Skifs och njöt extra mycket då han & Agnes sjöng i dagens melodikryss men där tänkte jag rätta dig då det inte är Björn Skifs som skrivit låten ”when you tell the ..” utan texten är skriven av Jörgen Elofsson och musiken är skriven av Jörgen Elofsson & John Lundvik. Det är bara en parantes och som sagt mycken tack för din blogg som hjälpt oss många gånger. Vänliga hälsningar/Elisabeth

    Comment by Elisabeth Hellgren — 2018 11 17 19:23 #

  2. Till Elisabeth Hellgren: Tack! I det här fallet litade jag på mitt eget inte alltid tillförlitliga minne – jag borde ha kollat – och jag har rättat genom att helt enkelt ta bort den felaktiga uppgiften.

    Som du väl har sett, gör jag det inte så enkelt för läsarna att de bara skulle kunna planka mina svar utan att ens själva ha lyssnat på programmet. Svaren finns där men inte i den ordning de hade i programmet. Och jag försöker alltid ge yterligare kunskap om den musik som spelas.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 17 22:34 #

  3. Man bryter inte tidningar på samma sätt som förr. Man bygger färdiga sidor i sjok som sparas ner i datorn och man ligger ofta många veckor i förväg därför går det inte att ändra eftersom man redan gjort sidorna. Det finns ingen bemanning till en sådan simpel sak som Melodikrysset, den kostnaden blir för hög. Inget är som förr Enn och verkligen inte i den grafiska världen. Som gammal faktor känner jag till lite om den nya tekniken fast jag inte varit inne i mitt jobb på 30 år. Faktorer finns inte längre vilket jag redan förutsåg 1985 då den artikel jag skrev då blev publicerad. Den grafiska branschen är en New Brave World och intet kommer tillbaka. Gutenberg räckte fram til 1980-talet men sedan har det kommit Gutenbergare nästan vart år genom datortekniken på gott eller ont vet dock inte jag.

    Comment by Urban Sjölander — 2018 11 19 12:37 #

  4. Till Urban Sjölander: Intressant. På min tid i tidningsbranschen förorsakade djuptryck, som jag har egen erfarenhet av, svårigheter att göra ändringar, men då kunde man ändå göra sådana bara några dar före pressläggning. På dagstidningar – jag har också egen erfarenhet av sådana – gick det att ändra eller ta in helt nytt material ganska nära tryckning om det var nödvändigt.

    Det du berättar, och som jag alltså inte har någon egen erfarenhet av, innebär ju att de tryckta dagstidningarnas roll som nyhetskälla nu är starkt reducerad. Jag skulle inte ha råd att prenumerera på alla de tidningar i våra nordiska grannländer och i Estland jag följer, så i de fallen läser jag det de lägger ut på nätet. Men läsa svenska tidningar på nätet? Aldrig! Alltså prenumererar vi på och läser tre dagliga tidningar och köper Aftonbladet, ibland också Expressen, som pappersutgåvor.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 19 14:11 #

  5. Eftersom man anställer färre och färre journalister får de själva redigera och ansvara för korret, vilket man tydligt kan se i satsbyggnader och ibland totala syftningsfel och för att inte tala om pratspråket vi fått in i det skrivna ordet. Ta bara exemplet på att man skriver att man är själv hemma eller att man är själv ikväll är ju rena rama bluddret. Folk kan inte längre skilja på ensam och själv. Då jag rättar folk så förstår de inte vad jag menar därför man tydligen får lära sig detta i skolorna. Världen håller på att bli vansinnig i mina ögon….
    Nu kanske jag kackar i eget bo men jag ger mig heller inte ut för att vara journalist.

    Comment by Urban Sjölander — 2018 11 19 17:26 #

  6. Till Urban Sjölander: Inte heller jag gillar att språket förändras så att det skadar både förståelse och logik. Och jag blir gravt störd av att så kallade språkvårdare gradvis accepterar allt fler av de här stolligheterna.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 19 21:49 #

  7. Enn! För tusende (mja, men nästan) gången är du den första träffen jag får när jag söker texter till gamla fina låtar från förr. I dag letade jag efter den tjusiga biten om ett glatt humör som är mer än pengar. Tack för att du gör en låtskatt möjlig att hitta i den djungel vi lever i! Birgitta

    Comment by Birgitta Hybinette — 2018 11 23 11:05 #

  8. Till Birgitta Hybinette: Tack! Jag har så länge jag minns varit intresserad av många olika slag av musik, faktiskt också haft sångkurser inom arbetarrörelsen och gjort tematiska musikprogram av olika slag inom folkrörelser och studieförbund, även sådana som politiskt eller på andra sätt inte står mig nära.

    Nätpubliceringarna gör jag utan att få någon som helst ekonomisk ersättning, men mina texter i oiika ämnen vidarebefordras i mycket stor utsträckning av till exempel Google.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 23 12:00 #

  9. Är genast tillbaka, då jag såg det senaste samtalet mellan dig och Urban Sjölander. Som f d korrekturläsare sitter man varje dag med hakan (hakorna) i golvet: Hur är det möjligt att ett språk så fort kan gå åt h-e?! Förutom vissa lämpliga ämnen jag studerat som ung lärdes jag upp av äldre korr-kolleger som inte gick av för hackor. Vi hade hjälpsamt normerande litteratur att tillgå – för att nu inte tala om TT som fortlöpande gav ut små häften som täckte förbluffande mycket! Nu är det bara att läsa texter från TT för att se hur det gått med den ambitionen. Att s k språkvårdare är de som drar svenskan i skiten finner jag OERHÖRT märkligt. Jag har vänt mig till diverse institutioner som borde ha lite råg i ryggen, men det enda som kommer därifrån är ett nedlåtande: Språk förändras, förstår du! Jag tror inte att det som pågår nu är sant. Under tiden som det långsamt sjunker in läser jag Birgit Häggkvists Välkomna och please come in. Den kallas ”stridsskrift” i en recension och det är precis vad den är: en stridsskrift och en vitbok!

    Comment by Birgitta Hybinette — 2018 11 23 16:32 #

  10. Jag hade inte sett ditt svar som låg före mitt språkutbrott): Du borde ha betalt för en sådan kulturgärning som de här textpubliceringarna är!

    Comment by Birgitta Hybinette — 2018 11 23 16:34 #

  11. Till Birgitta Hybinette: Jag är alltså gammal journalist – har också gett ut egna böcker och småskrifter – med egen skolgång, bland annat på gymnasiets latinlinje, under 1950-talet.

    Jag är, som väl kan anas av mitt namn och dess stavning, est, men riklig läsning gjorde att jag ganska snart lärde mig svenska och lyckades väl i skolan. När jag sen tog studenten (i Sundsvall) fick jag A i de båda svenskämnena.

    Under min tid på Socialdemokratiska partistyrelsen, bland annat i nio år som chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), utarbetade jag språkregler, som bland annat gick ut på att korrigera vanligt förekommande språkfel, och i lite utvidgad form kom de sen att användas av hela personalen på partiexpeditionen.

    Jag önskar verkligen att dagens så kallade språkvårdare ägnade sig åt att utrota ologiska och andra språkfel i stället för att godkänna det ena värre än det andra.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 23 17:03 #

  12. Jag har lättare att överse med språkfel (eller att man bara kommer åt fel ’tangent’j när det gäller privata skriverier på t ex Facebook och sådana ställen, men folk som får betalt för att skriva bör kunna använda ett korrekt språk! Visst är det säkert bråttom ibland, men oftast är orsaken okunskap!

    Comment by Dorothea — 2018 11 23 20:03 #

  13. Till Dorothea: Själv slår jag ibland på fel tangent på grund av sviktande syn, men jag försöker korreoch rätta.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 24 9:45 #

  14. Ett forum där ”moderna”, ”liberala” språkvetare medverkar är SRs ”spraket (!)” som går i P4, är det väl”, på tisdagar efter kl 19. Jag respekterar deras vetande men tycker att de är släpphänta med OK-andet av ändringar i språket som verkar initierade av okunniga och rent ut sagt dumma personer.
    Användandet av ”dem” i st f de i nominativ t ex.

    Comment by Gunnar Bergquist — 2018 11 24 14:20 #

  15. Till Gunnar Bergquist: Också jag använder samma predikatform av verb oavsett om subjektet är en eller flera – det finns språkliga förändringar som är rationella och där talspråket har hamnat rätt. Men det finns i dag en slapphet bland de så kallade språkvetarna, som gör mig ursinnig. Varför ska vi över huvud taget ha språkvetare till, om deras verksamhet bara går ut på att acceptera vilka stolligheter som helst.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 24 23:31 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^