Ingenting är längre som förut

29 november 2018 0:19 | Media, Musik, Politik | 10 kommentarer

Ingenting är längre som förut
Alla gamla sånger dom är vals
och stämmer inte alls

sjöng Anders Fugelstad en gång i tiden.

Och nu när partierna inte längre står för de idéer som ursprungligen vägledde dem har hans text blivit giltig också för den politiska kartan.

När hörde ni senast ledande socialdemokrater plädera för en demokratisk socialism?

De svenska kommunisterna och deras sovjetberoende vet jag ganska mycket om – jag var förr i världen Socialdemokraternas främste ”kommunistdödare” – men på den tiden välkomnade vi före detta kommunister som hade blivit demokratiska socialister till socialdemokratin. Numera, då den helt överväldigande delen av Vänsterpartiet måste betecknas som demokratiska socialister verkar ledande socialdemokrater helst vilja hålla dem på armlängds avstånd. Vore det på grund av att det forna kommunistpartiet nu försöker göra sig till ett radikalt socialdemokratiskt parti, skulle jag förstå det, men problemet för stora delar av den socialdemokratiska partiledningen tycks snarare vara att (V) för att stödja (S) kräver radikala, ursprungligen socialdemokratiska reformer.

Missförstå mig nu inte: Jag skulle aldrig, med den erfarenhet jag liksom andra estländare har av kommunismen, kunna tänka mig att rösta på (V), men jag skulle inte ha något emot att större delen av dagens vänsterparti tog steget över till socialdemokratin och bidrog till att återföra partiet till sin ursprungliga kurs.

Jag har en hustru – hon heter Birgitta Dahl – som under perioden innan hon blev Riksdagens talman var en mycket radikal och framgångsrik miljöminister, och när jag i egenskap av huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission 1990 fick partikongressen att anta ett nytt, mycket miljöpräglat partiprogram, där jag bland annat utgår från Helga Henschen-parollen Min gröna dröm är röd, blev socialdemokratin programmatiskt inte bara ett rött utan också grönt, således rödgrönt parti.

Riktigt alla sossar blev naturligtvis inte övertygade om nödvändigheten av till exempel kärnkraftens avveckling, och möjligen bidrog detta till att man så småningom överlät miljöpolitiken till Miljöpartiet. De gröna fick bilda koalition med (S), men Socialdemokraterna tog samtidigt själva över ansvaret för utformningen av energipolitiken, bland annat kärnkraften, och där sköts avvecklingen gradvis fram mot en allt längre bort liggande framtid.

I andra frågor än de miljö- och energirelaterade saknar Miljöpartiet politisk kompass, och jag är inte förvånad över att partiet, till exempel i huvudstadsregionen, har bytt politisk sida.

För socialdemokratin borde slutsatsen av det här bli att partiet upphör med vänslandet med Miljöpartiet, självt åter börjar driva både en radikal miljöpolitik plus snarast möjliga kärnkraftsavveckling och därmed, som förr, blir ett naturligt hem för vänstersinnade miljöengagerade.

Centerpartiet var förr både ett grönt parti och det ledande antikärnkraftspartiet, men det är inte mycket av det som återstår i dag. Och partiets ursprung som småjordbrukarnas och landsbygdens företrädare i politiken – liksom socialdemokratin ett parti för kroppsarbetare – verkar nästan bortglömt i dag, även i partiet självt. Dagens centerledare är en arrogant antisocialist, som egentligen accepterar socialdemokratin bara om den blir ytterligare ett borgerligt parti.

Annie Lööf, som säger nej till att Centern skulle ingå i en (S)-ledd regering, ställer en rad ultimativa krav för att släppa fram en. åtminstone formellt, socialdemokratisk regering. Hennes krav är följande:
– Allt samarbete med Vänsterpartiet måste upphöra.
– Undantag för turordningsreglerna i företag med färre än 50 anställda.
– Förändrad arbetsrätt.
– Sänkta skatter på jobb och företag.
– Säkrad valfrihet i välfärden.
– Liberaliserad bostadsmarknad.

Jan Björklund föreföll till att börja med mer öppen, men diskussionen inom Liberalerna blev lång och svår – det fanns delar av partiet och även enskilda liberaler i hög position som motsatte sig regeringssamverkan. Björklund vet ju att hans parti ligger nära spärren och har därför i slutändan valt att hålla partiet utanför regeringen men stödja tillkomsten av en (s)-regering om partiet är berett att göra ”en rejäl högersväng”.

Och så ställer han liksom Annie Lööf en rad konkreta krav:
– Vänsterpartiet får inte ingå i regeringen.
– Värnskatten måste avskaffas.
– Rotavdraget måste utvecklas, det vill säga omfatta fler frågor.
Detta är bara exempel. I morgon kommer det en längre lista.

Därmed står de båda gamla mittenpartierna båda på högerflanken, och om Stefan Löfven i flertalet av de nämnda frågorna reviderar den socialdemokratiska politik hans parti har gått till val på, måste han ju inse att partiet kommer att förlora mängder av normala sosseväljare till Vänsterpartiet.

Så för helvete, Stefan: Säg nej till de båda före detta mittenpartiernas arroganta krav! Gå i opposition och värna det egna partiet. Släpp det i dag orealistiska kravet att bilda en blocköverskridande regering och hjälp inte det borgerliga block som då kommer att bildas i voteringarna i Riksdagen – vill de då få majoritet, får de söka stöd hos Sverigedemokraterna, vad dessa än själv säger en brunsvart pesthärd i svensk politik.

Dem är Kristdemokraterna, förr ett parti med ambition att bli blocköverskridande, numera ett rejält högervridet parti, plus stora delar av Moderaterna villiga att samarbeta med.

Moderaterna är för övrigt kameleontpartiet i svensk politik, Förr i världen var de Högerpartiet att lita på. Sen blev de också liberaler, som om det inte redan fanns nog av liberala partier. I nästa steg ville de till detta lägga att de också var ett ”arbetarparti”. Och i dag vill alltså stora delar av partiet samarbeta med Sverigedemokraterna.

Så jag slutar med några reder ur en Hoola Bandoola-låt:

Då kommer mor Maria krypande
och hennes ögon är så blå
när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på?

Kanske Dagens Nyheter då, om frågan gäller politisk dumdryghet.

I huvudledaren den 4 november kunde man läsa följande:

Allianspartierna bör för egen del ”avstå från att malas ned i en koalition med S. I stället skulle de kunna låta Löfven regera sig igenom den kommande lågkonjunkturen och få igenom liberal politik med hjälp av det slags ansvarslös makt som V njutit av under den gångna mandatperioden.”

Och den 14 november fortsätter DN på ledarplats med adress Löfven:

”Vilka möjligheter finns till en reform som sänkta skatter för de lågavlönade som du säger dig värna om? Kan du tänka dig skarpa diskussioner om medlemskap i Nato, eller fortsätter du att lyssna mindre på allianspartierna än på Socialdemokraternas egen pacifistiska falang?”

10 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Jag vill ha kvar Stefan L – men inte till vilket pris som helst! Vad är det för idé att han sitter kvar och utövar allianspolitik? Vi kan lika väl kräva att alliansen kör socialistisk politik! Inte vill jag ha omval heller, då går SD fram ännu mer, p g a att alla är så trötta på det nuvarande tjafset. Jag gick med i S efter valet, men jag är inte så inbilsk att jag tror det gör nån skillnad.

    Comment by Dorothea — 2018 11 29 13:15 #

  2. Till Dorothea: Jag är varken mot Stefan Löfven personligen eller principiellt mot blocköverskridande samarbete, till exempel för att stoppa Jimmy Åkesson och Sverigedemokraterna.

    Men då kan man ju inte från det ena eller det andra blocket lägga ultimativa och förnedrande krav på den andra sidan. Båda berörda sidorna får finna sig i att man under en mandatperiod, då den viktigaste uppgiften är att gemensamt stoppa politisk extremism, inte kan tvinga motstående block att föra ens egen politik. Det är rimligt att det största normala blocket får bilda regering, men regeringen får då till exempel inte lägga fram nya förslag, som är helt oacceptabla för oppositionen.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 29 15:29 #

  3. Arrogans? Tycker att C och L spelar det spel som S brukar göra. Så jag tycker faktiskt det är rätt roligt att få se S äta upp sin egen medicin. Kanske – fast bara kanske – kan det lära S en viss ödmjukhet? En egenskap som totalt saknas i den s-märkta verktygslådan.

    Comment by Thomas Åkerblad — 2018 11 29 19:11 #

  4. Till Thomas Åkerblad: Socialdemokraterna samarbetade ju under en mycket lång period med Centerpartiet, tidigare Bondeförbundet, och detta parti fick då sina intressen tillgodosedda. Jag fick under min journalisttid mycket bra kontakt med många centerpartister: blev personlig vän med en rad ledande CUFare (Anders Ljunggren höll vid en CUF-stämma ett personligt hyllningstal till mig från scenen), Karin Söder hörde till dem som skickade ett ”vi-saknar-dig-kort” till mig, när jag på grund av arbetsbyte för första gången på länge på grund av arbetsbyte inte var på Centerns stämmor, jag har hjälpt Gunnar Hedlund att hitta till stämmolokalen (i Örebro) och jag har till och med badat bastu och samtalat vänligt med Thorbjörn Fälldin en gång – det var bara vi två.

    Så tro mig: Annie Lööf är en helt annan och faktiskt högerborgerlig centerledare, och när hon ser ut att räcka fram handen för samarbete, får man i realiteten en smäll på käften. Det är därför Stefan Löfven nu har fått en radda ultimativa krav. Priset för att få bli statsminister är att han levererar en rent borgerlig politik.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 29 20:55 #

  5. Ett extraval skulle med säkerhet göra att någon av de små partierna försvinner, vilket skulle vara bra i mina ögon, och det får gärna vara L och C och framförallt MP som jag tycker är de värsta parti som fötts ur drakens mun. Kan inte förstå hur liberalt folk tänker egentligen. Hasardera om fattigt folks bostäder är varken liberalt eller nåt marknadsvettigt utan ren fascistisk segregering! Är det kommunernas hyresbidrag som skall betala mellanskillnaden för den faktiska hyran i framtiden eller skall vi som har detta bidrag få flytta till kojan i skogen. Calmfors, som jag haft som lärare en gång snackar rent i nattmössan och framför en kapitalistisk ytterpolitik som inte borde ens få tänkas…jag blir så jä-la förbannad över att kunskapen om fattiga pensionärer är så usel och man tror att vi bara är plågoris. Medan en nutida lön mycket överstiger 25.000 Kronor efter skatt får vi fattigpensionärer 7.000 Kronor och nån tusenlapp i hyresbidrag (iallafall undertecknad)…pengar vi aldrig ser utan endast fyller hyresbolagens kassor men vi får iallafall bo kvar….än så länge. Försök att leva på 2.000 man får kvar när allt kostar mer pengar än någonsin. Bara att ha en mobil med ett BankId kostar fem-sex hundra i månaden och sedan uppkopplingen till datorn som sväljer lika mycket bara för att få eller vara tvungen att betala sina räkningar. Tur att man är på döhalvan så man inte behöver uppleva mer än man tål eller kanske man inte tål mer så att döhalvan blir snabbare än normalt…….

    Comment by Urban Sjölander — 2018 11 29 21:23 #

  6. Synen på verkligheten ligger som vanligt ”i betraktarens öga”. Från min sida av mittstängslet finns det få saker som varit så irriterande som Löfvens ständiga, innehållslösa pladder om ”Samarbetsregering”. Varje utsträckt hand har alltid varit ackompanjerad av en käftsmäll. Och ”moralisk” upprördhet över att motparten inte svalde s-förslaget rakt av. Därav min efterlysning av större ödmjukhet.
    Noterade dessutom i sena Aktuellt att Thomas Bodström tyckte att Löfven skulle svälja C- och L-listorna rakt av bara för att behålla makten. Vilket gjorde Göran Greider mycket upprörd. Thomas B konstaterade att detta var en Gratischans m t p att 60% av kammarens ledamöter är borgerliga. Så vad händer? Går S sönder ifall Löfven försöker gå ner i spagat? Kommer V att rösta nej?
    Just nu känner jag mest för att poppa popcorn och betrakta skådespelet.
    Tackar dessutom för möjligheten att kunna diskutera detta under vårdade former! Efter dessa synpunkter skulle jag blivit utslängd från alla andra s-bloggar!

    Comment by Thomas Åkerblad — 2018 11 29 22:34 #

  7. Till Urban Sjölander: Det finns ju i dag flera liberala partier, så ett mindre, till exempel det som heter Liberalerna, skulle ju inte minska väljarnas valfrihet.

    Och som ju framgår av min egen text, skulle jag inte sörja Miljöpartiets frånfälle.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 29 23:42 #

  8. Till Thomas Åkerblad: Här är alla välkomna utom rasister och folk som bara använder min blogg som propagandaplattform. Varför skulle jag publicera endast instämmanden i vad jag själv skriver?

    Själv tycker jag i den fråga vi här diskuterar att Löfven ibland har varit alltför fixerad vid hoppet om att kunna bilda en blocköverskridande regering. Men i den nu aktuella politiska situationen är det viktigast att mota Jimmie i grind och det kräver att båda de normala blocken ligger lågt med att försöka genomföra nya politiska förslag, som man tvärsäkert vet, att det andra blocket inte kan acceptera. Dem får man spara till dess att Sverigedemokraterna har reducerats till en betydelselös sekt.

    Comment by Enn Kokk — 2018 11 30 0:03 #

  9. Enn Kokk:
    En bra analys, men det är väldigt fascinerande med den tillbakablickande nostalgiska identifikationen med ett parti där lojaliteten mot parti blir starkare än lojaliteten mot ideologi och idéer. Detta tycks ju starkt inom just de två folkrörelsepartierna S och C. Om du och övriga inom socialdemokraternas vänsterhalva röstade på det parti som faktiskt vill driva huvudsakligen socialdemokratisk politik skulle Vänsterpartiet antagligen få över 20% och det skulle förändra styrkeförhållandena väsentligt. Nuvarande S tycks tyvärr blicka mer mot socialdemokratiska partier i Grekland eller Storbritannien på 90-talet än dagens Storbritannien eller USA.

    Thomas Åkerblad: Din jämförelse blir nog tyvärr obegriplig för oss som inte är tankeläsare. Socialdemokraterna har aldrig varit i den position C och L är nu så hur de alltid har agerat så är svårt att förstå om man ser det objektivt.

    Comment by Fredrik — 2018 12 02 10:37 #

  10. Till Fredrik V Thorsson: Märk att jag kritiserar samtliga partier, även mitt eget, för att ha bytt ideologi. Och läs Daniel Suhonens lysande artikel om Centern på Aftonbladets ledarsida i går, lördag! Slutligen – inte heller drygt 20 procent ger ju något reellt inflytande-

    Comment by Enn Kokk — 2018 12 02 15:22 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^