Sommar i P1 med Max Tegmark
2 augusti 2018 21:01 | Musik, Politik, Ur dagboken | 4 kommentarerMax Tegmark, forskare specialiserad på artificiell intelligens och fysik, är en person som jag, för egen del en samhällsengagerad journalist, tycker det är intressant att lyssna på när han gör ”Sommar”.
Också Tegmark är en samhällsengagerad person, tidigare känd för sitt kärnkraftmotstånd, dessutom under en period miljöengagerad. Så långt är jag enig med Tegmark. Från att under femtioitalet och sextiotalet ha varit teknikoptimist och kärnkraftsanhängare såg jag genom bland annat olyckorna i Tjernobyl och Harrisburg att det här var en teknik för energiproduktion, som människor misslyckades med att hantera, och jag bytte ståndpunkt, är fortfarande anhängare av snabbast möjliga avveckling. När jag var huvudsekreterare för Socialdemokaternas programkommission, fick partiet ett program, som gjorde miljöfrågorna till en huvudfråga för socialdemokratin – från min personliga vän, författaren och konstnären Helga Henschen lånade jag parollen ”Min gröna dröm är röd”, som fördes in i programtexten.
Men som det framgick mycket tydligt av Tegmarks sommarprogram har han på en annan punkt blivit teknikoptimist. Inte så att han inte ser riskerna med AI. artificiell intelligens, men i motsats till det han anser om kärnkraften har han en enligt min mening överoptimistisk tro på att de goda och sansade krafterna kommer att besegra dem som vill nyttja AI för egoistiska syften. Min tillit till att altruism och god moral alltid kommer att vinna den här dragkampen är inte så stor. Redan nu ser vi att en skrämmande stor del av befolkningen, bland annat en stor del av den förr vänsterinriktade arbetarklassen, tror sig värna sina intressen genom att röst på partier som Sverigedemokraterna.
Jag vill inte förbjuda ”Mad Max” Tegmark att vara teknikoptimist, men vi måste ha en mycket bredare debatt om det här än den hans Future of Life Institute står för.
När det gäller musikvalet, överraskade Max Tegmark mig positivt. Phil Ochs får man inte höra så ofta numera, fast jag har alla hans skivor, således även ”I Ain’t Marching Any More” – en gång i världen skrev jag på begäran av Karl Vennberg och Jacob Branting en jätteartikel om Ochs för Aftonbladet Kultur. I Aftonbladets Innerspalten, där jag regelbundet medverkade, skrev jag om Tom Lehrer, vars ”Werner von Braun” Tegmark också spelade. ”Puttin’ On the Ritz” hörde vi här med Teco – själv har jag den med Manhattan Transfer. Simon & Garfunkel hörde vi i ”The Sun Is Burning” – jag har hela deras utgivning i en av skivhyllorna. Dire Straits med Mark Knopfler som ankare – under en period spelade också Eric Clapton med dem – hörde vi i ”Brothers In Arms”. Och inte nog med det – vi fick också höra ”De profundis”, ett verk av den geniale estniske tonsättren Arvo Pärt.
Så långt det jag personligen var berörd av, men Max Tegmark spelade förstås också annat, till exempel Europe, Twisted Sisters och så ett artificiellt skapat verk av AIWA.
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
När än SOM-institutet under de senaste tjugo åren
frågat folket om det vill ha större eller mindre
invandring har folket, 40 – 45%, svarat mindre,
15-20% har svarat större. Resten har suttit nöjd
med befintlig nivå. Sv politiker har utan att tveka
satsat på större invandring och försvarat detta
med lögner, som att asylinvandring är lönsam, att
den är demografiskt nödvändig och irreversibel pga
konventioner. – Vem försvarar arbetarklassens
intressen?
Comment by Anders Nilsson — 2018 08 03 14:17 #
Till Anders Nilsson: Du förenklar, åtminstone vad gäller mig.
Jag är ju själv flyktingbarn från Estland och förstår därför att det ofta ligger tvingande skäl bakom landsflykt, och flyr man för att få behålla sitt liv, tar man sig ju någonstans där man har chans att få stanna.
Men det betyder inte, att jag tycker att människor generellt ska ha rätt att bo och arbeta i vilket land de vill – jag är för reglerad arbetskraftsinvandring, om nödvändigt starkt begränsad sådan, och jag vill värna nationella språk och kulturer.
Märk att jag aktivt arbetade mot svenskt EU-medlemskap och att jag, trots att jag som demokrat fogar mig i svenska folkets beslut i den här frågan, principiellt inte har ändrat min egen uppfattning.
Comment by Enn Kokk — 2018 08 03 15:33 #
Som av en händelse råkar Sverigedemokraterna just ha släppt en långfilm om Socialdemokraternas mörka historia vilket egentligen bara stärker dina tvivel om att goda krafter segrar i den artificiella intelligensens framtid. Har du synpunkter på filmen (Ett folk, Ett parti – Socialdemokraternas historia)?
Comment by Jesper — 2018 08 06 1:35 #
Till Jesper: Jag har själv inte sett filmen men har läst debatten om den, framför allt det som har publicerats på Aftonbladets kultur- och ledarsidor. Särskilt intressant där är att Åsa Linderborg, som normalt har en mycket kritisk syn på socialdemokratin, i det här fallet försvarar partiet mot överdrifter och propagandistiskt förtal. Jag har läst hennes avhandling och till och med deltagit i ett seminarium om boken.
Till saken hör att jag, som bland annat har varit huvudsekreterare i Socialdemokraternas programkommission under tillkomsten av ett par av partiets sammanlagt ganska få principprogram, själv är väl beläst i den svenska socialdemokratins historia och av det jag aktualiter har läst om den här filmen har förstått att den är propaganda, med hjälp av tämligen isolerade personer och i det stora hela irrelevanta händelser försöker prångla ut en bild av partiets historia, som inte är sann.
Comment by Enn Kokk — 2018 08 06 9:51 #