Sommar i P1 med Inge Thulin

23 juli 2018 2:12 | Media, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 4 kommentarer

Kanske handlar det om okunskap från min sida<, men är verkligen dagens Sommar-värd Inge Thulin, VD i 3M Company (Post it-lappar, Scotch Tape och mycket annat) särskilt känd bland sina landsmän? Han blev det definitivt i och med avhoppet som rådgivare åt Donald Trump, men hur många, bortsett från andra i näringslivet, kände till honom dess förinnan?

Själv blev jag oerhört nyfiken på den här mannen och hans åsikter, när jag hörde att han skulle göra ett sommarprogram, så jag lyssnade mycket noga på det mn blev egentligen inte klokare på personen Inge Thulin.

Han berättar om sina föräldrar, pappa som var portvakt och mamma som var städerska<, vilket ju normalt här i Sverige borde betyda, åtminstone på den tiden, att de politiskt stod till vänster. Men det får vi inte veta något om, och både pappan och mamman dör tidigt. Inge tvingas, för att få en levnadsbana som ger honom ett hyggligt liv, att satsa på studier och lyckas, trots brist på pengar (men han arbetade bland annat som tidningsbud), ta sig uppåt socialt och materiellt. Samtidigt säger han sig ha arbetat på grundval av kamratskap, laganda och taktik, och jag gissar att det faktum att han tog sig fram med hjälp av egna prestationer och sitt eget sätt att vara gjorde honom mer användbar än de som bara var handelshögskoleutbildade.

Alltså fick han snabbt jobb och gjorde sedan internationell karriär i Paris och Bryssel, Polen, Ryssland, arabländerna, Japan och Kina och slutligen USA, där han fortfarande bor.

Den svenska hustrun nämns ett par gånger utan namn - det här sommarprogrammet är kemiskt rent från personliga referenser, men till exempel Lech Walesa och Boris Jeltsin – också jag har träffat den senare och grälat med hans fru vid en middag, given av ryska ambassaden – ägnas var sin story.

Inge Thulin fick stora rubriker när han offentliggjorde sitt avhopp från posten som rådgivare åt Donald Trump, vilket sen ledde till att Trump upplöste det råd Thulin satt i.

Fast lika intressant är det ju att samme Thulin var rådgivare också åt den demokratiske presidenten Barack Obama.

Och nej, jag har lika lie efter som före det här sommarprogrammet någon aning om vad han egentligen tycker.

Dock gillar jag att han har lagt ner mycket möda på att tryffera sitt ”Sommar” med musik, som hör samman med och belyser det han talar om.

Det första han spelar är Hugo AlfvénsRoslagsvår” med sång av Alice Babs. Bland det som sedan följer finns ”The Winner Takes It All” med ABBA, Hans Alfredson som ”Miljardär Malte Lindeman”, ”Sovjethymnen” med Alexanderensemblen (Röda arméns kör), ”Hier encore” med Charles Aznavour, ”Time To Say Goodbye” med Sarah Brightman och Andrea Bocelli, Ry Cooder & Tomoko Kina i ”Subete No Hito No Kokoro Ni Hana O”, ”Ticket To Heaven” med Dire Straits och ”Goliat” med Laleh.

Varför Sveriges Radio inte har lyckats åstadkomma en korrekt skivlista är en gåta, och de lyssnare som inte har den musikorientering som den fordrar fick heller ingen hjälp med att i sändningen få upplysningar om artister och titlar.

4 kommentarer

  1. Beundrar dig som orkar lyssna på Sommar numera.
    Är bara ett evigt tjatande om ”jaget”. Söndagens stängde jag av tidigt trots en lång bilresa.
    Alla borde få lyssna på en repris av Lars Ulvenstams program innan de gör sina egna.

    Comment by Jan Allan Svensson — 2018 07 23 8:35 #

  2. Ditt gräl med presidentfrun måste vi ju få höra mera om, Enn.

    Jag har aldrig hört talas om den här mannen förrän nu trots att jag följer det dagliga nyhetsflödet relativt mycket.

    Jag undrar om det kan vara så att Sveriges Radios låtlistor läggs upp helt digitalt och ingen människa är inblandad och att det därmed är tekniska problem inblandat. Jag har också märkt att det är mycket fel i låtlistorna och att de inte är fullständiga.

    Tack från Karlstad för trevlig blogg.

    Comment by Torbjörn Karlsson — 2018 07 23 9:08 #

  3. Till Jan Allan Svensson: Ja, Ulven, som jag kände personligen, gjorde verkligen hörvärda sommarprogram

    Comment by Enn Kokk — 2018 07 23 16:56 #

  4. Till Torbjörn Karlsson: Vad det här än beror på, borde ju Sveriges Radio vid det här laget ha rättat till det.

    Historien om Jeltsins fru har jg faktiskt berättat här på bloggen, 26 april 2007 (”Hej då, Jeltsin!”).

    Den här bloggtexten berättar också att jag vid middagen på ryska ambassaden på min höra sida hade kronprinsessan Victoria, som per lapp fick en invit från en av männen i Jeltsins följe. Redan det är ett skäl att läsa den här bloggtexten.

    Comment by Enn Kokk — 2018 07 23 17:10 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^