Sommar i P1 med Åsa Wikforss

14 juli 2018 1:11 | Barnkultur, Media, Musik, Politik, Resor, Ur dagboken | 3 kommentarer

När jag lyssnade på ”Sommar” med Åsa Wikforss, fanns det bland hennes genomtänkta och väl formulerade åsikter om verkligheten och vårt sätt att tolka den ganska få slutsatser jag hade några invändningar mot. Det måste inte betyda att vi har identiska åsikter om allt – något sådant är inte ens önskvärt. Det är stort nog att hitta en annan människa som är rationell och sanningssökande. Också en reflekterande människa intar en hållning men är samtidigt beredd att justera sina slutsatser, om det kommer fram nya fakta och erfarenheter, som reviderar det man har kommit fram till.

I sitt sommarprogram berättade Wikforss, så småningom filosofie doktor och professor i filosofi, att det efter det att hon hade tagit studenten var långt ifrån givet, att hon skulle ägna sig åt just filosofi – hennes håg stod bland annat till att bli skådespelare och regissör; ännu tidigare var hon ganska duktig på att spela fotboll.

Men hennes eget tänkande blev allt mer logiskt och sanningssökande, även om det ju var vanligt att människor hade fixa idéer och övergav det kritiska förnuftet. Känslor tilläts blockera det kritiska förnuftet.

1982 började hon plugga filosofi.

Och upptäckte då att allt ändå inte går att förklara men att det i alla fall blir betydligt lättare om man har en kritisk grundhållning och upprätthåller den svenska bildningstraditionen.

Filosofistudierna för henne till Oxford, där hon träffar sin blivande man, och sedan flyttar de till New York, där livet öppnar sig i all sin bredd: De får två barn (i ett land där det inte finns samhällsdriven barnomsorg). Ändå är hennes skildring av tiden där myllrande vacker och mångsidig. Bland annat möter hon människor från jordens alla hörn, som klarar att leva tillsammans fastän de är olika.

Likväl drabbas även denna toleranta världsmetropol 2001 av den attack som vi benämner efter den dag då den inträffade, 11 september.

Senare händer fler oväntade, ja osannolika saker i USA, och jag kan ju sammanfatta dem med namnet på en nyvald president, Donald Trump.

Så hon och hennes familj flyttar till Sverige, där ju de värderingar hon har hålls i helgd. Döttrarna finner sig väl till rätta och blir samhällsengagerade och radikala. Men hon ser en komplikation även med den här flytten. Nu är det hennes man som har hamnat i en miljö, där han inte är rotad eller känner sig hemma.

Det här är en berättelse om Sverige och världen sådana de är i dag, och märkligt nog lyckas hon också illustrera sina erfarenheter med hjälp av musikvalet. Alltså spelar hon till exempel Aretha Franklin och amerikansk rapmusik när hon berättar om tiden i New York.

Bland det hon i övrigt spelar finns Håkan Hellströms låt om tro och tvivel – men märk att hon själv är uppvuxen i just Göteborg. Sen kommer John Lennon med ”Give Me Some Truth” och Olle Ljungström med ”Vem kan man lita på?”.

Och även den övriga musiken är präglad av god smak. Bland det hon spelar finns både Cecilia Bartoli med ”Voi che sapete”, ur MozartsFigaros bröllop” och Sofia Karlsson med Dan AnderssonsHemlängtan”. Sofia är dotter till min gamla arbetskamrat från socialdemokratiska partistyrelsen, Leif Karlsson, och jag har träffat henne hemma hos honom, har dessutom ett antal av hennes skivor med dedikation.

Till det här kommer att Åsa Wikforss citerar Tove JanssonsVem ska trösta Knyttet?”.

3 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Varför osannolikt? USA har inte haft
    handelsöverskott sedan 1975. Medelklass/
    arbetarklass har haft stagnerande reallöneutveck-
    ling sedan 80-talet. Vidlyftiga handelseavtal

    har flyttat miljontals jobb till fr a Kina. Viktiga allierade har tillåtits lägga sina
    försvarskostnader på USA. Sån politik

    hämnar sig.

    Comment by Anders Nilsson — 2018 07 17 17:29 #

  2. Till Anders Nilsson: För all del, men du är nog en av få i vårt land liksom i övriga EU som inte anser att Trump inte styrs av fixa idéer.

    Comment by Enn Kokk — 2018 07 17 17:51 #

  3. Anders Nilsson: är då Trumps recept på att isolera sitt land med tullar en bra medicin.
    Vad jag har fått lära mig är det väl skatterna som är felsatta, alltså för låga för kapitalstarka förmögenheter, löner och sedan vikta detta problemet mot ex.vis fattig, låglönegrupper mfl.
    Personligen anser jag att USA är en av de fattigaste länderna på jorden eftersom fördelningen mellan fattig och rik är så inihelvette snedvriden.
    Och Trump hjälper väl till att detta består och faktiskt förvärras.

    Comment by Urban Sjölander — 2018 07 19 11:21 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^