81-årsdagen

20 juni 2018 21:31 | Varia | 16 kommentarer

I går, den 19 juni, var det min 81-årsdag. Av de ursprungligen fem medlemmarna i den estniska flyktingfamilj jag kommer från är fyra – pappa, mamma och två yngre bröder – döda, och vid ett besök nyligen i min skol- och ungdomstids Juniskär med omnejd fick jag möjlighet att besöka Mjösunds kyrkogård i Njurunda och plantera vita bondrosor och liljekonvaljer på familjegraven.

Själv vill jag inte hamna i just den graven – jag vill, när det blir min tur, dela grav med min livsledsagare Birgitta, och vi kommer att hamna på en kyrkogård i Uppsala, där vi är nåbara för barn och barnbarn.

När det blir, vet vi förstås inte, men jag känner ju hur kroppen och olika delar av dess funktioner – syn, hörsel, balanssinne och så vidare – drabbas i takt med den stigande åldern. Min husläkare har remitterat mig till olika specialister för ett slags generalbesiktning, och med dagens post kom ett besked från min hjärtläkare, Johan Lugnegård på hjärtmottagningen på Akademiska:

”Hej Enn!

Jag har nu tittat igenom dina senaste undersökningar tillsammans med övriga kollegor. Klaffen mellan vänster kammare och stora kroppspulsådern, aortaklaffen, är förträngd men inte uttalat och vi bedömer inte att man ska göra någon form av ingrepp då det skulle medföra en mycket hög risk med tanke på dina övriga sjukdomar.

Jag fortsätter att kalla dig årligen men du får höra av dig vid behov per telefon.”

Det här är ju ändå ett efter omständigheterna positivt besked, men eftersom jag har många krämpor, vet man ju ändå inte, när kroppen lägger av för gott.

* * *

Men för att gå över till något roligare: Hustrun uppvaktade mig på sängen med anledning av födelsedagen, kom in i sovrummet med pioner från trädgården plus födelsedagspresenter.

Jag fick bland annat en ny Marimekko-skjorta – årets variant har breda ljusgröna ränder och smala vita – och löfte om en bättre middag på Melker Anderssons krog Bojabäs nere i hamnen.

Sen fick jag Jan Lundgrens CD ”The Ystad Concert – A Tribute to Jan Johansson” och två DVD, dels Aku Louhimies‘ nya version av Väinö LinnasOkänd soldat”, dels boxen ”Svenska musiklegender på film”. Med de senare avses Jussi Björling, Zarah Leander, Evert Taube och Alice Babs.

Men det mesta var böcker, gradvis inköpta via Böckernas klubb, som Birgitta är medlem i.

Eftersom jag trots min höga ålder fortsätter att läsa barn- och ungdomsböcker, fanns det en mycket stor andel sådana bland presenterna, till exempel den till senaste julen utgivna ”Räven och Tomten” av Astrid Lindgren, illustrerad av suveräna Eva Eriksson. Jag fick också Modernistas nyutgåva av Maria Gripes, av maken Harald Gripe illustrerade trilogi om Hugo och Josefin. Intressant ska det också bli att få ta del av Lev TolstojsFabler och andra berättelser”. Och så har jag fått Barbro Lindgrens (text) och Anna Höglunds (bild) djärva nytolkning av ShakespearesHamlet”, ”Titta Hamlet”, avsedd för barn i pekboksåldern.

Som brygga över till vuxenboksvärlden kan jag nämna Bengt af KlintbergsPåskharen”, folklore om årets dagar, månens fläckar och nedpålade döda.

En enda ny skönlitterär bok för vuxna blev det den här gången: ”Främlingen” av Stefan Hertmans. Den utspelar sig under korsfarartiden, och i historiens centrum finns kärleken mellan en normandisk kvinna och en jude.

Och då passar det väl bra med en bok också med den nya samlade översättningen av ”Dödahavsrullarna”.

Birgitta vet att jag är starkt intresserad av Ingmar Bergman och hans filmer – läs gärna mina bergmanrecensioner under Kulturspegeln, Film – och har därför gett mig en bok, som vidgar bilden av honom, Jan HolmbergsFörfattaren Ingmar Bergman”.

Hon vet också att jag är starkt intresserad av de nordiska grannländerna och deras historia, till exempel det blodiga inbördeskriget mellan vita och röda i vårt östra grannland. Så bland böckerna jag fick av henne fanns Tobias Berglunds och Niclas Sennertegs tegelsten ”Finska inbördeskriget”.

Det här blev kanske mer detaljerat än det borde vara, men texten säger faktiskt ganska mycket om både mina och om Birgittas intressen i livet.

När jag sen kom ut i köket, fanns där framdukad en av Birgitta egenhändigt skapad smörgåstårta och en bukett med rosor i två färger.

* * *

Efter frukost började jag ganska snart klä mig propert, eftersom vi av landshövdingen var bjudna på tidig middag för årets hedersupplänning – Birgitta är själv en sådan, och jag bjuds med i egenskap av hennes make.

Jag höll på och krånglade med de motsträviga manschettknapparna, finska i blå och svart emalj, när sonen, Matti och hans båda småflickor, Ella och Sofia, tågade in med var sin fin pelargon att överlämna till pappa/farfar. Lilla Sofia har varit förkyld, och Matti hade ringt Birgitta och sagt, att de inte kunde komma (de skulle egentligen ha kommit dan före den egentliga födelsedagen), men läget hade uppenbarligen ändrats till det bättre. Jag visste också att Kerstin, dottern, inte kunde komma, eftersom hon den här veckan jobbar natt.

Men här var alltså Matti med de yngsta barnbarnen, och Matti tog en bild av mig, klädd i mörk kostym och med slips i de estniska flaggfärgerna blått, svart och vitt, och Birgitta klädd i den Marimekko-klänning hon bar på morgonen – senare, före avfärden till Uppsala, bytte hon till en annan klänning. Och så ställde sig småflickorna tillsammans med farfar och farmor bredvid mitt stenparti, det som Birgitta inför födelsedagen har rensat och planterat nya växter i, och Matti fotograferade oss.
IMG_1210

Eftersom jag och Birgitta skulle på landshövdingemiddag i Uppsala, blev det här ett kort besök, alltför kort, men barnen hann ränna runt i vår kuperade och spännande trädgård, och Ella sa tydligt, att hon egentligen skulle ha velat stanna kvar längre.

* * *

Men farmor och farfar skulle alltså till hedersupplänningsmiddagen på Uppsala slott.

Till årets hedersupplänning hade utsetts Mariet Ghadimi, själv född i Iran men egentligen armenier, dock sedan länge bosatt i invandrartäta Gottsunda i Uppsala. Hon har gjort en strong insats mot hedersrelaterat våld, bland annat genom att grunda organisationen Tjejers rätt i samhället.

Vi hälsades välkomna av landshövding Göran Enander och hans hustru, Monika Sarstad, men jag tänker här inte räkna upp alla gästerna. Jag hade som bordsdam Pernilla Svärdson, maka till fjolårets pristagare, Pär Svärdson från Apotea. Vid bordsändan bredvid mig satt Anders Olof Franzén, gift med den tidigare pristagaren Ulrika Knutsson. Ett snäpp åt höger satt den TV-kände Knut Knutson. Min hustru hade Hans Dalborg till bordet. Bland dem som jag känner sedan länge fanns också Hans och Karin Alsén – jag känner Hans allt sedan hans tid som partiombudsman, men han har bland mycket annat också varit landshövding i Uppsala – Stig Strömholm och OD-dirigenten Cecilia Rydinger Alin.

Vi bjöds på en god och vällagad middag: stekt sparris med parmesanströssel och ruccola, hjortentrecôte från Klippingeberg med rödvinssås, färskpotatis och sallad, osttallrik från Skogsbackens mejeri samt hemkokt marmelad, pannacotta med jordgubbar och sist kaffe.

Det serverades förstås vin och cognac, men det var inte bara jag och hustrun som genomgående valde alkoholfria alternativ.

16 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Grattis!

    Comment by Krister Kappel — 2018 06 20 21:40 #

  2. Till Krister Kappel: Tack! Som du förstår försöker jag genom den här texten förklara vem jag är.

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 20 21:48 #

  3. Hojt Enn,
    grattis i efterskott på årsdagen. Du fortsätter att hålla dej ett decennium före i spåret. Jo, jag minns när du fyllde 70. Jag borde också minnas när du fyllde 60; i varje fall minns jag när frugan din gjorde det, jag intervjuade henne då.
    Här har jag följt dej i tolv eller möjligen tretton år. En del av sekundanterna i kommentarfältet från den tiden tycks ha tappat orken eller fallit bort. Jag ska inte nämna någon men vi erinrar oss nog båda en och annan.
    Och så är jag imponerad av ditt bokläsande. Du måste läsa snabbt som attsingen (vad nu det betyder). Själv läser jag som en lus på tjärad sticka.
    Jag är också imponerad av att du klarar att härbärgera alla dina böcker.

    Comment by HO — 2018 06 21 15:12 #

  4. Till Hans O Alfredsson: Jag trodde du var på resa – jag läste din artikel i Svenskan i morse.

    Men det är roligt att du finns bland mina trogna och långvariga läsare/kommentatorer.

    Jag lärde mig läsa – inte drillad utan av nyfikenhet – redan vid tre års ålder, fast då använde jag förstås estniska. Under skoltiden, nu alltså i Sverige, var jag en bokslukare: Fick ynnesten att få låna dubbla antalet böcker ur skolbilioteket men bytte ändå låneböcker med en annan läsande kompis. Önskade mig också alltid böcker i julklapp och på födelsedagen. Till plusen i det senare vuxenlivet hörde inte minst att jag fick recensera böcker.

    Jag vill för övrigt inte bara läsa böcker utan också gärna äga sådana, i många genrer. Men naturligtvis händer det också mig, inte minst nu med synproblem och stigande ålder, att böcker jag skaffar inte hinns med. Ändå älskar jag att äga böcker, och en gång konstaterade en bibliotekarie här i Öregrund att jag i mitt privata bibliotek (här och i Uppsala) hade fler böcker än hon i sin filial här i vårt sommarland.

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 21 16:01 #

  5. Jo Grattis Du Enn!
    Ett grattis från Ångemanländska skogen där torkan håller gräset borta men mellan tallarna finnes båd blåbärskart som lingonblom. Hoppet är icke slut att torkan ha förgjort det växande utan mer som en längtan efter stilla regn som den torra marken kan suga upp.
    Angående böcker så sållar jag kraftigt, ibland ibland och ibland, efter 15-10 flyttar i mitt liv blev jag less på kånkandet av dessa banankartonger och undrade en dag om inte kunskapen är tung men tunnsådd, så jag rensade bort allt jag inte vill ha, inte ens det jag ville ha, utan sparade bara det som för stunden kändes relevant.
    Nog letar jag fortfarande böcker som jag tror mig ha men egentligen saknar jag bara dem för stunden, då mycket går att snabbt leta fram iblnd på nätet eller i skall bakom allt skit som ligger i vägen.
    Ha en fin Midsommar för idag passerade sommarsolståndet kl 10.07 förbi oss här i Undrom.
    Nu är det vintersolståndet vi väntar på så att ljuset kommer tillbaka.

    Comment by Urban Sjölander — 2018 06 21 17:41 #

  6. Har den äran att gratulera i efterskott!
    – Jag läser om mina gamla barnböcker ibland. Av nostalgi, och så är de ju intressanta som tidsdokument. Över huvud taget gillar jag att läsa om böcker rent generellt. Man upptäcker nya saker. (Ja, det ska ju vara bra böcker förstås!)

    Comment by Dorothea — 2018 06 21 18:51 #

  7. Grattis i efterskott!

    Comment by Rustan Rydman — 2018 06 21 20:20 #

  8. Till Urban Sjölander: Tack. Och som du ser har också varit norrut, till mina gamla hemtrakter en bit söder om dina egna.

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 21 21:42 #

  9. Till Rustan Rydman: Tack även till dig!

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 21 21:44 #

  10. Till Dorothea: Trevligt att få höra av dig också i det här fallet – tack!

    Också jag läser om böcker. Maria Gripes böcker om Hugo och Josefin är ett exempel, Astrid Lindgrens ett annat. Och flera av de andra nämnda barnboksförfattarna har jag börjat samla på, en del när jag själv redan var i hög ålder – jag ser dem som viktiga delar av det svenska kulturarvet.

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 21 21:57 #

  11. Hej och grattis i efterskott. Försöker efter att ha läst Anders Isakssons bok del1 om P.A. Hansson finna på blåklinten och rosen som partisymboler och hittade då din sida på nätet. Trevligt men blir inte helt klok. Det verkar som blåklinten är äldre symbol men inte partisymbol förrän 1923. När tog SAP rosen som partisymbol tro?

    Comment by Börje Albin — 2018 06 22 10:44 #

  12. Ett stort grattis i efterskott Enn. Ha en fin midsommar!

    Comment by Kim — 2018 06 22 12:18 #

  13. Till Kim Nilsson: Tack. Och kul att se att du fortfarande läser min blogg.

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 22 13:15 #

  14. Till Börje Albin: Tack!

    Den 24 februari 2006 publicerade jag här på bloggen, under rubriken ”Partirosen”, en text om rosen som partisymbol. Du kan själv läsa där.

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 22 13:24 #

  15. Apropå melodikrysset.
    Stressa inte upp dig. Det finns ingen anledning att bli förbannad. Eldemans dubbelfrågor kan man väl leva med. Man får ta det onda med det goda. Var rädd om hjärtat.

    Stig H

    Comment by Stig Hellberg — 2018 06 24 18:43 #

  16. Till Stig Hellberg: Naturligtvis kan även jag leva med det här. Men jag är en gammal man som både hör sämre och antecknar långsammare, och att på det här sättet stapla frågor utan logiskt samband på varann gör krysset svårare både för mig och många andra.

    Comment by Enn Kokk — 2018 06 24 21:29 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^