Taube i ny tappning – men sångbar blir han inte på det här viset

20 april 2018 18:33 | Musik, Politik, Teater, Ur dagboken | 6 kommentarer

Jag är en hängiven vän av Evert Taubes sånger. Jag har allt han själv spelade in på skiva, dessutom skivor med hans visor insjungna av sonen Sven-Bertil Taube, Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk, Lasse Tennander med flera, också samlings-CD med rader av andra artister. Jag har i vårt privata bibliotek många sångböcker med Taubes visor, och till det kommer att Taube finns representerad i rader av andra sångböcker, avsedda för allsång.

Så när Uppsala stadsteater i onsdags hade premiär på sångföreställningen ”Taube today”, var jag och Birgitta förstås där, jag själv tidigare på dagen befriad från det öronvax som gradvis har gjort min hörsel allt sämre.

”Taube today” är en musikteaterföreställning, skapad av danskarna Nikolaj Cederholm (koncept och regi) och Kåre Bjerkø (musikarrangemang).

Jag har tidigare sett och hört ett par musikteaterföreställningar, signerade Cederholm: 2011 på Uppsala stadsteaterMän som blir en smula irriterade i sällskap med kvinnor” och 2014 på FyrishovCome Together”, en musikteaterföreställning som bygger på beatleslåtar. Mina reaktioner, redovisade här på bloggen, var i båda fallen blandade.

Och samma kluvenhet känner jag inför den nu aktuella musikteaterföreställningen, ett samarbete mellan Uppsala stadsteater och Västmanlands teater.

De agerande sångartisterna och musikerna gör ett utmärkt jobb, men eftersom jag och Birgitta satt en bra bit från scenen och ljussättningen där i vissa partier inte gjorde det möjligt att se vem som gjorde vad, klarar jag inte att bedöma de enskilda prestationerna. Av de agerande är egentligen bara Aksel Morisse från Uppsala stadsteater välbekant för mig och av de övriga är det främst Niklas Hjulström jag känner till. I programmet finns en personpresentation utan bilder av samtliga medverkande, men det jag framför allt hade behövt var uppgifter om vem eller vilka som gjorde de olika sångnumren.

De senare avviker genomgående, ibland ganska radikalt, från Evert Taubes egna skivinspelningar, om man ser till rytm och sångbarhet för vanliga människor – kom i håg hur älskade och sjungna hans sånger är. Själv kan jag praktiskt taget alla av de cirka 25 melodier, som förekommer i den här föreställningen, och de här taubeskapelserna försvarar alla sin plats där. Vi får höra till exempel ”Dansen på Sunnanö”, ”Rosa på bal”, ”Fragancia”, ”Oxdragarsång”, ”Brevet från lillan”, ”strong>Nocturne”, ”Så länge skutan kan gå”, ”Möte i monsunen”, ”Min älskling du är som en ros”, ”Änglamark”, ”Calle Schewens vals” och ”Så skimrande var aldrig havet”.

Att jag ändå hade problem med den här föreställningen, har att göra med musikarren och, ganska ofta, med sättet att spela låtarna. Om syftet med det här var att fånga en yngre publik, van vid rock- och popmusik, var det dock ett misslyckande: På premiären var publiken verkligen inte ung; vi som var där var praktiskt taget alla tillräckligt gamla för att ha varit med om Taubes storhetstid. Och skulle föreställningen ha lockat fler i yngre åldrar, skulle de hur som helst inte ha lärt sig att sjunga Taubes sånger på det här viset – arren gjorde dem ofta icke sångbara för en bred publik.

Själva konceptet försökte också göra Taube till något han inte var. Nikolaj Cederholm ber i programbladet lite om ursäkt för att man har tagit med ”Flickan i Havanna” i programmet, eftersom en prostituerad har en huvudroll i den. Själv har jag aldrig ens kommit på tanken att köpa sex, men herregud: Den här sången skrevs av Taube 1921. I samma anda får några andra av Taubes visor här en kvinnlig i stället för som hos Taube manlig huvudperson. Själv har jag i hela mitt vuxna liv mycket aktivt verkat för och praktiserat jämställdhet, men det är på gränsen till övervåld att sjunga om Frida i stället för Fritiof Andersson.

Det här innebär inte, att jag ogillade föreställningen. Jag applåderade ofta, och jag ställde mig när föreställningen var slut tillsammans med den övriga publiken upp för stående applåder.

6 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Fritiof Andersson omdöpt till Frida A??? Jag tar mig för pannan…

    Comment by Mats Rosin — 2018 04 20 19:59 #

  2. Jag tycker att vart konstverk – bok, tavla, sång eller vad det kan vara – ska ses i ljuset av den tid när det kom till. Det är totalt onödigt att t ex ondgöra sig över att Pippis pappa var negerkung. Ungar förstår alldeles utmärkt om man förklarar sammanhangen för dem – det vet ju jag som varit lärare i fyrtio år. Så jag tycker vi kan sjunga om flickan i Havanna, och det förstår jag att du också gör.

    Comment by Dorothea — 2018 04 20 22:07 #

  3. Till Mats Rosin och Dorothea: Den här trenden att göra om det förflutna till något det inte var är stollig. Menar man allvar, måste ju massor av levande kultur revideras, till exempel Bellmans sånger om Ulla Winblad. Och när det gäller barnböcker, har jag för mina barn läst om Pippis pappa Efraim Långstrump i den ursprungliga versionen, där han var negerkung, men kan försäkra arr de jag är far till inte har blivit ett uns av rasister.

    Comment by Enn Kokk — 2018 04 20 23:19 #

  4. Kommer ihåg att vi diskuterade ”negerkungar” och annat en sen afton i goda vänners lag och kom fram till följande lösning: Analogt med Bradburys Fahrenheit 491 förbjuds alla böcker. Befolkningen får enbart ha läsplattor. Först då kan man garantera att alla misshagliga ord byts ut överallt och på en gång. Visserligen lär väl all poesi bli oläsbar efter en tid med alla utbytta ord, men lite får man väl offra?
    På tal om icke fungerande rim – jag har på min kabel-TV anslutning även en finsk kanal. Eftersom jag inte kan finska är den av begränsat värde. Men jag har dock hittat de finlandssvenska nyheterna kl 18.30 varje dag som är klart intressanta att lyssna på. För några somrar sedan hittade jag – av en ren slump – ett finlandssvenskt allsångsprogram modell ”Allsång på Skansen” – inspelat i Folkparker i Ekenäs, Malax o s v. Publiken sjöng med entusiastiskt på sedvanligt sätt i Taube och andra kända melodier. MEN, med finlandssvenskt uttal fungerade inte längre vissa av rimmen. Det bekom visserligen inte publiken som sjöng med ändå lät det ”falskt” i rikssvenska öron.
    Ett personligt tips: Tyska kanalen Eisenbahn-Romantik har just lagt upp ett nyinspelat program om järnvägarna i Estland. Programmet kan fritt ses på
    https://www.youtube.com/watch?v=ZiwJpGBxeR4&feature=em-uploademail

    Comment by Thomas Åkerblad — 2018 04 22 13:46 #

  5. Till Thomas Åkerblad: Som du ju vet är jag en inbiten och radikal reformist, starkt engagerad till exempel i jämställdhetsfrågor. Men folk som tror att man kan reformera också historien samt den äldre litteraturen och gamla sångtexter har en skruv lös.

    Comment by Enn Kokk — 2018 04 22 22:52 #

  6. Håller helt och hållet med!

    Comment by Thomas Åkerblad — 2018 04 22 22:54 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^