En gammal murvel blir hedersmedlem i sitt fackförbund

12 mars 2018 22:54 | Media, Politik, Ur dagboken | 6 kommentarer

Jag har skrivit under nästan hela mitt liv. Det började redan under folkskoletiden, då jag gjorde tidningar i ett exemplar, som jag lät mina kompisar läsa. Under samma period skrev jag en tre skrivböcker lång deckare, som min lärare läste utdrag ur för klassen. Och under realskoletiden skrev jag mina första insändare och fick dem publicerade.

Skribent på allvar blev jag vid decennieskiftet 1950-tal/1960-tal, när jag hade börjat plugga i Uppsala och ganska snart övertalades att bli ordförande i socialdemokratiska Laboremus. Jag skrev debattartiklar och fick dem publicerade i Arbetarbladet, Stockholms-Tidningen och Aftonbladet – snart skrev jag också recensioner och annat på samma tidningars kultursidor. Lite senare kom jag att bli vikarierande ledarskribent i Örebro-Kuriren och, då och då, i Folkbladet Östgöten. Men jag har också publicerat ströartiklar i till exempel min gamla hemstad Sundsvalls s-tidning Dagbladet, syndikalistiska Arbetaren, DN Kultur och en rad fackförbundstidningar inom LO-familjen.

I nio år var jag chefredaktör för Aktuellt i politiken (s) och gjorde om det gamla partiorganet till ett mellanting mellan politisk tidskrift och gamla Folket i Bild, alltså med noveller av kända författare, illustrerade av skickliga tecknare, vidare bokrecensioner, serier och allmänreportage. Den här djuptryckta tidskriften, som utkom var fjortonde dag, hade runt 140.000 betalande prenumeranter, av vilka en växande skara inte värvades med hjälp av de socialdemokratiska partiorganisationerna. Mina ofta elaka men mycket uddiga politiska kommentarer, publicerade under vinjetten Korta meningar, citerades på ledarsidor oberoende av dessas egen partifärg.

Jag upphörde ju inte att skriva heller därefter, när jag av Bo Toresson hade värvats att biträda partisekreteraren (s) i dennes kansli. Men mitt tyngsta och mest uppmärksammade skrivuppdrag fick jag i själva slutet av min politiska karriär: att skriva en rapport om kartläggningen, delvis utförd av enskilt värvade socialdemokrater, av politiska extremister, framför allt kommunister. Jag fick helt fria händer, och partiets VU fick del av mina slutsatser först när boken, ”VItBok” (2002) var klar. Dess förinnan hade jag haft ett par föredragningar för den statliga Säkerhetstjänstkommissionen, som för övrigt också fick låna intervjuljudband av mig.

För att backa en smula: Vår dotter Kerstin läste under min AiP-tid alltid mina ledarsideskåserier under vinjetten Det händer…, från början kanske för att mina kåserier där ofta handlade om vår privata familjesfär, och hon gillade inte alls att jag lämnade chefredaktörskapet och kom att syssla med andra saker.

Så när jag 2002 gick i pension fick hon en idé:

– Pappa, du måste börja blogga!

Dator hade jag ju, och jag hade redan för länge sen lärt mig använda en i mitt gamla jobb. Så hon gav mig bloggutrymme på hennes egen domän, och jag fick lära mig grunderna i det här för mig nya mediet av henne och hennes dåvarande man.

Och på den vägen är det.

Den här redogörelsen föranleds av att jag här om dan från Journalistförbundet fick ett brev, enligt vilket jag under resten av mitt liv inte behöver betala medlemsavgift till förbundet men får ha kvar mitt medlemskap och dessutom fackorganet Journalisten. Jag har nämligen varit medlem i 50 år, med start 1968, det år då jag anställdes som pressekreterare hos Socialdemokraterna.

Jag har aldrig ens övervägt att lämna mitt gamla fackförbund – en skrivarsjäl kommer jag att vara livet ut. Pensionärsavgiften till förbundet är också låg.

Men jag tackar för den vänliga gesten!

6 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Hej Enn! Har du möjligheter att ge några goda råd, när det gäller att skriva på bloggen och artiklar?

    Comment by Rustan Rydman — 2018 03 14 20:11 #

  2. Till Rustan Rydman: Jag skriver själv allt på min egen blogg, och inlägg från andra måste vara korta och vara kommentarer till det jag har skrivit. Jag ser bloggen som bloggägarens exklusiva verktyg.

    Vill du starta en egen blogg, finns det ju nätföretag som tillhandahåller utrymme och mallar. S-bloggar är där ett alternativ som du kan kontakta för att få närmare upplysningar av. Ett par råd är då att texterna, gärna om politik, ska vara korta och vara intresseväckande.

    Comment by Enn Kokk — 2018 03 14 22:26 #

  3. Ser man på. Då borde väl även jag snart få sälla mej till den hedrade skaran. Jag blev fast anställd journalist i september 1968 och har varit betalande medlem i SJF sedan dess.

    Comment by HO — 2018 03 15 18:23 #

  4. Hej Enn! Tack för goda råd. Jag känner mig inte bekväm med att blogga, håller mig till facebook. /Rustan Rydman

    Comment by Rustan Rydman — 2018 03 15 18:32 #

  5. Till Hans O Alfredsson: Jag visste själv inte ens om att den här regeln existerade-

    Comment by Enn Kokk — 2018 03 15 20:27 #

  6. Kul med hedersmedlemskapet, det var inte mer än rätt, efter så många års engagemang på olika nivåer. Själv var jag på väg att bli murvel på 70-talet; sommarjobbade fyra somrar på Eskilstuna-Kuriren men sedan blev det flytt, och annat jobb och på den vägen är det. Men man kan ju hålla skrivandet vid liv ändå; tur att mejl finns som är så smidigt att kommunicera med.
    Ha det bra i vintersolen!

    Comment by Maggan — 2018 03 17 14:19 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^