In med Morgan Johansson och Carin Jämtin i VU

På DN.debatt finns i dag (Dagens Nyheter 17 oktober 2006) en mycket viktig eftervalsartikel av Morgan Johansson, ”Arbetarväljare trodde inte på socialdemokraternas budskap”.

Här har vi ett före detta statsråd som vågar tala klarspråk: ”Problemet är inte att vi inte nådde ut med vårt budskap. Problemet är att folk inte trodde på vårt budskap.”

Johansson vågar tala i klasstermer, om ”hur ojämlikhet, arbetslöshet och klassklyftor trycker ner människor och i sin förlängning ställer svaga grupper mot varandra”. Och han varnar för att, om partiet nu följde till exempel Jan Anderssons och Stig-Björn Ljunggrens råd och slog in på en än mer blairistisk linje, skulle partiet bringas ner till en nivå under 30 procent – och Sverigedemokraterna à la Danmark rekrytera många av de visserligen förvirrade men av socialdemokratin övergivna och i nästa val hamna på över 10 procent.

Morgan Johansson tror inte, att en socialdemokratisk politik, som på ett tydligare sätt skulle ta de utsattas parti, skulle få medelklassväljarna att för gott överge socialdemokratin:

”Medelklassen har röstat på socialdemokratin för att partiet står för en generell välfärdsmodell som binder samman samhällsklasserna. Den har valt socialdemokratin för att den inte vill leva i ett land med djupa klyftor mellan fattiga och rika, där en del lever i överflöd och andra bor i portuppgångar. Se har trott på socialdemokratins solidaritetstanke.

Varför röstade då denna medelklass i mindre utsträckning på socialdemokratin 2006? Ja, det berodde inte på att socialdemokratin vägrade att lova subventionerade hembiträden och avskaffad förmögenhetsskatt. Förklaringen är snarare att de borgerliga partierna lyckades slå socialdemokratin i vår bästa gren: förmågan att kunna bekämpa arbetslösheten.”

Ungefär samma bedömning som jag av Morgan Johanssons DN-artikel gör också Dag Larsson.

Ska socialdemokratin komma tillbaka, är partiledarbyte bara första steget.

Det behövs både en korrigering av partiets kurs åt vänster – och dess förinnan en valanalys värd namnet; jag tvivlar starkt på att det gamla gängets Berit Andnor kan åstadkomma det senare.

Och ännu viktigare: ska det här bli möjligt, behövs det också fler personbyten i VU.

Jag har tidigare förordat Wanja Lundby-Wedin som ny partiordförande.

In också med den klarsynte Morgan Johansson och sinnebilden för internationell solidaritet Carin Jämtin i VU!