Norge: Varför kan somliga män inte hålla sexualdriften i styr?

De flesta männen attraheras av kvinnor, och de flesta kvinnorna dras på motsvarande sätt till män. Och hittar man då rätt partner, lever man sen i bästa fall i ett livslångt förhållande, får barn och barnbarn och allt mer också av personlig gemenskap.

Jag vill inte moralisera över dem som inte klarar det här, men systematisk otrohet drabbar ju också andra, i fallet Trond Giske en sambo och en dotter.

Vem är då Trond Giske?

Trond Giske var ordförande i AUF (Arbeidernes Ungdomsfylking), den norska motsvarigheten till SSU, 1992-1996, och gjorde sig på den tiden känd som motståndare till norskt medlemskap i EEC, något som moderpartiet, Arbeiderpartiet, var för. Att Giske sen fick poster i regeringen (barn- och jämställdhetsminister, kultur- och kyrkominister, närings- och handelsminister) hade säkert också hans anti-EG-engagemang som en av flera grunder – Arbeiderpartiet bildade nämligen en koalitionsregering med Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet, båda i spetsen för den norska anti-EU-hållningen. Giske utsågs rent av till vice statsminister.
’
Just nu är han sjukskriven, men det är svårt att se att det finns någon väg tillbaka för honom. Det är också svårt att se någon annan förklaring till att den opinionsmässiga nedturen har fortsatt för Arbeiderpartiet än de många vittnesmålen från många kvinnor om oönskat beteende med sexuella avsikter.

Men vi börjar som vanlig med resultatet i stortingsvalet den 21 september 2017:

Høyre 25,0 procent (- 1,8 procentenheter jämfört med stortingsvalet 2013), 45 mandat (- 3) – partiledare Erna Solberg
Fremskrittspartiet 15,2 procent (- 1,2), 27 mandat (- 2) – partiledare Siv Jensen
Venstre 4,3 procent (- 0,9), 8 mandat (- 1) – partiledare Trine Skei Grande
Kristelig Folkeparti 4,2 procent (- 1,4), 8 mandat (- 2) – partiledare Knut Arild Hareide
Senterpartiet 10,3 procent (+ 4,9), 19 mandat (+ 9) – partiledare Trygve Slagsvold Vedum
Arbeiderpartiet 27,4 procent (- 3,5), 49 mandat (- 6) – partiledare Jonas Gahr Støre
Sosialistisk Venstreparti 6,0 procent (+ 1,9), 11 mandat (+ 4) – partiledare Audun Lysbakken
Rødt 2,4 procent (+ 1,3), 1 mandat (+ 1) – partiledare Bjørnar Moxnes
Miljøpartiet De Grønne 3,2 procent (+ 0,4), 1 mandat (+- 0) – partiledare Rasmus Hansson och Une Aina Bastholm

Det här valresultatet medförde, att den blå-blå regeringen (Høyre + Fremskrittspartiet) kunde sitta kvar och gör så fortfarande. Försök har dock gjorts att bredda regeringen genom att i den ta in också de två mittenpartier, som regeringen har förhandlat med för att få majoritet i Stortinget för viktiga frågor som statsbudgeten. Av dessa partier har liberala Venstre sagt ja (och är på väg in i regeringen), medan Kristelig Folkeparti har sagt nej. Det här betyder att Kristelig Folkeparti, om partiet i någon viktig fråga skulle rösta med oppositionen i stället för med regeringen, kan avgöra vilken politik Norge ska föra.

Ipsos MMIs undersökning för Dagbladet publicerades den 22 december. I mätningen tillfrågades 929 personer:

Høyre 26,5 procent (+ 1,5 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,7 procent (- 2,2)
Venstre 4,0 procent (+- 0)
Kristelig Folkeparti 4,3 procent (+ 0,6)
Senterpartiet 10,1 procent (+ 1,5)
Arbeiderpartiet 26,3 procent (- 1,6)
Sosialistisk Venstreparti 8,0 procent (+ 2,3)
Rødt 1,9 procent (- 0,9)
Miljøpartiet De Grønne 1,6 procent (- 1,3)

Norstats undersökning för Vårt Land publicerades också den 22 december. 947 personer tillfrågades den 12-18 december om sina partisympatier.

Høyre 26,5 procent (+ 0,4 procentenheter jämfört med föregående mätning i samma serie)
Fremskrittspartiet 13,9 procent (- 2,2)
Venstre 3,4 procent (- 0,4)
Kristelig Folkeparti 3,6 procent (- 0,4)
Senterpartiet 10,6 procent (+ 1,3)
Arbeiderpartiet 26,0 procent (- 1,1)
Sosialistisk Venstreparti 8,4 procent (+ 1,4)
Rødt 2,9 procent (+- 0)
Miljøpartiet De Grønne 3,6 procent (+ 1,1)