Eesti/Estland: Centern lyckades hålla ihop partiet

20 oktober 2017 19:53 | Politik | 5 kommentarer

Det estniska kommunalvalet i söndags, den 15 oktober, var spännande att följa mot bakgrund av att den avsatte, åtalade och handikappade (ett ben amputerat) centerledaren Edgar Savisaar ställde upp med en egen spränglista i Tallinn. Centern har, inte minst tack vare den gamle folkfrontsledaren Savisaars skickliga manövrerande, blivit de estniska ryssarnas parti framför andra – en mycket stor andel av dem röstar i val efter val på Centern. Men Savisaars nya valförbund, Savisaare valimisliit ja Tegus Tallinn (där det senare ledet, och Aktiva Tallinn, var ett valförbund, som främst lockade Savisaar för att det hade pengar) ställde upp med en lista späckad med ryssar.

I det här läget hoppades det socialdemokratiska partiet, Sotsiaaldemokraatlik Erakond, som har en ryss, Jevgeni Ossinovski, som partiledare och också har lyckats dra till sig en del av landets ryssar som medlemmar (fast i betydligt mindre grad än Centern) men därmed ändå är ryssparti nummer två, kunna kapa åt sig fler av de ryska rösterna – ryssarna, till en helt övervägande del en effekt av den sovjetiska annekteringen, bor till största delen i ett par av Tallinns betongområden samt i nordöstra Estland bort mot Narva och gränsen mot Ryssland.

Men Centern har alltså genom åren blivit partiet framför andra bland Estland ryssar, också på så sätt att många av dem har förtroendeuppdrag i partiet. Till att börja med ställde två av de mer kända upp för Savisaar även när han fronderade mot sitt gamla parti. Yana Toom, som är halvryska och mycket känd (även för att ha goda kontakter i Kreml), hoppade dock i sista minuten av från stödet till Savisaar och hans nya gruppering och kandiderade som tidigare på Centerns lista, vilket hon belönades för: Av Centerns invalda i fullmäktige kom hon med 4.820 personröster på fjärde plats av samtliga invalda.

Savisaar blev också invald, med 3.611 personröster, i fullmäktige, men han var den ende som kom in från sitt valförbund. Det här tycks leda till att fler av dem som ställde upp på hans spränglista nu ångrar sig – till exempel har centerledamoten i Riigikogu (Riksdagen) Olga Ivanova efter valutgången sagt, att hon i nästa val åter ska kandidera för Centern. Så min slutsats är att Savisaar, en gång en så karismatisk och lyckosam ledare, nog kommer att leva på ruinerna av sitt politiska liv.

Innan jag redovisar fler valresultat, vill jag påminna om de rösträtts- och valbarhetsregler som gäller i estniska kommunalval. Även den krympande andel av landets ryssar, som saknar rösträtt och valbarhet i de estniska riksdagsvalen, har detta i kommunalvalen. Dessutom har rösträtts- och valbarhetsåldern i detta val sänkts till 16 år. Landets befolkning är 1,3 miljoner, av vilka 68,6 procent är ester och 25,6 procent ryssar. Antalet ryssar är cirka 342.000, färre än de var efter den estniska frigörelsen. Märk att den minskande andelen ryssar inte bara beror på återflyttning till Ryssland – många av främst de unga ryssarna i Estland har med stöd av Estlands EU-medlemskap valt att flytta till och arbeta i andra EU-länder.

Huvuddelen av de politiska partierna i Estland har inställningen att landet dock även fortsättningsvis kommer att ha en jämfört med den förra självständighetsperioden mellan det två världskrigen under 1900talet märkbart högre andel av ryssar i befolkningen och att man ska göra det bästa möjliga av den situationen, och flertalet ryssar (möjligen med undantag för delar av befolkningen i de mycket ryssdominerade områdena i nordost) talar numera en hygglig estniska – den socialdemokratiske partiledaren Jevgeni Ossinovski talar en idiomatisk estniska, säkert och snabbt. I Tallinn träffar man fullt upp av taxichaufförer, servicepersonal på hotell samt butiksägare/butiksanställda som man, om man som jag är est, i och för sig förstår har ryskt ursprung – men vi kan utan några egentliga problem förstå varann. Också på den socialdemokratiska valvakan i söndags kväll träffade jag ryssar; jag och Birgitta hade bland annat en kvinnlig bordsgranne som hjälpte oss att få mat och sen blev jätteentusiastisk när jag berättade, att vi kom från Uppsala – hon berättade då att hon har en dotter som pluggar där.

I röster räknat blev Centerpartiet (27,3 procent 2017 mot 31,9 procent i förra kommunalvalet) landets största parti. Nästan lika många röster samlade dock olika valförbund, oftast utan partipolitiska förtecken. En bit under dem (med 19,5 procent mot 13,7 procent i förra kommunalvalet) kom det borgerliga, bitvis nyliberala men också taktiskt beräknande Reformierakond (Reformpartiet). Fyra, men med betydligt lägre andel av rösterna (10,4 procent mot 12,5 procent i förra kommunalvalet), kom Socialdemokraterna. Och sett över hela landet noterar jag att det främlingsfientliga Eesti Konservatiivne Rahvaerakond med 6,7 procent av rösterna mot 1,3 procent förra gången ändå kom först på sjätte plats, med det estlandssinnad men konservativa och kristna Isamaa ja Res Publica Liit (Förbundetr Fäderneslandet och Res Publica), som fick 8,0 procent mot 17,2 procent förra gången,
före sig – det sist nämnda partiet sitter i regeringskoalition med Centern och Socialdemokraterna.

Nu är det ju inte rikssiffrorna som är intressanta i ett kommunalval; dessutom kan resultaten variera kraftigt mellan olika delar av och orter i landet.

Jag och Birgitta hade alltså anmält oss till Socialdemokraternas valvaka i Tallinn, som ägde rum i restaurang Humalakoda i en ny byggnad vid Balti Jaam – taxichauffören hittade inte riktigt dit, men sen letade vi oss fram till rätt ställe.

Där kryllade det av folk, de flesta av dem helt okända för oss och påtagligt många av dem hoppfullt unga. Men så småningom fick jag kontakt med talmannen i Riigikogu, Eiki Nestor, som jag känner hyggligt väl sen tidigare, och han kom sen med jämna mellanrum till vårt bord och informerade mig och Birgitta. Nära oss satt också förre partiledaren Sven Mikser, och jag såg även Marianne Mikko, som bland annat har varit EU-parlamentariker. Den ledande tallinnpolitikern Rainer Vakra var förstås där, likaså partiordföranden Jevgeni Ossinovski – jag och Birgitta hälsade på honom och talade kort med honom.

Fast det inte såg ut så under valkvällen, ändade valet i att Keskerakond (Centerpartiet) i fullmäktige i Tallinn fick egen majoritet, dock knappast möjliga, 40 platser av 79. Reformierakond (Reformpartiet) fick 18 platser. Sotsiaaldemokraatlik Erakond fick 9 platser. Eesti Konservatiivne Rahvaerakond fick 6, IRL 5 och Savisaars parti 1.

Centern vill nu gärna åstadkomma en mer stabil majoritetsbas och har därför redan inlett förhandlingar med Socialdemokraterna. Dessa är när detta skrivs inte avslutade, men Socialdemokraternas lokale ledare Rainer Vakra ställer sig inte avvisande – utgången är enligt honom avhängig av vad partiet får igenom av sitt eget valprogram.

Som tidigare fick Centern sitt starkaste stöd i de rysstäta områdena i Tallinn, Lasnamäe och Mustamäe. Socialdemokraterna har omvänt fått sina starkaste resultat i delar av huvudstaden, som domineras av ester (22,2 procent i Nõmme, 16,7 procent i Kesklinn, centrala staden).

Sammanlagt fick alltså Socialdemokraterna i Tallinn 9 platser i fullmäktige.

Flest personröster fick, föga förvånande, den som framträdde som Socialdemokraternas ledare i Tallinn, Rainer Vakra. Vakra är en övergångare från Centerpartiet men företräder med bravur sitt nya parti, som han representerar i Riigikogu, riksdagen. Han fick 3.296 personröster, vilket gav honom tionde plats när det gäller invalda i fullmäktige.

Tvåa bland Socialdemokraterna kom talmannen i Riksdagen och förre partiledaren Eiki Nestor, som fick 1.425 personröster (= 22a plats).

Trea i sitt parti kom partiledaren Jevgeni Ossinovski, som fick 1.375 personröster (= 25e plats). En del estniska media har försökt göra ett nummer av att partiledaren kom först på tredje plats, men han har knappast sett fullmäktige i Tallinn som sin huvudarena – han kandiderade främst som dragplåster för de ryska väljarna i Tallinn, ett ämne som jag har avhandlat ovan.

Den fjärde invalda socialdemokraten, Helve Särgava, är en jurist från mitt gamla hemlän Harjumaa. När det gäller personröster (1.372) fick hon alltså nästan lika många som partiledaren och hamnade därmed på 26e plats.

På plats 28 med 1271 personröster hamnade Jaak Juske, historiker, lärare, författare med mera. Juske har när han var yngre under en period varit verksam i ett högerparti.

På 31a plats hamnade med 1.143 personröster kulturminister Indrek Saar, tidigare bland annat partisekreterare.

Förre partiledaren, numera utrikesministern Sven Mikser kom med 826 personröster på 43e plats. Mikser är en övergångare från Centerpartiet.

På 47e plats hamnade inrikesministern, Andres Anvelt (734 personröster).

Sista platsen för Socialdemokraterna, plats nummer 57, gick till Anastassia Kovalenko, som fick 274 personröster. Hon är en ung akademiker (jurist, 26 år) med familjerötter i Ukraina – men hon är född i Estland. Hon är en kändis från livet utanför politiken: Hon är en också i internationella tävlingar framgångsrik motorcyklist men sägs dessutom också vara en duktig pianist.

I det här sammanhanget är hon dock mest intressant i egenskap av ung kvinna utan långvarig politisk erfarenhet – av de socialdemokratiska fullmäktigeledamöterna är hon en av sammanlagt två kvinnor, vilket nog mer beror på väljarna än på partiet, som presenterade varvade listor som årets nyhet. Väljarna premierar kandidater som redan, på det ena eller andra sättet, redan är kända, och skulle de estniska sossarna till exempel lyckas dubbla sitt stöd i Tallinn, skulle säkert också könsbalansen bli mer jämn. Fast samtidigt är det estniska samhället också mycket merit- och utbildningsfixerat. Ett socialdemokratiskt parti bör, enligt min mening, vara arbetarklassbaserat, vilket också måste avspeglas i de politiska förtroendeposter partiet förmår erövra.

Som jag redan har noterat varierar valresultaten ganska mycket i olika delar av Estland – dessutom är lokala valförbund utan partipolitiska förtecken ofta stora, ibland störst i val. Också för Socialdemokraterna kan valresultaten variera mycket kraftigt. Bra går det ofta om partiet har en känd och respekterad person som förstanamn på sin lista. Dåligt kan det gå i vissa områden där, trots att där egentligen inte bor särskilt många ryssar, motviljan mot ryssar är stor – och Socialdemokraterna har ju en ryss som partiordförande, det räcker.
Jag vill avslutningsvis ge några exempel på områden, där Socialdemokraterna har gjort ett bra eller åtminstone hyggligt val.

Estlands näst största ö, Hiiumaa (Dagö) får ett av Socialdemokraterna lett styre. Sotsiaaldemokraatlik Erakond fick där 26 procent, vilket gav 7 mandat av 23, men partiet har snabbt nått en koalitionsöverenskommelse med ett lokalt valförbund, som fick 6 mandat.

På landets största ö, Saaremaa (Ösel), blev partiet tvåa med 24,9 procent.

I staden Tartu, landets stora universitetsort, blev partiet tvåa med 16,6 procent.

I Järva maakond (län) blev (S) näst störst med 19 procent.

I Jõgeva maakond kom (S) på fjärde plats med 17,6 procent.

I Valga maakond nere vid lettiska gränsen fick (S) 16,6 procent.

I Viljandi maakond i sydost fick (S) 16 procent.

I Võru maakond i öster blev (S) tvåa med 13,7 procent.

I det rysstäta Ida Virumaa i nordost fick (S) 10,4 procent, medan Centern, här med ryska väljare som bas, fick 27,3 procent.

Men i Harju maakond, det län i Estland där också huvudstaden Tallinn ligger, lockade (S) bara 11,6 procent. Min hemby, Juminda, ligger på en halvö i det här länets östra del.

Och mitt besök där hade andra syften än att förhöra släktingar och andra om vad de hade röstat på eller skulle rösta på.