Melodikrysset nummer 32 2017

12 augusti 2017 12:58 | Barnkultur, Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 7 kommentarer

I dag fanns det väl egentligen inga våldsamt svåra frågor i Melodikysset, men en dubbelfråga vållade mig lite besvär. Dels förstår jag inte vitsen med att koppla ihop två olika frågor som inte har ett dugg med varann att göra, och den ena delfrågan var lite knepig. Jag har till och med skivor med Dolly Parton, dock inte någon inspelning av ”I Will Always Love You”, som jag följaktligen inte kände igen. Däremot minns jag väl ”Sunny Girl” med Hep Stars från 1966.

Också frågan som kom därefter var lite krånglig.

Den utgick från Beppe Wolgers’ ”Sången vi spelade” med Gunilla Backman. Men vad hette Jerome Kerns och Dorothy Fields låt i original? Jo, ”The Way You Look Tonight”.

Att vi hörde Jerry Lee Lewis i ”Poison Love” var en desto lättare fråga.

Och eftersom jag har allt med The Beatles på skiva, hade jag förstås inte heller några problem med att känna igen Paul McCartneys ”Let It Be”.

Gamla svenska schlager kan jag ganska bra, så jag mindes genast låttiteln, när vi fick höra Ebbe Jularbo göra en instrumentalversion av Kai Gullmars ”Jag har en liten melodi”.

Förr skrevs det schlager som genast fastnade i melodiminnet. Det gällde också fortfarande i Melodifestivalen 1986, då Style tävlade med ”Dover Calais”.

Och det har ju inte heller senare blivit ute att göra populärmusik med sådana egenskaper. BAO, Benny Anderssons orkester, finns ju till exempel fortfarande. I dag hörde vi dem i ”Födelsedagsvals till Mona”.

Eller ta en fortfarande högst aktiv artist, Miss Li (Linda Carlsson). Många av hennes låtar, till exempel ”My Heart Goes Boom” som spelades i dag, fastnar hur lätt som helst i musikminnet. Henne har jag förresten också hört live, på en socialdemokratisk partikongress.

Jag har också träffat Lennart Hellsing personligen, vid en vårmiddag med barnkultur som tema Riksdagens dåtida talman Birgitta Dahl anordnade. Hans klassiker ”Det var så roligt, jag måste skratta” om den trekantige gubben lärde jag mig redan under min egen skoltid. I dag sjöngs den här sången av Rolf Lassgård, välkänd från filmens värld.

När jag höll på att sammanställa min bok ”Joe Hills sånger” (1969) hade jag kontakt bland annat med Mats Paulson, som på den tiden hade bildat ett Joe Hill-sällskap och också spelat in Hills sånger på skiva. Men Mats har också gjort en del egna, mycket minnesvärda visor, till exempel ”Visa vid vindens ängar”, den som börjar ”Det går en vind över vindens ängar”. Eldeman spelade den med Dana Dragomir.

Lars Forssell, numera död, har jag också träffat i olika sammanhang: anordnat möte med honom, publicerat texter av honom i min sångbok från 1970, ”Upp till kamp!” och vid framförandet av ett verk han på min hustrus initiativ skrev åt Riksdagen. Fast i dag fick vi höra hans version av Charles Aznavours ”Je me voyais deja”, ”Anna Stark”, en av de enligt min mening få bra låtarna på Lill-Babs’ Forssell-skiva.

Då får vi i dag avsluta med något riktigt pampigt, ”Nessum dormat” ur Giacomo Puccinis ”Turandot”.

Och nu ska jag börja lyssna på ”Sommar”.

7 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Jerry Lee (Lewis) var inget problem, men han KAN faktiskt SPELA piano. Lyssna till exempel på hans fantastiska version av ”In the mood” som han spelat in under namnet ”The Hawk”. I övrigt var det flera frågor som jag hade problem med.

    Comment by Claes Kamborn — 2017 08 13 5:46 #

  2. Hep Stars låt heter Sunny girl.
    Hälsningar Karin

    Comment by Karin — 2017 08 13 9:54 #

  3. Sunny girl
    ska det väl vara?

    Comment by Anders Wallin — 2017 08 13 12:39 #

  4. Hep Stars låt av Benny Andersson heter ”SUNNY GIRL” och Beatleslåten ”Let it be” skrevs av Sir Paul McCartney och ingen annan. Han framför den fortfarande på sina livekonserter världen över.
    Hälsningar
    Inger (en trogen Melodikrysslösare)

    Comment by Inger Levisson — 2017 08 13 13:41 #

  5. Hep Stars’ låt heter förstås ”Sunny Girl”.
    ”I Will Always Love You” är ju superkänd från filmen ”The Bodyguard” från 1992 med Kevin Costner och Whitney Houston. Man kan nog säga att det är/var hennes paradnummer.
    H-r

    Comment by Stefan H, Järfälla — 2017 08 13 15:25 #

  6. Jag har faktiskt själv i kladden med svaren skrivit ”Sunny Girl” – varför det sen blev fel begynnelsebokstav i nätupplagan, vet jag inte.

    När det gäller ”Let It Be”, mindes jag, att den inte hade John Lennon som den ene kompositören, vilket ju annars är vanligt. Men så tillskrev jag den fel Beatle. Jag borde förstås ha kollat på nätet.

    Tack, allihop!

    Comment by Enn Kokk — 2017 08 13 15:25 #

  7. PS till Stefan H: Problemet (i mitt fall) med ”I Will Always Love You” är att jag inte heller har sett filmen.

    Comment by Enn Kokk — 2017 08 13 17:23 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^