Sommar i P1 med Kalle Lind
26 juli 2017 23:07 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 10 kommentarerJag känner inte dagens sommarpratare, Kalle Lind, men jag har kommit i ett slags indirekt kontakt med honom vid ett tidigare tillfälle. Jag blev kontakt av en av redaktörerna på Galago, som ville att jag skulle skriva förord till en samlinsutgåva av Magnus Knutssons och Ulf Janssons serie ”Ratte”, som länge gick i Aftonbladet. Ulf Jansson och jag kände varann en smula, och han hade gett mig ett slags hjälteroll i två avsnitt av ”Ratte” – jag fick då heta Uno Smock och var redaktör för Slipsarbetarförbundets tidning ”Kravatt i politiken”. Och eftersom jag var och är serieälskare, föll det sig naturligt att tacka ja. Dock skulle Ordfront-ägda Galago skicka avdrag av samtliga Ratte-avsnitt för uppfriskande av minnet.
Men det kom aldrig några avdrag, så jag trodde att utgivningsprojektet var nedlagt – ända tills jag en dag hittade Ratte-boken i en bokhandel, dock med förord av Kalle Lind. Någon förklaring från förlaget har jag aldrig fått.
Sen läste jag med stor uppskattning den utgivna boken inklusive Kalle Linds förord och gav uttryck för detta i en recension här på bloggen – ni kan själva kolla under Kulturspegeln, Serier.
Att jag inte är riktigt lika nöjd med Kalle Linds ”Sommar” i dag har alltså inte som bakgrund att jag skulle vilja betala för gammal ost. Och för att sammanfatta: Hans ”Sommar” har sina poänger både när det gäller det talade innehållet och när det gäller låtvalet, men innehållet känns faktiskt i vissa avseenden lite skruvat.
Men ska jag vara uppriktig, får jag ibland känslan, att den här mannen – han brukar själv kalla sig ”En man med skägg” – ibland skruvar till verkligheten för att kunna få in vissa personer i sitt eget programperspektiv. Han beskriver sig själv som i alla tänkbara avseenden ett barn av medelklassen, men för alltför många även politiskt till ett slags mittgrupp. Hasse och Tage (Alfredson respektive Danielsson) var väl för all del också medelklass, men när de en gång i världen båda ställde upp för socialdemokratin (Hasse i annonser, Tage genom att på sitt vanliga förlag ge ut valargumentboken ”En soffliggares dagbok” – jag hade personligen kontakt med honom inför publiceringen), var de båda ganska radikala socialdemokrater; Tage kom för övrigt från en vänsterfamilj. När de senare bröt med socialdemokratin, berodde detta inte på att partiet skulle ha blivit för radikalt för dem. Det riktigt tunga skälet för dem var att de inte tyckte att socialdemokratin var tillräckligt radikal i sitt kärnkraftmotstånd.
Nå, det här använder jag som exempel på att Kalle Lind ibland skruvar till delar av verkligheten för att få det han vill ha med att passa in i just hans val av perspektiv.
Men det här betyder alltså inte att jag inte finner annat i hans ”Sommar” hörvärt, om vi håller fast vid exemplet Tage Danielsson till exempel historien om hur den mycket unge Kalle Lind sänder in sitt allra första manus till Tages förlag, Wahlström & Widstrand, och sen blir uppringd av Tages fru, som jobbade där (och blir refuserad av henne, som är måttligt imponerad av hans förstlingsverk).
Också en del av det rent personliga, som en sons förhållande till döden och hans eget till hustrun, är intressant att lyssna på, men i det senare fallet börjar man förstås undra om de fortfarande är gifta. Eller: har han verkligen blivit ombedd att skriva en nekrolog om sig själv och då levererat det han refererade/citerade?
Så kanske var det här sommarprogrammet utformat med avsikten att i bitvis munter form försätta oss lyssnare i ett tillstånd av osäkerhet.
Kalle Linds låtlista innehåller ganska mycket som jag inte bara har hört utan också i stor utsträckning har i mina egna skivhyllor, sådant som Röda Bönor (”Det ska bli slut på rumban”), Barbro Hörberg (”Gamla älskade barn”), en rad nummer med Hasse och Tage (”Vi håller om varandra” och ”På slutet”) och Monica Zetterlund (”Rosens sång” samt ”Donna Juanita”), Lena Nyman (”Ett bloss för moster Lillie”), Stefan Sundström (”Kärleksvisa), Kjell Höglund (”Förtvivla först i morgon”), Sonya Hedenbratt (”Älskade son så bra att du kom” – ursprungligen ”One More Dance” av C C Carter och i original insjungen av Harry Belafonte och Miriam Makeba) samt Trille och Cornelis Vreeswijk (i Evert Taubes ”Tango i Nizza”).
10 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Och jag som tyckte Kalle Linds ”Sommar” var årets bästa hittills. Lagom blandning av humor och allvar – kort sagt ett klassiskt ”Sommar” av den sort årets omgång hittills haft alldeles för få av.
Men – där ser man…
Comment by Mats Rosin — 2017 07 27 7:49 #
Till Mats Rosin: Nu är ju min text om Kalle Linds ”Sommar” långt ifrån en utskåpning – det fanns ju en hel del i det som jag gillade. Men jag har alltså problem med det i ett centralt avseende: Jag får känslan att Kalle Lind driver en linje, i och för sig konsekvent men in absurdum, det senare kanske för att driva med oss lyssnare.
Comment by Enn Kokk — 2017 07 27 8:55 #
Tage rimmade att han var socialist, men också trodde ”på kapitalism i någon mån, var skulle annars vanligt folk få pengarna ifrån?”.
Dessutom levde han då Ss skattepolitik drev regissörskollegan Ingmar Bergman i landsflykt och tog över 100 % av Astrid Lindgrens, m fls inkomster.
Kanske fick Tage ”inside information” om Pomperipossaaffären och Strängs faktaförnekande under arbetet med att filma Ronja Rövardotter?!
Danielsson var även kritisk i IB-affären och upplevde Geijeraffären, för att nämna några av alla S-kandaler ditt parti skapade under Tages livstid. Så nog kunde han fråga sig var de ljuva drömmarna blev av…
Du vet väl att även din fru varit seriefigur, dock inte i så hedrande sammanhang som Ratte? I en serie av Joakim Lindengren får en man inte stopp på bilen innan han knuffat henne över en kajkant där hon stått och haft presskonferens om höjd bensinskatt.
Comment by Nils Lindberg — 2017 07 30 10:21 #
Enn Kokk:
Jag förstår inte riktigt vad du menar med nedan citerat stycke. Kalle Lind säger väl inget om vare sig sin egen eller Hasse å Tages politiska hemvist?
”Han beskriver sig själv som i alla tänkbara avseenden ett barn av medelklassen, men för alltför många även politiskt till ett slags mittgrupp. Hasse och Tage (Alfredson respektive Danielsson) var väl för all del också medelklass, men när de en gång i världen båda ställde upp för socialdemokratin (Hasse i annonser, Tage genom att på sitt vanliga förlag ge ut valargumentboken ”En soffliggares dagbok” – jag hade personligen kontakt med honom inför publiceringen), var de båda ganska radikala socialdemokrater; Tage kom för övrigt från en vänsterfamilj.”
För övrigt uppskattade jag Kalle Linds program, även om han har ett sätt att uttrycka sig på som gör att man ibland inte riktigt vet om han är allvarlig eller ironisk. Eller kanske lite mittemellan? Jag tror att detta är ett medvetet stilgrepp och tycker oftast att det funkar även om man ibland kan bli lite trött på det.
Comment by Fredrik — 2017 07 30 12:00 #
Till Nils Lindberg: Nu tog ju Kalle Lind inte upp alla de här sakerna i sitt sommarprogram, så varför skulle jag själv ha gjort det just i det här sammanhanget.
Annars är jag inte rädd för att diskutera, också kritisera, olika inslag i socialdemokratisk politik, och just ”Var blev ni av, ljuva drömmar?” (som du anspelar på) har jag själv som redaktör för den socialdemokratiska debattboken med samma namn (Ordfront, 2002) använt både som boktitel och, när det gäller texten, fullständigt återgett på första sidan.
Comment by Enn Kokk — 2017 07 30 15:24 #
Till Fredrik: Jag har inte kvar mina anteckningar, gjorda under programmet (och orkar inte heller lyssna på det en gång till), men jag är ganska säker på att Kalle Lind gjorde Hasse och Tage lite tamare än vad de var.
Men kanske var det här effekten av det stilgrepp du själv utmärkt beskriver, en hållning som alltså inte heller den är min.
Comment by Enn Kokk — 2017 07 30 15:33 #
Litet bakgrund till Linds nekrolog över sig själv:
https://www.sydsvenskan.se/2014-08-21/ranelid-skriver-sin-egen-dodsruna
Comment by Jonas Andersson — 2017 08 08 13:31 #
Till Jonas Andersson: Där ser man! Den boken kände jag inte till.
Comment by Enn Kokk — 2017 08 08 17:40 #
I magasinet Skåne berättas att Kalle Lind definierar sig som ”vänsterliberal”. S är alltför patroniserande enligt Lind. Dessutom står det att hans mamma var S-kommunalråd i Eslöv. Månntro du träffat båda i ditt värv som partiSekreterare?
Comment by Nils Lindberg — 2017 09 25 9:36 #
Till Nils Lindberg: Det här var intressant – tack!
Men jag tror inte jag har träffat dem. Jag medverkade under slutet av 1960-talet och sen under 1970-talet vid många partiarrangemang runt om i landet, men jag har aldrig, vad jag kan minnas, varit i just Eslöv. Mamman kan ju för all del ha deltagit i någon partikongress – jag har varit med vid de flesta sen dess – men det betyder ju inte, att man blir bekant med alla ombud i partidistriktens delegationer.
Comment by Enn Kokk — 2017 09 25 10:23 #