Sommar i P1 med Linnéa Claeson

18 juli 2017 1:51 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 6 kommentarer

Jag har varit borta över dagen, på dubbel födelsedagsfest på annan ort, så det har dröjt innan jag hade någon chans att lyssna på måndagens ”Sommar”. Strunt detsamma, tänkte jag i falsk förvissning om att möta ytterligare en av dessa inkvoterade idrottstjejer – jag läser som bekant inte sportsidor, och min erfarenhet av idrottsstjärnor i ”Sommar” är att de ofta aktar sig för att ta upp något mer kontroversiellt än de egna upplevelserna från idrottsarenor.

Men tji vad jag bedrog mig: Dagens sommarvärd, handbollsspelaren Linnéa Claeson, nämnde naturligtvis sina VM-guld, men hon berättade också att hon var helt ointresserad av idrott ända tills hon fann handbollen.

Som brukligt är i sommarprogrammen nämnde hon också de övriga medlemmarna i sin familj – men hennes ”Sommar” handlade i stort sett helt om mycket mörkare erfarenheter av verkligheten, av hur allt för många män beter sig mot kvinnor. Så hon talade om sexuella trakasserier och sexuellt våld, killars och mäns utbredda tendens att reducera henne och andra av hennes kön till sexobjekt.

Hon hade rikliga erfarenheter av det här från skoltiden, från hemfärder sena kvällar och inte minst från Internet.

Hon berättade om en gång då hon blev förföljd av ett killgäng på väg hem från tunnelbanan, då en vaksam killkompis förmodligen räddade henne.

Men oftast har det handlat om skabrösa förslag från okända killar/män via nätet. Dem har hon valt att besvara med raljanta, ofta ganska roliga svarsmejl, och i vissa grövre fall har hon också skickat sin korrespondens till frun eller flickvännen.

Där tycker jag hon har gjort alldeles rätt. Manliga fän bör få vad de förtjänar! Fler tjejer/kvinnor borde göra som hon, och om vi män får reda på vad våra kvinnliga bekanta, sannolikt oftare än vad många av oss har haft reda på, råkar ut för, ska vi självfallet inte dra oss för att ställa oss på de utsattas sida.

Risken för att vi själva då råkar ut för näthat bör vi ta med ro.

För mig – jag är en gammal jämställdhetsförkämpe – är det här ett självklart ställningstagande; jag var en av de unga socialdemokrater som på sextiotalet vidgade mitt partis jämlikhetsvision till att omfatta också jämställdhet mellan kvinnor och män.

Enligt min mening skulle ett inträde även i partipolitiken från Linnéa Claesons sida betyda mer glöd och engagemang i jämställdhetsarbetet, och min enda besvikelse i hennes fall är att hon berättade att hon trots erbjudanden från fyra olika partier har valt att stå utanför. Människor med henens engagemang kan aldrig tvingas att dämpa sin strids- och reformvilja som en följd av att de ger sig in även i partipolitiken.

Jag är nyss fyllda 80, hon 25 år, men jag är mycket övertygad om att dagerns jämställhetspolitik skulle vitaliseras (i viktiga stycken återföras till sin ursprungliga radikalism) om fler i hennes ålder och med hennes åsikter tog det här steget.

Den här tjejen äger mod och handlingskraft också i andra stycken – hon berättar, utan att heroisera sig själv, om hur hon räddade ett fyllo som föll ner på spåren i T-banan.

Och i slutdelen av sitt sommarprogram räcker hon ut en hand också till männen, till de jämställda och solidariska männen. Säger: ”Jag vill fan bara leva, med samma rättigheter som män har. Föregångarna, banbrytarna i tidigare generationer, får löftet: ”Vi ska ta över facklan”. Därefter slutar programmet med konstaterandet ”Vi har bara ett liv, men vi kan göra skillnad”.

Och sen spelar hon ”Mitt enda liv” med Gertrud Stenung.

Gertrud Stenung har jag sett och hört på Reginateaterns scen i Uppsala, och Linnéa Claesons ”Sommar” innehåller också i övrigt ovanligt många artister som jag har i mina egna skivhyllor, ofta med ett stort antal skivor: Dixie Chicks (”Not Ready To Make Nice”), Totta Näslund och Jenny Öhlund i Dan HylandersDet vet bara jag”, Plura Jonsson i Bruce SpringsteensSkuggan av Tom Joad” (tre favoriter i en smäll: Plura, Springsteen och John Steinbeck), Ebba Forsberg i Mikael Wiehes översättning av Leonard Cohen, ”Ta min vals”, och så Frida Andersson i Ulf LundellsJag saknar dig”.

Uno SvenningssonsUnder ytan” blir bättre i Sofia Anderssons version, och jag får en ny syn på Kiss genom att hon här spelar deras ”Heaven’s On Fire”. Jag gör också ett par nyupptäckter: Glee Cast med ”Survivor” / ”I Will Survive” och Lily Allen i ”F**k You”.

Tack, Linnéa Claeson, för ett mycket hörvärt ”Sommar”.

6 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Men ska sanningen fram så saknar jag Torsten….Torsten Ehrenmark…han gjorde Sommar till en underhållning och jag saknar underhållnings Sommar i radion. Alla verkar vara upptagna med att förklara sina livskriser och söka förändringar genom ett underhållsprogram. Dåligt av producenterna.

    Comment by Urban Sjölander — 2017 07 18 9:15 #

  2. Till Urban Sjölander: Det gör jag också. ”Sommar” har ändrat karaktär – från början var programmet tänkt mer som underhållning, visserligen gjord av underhållare med djup, som Tage Danielsson, men ändå. Fast sen fick programmet också mörkare stråk. och jag minns med saknad de program som gjordes av Lars Ulvenstam.

    Comment by Enn Kokk — 2017 07 18 11:18 #

  3. Linnea borde lasa BRA: 1996 resp 2005
    som tydligt knyter den explosiva uppgangen I
    antalet anmalningar till invandrande unga
    man Ingen har fornekat att Det finns ”svenska”
    forovare,Men vi har ratt att fa vet vilka risk-
    grupperna ar aven om Morgan J vill morka
    Linnea gar I pk-sparet Och hyllas for det

    Comment by Anders Nilsson — 2017 07 18 11:35 #

  4. Till Anders Nilsson: Jag hör inte till dem som vill mörka eller blunda för något. Men receptet borde ju vara, inte flyktingfientlighet utan en mer handfast integration i svensk kultur och moderna svenska värderingar.

    Comment by Enn Kokk — 2017 07 18 11:49 #

  5. Linnea Claesons berömmelse verkar komma från hennes historier om sammanstötningar med trånsjuka killar, som finner henne totalt oemotståndlig, ropar ”titta vad sexig!” och liknande, och hur hon sedan tappert och hjältemodigt sätter dessa på plats. Killarna blir sedan väldigt aggressiva och börjar mordhota.

    Jag tror visst att sexuella trakasserier är ett verkligt problem i vårt samhälle, men denna kvinna verkar råka ut för detta(att döma av hennes skriverier på sociala medier) med en frekvens som känns totalt osannolik.

    Alla ni som som är väletablerade personer(som du Enn Kokk), kan ni inte vara lite mer varsamma med att blåsa upp en sådan här person? Ja, blåsa upp är verkligen vad ni gör. Om jag går till mig själv tror jag nog att mitt förstånd inte kunnat överleva en ”hajp” av den sort som Linnea Claeson har utsatts för.

    Comment by Lars — 2017 07 18 12:52 #

  6. Till Lars: Jag känner henne inte och kan alltså inte heller bedöma hur hennes verklighet är, men det hon berättade i programmet och belade med ordagranna citat ur mejl hon har fått verkade nog så allvarligt. Så varför skulle jag och andra inte ställa upp för henne?

    Comment by Enn Kokk — 2017 07 18 15:00 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^